Erland Lagerroth - sökandet är vårt största äventyr

Trots sina åttiosju år är Erland Lagerroth en av våra mest entusiastiska sökare efter nya sätt att se på människan och hennes plats i kosmos. Man tänker sig att människor ...

Av: Antoon Geels | 25 mars, 2011
Essäer

Lindellhallen. Lage Lindell. Formspråk.

Inom arkitektur talar man om en stereotom känsla som åsyftar volymen, en distanslöshet, en öppenhet. Den må vara subjektiv, alla tolkar vi rum olika, men den är också bestämmande för det ...

Av: Allan Persson | 01 februari, 2012
Essäer om konst

Med försonande och förlåtande ögon

  Ingmar Bergman. Fotograf: Bengt Wanselius Med försonande och förlåtande ögon Tidningen Kulturen hedrar den beundransvärde filmaren, författaren och dramatikern Ingmar Bergman. Denna vecka porträtterar Crister Enander honom som författare. Nästa vecka presenterar ...

Av: Crister Enander | 07 augusti, 2007
Essäer om film

Det förlorade paradiset Om Marcel Prousts incestuösa madeleinekakor

Insvept i klädbylten sittande i sin mentala krypta i den korkvadderade sängkammaren arbetar den sjuke Marcel Proust nätterna igenom med sitt mästerverk. Sönderhostad av en tuberkulös hosta, drogad av tunga ...

Av: Benny Holmberg | 26 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

’Ndranghetan är starkare än maffian säger författaren Giuseppe Catozzella



 Giuseppe Catozzella'Ndrangheta heter en maffialiknande kriminell organisation som använder professionella metoder för att ta makten över de rikaste områdena i Italien och i andra länder.

Den är en äcklig cancer som i tysthet tränger sig in i den sociala kroppen och i den politiska sfären.

Man borde utrota den utan barmhärtighet, såsom man gör med småkrypen, men detta kryp låter inte sig fångas och cancern sprider sig och förtär med såväl huvud som hjärta den politiska samt förvaltande maktapparaten.
Giuseppe Catozzella är en ung journalist och författare från Milano.

Han medverkar i stora tidningar som L'Espresso och Max, med flera, samt skriver i en nättidning Milano mafia www.milanomafia.com.
Han är dessutom förlagsrådgivare på Mondadori.

Giuseppe har givit ut flera poesi- och prosaböcker som La scimmia che scrive (2007) och Espianti (2008). I maj i år gav han ut en ny bok Alveare - il dominio invisibile e spietato della 'Ndrangheta nel nord (Bikupa - det grymma och osynliga styret av 'Ndranghetan i norra Italien) på bokförlaget Rizzoli.

Jag träffade Catozzella under en ljuvlig majeftermiddag i Stockholm.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Är du snarare journalist än författare?
- Jag är författare. Mitt arbete med journalistiken har alltid en granskande karaktär. Jag försöker vara så analytisk jag kan och gå djupt i det ämne jag skriver om. Ja, jag känner mig definitivt mer författare än journalist.
Jag arbetar sedan åtta år tillbaka inom bokutgivning och litteratur. Det är där som mitt verkliga kall finns. Jag försöker "skönlitterärisera" det journalistiska språket.

Fast du får mig att tänka på Roberto Saviano...
- Ja. Roberto och jag är goda vänner. Vi delar många tankar och åsikter och han hjälpte mig med min första bok.
Men förutom våra gemensamma studier i filosofi håller jag med honom när han säger att litteraturen måste påverka verkligheten, den måste vara i stånd att överstiga gränserna som den litterära sfären tvingar in oss i och i stället bli någonting mer levande. Den måste låta sig svärtas av verkligheten.
Ändå är det fyrkantigt att stämpla mig som Norditaliens Saviano.

