Syrebrist och galenskap är genialitetens livsluft. Om Odysseus - James Joyce´s verbala…

Klockan är 8,00 den 6 juni 1904. Buck Mulligan stiger upp på bröstvärnet och ser ut över den vackra Dublinbukten. Hans ljust ekfärgade hår rörs en smula av vinden. "Herregud ...

Av: Benny Holmberg | 05 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Sista brevet, och intermezzot i gipsparadiset

detta är nu mitt ett absolut sista brev och text till dig, så sant, det är avsked nu för gott, eller ofrånkomligt. Så måste det nog bli tyvärr säkert, eftersom ...

Av: Stefan Hammarén | 15 juli, 2010
Stefan Hammarén

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 5

Drömfilter 1: Den svarta vågen - pessimism Vi valde att lämna storstaden, liksom många före oss. Kvar fanns inget av det som en gång gjort barndomsstaden till en magisk plats av ...

Av: Carl Abrahamsson | 11 februari, 2011
Carl Abrahamsson

Siegfried Lenz 1926-2014

Jämte Heinrich Böll från Köln och Günter Grass från Danzig var Siegfried Lenz den kanske mest betydande tyska efterkrigsförfattaren. Han var född i Lyck i dåvarande Ostpreussen. Fadern som dog ...

Av: Ivo Holmqvist | 11 oktober, 2014
Litteraturens porträtt

Agneta Sandberg berättar om romandebuten



Agneta Sandberg är aktuell med romanen Hycklarnas afton som handlar om fyra kvinnoöden på Södermalm. Hösten 2010 utkom journalisten och författaren Agneta Sandberg med sin debutroman "Hycklarnas afton". Den är på många sätt är en ovanlig roman. Ursprungligen planerade författaren att skriva en vanlig deckare, men resultatet gick i en något annan riktning.

Berättelsen handlar mer om vänskap mellan fyra medelålders kvinnor, Ulrika, Mari, Sonja och Isabelle. Deras band utsätts för påfrestningar som spricker när ett mord inträffar i den närmaste kretsen. Boken är i mycket ett psykologiskt drama om vänskap, rädsla och förhållanden.

Jag fick tillfälle att träffa författarinnan och hon berättar om sin debutroman.

Vill du först berätta lite om dig själv. Du är ju journalist. Hur kom det sig att du ville bli författare?

- Allt började för ungefär tio år sedan. Det var en period då man började efterfråga kvinnliga deckarförfattare och min sambo tyckte att detta kanske var någonting för mig.

- Jag cyklade ut till Ulriksdal en dag, ett ställe som jag tycker mycket om. Där ute fick jag bara en spännande idé. Varför inte pröva?  Efteråt ändrades denna idé jättemycket. Tanken växte till en berättelse som skulle handla om fyra kvinnor, alla boende på Södermalm.

- Först var tanken att det skulle bli en deckare. Men det är annat som kom att stå i centrum. Tidigare hade jag gett ut en fackbok om fångar på kvinnofängelset Hinseberg och en diktsamling tillsammans med ett kollektiv. "Hycklarnas afton" är min första roman.

"Hycklarnas afton" är ju ändå en form av en deckare, men ändå inte. Berättelsen ligger snarare på ett psykologiskt plan. Hur växte denna förändring fram?

- Jag har alltid funderat mycket på vänskap. Många har kanske uppfattat den här boken som negativ mot kvinnor eftersom de i boken misstänkliggör varandra, men egentligen är det tvärtom. Berättelsen handlar mycket vänskap. Varför är det så här med vänskap och varför talar man inte ut när missförstånd uppstår. Vänskap ju så viktig i våra liv. Alla dehär fyra kvinnorna är rädda för någonting. Det handlar samtidigt mycket om rädsla, att inte duga, inte räcka till, att inte vara nummer ett för andra kvinnor.

Som du själv antyder verkar det som om att den här situationen ibland är karaktäristik för kvinnor, att de söker bekräftelse. När den inte kommer får de ångest, att inte våga vara raka. Hur ser du på det?

- Jag tror att män ofta är mer rakt på sak. De gör saker tillsammans mer än kvinnor, medan kvinnor pratar mycket mer sinsemellan och då är det också lättare att missförstå varandra. Man söker bekräftelse hela tiden.

Rädslan är ett centralt moment i den här boken. När den här dramatiska händelsen inträffar, det är då det börjar det hända saker...

- Detta är någonting jag funderat på. Människor är så rädda för varandra. Jag intalar mig att det inte finns någon anledning att känna denna rädsla för andra människor som är lika sköra som du själv.

