23. Nils-August – Lina – Tobbe

Lepidopteras vingfjäll har intresserat klimatforskarna starkt de senaste åren. Vi tror vanligtvis att fjärilarna har de mest spektakulära, lysande färger, men inget kunde vara mer fel. Lepidoptera saknar helt och ...

Av: Nils-August – Lina – Tobbe | 18 maj, 2012
Lund har allt utom vatten

Olle och Clownen

Visst är det ibland slående hur nära komiken kan ligga nära tragiken. Som ett slags sköld... Eller som Olle Wästberg skriver: ”Den som vill ha en insiktsfull skildring av just detta ...

Av: Björn Gustavsson | 04 september, 2014
Gästkrönikör

Toleransens dilemma. Del II. Åter till det historiska och globala

Den moderna historien sträcker sig från åtminstone Napoleonkrigen över industrialiseringen till det brittiska imperiet – och från de båda världskrigen och Auswitch över det kalla kriget till den 11/9 2001 ...

Av: Carsten Palmer Schale | 08 november, 2012
Agora - filosofiska essäer

Jordens kropp av Ragnwei Axellie

skakar människokropparbristersprickerlämnas i högaralla färgers köttblandas sammanröd gulsvart eller vitdet hör inte hitandenlämnarkroppsom rämnaralla kroppars blodblir samma röda flod sammarödaflod

Av: Ragnwei Axellie | 20 december, 2010
Utopiska geografier

Milosz 100 år



alt"Utan tvekan vill jag hävda att Czesław Miłosz är en av de största poeterna - kanske den störste - i vår tid."
(Joseph Brodsky)

Den 30 juni 1911, för 100 år sedan, föddes den polske poeten och Nobelpristagaren Czesław Miłosz. Han kom till världen i Šeteniai i Litauen, då fortfarande en del av det tsarryska imperiet. Det var en plats som beboddes av litauiska bänder och poloniserad lantadel, och som präglades av det mångnationella Polens toleranta anda.

Det är nog ingen tillfällighet att Polens nationalskald Adam Mickiewicz (1798-1855) tillbringade sina ungdomsår i Litauen (han var född i nuvarande Vitryssland), och handlingen i hans stora versepos utspelar sig på litauisk landsbygd. "O Litauen/mitt fosterland" är inledningsorden som varje polskt skolbarn kan.

Miłosz tidigaste barndomsminne går tillbaka på första världskrigets och oktoberrevolutionens kaotiska och grymma verklighet. Det formar en kontrast i hans medvetande som kommer att gå igen i hela hans senare liv, den mellan grymhet och förstörelse å ena sidan, och den lantliga idyllen å den andra. Romanen "Issadalen" är delvis självbiografisk, och fångar in med stor känslighet hans barndoms miljöer och tankevärld.

Redan under sin gymnasietid i Vilnius upplever Miłosz starkt en känsla av utanförskap, han ikläder sig rollen som outsider och rebell, något som kommer att följa med honom under resten av hans liv. Också i politiskt avseende ställer han sig i opposition mot den tidens dominerande högernationalism.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Efter studentexamen 1929 ger sig Miłosz iväg på en resa västerut till Paris, som han och ett par kamrater i ungdomligt övermod tänker nå vattenvägen genom att paddla kajak. Kajakerna går till botten någonstans på Rhen, men ungdomarna kommer ändå fram till Paris. Här kommer Miłosz i nära kontakt med västeuropeiska kulturens bländande mångfald och rikedom, men blir också varse de första hotfulla tecknen på begynnande nazism och fascism. Efter att 1934 ha avlagt juridiskt examen, något som aldrig kommer till användning, hamnar han än en gång tack vare ett stipendium i Paris.

Han har hunnit debutera 1931 med några dikter i en tidskrift, och åren i Paris får en avgörande betydelse för hans utveckling som poet. Han blir starkt påverkad av den franska symbolismen, och åren 1936-43 utmärks hans diktning av nästan transartad visionär kraft, full av bilder och metaforer. "Kärlek är sand som slukas av uttorkade läppar./Hat är en kruka salt åt dem som törstar."

Med sig hem har han också en förstärkt bild av en kaotisk värld som hotas av katastrof.

Trots att han politiskt vid den tiden intar en vänsterståndpunkt, han får bland annat avsked från radion i Vilnius för påstådd "kryptokommunism", och flyttar till Warszawa, är han samtidigt i litterärt avseende dubbelt kritisk mot dels den kommunistiska propagandalitteraturen, dels lika mycket mot avantgardets esteticism och avskärmande från verkligheten.

Andra världskrigets utbrott 1939 driver Miłosz på flykt, han hamnar i Bukarest, kommer senare till Vilnius, där han skaffar ett litauiskt pass, något som han senare kommer att bli kritiserad för, från både vänster och höger, och återvänder så småningom till Warszawa. Här försörjer sig poeten bland annat genom handel med cigaretter och guld, men ägnar sig också åt underjordisk utgivning av litteratur, inte minst egna dikter under pseudonym, och översätter T.S. Elliots "Det öde landet", Walt Whitman och andra verk.

Litterärt genomgår Miłosz en förvandling, han avlägsnar sig alltmer från den franska poesins psykologiskt subjektiva, samtidigt som han i anglosachsisk anda anammar inriktningen på kommunikation, den objektiva världen och den milda ironin. Språket blir förenklat, den poetiska visionen disciplinerad, och troheten till det konkreta central.

Miłosz är skeptisk till den yngre generationens brinnande patriotiska offervilja, och tematiskt undviker han kriget som ämne i sin poesi. Undantaget utgörs av de berömda dikterna "En stackars kristen ser på ghettot" och "Campo di Fiori", skrivna under det oerhörda intryck som åsynen av Förintelsen gjorde på poeten.

Efter krigsslutet går Miłosz i den nya kommunistiska maktens tjänst, och blir diplomat, så småningom kulturattaché, i Washington. 1951 förflyttas han till Paris, kallas till Warszawa, och väl hemma nekas han utresa igen. Han drar i alla trådar och utnyttjar sina många kontakter och lyckas till slut lämna landet. Tillbaka i Paris begär han politisk asyl. Absurt nog vill inte USA släppa in honom igen, trots att hans familj befinner sig där, eftersom han anses som tidigare kommunist. Det dröjer flera år innan familjen kan återförenas.

Han attackeras från både vänster, som avfälling och förrädare, och höger, som kommunistisk medlöpare, en som till råga på allt vägrar att förödmjuka sig och ta avstånd från sina tidigare "villfarelser".

Han skriver "Själar i fångenskap", en numera klassisk essäsamling som söker förklara de intellektuellas fascination av kommunismen. Det är inte skräck och opportunism, hävdar Miłosz, utan "det hegelska stinget", en vilja och tro på att driva med historiens våg, att skapa en bättre värld, med ökad andlighet - och författarna! - i högsätet.

Romanen "Maktövertagandet" tar upp liknande teman.

Perioden i Paris präglas av författarens brottning med "det politiska, och hans undersökning av poetens moraliska och intellektuella plikt. Så här skriver han i "Till en politiker": "Vem är du männska - brottsling eller hjälte?/../Allt i din hand, den mänskliga, alltför mänskliga/handen./../Härskare över det goda, /Eller härskare över det onda."

1960 bjuds Miłosz till universitet i Berkeley, vilket så småningom resulterar i att han får en professur i slavistik där och bosätter sig i USA. De närmaste två decennierna är en tid av stora framgångar med flera prestigefyllda litterära priser och utmärkelser. Kulmen är naturligtvis Nobelpriset 1980, "med kompromisslös klarsyn tolkat människans utsatthet i en värld av starka konflikter."

Samtidigt plågas Miłosz av exilens villkor och sin starka känsla av ensamhet och främlingskap. Privat är det en synnerligen olycklig tid, frun drabbas av cancer och blir helt förlamad, yngste sonen försjunker i en svårartad depression.

Nobelpriset förändrade radikalt hans ställning i Polen, från en icke-person förvandlas han nästan över en natt till en nationell symbol, en roll som han inte var helt bekväm med. Resorna till Polen blir allt mer frekventa, och 1993 flyttar han definitivt till Kraków.

Trots sin höga ålder är han fortfarande otroligt produktiv, år 2000 publicerar han diktsamlingen "Det" som är en sammanfattning av hela hans liv och gärning. Här finns så mycket av tvivlet, och framför allt av den dynamiska spänningen som utmärker hans författarskap, mellan hopp och förtvivlan, självgodhet och ödmjukhet, hjärta och hjärna, torr rationalism och naiv förvåning.

Czesław Miłosz dog 14 augusti 2004, 93 år gammal. In i döden var hans person kontroversiell, högern protesterade mot att han skulle begravas på de förtjäntas kyrkogård i Kraków.

"Kände i kroppen ingen smärta./När jag rätade på ryggen såg jag blå hav och segel."

 

Gregor Flakierski

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Norden nalkas, välkommen oreda - om Ragnar Josephsons bok om Carl August Ehrensvärd

Edle Einfalt und stille Grösse, på den slagkraftiga formeln sammanfattade den tyske konsthistoriken Johann Joachim Winckelmann sin syn på antiken. Han reste till Rom i flera vändor, första gången 1758 ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 10 juni, 2014

Din klara sol går åter opp

I dag såg jag solen gå upp, d v s jag såg den översta röda kanten sticka upp över horisonten, en underbar syn. Och jag sade till min fru: ”Tänk ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer | 25 oktober, 2011

Kommunikation, kannibalism, grotesk realism. Sonja Åkesson, stinsens dotter

Sonja Åkesson var poeten som ägnade sig åt grotesk realism i sitt skapande. I hennes texter trängdes absurditeter och kannibaliteter. Hon använde visan och reklamtexternas tekniker för att framsäga sitt ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 21 oktober, 2012

Vad hände Wolf Solent?

  Vad hände Wolf Solent? Ny fattning av ett Ibsentema Av den engelsk-walesiske författaren John Cowper Powys (1872-1963) har på svenska under senare år utgivits Wolf Solent och essäerna i Kulturens mening ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 18 september, 2007

Islamisk demokrati

Det är en spridd föreställning att islam inte är förenlig med ett demokratiskt styrelseskick, att muslimer är motståndre till demokrati. Detta för att Koranen, så som Guds ord, klart ...

Av: Simon Sorgenfrei | Essäer om religionen | 05 juli, 2008

Bebådelse av Hebriana Alainentalo

Om allt det vi ännu inte kan språka och se

Förlaget Celanders har nyligen gett ut en ny bok av poeten och författaren Bo Gustavsson. "Det nya nuet" är den andra delen i en trilogi, den första heter "Det stora ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 04 mars, 2015

En kulturgärning att minnas

På 1980-talet bor jag i Olseröd, en by norr om Österlen. Min granne Gunnar, f d lantbrukare, är en lång man i 70-årsåldern med engagemang och många synpunkter. En ...

Av: Brigitte Strand | Gästkrönikör | 13 juli, 2011

Hur påverkades Ingmar Bergman av August Strindberg?

År 1986 fick Ingmar Bergman stora problem med en uppsättning av August Strindbergs Ett Drömspel. Sjuka skådespelare och annat elände försvårade repetitionerna. Makterna tog över, tyckte han. Den där djävla ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om film | 28 mars, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.