Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /home/tidningenkulture/public_html/libraries/src/Plugin/PluginHelper.php on line 103

Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /home/tidningenkulture/public_html/libraries/src/Plugin/PluginHelper.php on line 103

Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /home/tidningenkulture/public_html/libraries/src/Plugin/PluginHelper.php on line 103
En hoppfull roman om en ny vänstervåg när framtiden ser ut att ligga i ras och religion – kan det vara ett vettigt bokprojekt hösten 2011? - Tidningen Kulturen
person_outline
search

Warning: imagejpeg(): gd-jpeg: JPEG library reports unrecoverable error: in /home/tidningenkulture/public_html/modules/mod_news_pro_gk5/helpers/gk.thumbs.php on line 563

Humanism och humanitarism En polemisk betraktelse

I likhet med sin sentida kollega Harold Bloom var den amerikanske litteraturprofessorn Irving Babbitt (1865 – 1933) en stridbar man. Hans välturnerade sarkasmer förskaffade honom många fiender. Så här kunde det ...

Av: Göran Lundstedt | 24 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Om den amerikanske författaren James Purdy

”The Complete Short Stories of James Purdy” har just kommit ut i USA (Liverright Publishing, 35 dollar), en tegelsten på 726 sidor. Recensenten i New York Times Book Review i ...

Av: Ivo Holmqvist | 05 augusti, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Bilder från Turkmenistan

Tarja Salmi-Jacobsons underbara resa till Turkmenistan i bilder och ... ord.

Av: Tarja Salmi-Jacobson | 17 september, 2015
Resereportage

Carl von Linné och världens skenbara lycka

Carl von Linné och världens skenbara lycka Idag, detta år då trehundraårsjubileet av hans födelse ska firas, är det hart närt omöjligt att förstå den vurm och oreserverade dyrkan som en ...

Av: Crister Enander | 18 januari, 2007
Essäer

En hoppfull roman om en ny vänstervåg när framtiden ser ut att ligga i ras och religion – kan det vara ett vettigt bokprojekt hösten 2011?

John Lapidus- Ser man historiskt på det har det kommit en vänstervåg lite då och då. 2017 skulle vara ett lämpligt år för en ny sådan, säger författaren John Lapidus som snart ger ut sin tredje bok, ”Sverige 2017”.

Samtidigt uppmanar han vänstern att tvivla men inte förtvivla och säger sig tycka illa om cyniker.  

 John Lapidus bor för närvarande i Partille nordöst om Göteborg. Somrarna tillbringar han mestadels i det egna torpet utanför Ulricehamn med avstickare då och då till Bovallstrand och Gerlesborg. Denna sommar blir det också lite Skåne och ett yogaläger han ser fram emot med skräckblandad fascination. Men hans senaste romaner har utspelat sig i miljöer långt ifrån dem där han nu vistas. Med Zimbabwe och Nicaragua som utgångspunkt har John Lapidus velat förnya den politiska romankonsten. Men nästa roman, ”Sverige 2017” som alltså kommer i höst, utspelar sig mitt i den svenska myllan, i en inte allt för avlägsen framtid, med kommunisten Mia och socialdemokraten Anders som försöker att navigera i det nya politiska landskapet där statsminister Håkan Juholt står allt annat än stadigt.

 Om bland annat denna roman och om vad som menas med politisk romankonst träffas vi för att samtala en varm sommardag vid det röda torpet i det gröna landskapet med den vita kyrkan i Murum i bakgrunden.

 Hur föddes idén hos dig att skriva politisk litteratur?

 - Jag var politiskt aktiv och politiskt tänkande. Jag ville skriva. Det föll sig ganska naturligt.

 Riskerar inte politisk litteratur att bli plakatmässig?

 -Och tjatig. Och mästrande. Det är något jag brottas med och först nu fått grepp om. Ett nyckelord är tvivel. Lyckas man skildra tvivel kan man skapa god skönlitteratur. Är man bombsäker på allting blir det urtråkigt att läsa. Där har vänstern mycket att lära. Då menar jag inte bara vänsterlitteratur utan också vänsterjournalistiken. Vi har skrämt bort mycket folk genom att uttala oss tvärsäkert om sådant vi inte har en aning om.

 Just tvivlet finns latent och genomsyrar John Lapidus författarskap. Det framkommer mycket tydligt i den senaste publicerade romanen, De modlösa, som utspelar sig i Nicaragua, där biståndsarbetaren Erik Holmberg ansätts av tvivel på sig själv, på sin omgivning och på det han gör. Tvivel återkommer också ständigt vid vårt samtal.

- I politisk skönlitteratur måste man bryta olika åsikter mot varandra. Huvudpersonerna måste tvivla i sina roller. Det är det som skapar dynamiken och gör det skönlitterärt, säger John Lapidus.

 Jag ser en utveckling i de två romaner som John Lapidus hittills har publicerat. I den första får vi följa journalisten Holger Mellberg som hamnar mitt i ett dramatiskt skede i Zimbabwes historia, jordreformen som inleddes i slutet av förra årtusendet. Holmberg tvivlar inte så mycket på sig själv, men desto mer på det så kallade biståndssamhället och strör syrliga kommentarer om de människor som utgör detta samhälle. Erik Holmberg däremot tvivlar på det mesta, även på sig själv. John Lapidus håller bara delvis med om den beskrivningen och när jag frågar vilken personerna som ligger närmast honom själv tvekar han med svaret.

 - Det kan låta som ett påhitt men jag tror att ytterst för författare läser sina böcker när de är publicerade. Man är dödstrött på sitt verk. Man har jobbat så hårt att man inte orkar med att läsa den färdiga boken. Om man gör det upptäcker man nya brister. Alltså är det bäst att genast glömma bort sina böcker. Även dess huvudpersoner.

 Men Holmberg är väl inte lika sympatisk som Mellberg? Även om Holmberg har klara vänsteråsikter är det kanske hans cynism och delvis dubbelmoral som lämnar det mest bestående intrycket. Är det politiskt att vara cynisk?

 Jag håller delvis med om din beskrivning av Holmberg. Du frågade om jag har mig själv som förlaga när jag skriver. Det har jag inte även om många tycks tro det. Lite skoj faktiskt. En recensent var förbannad för att jag knullade runt och levde rövare. Hon blandade ihop mig med Erik Holmberg. Hon visste inte att jag bodde med fru och barn i Nicaragua. Ja, det är riktigt att Holmberg brottas en del med sin dubbelmoral. Om han är cynisk vet jag däremot inte. Jag vill minnas att han tycker illa om cyniker och det gör jag också. Att vara cynisk är ett sätt att slippa göra något. Att vara cynisk är att vara feg med gott samvete. Det finns inget mer patetiskt än en cyniker från den rika världen. Att en zimbabwier eller en nicaraguan blir cynisk är inte mycket att säga om, det är fullt begripligt. Men vi i väst har varken gjort eller upplevt något som ger oss rätt att vara cyniska.

I din första bok tog du dig an den komplicerade situationen i Zimbabwe. En recensent tog fasta på det politiska budskapet i boken och tyckte att du hellre borde ha skrivit en debattbok än en roman. Även Henning Mankell fick mycket kritik för att han i en roman (Kinesen) tog upp situationen i Zimbabwe ur ett annorlunda perspektiv. Varför valde du Zimbabwe som spelplats i din första roman?