- Det kan ju finnas konkreta saker att vara rädd för såsom strålningen från kärnkraftverk i Japan. Man kan vara konkret rädd för en härdsmälta i ett kärnkraftverk. Isabelle, en orädd tjej på många sätt, är så rädd att inte stå i centrum. Jag har själv upplevt att inte kunna nå fram till människor. Man skjuter på budbäraren i stället för den som ställer till det. Exempelvis om man säger du borde skilja dig. Man blir förbannad på den som påpekar det. Vi går omkring och är rädda för så mycket i stället för att inse att vi sitter i samma båt.

Upplägget är väldigt spännande. Kapitelrubrikerna är ju så personliga där varje kapitel handlar om var och en av kvinnorna. Man kryper nästan in personligt i varje kapitel. Hur kom du fram till det här upplägget?

- Jag funderade om jag skulle berätta i första person, en skulle vara berättare eller tredje. Men det här är en berättelse som handlar mycket om lögner. Det finns ju inte en sanning och då tyckte jag att den här formen passade bra. Var och en får berätta var sin version. Alla uppfattar ju saker på sitt sätt. Det var det bästa att lägga upp det på det här sättet.

Jag blev helt enkelt nöjd med den här lösningen.

Du har haft kopplingar till kvinnofängelset Hinseberg. Hur har kvinnorna där påverkat dig?

- De har påverkat mig, bland annat såtillvida att det handlar om kvinnor som är nederst på samhällsstegen. De har väldigt lite förtroende för varandra och sätter gärna upp en av dem på piedestal, mer än vad medelklasskvinnor gör. De om några borde hålla ihop. De misstror varandra och människor som är utanför.

- Vänskap anser jag vara ett sätt att leva. Jag har också jobbat på livstycket i Tensta med invandrarkvinnor. De är en mer utsatta. Många levde i en kvinnovärld och hade mindre förtroende för varandra än de på Hinseberg. Jag har också arbetat på ett kvinnokollektiv och enkönade miljöer är inte alltid så bra, även om det för invandrarkvinnornas skull var en nödvändighet då deras män inte skulle släppa dem någonstans där det fanns andra män.

Planerar du någon ny bok?

- Jag skriver hela tiden. Jag påbörjade en roman också från fängelsemiljö. Jag la undan det här. Nu håller jag också på med en novellsamling, säger Agneta Sandberg.

"Hycklarnas afton" är en spännande och inspirerande läsning som behandlar viktiga mänskliga frågor, samtidigt som det hela tiden finns ett spänningsmoment. Det är fascinerande att följa dessa fyra kvinnoöden på Södermalm.

Jens Wallén




Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Är detta en människa? - en reflektion om ondska

Är detta en människa?, frågar sig Primo Levi i hans text med samma namn. Hans litterära beskrivning av de fasor som han genomlevt i förintelselägret Buna i Monowitz nära Auschwitz ...

Av: Marie Hållander | Essäer om litteratur & böcker | 15 juni, 2009

Cavefors om Cavefors

Bo Cavefors var under decennier Sveriges överlägset mest aktive alternative bokförläggare. Som förläggare präglades han av nyfikenhet, radikalitet och oräddhet, vilket blev tydligt i utgivningen där Mao, Nietzsche, Jünger, Dali ...

Av: Johannes Flink | Litteraturens porträtt | 28 september, 2009

Arbeta älska tro

Äta sova dö ställer två klassiska miljöer i kontrast mot varandra i de två första scenerna. Den allra första, festen, visar hur musiken luckrar upp och sätter individerna i en ...

Av: Axel Andersson | Essäer om film | 28 april, 2013

Double Standards – En uppgörelse med den tvådimensionella ytan

Under hösten har Göteborgs konsthall varit en del av Göteborgs internationella konstbiennal (GIBCA). Konsthallen blev en skådeplats för den alternativa karnevalen, ett slags antiarkiv för dem som inte riktigt fick ...

Av: Fredrika Almqvist | Konstens porträtt | 15 januari, 2014

De döda författarnas skog

Jag slår av motorn, stiger ur bilen och lyssnar till den stora stillheten i de döda författarnas skog, hör vinden prassla i cedrar och kastanjer, ser den svepa vidare i ...

Av: Johan Werkmäster | Essäer om litteratur & böcker | 21 april, 2010

Sorg och korruption. En text om den onämnbara boken

” Fyra spår har Gud lämnat kvar av Paradiset. Stjärnorna, djuren, blommorna och barnen.”(Dante Alighieri) I många år har jag undrat varför Bagatelles pour un massacre av Louis Ferdinand Céline var ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 23 juli, 2012

Kalevipoeg, den estniska självkänsla

  Estland utgör ett litet språkområde, men har trots det ett alldeles eget, synnerligen märkligt epos. Det har sin grund i mycket gamla sånger och prosaberättelser. Diktverket heter Kalevipoeg, dvs Kalevsonen ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om religionen | 19 januari, 2011

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka Det är ungefär ett år sedan som jag i en krönika åt Tidningen Kulturen beskrev den medelåldersmannen Jante och hans vänner, som på en ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 05 juli, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.