Botanisk teater, 1924-1934. Foto: Thomas Notini

Att göra det osynliga synligt

I skrivande stund pågår på Moderna Museet i Stockholm en liten, sparsmakad utställning med verk av den tysk-schweiziske Paul Klee och den svenske Ivan Aguéli. Den är tematiskt väl uppbyggd ...

Av: Thomas Notini | 01 mars, 2016
Konstens porträtt

Marco Missiroli. Foto Gian-Luca Rossetti

Skrivkonsten mellan väsentlighet och dikt

Marco Missiroli är född 1981 i Rimini men bor sedan många år tillbaka i Milano, där han givit ut flera böcker och fått prestigefulla priser som Premio Campiello, Premio Comisso ...

Av: Guido Zeccola | 07 november, 2014
Litteraturens porträtt

Gustav Mellberg - den förste utvandraren från Habo till Nordamerika 1843

För drygt tvåhundra år sedan föddes Gustav Mellberg eller Gustav Andersson, som han hette fram till den dag då han vid 14 års ålder började skolan vid Jönköpings Högre Lärdomsskola. Gustav ...

Av: Hans-Evert Renérius | 21 mars, 2014
Kulturreportage

Ernfrid Lindqvist, ungdomsporträtt innan han gifte sig med sin Selma (Foto privat).

Finland 100 år

Det har sagts att sedan Sverige förlorade Finland i 1808–1909 års krig har Sverige inte haft någon historia. Jag har genom åren grubblat över påståendet. Men när går jag igenom ...

Av: Thomas Wihlman | 06 december, 2017
Reportage om politik & samhälle

Agneta Sandberg berättar om romandebuten



Agneta Sandberg är aktuell med romanen Hycklarnas afton som handlar om fyra kvinnoöden på Södermalm. Hösten 2010 utkom journalisten och författaren Agneta Sandberg med sin debutroman "Hycklarnas afton". Den är på många sätt är en ovanlig roman. Ursprungligen planerade författaren att skriva en vanlig deckare, men resultatet gick i en något annan riktning.

Berättelsen handlar mer om vänskap mellan fyra medelålders kvinnor, Ulrika, Mari, Sonja och Isabelle. Deras band utsätts för påfrestningar som spricker när ett mord inträffar i den närmaste kretsen. Boken är i mycket ett psykologiskt drama om vänskap, rädsla och förhållanden.

Jag fick tillfälle att träffa författarinnan och hon berättar om sin debutroman.

Vill du först berätta lite om dig själv. Du är ju journalist. Hur kom det sig att du ville bli författare?

- Allt började för ungefär tio år sedan. Det var en period då man började efterfråga kvinnliga deckarförfattare och min sambo tyckte att detta kanske var någonting för mig.

- Jag cyklade ut till Ulriksdal en dag, ett ställe som jag tycker mycket om. Där ute fick jag bara en spännande idé. Varför inte pröva?  Efteråt ändrades denna idé jättemycket. Tanken växte till en berättelse som skulle handla om fyra kvinnor, alla boende på Södermalm.

- Först var tanken att det skulle bli en deckare. Men det är annat som kom att stå i centrum. Tidigare hade jag gett ut en fackbok om fångar på kvinnofängelset Hinseberg och en diktsamling tillsammans med ett kollektiv. "Hycklarnas afton" är min första roman.

"Hycklarnas afton" är ju ändå en form av en deckare, men ändå inte. Berättelsen ligger snarare på ett psykologiskt plan. Hur växte denna förändring fram?

- Jag har alltid funderat mycket på vänskap. Många har kanske uppfattat den här boken som negativ mot kvinnor eftersom de i boken misstänkliggör varandra, men egentligen är det tvärtom. Berättelsen handlar mycket vänskap. Varför är det så här med vänskap och varför talar man inte ut när missförstånd uppstår. Vänskap ju så viktig i våra liv. Alla dehär fyra kvinnorna är rädda för någonting. Det handlar samtidigt mycket om rädsla, att inte duga, inte räcka till, att inte vara nummer ett för andra kvinnor.

Som du själv antyder verkar det som om att den här situationen ibland är karaktäristik för kvinnor, att de söker bekräftelse. När den inte kommer får de ångest, att inte våga vara raka. Hur ser du på det?

- Jag tror att män ofta är mer rakt på sak. De gör saker tillsammans mer än kvinnor, medan kvinnor pratar mycket mer sinsemellan och då är det också lättare att missförstå varandra. Man söker bekräftelse hela tiden.

Rädslan är ett centralt moment i den här boken. När den här dramatiska händelsen inträffar, det är då det börjar det hända saker...

- Detta är någonting jag funderat på. Människor är så rädda för varandra. Jag intalar mig att det inte finns någon anledning att känna denna rädsla för andra människor som är lika sköra som du själv.