Det är bara ett journalistiskt påhitt. Det finns enorma skillnader mellan våra litterära stilar. Mitt sätt att skriva är påverkat av olika saker. Det handlar inte bara om fakta utan det litterära äventyret är för mig någonting sakralt, jag citerar ofta bibeln i Alveare.
Detta gör jag dock för att jag på något sätt skulle vara religiös, utan för att jag blandar olika stilar: det gräsliga och grovt våldsamma språket från gatorna och från tribunalerna med ett mer aliskt språk med inspiration och citat från bibeln och andra texter. Språkregistren blir därför olika men skapar ändå en enhet och en läsbarhet som jag hoppas man lägger märke till i berättelsen.
Savianos språk är mycket bra, men han använder att annat register. Vi har olika stilar trots att vi har våra rötter i samma tradition.

Jag har sett att du skrev din doktorsavhandling om Nietzsche och logiken. Finner du Nietzsche aktuell?
- Jag tror att Nietzsche alltid befinner sig ett steg framför i det som innebär tolkningen av verkligheten. När du tror dig har nått honom, upptäcker du att han fortfarande är ett steg före dig. Jag tycker att några saker som Nietzsche har sagt har föregripit vår tid.

Jag frågar dig om detta med anledning av det nitzcheanska försöket att förbigå alla värderingar. Jag antyder här övermänniskan hos Nietzsche kontra den mindre värdiga människan, undermänniskan, den dekadenta och utan värderingar som många politiska profiler förespråkar (eller snarare bidrar att skapa) i Italien och i Occidenten.
- Ja, det är sant. Inte heller Nietzsche kunde förutspå den totala degenerationen i Västlandet.
Med honom är den kantianska moralen som går i spillo, men det samtida scenariot är betydligt värre.

Låt oss nu prata om din nya bok Alveare (Bikupa) och om den problematik den tar itu med. Förlusten av Mitten och värderingarnas sönderfall ger utrymme för maffian att träda in överallt. Varför har 'Ndranghetan (den kalabriska maffian) flyttat från Kalabrien till Lombardiet?

- Av rent ekonomiska skäl. 'Ndranghetan som jag studerade ganska djupt, har aldrig investerat pengar i sin region, tvärtom har Kalabrien blivit exploaterat och utarmat.
I Norra Italien har den organiserade brottsligheten kunnat investera pengar, eftersom den har funnit en fruktbar terräng. I politiken har Ndranghetan funnit en politisk klass som inte har stridit emot den och på den territoriella nivån har den funnit vissa korrupta entreprenörer.
Lombardiet är, precis som den italienska domstolen tydligt sade förra året, den största 'Ndranghetankoloni som finns i världen.
Lombardiet är Europas rikaste region, så det är ganska logiskt att de kriminella flyttade hit.

Jag vill inte vara grym, men i ett land som Italien där det saknas antikroppar för att lösa problemet med den organiserade brottsligheten, är det snarare den precisa motsatsen. Studierna om hur 'Ndranghetan har kunnat penetrera regionen under de senaste sextio åren är verkligen mönstergilla.
Jag tycker det är viktigt att vi försöker begripa denna korruptions särskilda karaktär. Jag försöker i min bok fokusera precis på denna helt annorlunda karaktär. Det handlar inte om simpla gangstrar som vill ha pengar från dem som har pengar. Det handlar om en organisation som försöker ersätta entreprenörer och politiker med sina egna män och kvinnor!
Jag har skrivit om hur 'Ndranghetan rör sig, om hur den tar de första kontakterna med entreprenörerna, om hur den skapar sina kopplingar till den politiska sfären och om på vilka mänskliga svagheter den förlitar sig. Det är en enormt intressant problematik. Svagheten är avgörande.
Man kan förstå hur ett land som inte briljerar särskilt ifråga om sin organisationsförmåga och för sin utrustning mot dessa typer att brottsligheter kan lämna fältet öppet för maffian, medan ett land som är väl utrustat och organiserat på ett eller annat sätt kan bli av med dessa mafiosos. 'Ndranghetan är den mest maktfulla maffian i hela världen och har försökt etablera sig överallt.

