Var bärsärken en shaman?

  Myten om de gamla bärsärkarna kan än idag sägas vara högst levande. Forskarna har dock länge tvistat om vilka dessa elitkrigare egentligen var. Medan vissa menar att de bör ...

Av: Thomas Jonsson | 08 mars, 2010
Essäer om religionen

Familjeförvecklingar kring en hund

 För många år sedan deltog jag i en ambitiöst upplagd fortbildningskurs om aktuell brittisk litteratur. Det var på University of Surrey i Guildford, någon timme med tåg sydväst om London.  Två ...

Av: Ivo Holmqvist | 19 augusti, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Det förlorade paradiset Om Marcel Prousts incestuösa madeleinekakor

Insvept i klädbylten sittande i sin mentala krypta i den korkvadderade sängkammaren arbetar den sjuke Marcel Proust nätterna igenom med sitt mästerverk. Sönderhostad av en tuberkulös hosta, drogad av tunga ...

Av: Benny Holmberg | 26 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Narcissus pseudo-Narcissus på sankt Görans trädgård

För det första, snål spar och fan tar, det vill säga om man blir fast eller vill låta måla bilen. Ville inte betala parkeringsavgift som vanligt, så åkte till gratisstället ...

Av: Stefan Hammarèn | 15 juni, 2014
Stefan Hammarén

Och Gud skapade Lili von Wallenstein



altLili von Wallenstein är en av de mest intressanta författarinnorna som jag har läst den senaste tiden. Hennes nya bok Och Gud skapade kvinnan har beskrivits som "en postfeministisk Jägarna på Carinhall". Boken är en imaginär dagbok författad av Eva Braun, Adolf Hitlers älskarinna och, några timmar innan undergången i Berlin, hans hustru. Eva Braun anses inte ha haft något politiskt inflytande: hon var en medioker kvinna som en dag, i en fotobutik, såg sig stå i händelsernas centrum. Jag träffade Lili von Wallenstein för en intervju.


Efter din vackert skrivna Sisyfos, som handlar om Heinrich Himmler, gav du ut en ny bok, Och Gud skapade kvinnan. Det är en berättelse eller dagbok i vilken du följer en hypotetisk Eva Braun under hennes sista dagar i Berlins bunker. Nazismen och dess gestalter verkar fascinera dig. Kan du beskriva denna fascination?

- Jag fascineras av väldigt många ismer, nazismen i synnerhet. 1930- och 40-talens förvecklingar, politik och estetik är outtömliga, förhållandevis ogripbara ämnen. I nazismen, förnuftets och känslans imploderande revolution, manifesteras ondska eller galenskap i ett antal olika former; det handlar om galenskap på både kollektiv och individuell nivå. Övermänniskotanken i kombination med nederlag ledde till desperationens krigföring, logistik och logik, sedan till förintelse. Nazismens breda problematik, dramaturgin och det goda exempel den är på mänsklig svaghet och dumhet gör att det fortsätter vara en ständigt aktuell liknelse för livet i sig självt. Därav mitt intresse.
Jag fascineras också av själva upptagenheten - min egen och andras - vid Tredje riket. Som mycket annat är nazism i vissa avseenden en produkt som många, däribland jag, beredvilligt köper. Vi läser, skriver, talar om nazismen, livnär oss kanske på den, reproducerar och exploaterar. Mitt intresse tillhör måhända mina mindre sympatiska sidor, men ismen är mitt "guilty pleasure" (även om man förmodligen inte bör tala om dylikt i sådana termer).

Medan Sisyfos rent språkligt var en underbar och tragisk resa in i det fruktansvärda, är - enligt min åsikt - Och Gud skapade kvinnan mer en "Roman d'amour" eller " en "Roman à l'eau de rose". Boken är väldigt bra, men språket är annorlunda. De två berättelserna har dock någonting gemensamt: karaktärerna uppfattar inte avgrunden kring dem och de ser inte nedgången som närmar sig...

- Det stämmer. Och Gud skapade kvinnan är en så kallad chick lit-roman. Chick lit är litteratur om, för och av unga kvinnor som vanligen brukar avfärdas som alltför ytligt och banalt. Genren kallas ibland postfeministisk, då den menas skildra kärlek och förhållanden på ett okonventionellt vis. Dessa romaner brukar följa en viss struktur: en kvinna söker kärleken, gör några snedsteg, lär sig av misstagen, träffar och äktar slutligen "den rätte". Däremellan dricker huvudrollsinnehaverskan lite för mycket, shoppar och skvallrar. Emellanåt har hon sex, med någon bad boy eller med sin tillkommande.
Bortsett från slutet och självmordet skulle Eva Braun och Hitlers så kallade kärlekssaga vara den perfekta chick lit-storyn. Romanens "jag" är alltså Eva Braun, och detta jag har ett ganska simpelt språk, hennes analyser är av det torftiga slaget. Hon lider av ett psykiskt tillstånd som är alltför vanligt förekommande idag (som förmodligen alltid har funnits, men i olika grader) - nämligen att man vägrar se omvärldens fasor och förödelse, och väljer att fokusera på läppstift, nästa klädinköp, nästa "kärlek". Dessutom är hon inspärrad i en bunker med en samling minst sagt nervösa män och mängder av alkohol. Vid bunkerns ingång finns en stad som snart ska intas och förintas. Snusk, spänning och ränksmiderier utlovas!
För övrigt avgudar jag biografier eller de förfalskningar, halvfabrikat och imitationer som biografier alltid utgör. Alla böcker jag har skrivit är, på ett eller annat sätt, falska biografier. Jag skriver om individer som är fångna i större system, men främst fångar i sina egna, förmodligen ganska hårt ansatta huvuden. I Sisyfos försöker Himmler förtränga, och samtidigt rättfärdiga, sitt handlande genom ständigt arbete och en överfylld almanacka. Eva Braun försöker få utlopp för sin ångest på annat sätt. Hur skyldiga de båda än må ha varit, är jag likväl intresserad av deras samveten, handlingssätt och rädslor.
Intentionen är att skriva ytterligare tre böcker om Tredje rikets mest kända eller ökända individer. Hermann Göring är näste man för rakning.

Lili, du är också en mycket elegant och innovativ förläggare. Böckerna som Bokbål förlag ger ut är alltid strålande typografiska verk, provokativa för dess form och innehåll. Och Gud skapade kvinnan ser - rent typografiskt - ganska vanlig ut, som vilken pocketroman som helst... Var det ett val?

- Och Gud skapade kvinnan strävar även utseendemässigt efter att efterlikna en storsäljande gottköpsroman. Det var minst sagt ett medvetet val och min kollega, konstnären Magdalena Nordin, skapade omslaget. På framsidan syns en sjutton år gammal Eva Braun. Det var vid den tidpunkten som hon träffade Hitler. På baksidan skönjs en lättjefull, välklädd Braun med vad som ser ut som en mobiltelefon. Jag är mer än nöjd med bokens förpackning.
Angående Bokbåls böcker så vet jag inte om de alltid är "strålande typografiska verk". Däremot tycker jag att de är utmärkta på så sätt att de framgångsrikt lyckas utforska och efterhärma olika genrer - se till exempel vår kokbok eller vår självhjälpsbok.

Titeln Och Gud skapade kvinnan relaterar kanske till Et Dieu créa la femme, en film av Roger Vadim som 1956 lanserade den unga Brigitte Bardot som sexsymbol. Brigitte Bardot är i filmen en vacker och lite naiv ung kvinna som bor i en liten by på den franska Rivieran (Saint-Tropez, som snart skulle bli ett känt turistmål). Eva Braun var säkert naiv, söt men inte en sexbomb...

- Titeln anspelar på Vadims verk så till vida att även min bok handlar om en naiv kvinna med god aptit på män. Titeln syftar dock snarare på Eva, i egenskap av den första kvinnan, skapad av Gud.
Romanen igenom benämns Hitler "H.", "Han" eller "Honom", och vid vissa tillfällen blir Gud och Hitler för Braun en och densamme. Katoliken Braun tillber än den ena, än den andra ouppnåeliga fadersgestalten med mer inflytande än vad som sunt är.
Hitler påstod sig vara gift med Tyskland. Magda Goebbels var officiellt Tredje rikets första dam - Eva Braun blev det aldrig (förutom under de 38 timmar hon var gift med Hitler, ett äktenskap som avslutades i deras gemensamma självmord). Fram till slutet fick Braun finna sig i att vara den andra, icke-officiella hålldamen, mer eller mindre undangömd på Berghof. I bunkern fick hon äntligen sin revansch och upprättelse, hon var äntligen behövd och bekräftad - men till vilken nytta?

alt Du dedicerar boken till W. Kan vi få veta vem W. är?

- Nej, det är helt oviktigt i sammanhanget. Nämnas kan dock att chick lit-romaner traditionsenligt inleds eller avslutas med en förteckning över diverse personer som författaren står i skuld till. Förteckningen fullbordas vanligen med ett särskilt tack eller en dedikation till en man, så även i mitt fall.

Utopia är ett annat verk som du skrivit. Det är inte en "riktig" bok, utan ett kuvert, frankerat med tyska frimärken, som innehåller olika sidor, eller brev. Är det fragment från en ofärdig dagbok? Eller snarare ett långt avskedsbrev? Jag är osäker på om det handlar om brev som har en enda avsändare. Det verkar inte så och dessutom är ett av dessa "brev" undertecknat HM. Vill du berätta lite om Utopia?

- Utopia är en fragmentarisk brevroman om frihet och frånvaro, om övervåld, övervakning och gränsöverskridande kärlek. Den utspelar sig i Östtyskland, strax innan murens fall. Utan att avslöja alltför mycket kan jag berätta att avsändaren (som alltså är en och densamma) skriver brev till en person som han förälskat sig i och som visar sig vara en så kallad inofficiell medarbetare (IM), angivare eller spioner som arbetade för Stasi. Även i Utopia går en människa upp i sig själv - eller, snarare, går upp i kärleken - till den grad att han inte ser vad som håller på att hända omkring honom. I slutändan får han lida för att ha låtit sig förföras av den samhälleliga och känslomässiga "utopin".
Inledningsvis skulle jag skriva en helt annan bok om det forna Östtyskland, främst om dess lagstiftning men även om övervakningen och angiverisystemet. Sedan bestämde jag mig för att minimera allehanda uttryck och det utmynnade i Utopia.