- Det kan ju finnas konkreta saker att vara rädd för såsom strålningen från kärnkraftverk i Japan. Man kan vara konkret rädd för en härdsmälta i ett kärnkraftverk. Isabelle, en orädd tjej på många sätt, är så rädd att inte stå i centrum. Jag har själv upplevt att inte kunna nå fram till människor. Man skjuter på budbäraren i stället för den som ställer till det. Exempelvis om man säger du borde skilja dig. Man blir förbannad på den som påpekar det. Vi går omkring och är rädda för så mycket i stället för att inse att vi sitter i samma båt.

Upplägget är väldigt spännande. Kapitelrubrikerna är ju så personliga där varje kapitel handlar om var och en av kvinnorna. Man kryper nästan in personligt i varje kapitel. Hur kom du fram till det här upplägget?

- Jag funderade om jag skulle berätta i första person, en skulle vara berättare eller tredje. Men det här är en berättelse som handlar mycket om lögner. Det finns ju inte en sanning och då tyckte jag att den här formen passade bra. Var och en får berätta var sin version. Alla uppfattar ju saker på sitt sätt. Det var det bästa att lägga upp det på det här sättet.

Jag blev helt enkelt nöjd med den här lösningen.

Du har haft kopplingar till kvinnofängelset Hinseberg. Hur har kvinnorna där påverkat dig?

- De har påverkat mig, bland annat såtillvida att det handlar om kvinnor som är nederst på samhällsstegen. De har väldigt lite förtroende för varandra och sätter gärna upp en av dem på piedestal, mer än vad medelklasskvinnor gör. De om några borde hålla ihop. De misstror varandra och människor som är utanför.

- Vänskap anser jag vara ett sätt att leva. Jag har också jobbat på livstycket i Tensta med invandrarkvinnor. De är en mer utsatta. Många levde i en kvinnovärld och hade mindre förtroende för varandra än de på Hinseberg. Jag har också arbetat på ett kvinnokollektiv och enkönade miljöer är inte alltid så bra, även om det för invandrarkvinnornas skull var en nödvändighet då deras män inte skulle släppa dem någonstans där det fanns andra män.

Planerar du någon ny bok?

- Jag skriver hela tiden. Jag påbörjade en roman också från fängelsemiljö. Jag la undan det här. Nu håller jag också på med en novellsamling, säger Agneta Sandberg.

"Hycklarnas afton" är en spännande och inspirerande läsning som behandlar viktiga mänskliga frågor, samtidigt som det hela tiden finns ett spänningsmoment. Det är fascinerande att följa dessa fyra kvinnoöden på Södermalm.

Jens Wallén




Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Leonard Cohen

So Long, Leonard, and Thank You For the…

“I forget to pray for the angels …. and then the angels forget to pray for us.” (So Long, Marianne, 1967) “If you are the dealer I’m out of the game ...

Av: Dr Jytte Holmqvist | Gästkrönikör | 13 november, 2016

Ångest och frihet hack i häl på Kierkegaard och Giddens

Sprit Fixt av Hebriana Alainentalo I modern poesi, sägs det, är ordet "ångest" bannlyst. När det gäller övrig skönlitteratur är det desto mer gångbart, men även där under förutsättning att ämnet ...

Av: Roberth Ericsson | Agora - filosofiska essäer | 17 juli, 2010

Moln över den föränderliga världen – Leopold Museum i Wien

Moln fascinerar – men det är kanske första gången som moln blivit tema för en utställning. Nu visar Leopoldmuseet i Wien en omfattande utställning av 300 verk, som lånats ut ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer om konst | 05 maj, 2013

Veckan från hyllan, vecka 20 - 2012

På måndag är det 100 år sedan August Strindberg gick bort. Kulturministern har kollat upplagesiffrorna och kommit fram till att den där Strindberg måste vara lika bra, eller kanske till ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 12 maj, 2012

Veckan från Isabel Allende via IKEA

Det går inget vidare för Ingvar Kamprad. Först avslöjades det att han var långt mer aktiv nazist än han har medgett, och dessutom att hans nazistsympatier har fortsatt långt efter ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 03 september, 2011

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar.

Del 10   Ja, det kan man fråga sig. Och man kan också fråga sig om det i sig är en relevant fråga, och så vidare... Och Donnerwetter vad många tyskar det ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 29 april, 2011

En liten blåsa i Guds andes glas

Jag är förtvivlad, full av ångest och riven i djupet som aldrig förr! Det är nåt fel med mig! Det är som att återuppbygga ett hela tiden raserande och sönderblandat ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 05 september, 2011

Olika bokomslag

Hur viktiga är bokomslagen?

Väljer du böcker efter bokomslaget? Författaren? Berättelsen? Genren? Det är många kriterier att ta hänsyn till när man ska välja en bok att läsa. I dag tar det visuella stor ...

Av: Lisbeth Ekelöf | Essäer om litteratur & böcker | 08 mars, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts