Under ordens skuggor. En natt med Gunnar Ekelöf

Det är stilla och stjärnklart, snön nypackad och gnistrande därute, klockan är tre i den mörka vinternatten när jag sakta läser mig in under Gunnar Ekelöfs djupa ordskuggor. Här talar ...

Av: Benny Holmberg | 01 januari, 2013
Litteraturens porträtt

Ett finskt trauma

”Kvinnogardisterna står i stadshusets fönster och skjuter mot de överlägsna vita styrkorna. Männen vill ge upp, men kvinnorna vägrar. Likhögarna på gatorna växer och Tammerfors står i brand. Det är ...

Av: Rolf Karlman | 02 februari, 2017
Essäer om politiken

Näsornas näsbänderska

Så som de en del såg ut nånting i likhet amasonskorna, amasonskara, amasonszons tyngdupplyfterskorna till yes no right boxare som dotter H Duda Dada Yankovich plulubaschschiskans en rotryckerska avsluttråderska näsbänderska ...

Av: Stefan Hammarén | 21 november, 2012
Stefan Hammarén

Detalj ur Begravningen av greve Orgaz (1586–1588), El Greco

Greken från Kreta

I skuggan av de välvda gångarna nere vid Heraklions hamn på Kreta stötte jag på ett par skyltar som berättade att den gamla hamnen från den venetianska tiden hade varit ...

Av: Mathias Jansson | 30 juli, 2016
Konstens porträtt

Agneta Sandberg berättar om romandebuten



Agneta Sandberg är aktuell med romanen Hycklarnas afton som handlar om fyra kvinnoöden på Södermalm. Hösten 2010 utkom journalisten och författaren Agneta Sandberg med sin debutroman "Hycklarnas afton". Den är på många sätt är en ovanlig roman. Ursprungligen planerade författaren att skriva en vanlig deckare, men resultatet gick i en något annan riktning.

Berättelsen handlar mer om vänskap mellan fyra medelålders kvinnor, Ulrika, Mari, Sonja och Isabelle. Deras band utsätts för påfrestningar som spricker när ett mord inträffar i den närmaste kretsen. Boken är i mycket ett psykologiskt drama om vänskap, rädsla och förhållanden.

Jag fick tillfälle att träffa författarinnan och hon berättar om sin debutroman.

Vill du först berätta lite om dig själv. Du är ju journalist. Hur kom det sig att du ville bli författare?

- Allt började för ungefär tio år sedan. Det var en period då man började efterfråga kvinnliga deckarförfattare och min sambo tyckte att detta kanske var någonting för mig.

- Jag cyklade ut till Ulriksdal en dag, ett ställe som jag tycker mycket om. Där ute fick jag bara en spännande idé. Varför inte pröva?  Efteråt ändrades denna idé jättemycket. Tanken växte till en berättelse som skulle handla om fyra kvinnor, alla boende på Södermalm.

- Först var tanken att det skulle bli en deckare. Men det är annat som kom att stå i centrum. Tidigare hade jag gett ut en fackbok om fångar på kvinnofängelset Hinseberg och en diktsamling tillsammans med ett kollektiv. "Hycklarnas afton" är min första roman.

"Hycklarnas afton" är ju ändå en form av en deckare, men ändå inte. Berättelsen ligger snarare på ett psykologiskt plan. Hur växte denna förändring fram?

- Jag har alltid funderat mycket på vänskap. Många har kanske uppfattat den här boken som negativ mot kvinnor eftersom de i boken misstänkliggör varandra, men egentligen är det tvärtom. Berättelsen handlar mycket vänskap. Varför är det så här med vänskap och varför talar man inte ut när missförstånd uppstår. Vänskap ju så viktig i våra liv. Alla dehär fyra kvinnorna är rädda för någonting. Det handlar samtidigt mycket om rädsla, att inte duga, inte räcka till, att inte vara nummer ett för andra kvinnor.

Som du själv antyder verkar det som om att den här situationen ibland är karaktäristik för kvinnor, att de söker bekräftelse. När den inte kommer får de ångest, att inte våga vara raka. Hur ser du på det?

- Jag tror att män ofta är mer rakt på sak. De gör saker tillsammans mer än kvinnor, medan kvinnor pratar mycket mer sinsemellan och då är det också lättare att missförstå varandra. Man söker bekräftelse hela tiden.

Rädslan är ett centralt moment i den här boken. När den här dramatiska händelsen inträffar, det är då det börjar det hända saker...

- Detta är någonting jag funderat på. Människor är så rädda för varandra. Jag intalar mig att det inte finns någon anledning att känna denna rädsla för andra människor som är lika sköra som du själv.

