Omslag  av boken ” Mikronationer - på besök i hemgjorda länder”

Mikronationer - på besök i hemgjorda länder

"Mikronationer - på besök i hemgjorda länder" (Gidlunds förlag, 2017) är namnet på en ny bok som handlar om mikronationer. Mikronationer det är länder som inte är riktiga länder

Av: Mathias Jansson | 12 oktober, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Konrad Lorenz. Djurvärldens Einstein

Konrad Lorenz ansåg att den tidiga barndomens händelser är de mest avgörande för en människas vetenskapliga och filosofiska utveckling. Lorenz föddes år 1903 och tillbringade barndomen i ett slottsliknande hus ...

Av: Lilian O. Montmar | 06 april, 2014
Övriga porträtt

Fragment från en önation. En resa till Indonesien

Vi var ett delvis nytt och ett delvis gammalt gäng med rötter ifrån möten på Sigtunastiftelsen, som flög via Singapore till Jakarta, huvudstaden på den stora ön Java i världens ...

Av: Elsa Maria Lindqvist | 29 Maj, 2014
Resereportage

"Kinas terrakottaarmé" på Östasiatiska i Stockholm

"Det var Chi Hoang Ti,kung av Tsin,"Ur "Muren och böckerna" av Evert Taube Det var aldrig meningen att de skulle utföra några krigiska bedrifter, dessa tusentals soldater som skapades på kejsaren ...

Av: Birgitta Milits | 11 september, 2010
Kulturreportage

Intervju med Alessia Niccolucci



Alessia NiccolucciAlessia Niccolucci är en begåvad italiensk ung författarinna, med flera romaner, noveller och diktsamlingar bakom sig. Hon tycks ha valt ”den kvinnliga kontinenten”, som Lacan hade kunnat säga, men hon varierar sitt ämne gång på gång. Jag träffade Alessia för en intervju.

Nel nome di lei (I hennes namn) är din senaste roman (A&B editrice). En fantasifull prosa berikad av stilistiska växlingar mellan du, hon, han, dem. Du verkar inte prioritera det berättande jaget, som många av dina samtida kollegor. Boken är också en berättelse om olika resor, resor som sökandet efter någonting, som ligger närmre det mystiska medeltida sökandet, snarare än en vanlig reseskildring …

– Sökandet tillhör min generation, om jag skulle klassificera min bok skulle jag kunna säga att den är en fantasy, en generationsroman. Detta förklarar resorna över hela världen som de sex personerna som berättar sina historier gett sig ut på. En yttre resa och en inre resa för dem som föddes på 1970-talet. Myten delas i tusen stigar och de sex gestalterna försöker bygga upp den igen. Målet är ett samhälle förlamat av materialism och konsumism som försöker följa naturlagarna. Dessa personer är verkliga även om berättelsen är magisk, nästan orealistisk. Det gjorde jag för att finna en uttrycksform som bättre kunde beskriva en förtvivlan och förvirring som drabbar sökarna. Vi har sex ”jag” som berättar, därför att jagets perception är mångfacetterad och plural. Mänskligheten speglar sig, efter att den har svikit rötter, tro, historia i progressens namn, en utveckling som inte återupprättat någonting och som sålt oss, i en söndersprucken spegel.

Dina skrifter har ett återkommande tema: Kvinnan. En kvinna som blir ”flera” kvinnor, vill du berätta om kvinnor eller vill du berätta kvinnligt?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

– Jag söker det kvinnliga. Jag gillar inte att skriva ”kvinnligt” om detta betyder öppna sig för frågor som tillhör bara kvinnorna. Jag försöker berätta verkligheten såsom en kvinna gör, jag menar att kvinnorna förtydligar många saker för sig själva genom att berätta och prata.

Jag talar om en kvinna som tänker mer på sina sociala, kulturella och naturliga roller än på fascination och åtrå som hon kan väcka hos det andra könet. 

När de sociala mekanismerna bytts ut är det att fortsätta snacka om sökandet efter en partner någonting jag tycker bromsar vår och mannens kreativitet. Och det innebär ingen fördel för samhället.

Jag tycker mig i dina romaner se en tendens till pedagogik. Ändå händer alltid något som ifrågasätter den verkliga betydelsen. Är det en postmodern eftergift?

– Jag arbetar som lärare och detta påverkar mitt sätt att tänka på ”den unga läsaren” och känslorna som mina böcker kan väcka hos dem. Mitt yrke gör mig dessutom ganska skeptisk inför det slutliga resultatet, detta därför att de yngre generationerna, på grund av den mediala hjärntvättningen, är kulturellt begräsade idag. Ungdomarna är så upptagna att tillfredställa det omedelbara behovet och instinkten, så upptagna att konsumera produkter som inte har något värde, att de inte försöker utveckla sig intellektuellt och ideellt. Alltså allt det som, enligt min åsikt, är kärnan av den mänskliga värdigheten. Så mitt svar är, trots allt, ja.  

Det som återkommer gång på gång i Nel nome di lei är din förmåga att berätta en historia inuti en annan historia. Människorna du gestaltar lever ofta ett lugnt men banalt liv. Plötsligt händer något som förvandlar deras tillvaro till någonting absurt. Det är som att de fick uppleva en satori, eller, som Paulus, en uppenbarelse. Miraklet uppenbarar sig. Detta mirakel blir historia, ett fragment av realitet blir saga, alltså en berättelse. En sort magisk realism.

– För mig är det andliga livet och det materiella två ansikten av samma mynt. Oavsett vilken religion eller idé man tror på är individen en del av en större enhet, en del av en naturkraft som följer oss och påverkar vår hälsa, vår vandring i livet.

Missförstå inte mig. Jag gillar inte new age och jag är inte heller någon mystiker, men dessa två aspekter är delar av min existens och av mitt sätt att tolka verkligheten.

I min prosa återkommer det jag nämnde tidigare: bilden av spillror av en spegel, en spegel som måste sättas ihop igen och som kan visa sin betydelse bara i slutet av hela processen.

Mitt liv, våra liv, får en mening bara i slutet, när varje fragment, varje detalj överstämmer med alltet.

Jag föreställer mig att varje författare har någon eller några litterära eller estetiska riktpunkter. Vilka är dina?

– Mina klassiska studier gav en speciell inverkan på mitt sätt att se skönheten i litteraturen.

En estetisk känsla sammanfattad av olika värderingar: känslor, intryck, njutning, lärande, underhållning, och som är i stånd att rätta till, att generera reaktioner, och, varför inte? I stånd att understödja. Dante, Austen, Kerouac, Dickens, Stendahl, Vergilius, men också folklitteratur, serietidningarna som syntetiserar städernas små verkligheter. Och dessutom Warhol, Toulouse-Lautrec och Baudelaire.

Det som attraherar mig är allt det som kommunicerar sanningen så bra att jag blir förälskad. Den antika latinska kulturen (Rom) använder ordet ”studium” i den dubbla betydelsen av kärlek till och ansträngande tillämpning av kunskap.

Här finns mina rötter, utan tvekan. Varje ord är potentiellt en magisk formel.

Detta är kärnan i den klassiska bildning ur vilken jag hämtar inspiration.

Vem är Alessia Niccolucci?

– Varje bok jag skriver berättar lite om mig själv. Min trilogi visar generationskonflikter som jag själv har upplevt (Nel nome di lei också). Men jag talar om mig som en ”mänsklig prototyp, som ett livets försökdjur, som sätter sig in i spelet medveten om att ha framför sig en publik som kanske går igenom samma erfarenhet, även om resultat och medvetenhet är annorlunda.

Konfrontationen mellan mitt tankemönster och det som tillhör den som läser är utbytets sanna resultat. Jag tror inte att det finns så många skillnader mellan människorna som kommer från olika världar och kulturer; jag tror på den mänskliga erfarenheten och den är densamma oberoende av landet eller regionen man kommer ifrån. Det är bara verktygen som man använder under processen som är olika.

Jag ger mina egna erfarenheter och förväntar mig möta nya, oavsett om de liknar mina eller inte.

Sista fråga: dina projekt. Skriver du en ny roman?

– Ärligt talat skriver jag en deckare just nu. Eller snarare försöker jag experimentera med nya ämnen, språk, teman, som från verklighetens soptunna förhoppningsvis kan överföras till någonting gott och vackert. Om allt detta kommer att bli en roman återstår att se.

 

Intervjuare Guido Zeccola

Ur arkivet

view_module reorder

Världen är kall och ödslig

Det finns inte längre några drömmar. Det finns inget hopp.Invånarna i Världsstaten framlever sina liv instängda och avskärmade djupt nere i de underjordiska städernas vittförgrenade nätverk av kulvertar. Arbete, sömn ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 17 mars, 2010

Jesaja: vredgad hovnarr. En julbetraktelse

How long shall they kill our prophets,While we stand aside and look? -- Bob Marley "Redemption Song"Profeten Jesaja blev en klassförrädare. Han tillhörde aristokratin i Jerusalem och hade ingångar såväl ...

Av: Mikael Löwegren | Essäer om religionen | 25 december, 2010

Kultur og livsform

Innledning Emnet for artikkelen min er at livet består av mye mer enn jobbing og shopping, instrumentell vitenskap og teknisk politikk. Dette beskriver jeg i termer av ‘progressivt framskritt’, som er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 10 september, 2013

Duccio di Buoninsegna Den sista måltiden

Det nya förbundet

”När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget!”

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 02 april, 2015

Filosofi og framskritt. Del 3

De filosofiske tradisjonenes betydning for epistemiske og etiske framskritt Nåtiden er ikke spesielt opptatt av at det gis relativt lange linjer i filosofihistorien; i vår tid driver en med filosofi uavhengig ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 augusti, 2013

Om maktmekanismer i det sydkoreanska samhället. Intervju med Cheol-soo Jang

Sydkorea kännetecknas av en vital filmindustri, en filmindustri som ofta kännetecknas av en extrem omsorg för det tekniska så till vida att alla filmtekniska medel musik, foto, skådespeleri ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 28 januari, 2011

Fornuft, følelser og liv

Innledning I dag er det svært mange konflikter og kriger rundt om i verden, som betyr at den pasifistiske idé har elendige kår. Tesen jeg forsvarer er denne: At sammen har ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 08 september, 2014

Höstdag i Provence

Jag befann mig, än en gång, på resa: destination Marseille för att därifrån ta mig via flyg till London, dit jag blivit inbjuden för att hålla ett litet anförande och ...

Av: Lars Holger Holm | Kulturreportage | 25 oktober, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.