Jag hade arbetat där. År 2000 var Zimbabwe i hela världens blickfång. I våra länder ”visste” alla att Robert Mugabe var en blodtörstig diktator. Det var lärorikt och kusligt att se hur enkelt västerländska medier styr sina befolkningar till en svartvit världsbild. Har väst bestämt sig för att bomba eller avsätta så hänger medierna på. Motståndaren avhumaniseras i rask takt. Det gäller Saddam och Gaddafi och alla möjliga. Men det gäller i ännu högre grad en svart ledare som Robert Mugabe. Det går fortfarande, femtio år efter avkoloniseringen, att skrämmas med det svarta som något hotfullt i sig. Jag skrev romanen för att nyansera bilden. För att visa att det fanns annat än Mugabes påstådda galenskap bakom jordockupationerna.

I båda dina publicerade böcker går som en röd tråd kritiken mot biståndssamhället, alla de organisationer som säger sig vilja hjälpa fattiga människor i så kallade fattiga länder. Du har själv arbetat för en biståndsorganisation. Är inte det att kasta sten i glashus?

-Det finns många bra organisationer och ännu fler solidariska biståndsarbetare. Det är ett problem om det inte framkommer i mina romaner. Samtidigt är det tydligt att många organisationer har blivit allt mer synkade med sina egna länders officiella utrikespolitik. Det är en lång historia. Men den börjar med att medlemstalen sjunker samtidigt som kanslisterna i Stockholm blir mer välbetalda och mer beroende av Sida och andra myndigheter. Det är mycket karriärism. Det är mycket vänskapskorruption och mycket feghet.

Hur står det annars till med den politiska litteraturen i Sverige? Finns den?

- Jag har inte sett mycket av den. Något som har slagit mig är dock att en roman eller deckare kan presenteras som ”samhällskritisk” utan att vara det. På sin höjd kan man få läsa att samhället har blivit lite kallt. Jag tror att det finns utrymme att vara mer explicit politisk utan att göra avkall på det skönlitterära.

Varför är det viktigt att skriva den här typen av romaner? Varför nu?

- God skönlitteratur har en förmåga att få människor att upptäcka saker både hos sig själva och i samhället. Förutom det vi diskuterat har mina två första romaner varit defensiva. Jag har kritiserat och kritiserat utan att ha några konstruktiva idéer. Jag har varit som vänstern i stort kan man säga. Vi är väldigt bra på att angripa kapitalismen, åtminstone i ord, men har oerhört svårt att säga vad det är vi vill ha i stället. Det är något vi måste ägna mycket mer kraft åt. Och det är något jag gör i min kommande roman.

I din nästa bok, som kommer i höst, återvänder du till Sverige? Den sägs handla om en ny vänstervåg som drar fram över riket och utspelar sig 2017. Är inte det fiktion om något? Jag menar, det är i dag svårt att se ens en antydan till vänstervåg, faktiskt inte ens en svag vänstersväng, utan snarare tvärt om. Begreppet bombvänster fanns inte för några månader sedan.

- Att det kommer en ny vänstervåg är ställt bortom allt rimligt tvivel. Det räcker att lära av historien och se på världen hur den ser ut i dag. Exakt när och hur den kommer är svårt att säga med absolut säkerhet. Enligt mina prognoser handlar det alltså om förr snarare än senare. Det skulle förvåna om jag inte blir sannspådd.

En av personagerna i romanen, Mia Lundström, har i en redan publicerad debattartikel, förklarat att vänstern behöver en ny berättelse? Är det den berättelsen du vill skriva i skönlitterär form?

- Ja, jag tycker faktiskt som Mia att vänstern saknar en gemensam berättelse. Vänstern har ett oslagbart budskap men lyckas inte samla sig kring det och inte förmedla det. Vi är passiva. Vi saknar självförtroende. Vi tror knappt på socialismen trots att vi aldrig haft bättre förutsättningar att förverkliga den. Vi tror inte på våra egna grundläggande värderingar.  Vi tror inte på ”Den nya människan” för att högern har sagt att hon inte existerar och aldrig kommer att existera. Högern har vunnit mycket mer än vi kan begripa. Men det är som sagt en tidsfråga innan vänstern slår tillbaka. Men det går att skapa en ny människa, eller snarare att få denna människa att träda fram. Men så länge allt handlar om incitament och konkurrens är det inte möjligt. Skulle vi istället prata om solidaritet ute i samhället skulle människors tänkande snabbt kunna förändras.

 Vi övergår till att prata om litterära förebilder. Tidigare har det funnits sådana men nu är det ett brett läsande som gäller. Han tillstår att det genom åren blivit mycket manliga författare men det senaste året har han företrädesvis ägnat åt kvinnliga författare. När jag ber honom lyfta fram en favoritförfattare blir det ändå en man från den spansktalande världen. Det är kanske inte så överraskande men namnet kan förvåna en och annan: Mario Vargas Llosa.

- En värdig Nobelpristagare, säger John Lapidus.

Vargas Llosa är helt enkel mästerlig på att beskriva politiskt förtryck, anser han.

- Både på högsta nivå och på mikronivå, kanske framför allt det senare, det förtryck som finns mellan människor. Han är också bra på att beskriva fattiga människor villkor. På så sätt är Vargas Llosa en politisk författare.

Men krönikorna som journalisten Mario Vargas Llosa skriver i El País ger han inte mycket för.

- Där visar han sig vara en av alla som har tappat tron på socialismen. Mest synd om dem själva. Och uppenbart att de inte har förutspått allt roligt som kommer att hända de närmaste åren…"

Hans Öhrn

Ur arkivet

view_module reorder

Det sicilianska bröllopet

- Men har du en lämplig klänning? frågar min kusin misstänksamt. Mina sicilianska kusiner, har blivit bjudna till ett bröllop och vänligt nog har de bestämt sig för att ta mig ...

Av: Nadia Scapoli | Resereportage | 21 mars, 2013

Att återföda jaget i konsten. Om Pablo Picasso

Fostret var livlöst, lades åt sidan som dödfött. Don Salvador, Pablos farbror blåste cigarrök i näsborrarna på den nyfödde. Picasso vaknade till sin första verklighet. En ingång till existensen, iögonfallande ...

Av: Benny Holmberg | Övriga porträtt | 23 september, 2012

Kärlek om du vill

Jag stod stilla, vattnet började forsa in. Fönsterrutorna på undre däck exploderade, en efter en. Vattenstrålarna dunkade mot mig, som skjutna ur en kanon. Sorlet och skräcken var total. Människor grät, somliga tyst, andra ...

Av: Jenny Berggren | Gästkrönikör | 24 augusti, 2013

Vladimir Oravsky av Ole Schwander_foto Vladimir Oravsky

Parlamentsvalet i Georgien oktober 2016

”Våld har präglat de sista dagarna fram till parlamentsvalet i Georgien. En bilbomb avsedd för en partiledare skadade fyra i Tbilisi, vid ett valmöte utbröt skottlossning och valets starkaste ledare ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 08 oktober, 2016

Vi köper väl en julvört då!

När blev vi så förbannade på högtider? De där som kommer och går, år efter år, som ska delas med nära och kära och bringa glädje och liv även till ...

Av: Linda Bönström | Gästkrönikör | 29 december, 2011

Ingen har riktigt koll!

-Det blir alltmer sällsynt att de personliga berättelserna hörs i radion, sa Bengt Bok professor på Dramatiska Institutet och författare till "Möte med den andre" (Carlssons Bokförlag). Precis när han ...

Av: Ann Hingström | Gästkrönikör | 28 november, 2008

Omöjliga intervjuer. Nikanor Teratologen intervjuar Archilochos

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Nikanor Teratologen | Övriga porträtt | 09 juli, 2012

Kärlekens koreografi

”Genom att vända hela sin kropp mot dig visar han att du har hans fulla uppmärksamhet. Är ni inomhus är chansen stor att han även placerar sig mellan dig och ...

Av: Klara Meijer | Essäer om litteratur & böcker | 17 april, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.