Vill du att jag ska ta Skandinavien som exempel? Nej, 'Ndranghetan har inte lyckats gå vidare här. Givetvis existerar etnogeografiska olikheter mellan till exempel Kalabrien och Stockholmsregionen, men det som har varit avgörande är Skandinavens sensmoral.
'Ndranghetan försökte etablera sig i Tyskland och i USA. Där har den lyckats lite bättre men bara i vissa områden. Den har aldrig riktigt lyckats slå rot.

Jag vet inte. Tänk på 1930-talet och tidigare när maffian tog över i USA genom att dra nytta av den ekonomiska krisen.

- Ja det är rätt, 'Ndranghetan utnyttjar kriserna precis som maffian på 1930-talet. Nu har 'Ndranghetan ersatt Cosa Nostra både i Italien och utomlands, så som i USA där de sicilianska distrikten är på väg att bli kalabriska domäner. Där den moraliska väven är lös och svag blir det lättare för den organiserade kriminaliteten att ta fäste.
Det finns en paradox. Italien, som inte tycks vara särskilt duktigt i fråga om organisation har skapat de starkaste och mest fungerade kriminella organisationerna i världen! 'Ndranghetans struktur skrämmer. Den liknar de stora corporations i Japan. Det är den enda riktiga federala organisation vi har i Italien, Lega Nord till trots. I 'Ndranghetan finns en central regering, en chef som är en capo dei capi, men samtidigt existerar en betydande aktiv autonomi inom flera områden. 'Ndranghetisterna är korporativa och federativa.

Jag undrar. När organisationen flyttar till Lombardiet, förlorar den inte sin ursprungliga kalabriska identiteten och blir, vad ska jag säga, en milanesare eller en från Varese?
- Det beror på organisationen. 'Ndranghetan har alltid rört sig på två parallella banor. Å ena sidan är den mycket rotad i sitt arkaiska ursprung, ndraghentisterna fortsätter att vara hängiva den helige ärkeängeln Mikael och madonnan av Polsi och de fortsätter tala dialekt i Lombardiet. Å andra sidan har de utvecklats på ett otroligt sätt. Deras barn studerar ekonomi och företagsledarskap vid de bästa universiteten i världen. Två olika banor som sagt.
'Ndranghetan har kunnat förvandlas till någonting annat i Lombardiet men förblivit sig själv ändå - därför att det är "la Casa madre" (Moders hus) som tar de viktiga besluten. Det har funnits en "reggente" (boss) i Lombardiet, Carmelo Novella, som försökte separera den rikaste kolonin från "la Casa madre", men han blev mördad i San Vittorio Olona, en liten by nära Milano utanför Varese för tre år sedan.

Som sagt, på ett nytt territorium blir 'Ndranghetan annorlunda, men i grund och i botten förblir den orubblig. Det kan verka otroligt, men jag som följer rättegångarna kan intyga att det i en rättegång närvarar flera generationer av ndranghetister.
Farfäderna (de högsta bossarna), som ofta är de anklagade, talar i dialekt, sönerna talar dialekt med fäderna och italienska med sina barn och barnbarnen talar bara italienska.

Du beskriver ett hemligt förbund, en frimurarsekt...

- Ja, det är precis det. 'Ndranghetan är ett rigoröst hemligt förbund. I deras inskrivningsritualer är likheten med de hemliga förbunden skrämmande. Det finns krypto som de lär sig utantill. Ännu idag när de håller sina slutna ceremonier i Lombardiet eller i andra protektorat brukar de rituellt bränna en avbild av den helige ärkeängeln Mikael (den allra heligaste) bredvid ett porträtt av Madonnan av Polsi och de fortsätter att inpränta ett kors på tummen av sina initierade.
Ritualerna är sig lika sedan mannaminne. 'Ndranghetan har en egen moralisk kod som finns till för att skydda dem mot världen utanför. Om du gör någonting mot 'Ndranghetan, stämplar de dig som infame (urusel),  poliser och journalister är infami (uruselt folk) för 'Ndranghetan.

I vissa koder eller ritualer från 1700-talet finns en bild av ett träd som kallas Albero della scienza (Vetenskapens träd), det föreställer 'Ndranghetans struktur. Vi alla andra som inte tillhör förbundet är löv, löv som man utan skam kan trampa på. Som du säkert förstår bygger dessa riter på någonting arkaiskt. Det är just därför som min bok är så genomsyrad av bibliska element.