Sisyfos, läser jag, blev också en framgångsrik film. Jag vet ingenting om detta. Vill du berätta lite mer om filmen?

- Som så ofta i Bokbåls fall är det fråga om lögn och förbannad dikt. Baksidestexten är ett collage av chic lit-baksidestexter. Om jag inte minns fel är det stycket stulet från baksidestexten till Lauren Weisbergers Djävulen bär Prada, som blev en någotsånär framgångsrik film. I skrivande stund kan jag svära på att Sisyfos aldrig kommer att filmatiseras.

Vad skriver du just nu? Vilka böcker kommer Bokbål förlag att ge ut under 2011?


- Sommaren ägnas för min del åt att skriva om Göring, en mycket dekadent och spännande roman som går under arbetsnamnet Elagabalus juveler. Därutöver håller jag på att färdigställa Fashionism, en obehaglig bok om mode och konsumtion utifrån tre olika personers perspektiv (Jacqueline Kennedys, Andy Warhols och mitt).
Bokbål kommer under hösten att, bland mycket annat, ge ut en trippelkassettbox med noisemusik och en bok om mänsklighetens historia.

Jag ser ingen skillnad mellan författaren Lili von Wallenstein och förläggaren Lili von Wallenstein. Ser du en skillnad?

- Även om de båda sysselsättningarna i mitt fall är nära förenade ser jag en viss skillnad. Som förläggare är jag mer vidsynt, frimodig och filantropisk.

Jag försöker styra förlaget och dess utgivning med demokratiska principer.
Som författare är jag betydligt mer inskränkt, snarstucken och människofientlig. När jag skriver skönlitterära texter förvandlas jag till en fascistisk petimäter. Slutresultatet blir ändå ungefär detsamma och brukar präglas av en viss dos svart humor.

Intervjuare Guido Zeccola

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Två av senhöstens mäktigaste kulturupplevelser i Stockholm: Almqvist respektive Strindberg – på Forum…

 25-årsjubilerande Forum, som drivs av Jean-Claude Arnault och Katarina Frostenson och som utgör ett av Stockholms mest spännande kulturställen, bjöd nyligen på en helafton med tema C J L Almqvist ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 01 december, 2014

Anna Berg och den svenska naivismen

Modernismen som konstriktning speglar en dynamisk tid präglad av industrialismen och det moderna livets framfart. Synen på verkligheten förändras i början av 1900-talet inte minst genom alla tekniska innovationer som ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 15 december, 2013

Likt alvsmederna och dvärgamästarna från svunna tider

Med tanke på att den sista filmen i Hobbittrilogin just haft premiär, passar en återblick till sommarens Medeltidsvecka och då speciellt föredraget med Peter Lyon bra. Peter Lyon är numera en ...

Av: Jessika Ahlström & Alexander Sanchez | Kulturreportage | 27 december, 2014

Älskade trädgårdar! - Nu blommar det i bokhyllan!

Det finns många sätt att uppleva trädgårdar på. Att arbeta i en trädgård (egen eller andras). Att laga mat från trädgården – och att äta ute. Att skapa en egen ...

Av: Belinda Graham | Essäer om samhället | 29 maj, 2013

Född till liv – Vigd åt död

TEMA FINLAND Ett sekel sedan ”ett ljus tänt i livets fördumningsanstalt”; släckt i förtid av meningslöshet. Krossad av tomheten i de förlorade idealen, begraven i totalitarismens gapande och rullande stupiditet ...

Av: Oliver Parland | Litteraturens porträtt | 09 juni, 2008

Loserförfattarfabriken III

Ny sen årstid på loserförfattarfabriken. Den varma tredjedelslängre sommarén av få ord förbyttes till höstens meningslösa tystnad först. Loserförfattarna hade för det mesta glömt sin första iver att skriva enahanda ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 11 augusti, 2011

Kvinna, 1969. Foto: Anne Edelstam

Det sprakar av färger på Waldemarsudde

Vardagslivets poesi kallas utställningen (t.o.m 4 juni 2017) med verk av den spanske surrealisten Joan Miró - en av 1900-talets mest uppmärksammade konstnärer. Besökaren möter skulpturer, tavlor och affischer med ...

Av: Anne Edelstam | Kulturreportage | 03 mars, 2017

Från feministiskt ramaskri till ungdomspjäser

Robert Fux som Gert van der Graaf i pjäsen Fans. Foto: Christian Hagward Från feministiskt ramaskri till ungdomspjäser På Orionteaterns varietéscen kan vad som helst hända. Här blandas världskända artister med ...

Av: Agneta Tröjer | Porträtt om politik & samhälle | 18 september, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.