- Det kan ju finnas konkreta saker att vara rädd för såsom strålningen från kärnkraftverk i Japan. Man kan vara konkret rädd för en härdsmälta i ett kärnkraftverk. Isabelle, en orädd tjej på många sätt, är så rädd att inte stå i centrum. Jag har själv upplevt att inte kunna nå fram till människor. Man skjuter på budbäraren i stället för den som ställer till det. Exempelvis om man säger du borde skilja dig. Man blir förbannad på den som påpekar det. Vi går omkring och är rädda för så mycket i stället för att inse att vi sitter i samma båt.

Upplägget är väldigt spännande. Kapitelrubrikerna är ju så personliga där varje kapitel handlar om var och en av kvinnorna. Man kryper nästan in personligt i varje kapitel. Hur kom du fram till det här upplägget?

- Jag funderade om jag skulle berätta i första person, en skulle vara berättare eller tredje. Men det här är en berättelse som handlar mycket om lögner. Det finns ju inte en sanning och då tyckte jag att den här formen passade bra. Var och en får berätta var sin version. Alla uppfattar ju saker på sitt sätt. Det var det bästa att lägga upp det på det här sättet.

Jag blev helt enkelt nöjd med den här lösningen.

Du har haft kopplingar till kvinnofängelset Hinseberg. Hur har kvinnorna där påverkat dig?

- De har påverkat mig, bland annat såtillvida att det handlar om kvinnor som är nederst på samhällsstegen. De har väldigt lite förtroende för varandra och sätter gärna upp en av dem på piedestal, mer än vad medelklasskvinnor gör. De om några borde hålla ihop. De misstror varandra och människor som är utanför.

- Vänskap anser jag vara ett sätt att leva. Jag har också jobbat på livstycket i Tensta med invandrarkvinnor. De är en mer utsatta. Många levde i en kvinnovärld och hade mindre förtroende för varandra än de på Hinseberg. Jag har också arbetat på ett kvinnokollektiv och enkönade miljöer är inte alltid så bra, även om det för invandrarkvinnornas skull var en nödvändighet då deras män inte skulle släppa dem någonstans där det fanns andra män.

Planerar du någon ny bok?

- Jag skriver hela tiden. Jag påbörjade en roman också från fängelsemiljö. Jag la undan det här. Nu håller jag också på med en novellsamling, säger Agneta Sandberg.

"Hycklarnas afton" är en spännande och inspirerande läsning som behandlar viktiga mänskliga frågor, samtidigt som det hela tiden finns ett spänningsmoment. Det är fascinerande att följa dessa fyra kvinnoöden på Södermalm.

Jens Wallén




Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Whilde på sommar

Doktor Frederick Foster Hervey Quin var två steg från döden. En koleraepidemi hade brutit ut och Quin insjuknade med grymma plågor. Desperat tog han det homeopatiska medlet camphor, som Hahnemann hunnit ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 juni, 2014

Dikter av Sven André

Rivning   Långsamt ritar deras drömmar om bilden av det obeständigas landskap Några vinklar här Några rutmönster där Vad som är i vägen för de becksvarta pulsslagen bryts sönder till sin döda natur Vad som undslipper årens marsch mot Utopia står ...

Av: Sven André | Utopiska geografier | 07 december, 2009

Porkkala. Kusten 2009 Foto Matti Paavola

Porkalas parentes

Till september 1944 var Porkala mest känd som ett stycke vänlig skärgårdsnatur några mil utanför Helsingfors. Ett stycke havsomsusad nyländsk skärgård med blankpolerade klipphällar och martalls bevuxna kobbar. Längre inåt ...

Av: Rolf Karlman | Reportage om politik & samhälle | 15 juli, 2016

En rökares försvarstal

 En av mina väninnor försöker leva ett hälsosamt liv, för att må bra. Nu äter hon rätt, a la diet nya modellen och motionerar som sig bör. Hon springer varje ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 30 december, 2013

Care Santos på Bokmässan i Göteborg 2014 Foto Per A J Andersson

Några reflektioner kring Care Santos prisbelönta roman Media vida

Elisabeth Tegelberg om Care Santos nya roman

Av: Elisabeth Tegelberg | Essäer om litteratur & böcker | 25 april, 2017

Pièta och den röda hästen

Thomas Notinis högintressanta uppsats här på sidan om Kasimir Malevitj fick mig att fundera över några bildminnen, det ena mitt eget, det andra min mors. Som ung glop för femtio ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 10 december, 2014

Julen är inte vad den alltid har varit

Det är lätt att tänka sig att julen är vad den är och att den alltid har varit vad den är idag.  Den klassiska sagan En julsaga av Charles Dickens beskriver ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 01 november, 2013

Paddington anländer till Paddington Station med en lapp runt halsen

Paddington - En björn för alla tider

Paddington är urtypen för den artige främlingen. Han kommer som flykting till Storbritannien med en lapp runt halsen och hittas av den snälla familjen Brown på en tågstation i London ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 02 december, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.