En fråga som många säkert redan har ställt dig. Saviano behöver en livvakt med anledning av att han blivit hotad. Är du inte rädd?
- Jo, självklart att jag är rädd, men jag har alltid trott på sanningen och att berätta om sanningen innebär att man tar risker. Man måste visa civilkurage.
Sedan en längre tid tillbaka förväntade jag att någon författare skulle skriva om allt detta, men eftersom ingen gjorde det, så bestämde jag mig för att göra det själv.

Varför befinner du dig i Sverige?
- Jag fick ett pris som journalist: Premio Gavinelli, till minne av journalisten Mauro Gavinelli. Priset innebär att man får en resa till ett land man själv väljer för att kunna skriva ett reportage.
Jag har varit här i Stockholm i en vecka för att studera den svenska immigrationspolitiken. Jag är intresserad av de "illegala" invandrarna, eller av dem som kommer hit från ett europeiskt land men som sedan inte hittar något jobb eller någon bostad.
Jag har träffat Antonella Dolci som arbetar som volontär i en förening som heter Crossroads  och som bland annat hjälper flyktingar som tidigare har bott i Italien men som nu är här utan stöd. Det finns inget stöd från vare sig kommunerna eller staten för sådana människor.
Det vill jag skriva om.

Guido Zeccola

Ur arkivet

view_module reorder

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ”

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ” Varje enkrona i vårt land gör reklam för Nisti Stêrks hyllade revy För Sverige i tiden som åter spelas i Stockholm. På Maxim bjuder hon ...

Av: Agneta Tröjer | Filmens porträtt | 09 oktober, 2007

"Att skriva är att verka..." En palestinsk intellektuell som försökt ta sitt ansvar

Jag visste inte att han nyligen hämtat sig efter hjärninfarkt och lungcancer-operation. Sedan den där julidagen har jag hunnit möta Abdel-Qader Yassine några gånger. Och när jag väl kommit över ...

Av: Pia Brimstedt | Övriga porträtt | 06 oktober, 2013

Slutet i Blå Tornet

I juni 1911 kom August Strindberg fram till att hans dödsår borde vara 1912. Den slutsatsen drog han genom att kombinera årtal ur sitt liv. I ett brev till den ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om litteratur & böcker | 13 Maj, 2012

Ungdomlig revolt i bildningsromanen

Om Wilhelm Meisters läroår av Goethe Goethe på landet i Italien. Johann Heinrich Wilhelm Tischbein, 1786 Det är sent 1700-tal och den tyske köpmanssonen Wilhelm Meister vill bryta sig loss från sin ...

Av: Elin Schaffer | Essäer om litteratur & böcker | 07 april, 2008

Frances Hodgson Burnett

Du kan aldrig finna samma trädgård två gånger

Trädgården. Drömmen om den egna täppan. Paradiset på jorden. Edens lustgård eller Candides lustfyllda odlande i Voltaires upplysningsroman. Har du en boksamling och en trädgård så har du allt!

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 16 juli, 2017

Hämta andan och anden i Wien

Wienarna hämtar andan på söndagarna. Efter en veckas hård stress är det en utmärkt idé. På Heldenplatz möts lokalbefolkningen och turisterna som med kameror på magen eller mobiltelefoner i händerna ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 29 oktober, 2013

Jag drömde om Cornell…igen

Egentligen är det en ganska osannolik historia. En tjugosjuårig försäljare av designade textilier råkar av en slump få syn på en collageroman av Max Ernst, La Femme 100 têtes, blir ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 16 januari, 2017

Ben Jonson Senaste statsmannaropet

Britten Ben Jonson (1572-1637) skrev satirer och komedier, som länge gjorde honom minst lika uppskattad som Shakespeare. En av dem uppfördes av Shakespeares trupp. Jonson formulerade sig någon gång ganska snålt ...

Av: Ben Jonson | Utopiska geografier | 29 juli, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.