Nostalgi över en liberal vägröjare

Nyligen avled George McGovern (1922-2012). Han blev 90 år, men hur många svenskar minns honom annat än möjligen som den man som vid presidentvalet 1972 gick mot en brakförlust medan ...

Av: Bertil Falk | 19 september, 2013
Övriga porträtt

Queerspel

  Scen ur spelet Bully. Queerspel Efter att spelet Bully (recenserat i Kulturen 2006-12-08) kommit ut dröjde det inte länge förrän man på forumet gaygamer.net (en site för "boys who like boys who ...

Av: Calle Hedrén | 16 februari, 2007
Essäer om samhället

Funderingar runt det estetiska

Vad är estetik? Jag tror inte att jag – ens bland mina litterära och filosofiska vänner – är ensam om att någon gång ägnat saken en åtminstone hastig tanke. Varefter ...

Av: Carsten Palmer Schale, | 19 juli, 2012
Agora - filosofiska essäer

Veckan från hyllan, Vecka 14 - 2012

 På fredag fyller Ingvar Kamprad år. Jag visserligen inte för vana att hylla gamla nazister, men visst är Kamprad ett fenomen. Gammal nasse som sagt, skatteflykting, och alkis därtill, men ...

Av: Gregor Flakierski | 31 mars, 2012
Veckans titt i hyllan

Agneta Sandberg berättar om romandebuten



Agneta Sandberg är aktuell med romanen Hycklarnas afton som handlar om fyra kvinnoöden på Södermalm. Hösten 2010 utkom journalisten och författaren Agneta Sandberg med sin debutroman "Hycklarnas afton". Den är på många sätt är en ovanlig roman. Ursprungligen planerade författaren att skriva en vanlig deckare, men resultatet gick i en något annan riktning.

Berättelsen handlar mer om vänskap mellan fyra medelålders kvinnor, Ulrika, Mari, Sonja och Isabelle. Deras band utsätts för påfrestningar som spricker när ett mord inträffar i den närmaste kretsen. Boken är i mycket ett psykologiskt drama om vänskap, rädsla och förhållanden.

Jag fick tillfälle att träffa författarinnan och hon berättar om sin debutroman.

Vill du först berätta lite om dig själv. Du är ju journalist. Hur kom det sig att du ville bli författare?

- Allt började för ungefär tio år sedan. Det var en period då man började efterfråga kvinnliga deckarförfattare och min sambo tyckte att detta kanske var någonting för mig.

- Jag cyklade ut till Ulriksdal en dag, ett ställe som jag tycker mycket om. Där ute fick jag bara en spännande idé. Varför inte pröva?  Efteråt ändrades denna idé jättemycket. Tanken växte till en berättelse som skulle handla om fyra kvinnor, alla boende på Södermalm.

- Först var tanken att det skulle bli en deckare. Men det är annat som kom att stå i centrum. Tidigare hade jag gett ut en fackbok om fångar på kvinnofängelset Hinseberg och en diktsamling tillsammans med ett kollektiv. "Hycklarnas afton" är min första roman.

"Hycklarnas afton" är ju ändå en form av en deckare, men ändå inte. Berättelsen ligger snarare på ett psykologiskt plan. Hur växte denna förändring fram?

- Jag har alltid funderat mycket på vänskap. Många har kanske uppfattat den här boken som negativ mot kvinnor eftersom de i boken misstänkliggör varandra, men egentligen är det tvärtom. Berättelsen handlar mycket vänskap. Varför är det så här med vänskap och varför talar man inte ut när missförstånd uppstår. Vänskap ju så viktig i våra liv. Alla dehär fyra kvinnorna är rädda för någonting. Det handlar samtidigt mycket om rädsla, att inte duga, inte räcka till, att inte vara nummer ett för andra kvinnor.

Som du själv antyder verkar det som om att den här situationen ibland är karaktäristik för kvinnor, att de söker bekräftelse. När den inte kommer får de ångest, att inte våga vara raka. Hur ser du på det?

- Jag tror att män ofta är mer rakt på sak. De gör saker tillsammans mer än kvinnor, medan kvinnor pratar mycket mer sinsemellan och då är det också lättare att missförstå varandra. Man söker bekräftelse hela tiden.

Rädslan är ett centralt moment i den här boken. När den här dramatiska händelsen inträffar, det är då det börjar det hända saker...

- Detta är någonting jag funderat på. Människor är så rädda för varandra. Jag intalar mig att det inte finns någon anledning att känna denna rädsla för andra människor som är lika sköra som du själv.

- Det kan ju finnas konkreta saker att vara rädd för såsom strålningen från kärnkraftverk i Japan. Man kan vara konkret rädd för en härdsmälta i ett kärnkraftverk. Isabelle, en orädd tjej på många sätt, är så rädd att inte stå i centrum. Jag har själv upplevt att inte kunna nå fram till människor. Man skjuter på budbäraren i stället för den som ställer till det. Exempelvis om man säger du borde skilja dig. Man blir förbannad på den som påpekar det. Vi går omkring och är rädda för så mycket i stället för att inse att vi sitter i samma båt.

Upplägget är väldigt spännande. Kapitelrubrikerna är ju så personliga där varje kapitel handlar om var och en av kvinnorna. Man kryper nästan in personligt i varje kapitel. Hur kom du fram till det här upplägget?

- Jag funderade om jag skulle berätta i första person, en skulle vara berättare eller tredje. Men det här är en berättelse som handlar mycket om lögner. Det finns ju inte en sanning och då tyckte jag att den här formen passade bra. Var och en får berätta var sin version. Alla uppfattar ju saker på sitt sätt. Det var det bästa att lägga upp det på det här sättet.

Jag blev helt enkelt nöjd med den här lösningen.

Du har haft kopplingar till kvinnofängelset Hinseberg. Hur har kvinnorna där påverkat dig?

- De har påverkat mig, bland annat såtillvida att det handlar om kvinnor som är nederst på samhällsstegen. De har väldigt lite förtroende för varandra och sätter gärna upp en av dem på piedestal, mer än vad medelklasskvinnor gör. De om några borde hålla ihop. De misstror varandra och människor som är utanför.

- Vänskap anser jag vara ett sätt att leva. Jag har också jobbat på livstycket i Tensta med invandrarkvinnor. De är en mer utsatta. Många levde i en kvinnovärld och hade mindre förtroende för varandra än de på Hinseberg. Jag har också arbetat på ett kvinnokollektiv och enkönade miljöer är inte alltid så bra, även om det för invandrarkvinnornas skull var en nödvändighet då deras män inte skulle släppa dem någonstans där det fanns andra män.

Planerar du någon ny bok?

- Jag skriver hela tiden. Jag påbörjade en roman också från fängelsemiljö. Jag la undan det här. Nu håller jag också på med en novellsamling, säger Agneta Sandberg.

"Hycklarnas afton" är en spännande och inspirerande läsning som behandlar viktiga mänskliga frågor, samtidigt som det hela tiden finns ett spänningsmoment. Det är fascinerande att följa dessa fyra kvinnoöden på Södermalm.

Jens Wallén




Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Vad sysslar du med?

Jag är argJag är arg på världenMen mest är jag förbannad på digFör jag trodde att du var annorlundaTrodde att du var rättvisans ansikteFaktiskt så trodde jag blint på den ...

Av: Sofia Ahmad | Utopiska geografier | 10 januari, 2011

Eyvind Johnson och det röda Norrland

Allmänt sett skulle man kunna säga att en gemensam strävan hos norrländska författare finns i förhållandet att de önskar bryta sig loss och frigöra sig från det provinsiella arvet. Åtminstone ...

Av: Lars-Göran Söderberg | Litteraturens porträtt | 07 april, 2009

Paul de Man och litteraturen som självbiografi

Paul de Man föddes 1919 i Antwerpen, flyttade 1948 till USA där han dog 1983 i New Haven. Hans tid i Belgien präglades förstås av kriget och ockupationen; hans amerikanska ...

Av: Arne Melberg | Essäer om litteratur & böcker | 26 Maj, 2014

Barnet Felicia

Efter att ha läst åtskilliga recensioner, krönikor och intervjuer angående boken Felicia försvann vill jag nu genom egen läsning skapa mig en förståelse av texten och det tänker jag göra ...

Av: Else-Britt Kjellqvist | Essäer om litteratur & böcker | 17 januari, 2012

Veckan från hyllan, Vecka 26 - 2012

Det har varit val i Grekland. Huvudfrågan gick inte av för hackor – det gällde att rädda landet ut ur krisen. Valet vanns av det konservativa Ny demokrati. Vad som ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 22 juni, 2012

Vill du spotta i någons soppa?

TEMA KONST Att spotta i någons soppa Människor har mardrömmar om att göra konstiga och udda saker. Ibland känner man sig inställsam, som om man kysser chefen, fast man egentligen vill ...

Av: Niels Hebert | Kulturreportage | 03 mars, 2008

Ålderdom

Tre småkakor låg på assietten. Kaffet hängde i luften, timmen var slagen till mitt på dagen, det var halvtid. Hennes hand var knölig, hon satt och tittade ut genom fönstret ...

Av: Jenny Berggren | Gästkrönikör | 30 juli, 2013

Postludium

Och nu har många människor omkring mig dött. Denna höst har i mörkret tagit med sig släktingar och vänner, liksom vore det ett krigsfält. Hösten tog med sig också de sena illusionerna ...

Av: Guido Zeccola | Gästkrönikör | 24 oktober, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts