Musik som minnesmärken

Om relationella ramverk, bilder av identitet, igenkännandets betydelse och tixotropiska förbindelser i konsten via den norske tonsättaren Lars Petter Hagen och hans tankedialog med den franske installationskonstnären Christian Boltanski ”På mange ...

Av: Stefan Thorsson | 09 mars, 2013
Essäer om musik

Illustration: Hebriana Alainentalo

Fantasi och mening

Kärleken har behov av verklighet.

Av: Tidningen Kulturen | 15 september, 2015
Melker Garay : Reflektioner

John Updike, rovdjursinstinkten och förloraren

Villa ligger invid villa. Likt rader av fyrkantiga lådor fyllda av välordnat och välartat medelklassliv i ändlösa rader. De välklippta gräsmattorna. De välkammade barnen. De skinande leendena. Männen som firar ...

Av: Crister Enander | 17 februari, 2009
Litteraturens porträtt

Bernadette och miraklet i Lourdes

Helgon finns i de flesta religioner och intresset för helgon har varit utbrett i alla tider. Inom olika kulturer har män och kvinnor betraktats som särskilt heliga och vördnadsvärda på ...

Av: Lena Månsson | 25 maj, 2014
Essäer om religionen

Och Gud skapade Lili von Wallenstein



altLili von Wallenstein är en av de mest intressanta författarinnorna som jag har läst den senaste tiden. Hennes nya bok Och Gud skapade kvinnan har beskrivits som "en postfeministisk Jägarna på Carinhall". Boken är en imaginär dagbok författad av Eva Braun, Adolf Hitlers älskarinna och, några timmar innan undergången i Berlin, hans hustru. Eva Braun anses inte ha haft något politiskt inflytande: hon var en medioker kvinna som en dag, i en fotobutik, såg sig stå i händelsernas centrum. Jag träffade Lili von Wallenstein för en intervju.


Efter din vackert skrivna Sisyfos, som handlar om Heinrich Himmler, gav du ut en ny bok, Och Gud skapade kvinnan. Det är en berättelse eller dagbok i vilken du följer en hypotetisk Eva Braun under hennes sista dagar i Berlins bunker. Nazismen och dess gestalter verkar fascinera dig. Kan du beskriva denna fascination?

- Jag fascineras av väldigt många ismer, nazismen i synnerhet. 1930- och 40-talens förvecklingar, politik och estetik är outtömliga, förhållandevis ogripbara ämnen. I nazismen, förnuftets och känslans imploderande revolution, manifesteras ondska eller galenskap i ett antal olika former; det handlar om galenskap på både kollektiv och individuell nivå. Övermänniskotanken i kombination med nederlag ledde till desperationens krigföring, logistik och logik, sedan till förintelse. Nazismens breda problematik, dramaturgin och det goda exempel den är på mänsklig svaghet och dumhet gör att det fortsätter vara en ständigt aktuell liknelse för livet i sig självt. Därav mitt intresse.
Jag fascineras också av själva upptagenheten - min egen och andras - vid Tredje riket. Som mycket annat är nazism i vissa avseenden en produkt som många, däribland jag, beredvilligt köper. Vi läser, skriver, talar om nazismen, livnär oss kanske på den, reproducerar och exploaterar. Mitt intresse tillhör måhända mina mindre sympatiska sidor, men ismen är mitt "guilty pleasure" (även om man förmodligen inte bör tala om dylikt i sådana termer).

Medan Sisyfos rent språkligt var en underbar och tragisk resa in i det fruktansvärda, är - enligt min åsikt - Och Gud skapade kvinnan mer en "Roman d'amour" eller " en "Roman à l'eau de rose". Boken är väldigt bra, men språket är annorlunda. De två berättelserna har dock någonting gemensamt: karaktärerna uppfattar inte avgrunden kring dem och de ser inte nedgången som närmar sig...

- Det stämmer. Och Gud skapade kvinnan är en så kallad chick lit-roman. Chick lit är litteratur om, för och av unga kvinnor som vanligen brukar avfärdas som alltför ytligt och banalt. Genren kallas ibland postfeministisk, då den menas skildra kärlek och förhållanden på ett okonventionellt vis. Dessa romaner brukar följa en viss struktur: en kvinna söker kärleken, gör några snedsteg, lär sig av misstagen, träffar och äktar slutligen "den rätte". Däremellan dricker huvudrollsinnehaverskan lite för mycket, shoppar och skvallrar. Emellanåt har hon sex, med någon bad boy eller med sin tillkommande.
Bortsett från slutet och självmordet skulle Eva Braun och Hitlers så kallade kärlekssaga vara den perfekta chick lit-storyn. Romanens "jag" är alltså Eva Braun, och detta jag har ett ganska simpelt språk, hennes analyser är av det torftiga slaget. Hon lider av ett psykiskt tillstånd som är alltför vanligt förekommande idag (som förmodligen alltid har funnits, men i olika grader) - nämligen att man vägrar se omvärldens fasor och förödelse, och väljer att fokusera på läppstift, nästa klädinköp, nästa "kärlek". Dessutom är hon inspärrad i en bunker med en samling minst sagt nervösa män och mängder av alkohol. Vid bunkerns ingång finns en stad som snart ska intas och förintas. Snusk, spänning och ränksmiderier utlovas!
För övrigt avgudar jag biografier eller de förfalskningar, halvfabrikat och imitationer som biografier alltid utgör. Alla böcker jag har skrivit är, på ett eller annat sätt, falska biografier. Jag skriver om individer som är fångna i större system, men främst fångar i sina egna, förmodligen ganska hårt ansatta huvuden. I Sisyfos försöker Himmler förtränga, och samtidigt rättfärdiga, sitt handlande genom ständigt arbete och en överfylld almanacka. Eva Braun försöker få utlopp för sin ångest på annat sätt. Hur skyldiga de båda än må ha varit, är jag likväl intresserad av deras samveten, handlingssätt och rädslor.
Intentionen är att skriva ytterligare tre böcker om Tredje rikets mest kända eller ökända individer. Hermann Göring är näste man för rakning.

Lili, du är också en mycket elegant och innovativ förläggare. Böckerna som Bokbål förlag ger ut är alltid strålande typografiska verk, provokativa för dess form och innehåll. Och Gud skapade kvinnan ser - rent typografiskt - ganska vanlig ut, som vilken pocketroman som helst... Var det ett val?

- Och Gud skapade kvinnan strävar även utseendemässigt efter att efterlikna en storsäljande gottköpsroman. Det var minst sagt ett medvetet val och min kollega, konstnären Magdalena Nordin, skapade omslaget. På framsidan syns en sjutton år gammal Eva Braun. Det var vid den tidpunkten som hon träffade Hitler. På baksidan skönjs en lättjefull, välklädd Braun med vad som ser ut som en mobiltelefon. Jag är mer än nöjd med bokens förpackning.
Angående Bokbåls böcker så vet jag inte om de alltid är "strålande typografiska verk". Däremot tycker jag att de är utmärkta på så sätt att de framgångsrikt lyckas utforska och efterhärma olika genrer - se till exempel vår kokbok eller vår självhjälpsbok.

Titeln Och Gud skapade kvinnan relaterar kanske till Et Dieu créa la femme, en film av Roger Vadim som 1956 lanserade den unga Brigitte Bardot som sexsymbol. Brigitte Bardot är i filmen en vacker och lite naiv ung kvinna som bor i en liten by på den franska Rivieran (Saint-Tropez, som snart skulle bli ett känt turistmål). Eva Braun var säkert naiv, söt men inte en sexbomb...

- Titeln anspelar på Vadims verk så till vida att även min bok handlar om en naiv kvinna med god aptit på män. Titeln syftar dock snarare på Eva, i egenskap av den första kvinnan, skapad av Gud.
Romanen igenom benämns Hitler "H.", "Han" eller "Honom", och vid vissa tillfällen blir Gud och Hitler för Braun en och densamme. Katoliken Braun tillber än den ena, än den andra ouppnåeliga fadersgestalten med mer inflytande än vad som sunt är.
Hitler påstod sig vara gift med Tyskland. Magda Goebbels var officiellt Tredje rikets första dam - Eva Braun blev det aldrig (förutom under de 38 timmar hon var gift med Hitler, ett äktenskap som avslutades i deras gemensamma självmord). Fram till slutet fick Braun finna sig i att vara den andra, icke-officiella hålldamen, mer eller mindre undangömd på Berghof. I bunkern fick hon äntligen sin revansch och upprättelse, hon var äntligen behövd och bekräftad - men till vilken nytta?

alt Du dedicerar boken till W. Kan vi få veta vem W. är?

- Nej, det är helt oviktigt i sammanhanget. Nämnas kan dock att chick lit-romaner traditionsenligt inleds eller avslutas med en förteckning över diverse personer som författaren står i skuld till. Förteckningen fullbordas vanligen med ett särskilt tack eller en dedikation till en man, så även i mitt fall.

Utopia är ett annat verk som du skrivit. Det är inte en "riktig" bok, utan ett kuvert, frankerat med tyska frimärken, som innehåller olika sidor, eller brev. Är det fragment från en ofärdig dagbok? Eller snarare ett långt avskedsbrev? Jag är osäker på om det handlar om brev som har en enda avsändare. Det verkar inte så och dessutom är ett av dessa "brev" undertecknat HM. Vill du berätta lite om Utopia?

- Utopia är en fragmentarisk brevroman om frihet och frånvaro, om övervåld, övervakning och gränsöverskridande kärlek. Den utspelar sig i Östtyskland, strax innan murens fall. Utan att avslöja alltför mycket kan jag berätta att avsändaren (som alltså är en och densamma) skriver brev till en person som han förälskat sig i och som visar sig vara en så kallad inofficiell medarbetare (IM), angivare eller spioner som arbetade för Stasi. Även i Utopia går en människa upp i sig själv - eller, snarare, går upp i kärleken - till den grad att han inte ser vad som håller på att hända omkring honom. I slutändan får han lida för att ha låtit sig förföras av den samhälleliga och känslomässiga "utopin".
Inledningsvis skulle jag skriva en helt annan bok om det forna Östtyskland, främst om dess lagstiftning men även om övervakningen och angiverisystemet. Sedan bestämde jag mig för att minimera allehanda uttryck och det utmynnade i Utopia.

Sisyfos, läser jag, blev också en framgångsrik film. Jag vet ingenting om detta. Vill du berätta lite mer om filmen?

- Som så ofta i Bokbåls fall är det fråga om lögn och förbannad dikt. Baksidestexten är ett collage av chic lit-baksidestexter. Om jag inte minns fel är det stycket stulet från baksidestexten till Lauren Weisbergers Djävulen bär Prada, som blev en någotsånär framgångsrik film. I skrivande stund kan jag svära på att Sisyfos aldrig kommer att filmatiseras.

Vad skriver du just nu? Vilka böcker kommer Bokbål förlag att ge ut under 2011?


- Sommaren ägnas för min del åt att skriva om Göring, en mycket dekadent och spännande roman som går under arbetsnamnet Elagabalus juveler. Därutöver håller jag på att färdigställa Fashionism, en obehaglig bok om mode och konsumtion utifrån tre olika personers perspektiv (Jacqueline Kennedys, Andy Warhols och mitt).
Bokbål kommer under hösten att, bland mycket annat, ge ut en trippelkassettbox med noisemusik och en bok om mänsklighetens historia.

Jag ser ingen skillnad mellan författaren Lili von Wallenstein och förläggaren Lili von Wallenstein. Ser du en skillnad?

- Även om de båda sysselsättningarna i mitt fall är nära förenade ser jag en viss skillnad. Som förläggare är jag mer vidsynt, frimodig och filantropisk.

Jag försöker styra förlaget och dess utgivning med demokratiska principer.
Som författare är jag betydligt mer inskränkt, snarstucken och människofientlig. När jag skriver skönlitterära texter förvandlas jag till en fascistisk petimäter. Slutresultatet blir ändå ungefär detsamma och brukar präglas av en viss dos svart humor.

Intervjuare Guido Zeccola

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Tomas Tranströmer. Foto: Caj Westerberg

Postum lektion i konsten att arbeta med språket

Torsten Rönnerstrand om Tomas Tranströmers ”I arbetets utkanter”.

Av: Torsten Rönnerstrand | Essäer om litteratur & böcker | 30 december, 2017

Michel Houellebecq. Foto Phillippe Matsas

Vem lever lycklig i en tid som vår?

För några år sedan kunde man i den franska veckotidskriften Le nouvel Observateur läsa om den då senast inträffade politiska skandalen, när den åldrade ägarinnan till det stora parfymimperiet L’Oréal ...

Av: Claes-Magnus Hugoh | Essäer om litteratur & böcker | 09 februari, 2016

Våldet i fantasylitteraturen

Steven Ekholm synar våldet i några fantasyromaner från Sagan om ringen till Harry Potter. Om man skulle göra en hastig översyn av ungdomars läsning idag så är nog fantasylitteraturen den genre ...

Av: Steven Ekholm | Essäer om litteratur & böcker | 01 april, 2011

En strålande jul i Sverige Upplevd av Angelo Tajani

“Jul, jul, strålande jul...” - det tog flera år innan jag förstod dessa ords verkliga innebörd. Den svenska julen är verkligen enastående och dess fantastiska stämning borde spridas ut i världen. Det ...

Av: Angelo Tajani | Kulturreportage | 24 december, 2012

Goethe Farbkreis

Kungen av Kalifornien

Romanen är en parasitär form, en hybridexistens som Frankensteins monster, skriver Kristoffer Leandoer. Visst har den lånat ihop till sin form och gestalt av saga, fabel och skröna, men memoaren ...

Av: Kristoffer Leandoer | Essäer om litteratur & böcker | 23 september, 2017

Ingen elektronisk växtvärk i underjorden. Om Art’s Birthday

Många bitar faller på plats under den vecka i Stockholm då maskinisterna i Kraftwerk gör fyra fullsatta konserter på Cirkus och dessutom visar sin 3-D-installation 1 2 3 4 5 ...

Av: Curt Lundberg | Essäer om musik | 29 januari, 2014

Börft Records - kulturbärare i periferin

Ungefär samtidigt som syntpopen, emblematiskt representerad av Human Leagues platta ”Dare” och Depeche Modes debut, slog sina kommersiella lovar kring den skivköpande publiken, utvecklades en mindre för allmänheten mindre iögonenfallande ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 23 september, 2013

Hugo Ball

   Hugo Ball

Av: Stefan Hammarén | Essäer om litteratur & böcker | 12 oktober, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.