Musikaliska möten i Helsingfors

"Den största ansamling hipsters som Helsingfors någonsin skådat", svarar jag när min finska vän frågar vad jag tänker skriva. Hon skrattar och rättar mig: "Nej, det måste varit när Arcade ...

Av: Jonatan Spejare | 22 augusti, 2010
Kulturreportage

Julius Evola - från dadaismen till traditionen

Julius Evola - från dadaismen till traditionen   Tidningen Kulturens Bo I Cavefors porträtterar Julius Evola, esoterisk författare och dadaavantgardist, fortfarande á part i det dekadenta Europa.

Av: Bo Cavefors | 21 december, 2006
Essäer om litteratur & böcker

Vladimir Oravsky av Elena Piligrim 2015

Gasconnad i tiden  

Den 22 januari, på August Strindbergs och min födelsedag visade SVT2 filmen ”Erik Nietzsche - De unga åren”. Jag fick läsa manuset långt innan filmen spelades in och kan konstatera att ...

Av: Vladimir Oravsky | 28 januari, 2015
Gästkrönikör

Hegel. Sin och vår tids vittne

Georg Wilhelm Friedrich HegelÄr det dags att omvärdera historien? Hegels klassiker Andens Fenomenologi har under hösten kommit ut på svenska (Thales förlag) . Anna-Lena Renqvist begrundar skälen för denna bortklippta ...

Av: Anna-Lena Renqvist | 09 januari, 2009
Agora - filosofiska essäer

Ingen full servering hos Hammarén



Stefan HammarénDet som i början mer var ett självsökande behov, har med tiden utvecklats till ett högst personligt stildrag. Finlandssvenske författaren och poeten Stefan Hammarén har beskrivits som en av de ledande surrealisterna i Norden. Han skriver inte rakt och tydligt bara för att han behärskar den metoden. Språkutforskandet och att hitta den perfekta formuleringen istället för att säga något rakt ut finns alltid med, oavsett om det är prosa, lyrik, kulturkritik eller ett vanligt mejl, som den här intervjun.
- Språket föds i hjärnan, inte arbetar jag så utpräglat, skriver på till det är avigt nog, börjar i ett normalare språk och filar på med tillskott tills det sitter i sin form, och vacklar på gränsen till det oläsbara, förklarar han.

Poesi har Stefan Hammarén skrivit till och från sedan han debuterade som romanförfattare med "Med en burk soppa" 2001. För honom är poesi lätt att skriva i jämförelse med romaner och handlar mer om skrivande för egen utveckling.

- Poesi skriver jag som utfyllnad, när är tillfälligt trött på romanerna, eller när vilar från dem, och går mycket i perioder av ingen poesi till enbart poesi. För mig är mitt romanspråk betydligt mer komplicerat och mer personligt eget hantverk. Normalt är dikter svårare än romanprosa, för egendel alltså helt tvärtom. I en roman också mer krävande att försöka lagom konsekvent hålla uppe en viss form, än vad man i dikters korta form gör.

Tankarna går till surrealisternas fria associationer och normbrytande form som outsinlig inspirationskälla, men Hammarén skriver inte för att åberopa en viss litterär rörelse. Det blir som han själv vill.
- Jag är inte förläst på surrealism och är inte avhängig rörelsen på något sätt, lika lite jag plockar från klassiker. Likheter finns, men tror det etiketterar lite onödigt mycket. Finns också kritiker som sagt att jag inte liknar något annat, så vem vet.

Det finns heller inget universellt tema som inspirerar, snarare är det skrivandet självt.
- Och då i en ständig kamp att finna något att skriva om, och det är magert plockgods som gör texterna, minsta lilla fnuttiga kan ge de längsta texterna. Någon liten begynnelserad, kan leda till en hel roman, med plockgods förstås under resan.

Han tror inte på budskap, men samtidigt tycker han att det är svårt att skriva en produkt som blir helt utan mening. Dubbelbetydelser innebär inte nödvändigtvis att resultatet är utan budskap eller tanke.
- Inte ens surrealisternas automatskrivande är tankebefriande, tror jag. Man kan vilseleda med sin motsägande handling, eller av utspökande, men det snarare ökar budskapen än minskar.

"Egocentriska prosaböcker, fyllda av sexualmystik, surrealistiska drömfantasier och dekadens." Så beskrivs Hammaréns litteratur på Wikipedia. Att ge sitt privata för omvärlden - är det alltid intressant ur ett litterärt perspektiv? Det tycker inte Stefan Hammarén. Särskilt inte om det råkar vara av känslig karaktär. Att skriva bra litteratur går före självsökandet. Men samtidigt går det inte att komma från det som berör, det som ligger för en. Jaget finns ofta med i Hammaréns litteratur, inte sällan just i jag-form. Även om det mest privata delvis omskrivs, eller detaljer utesluts.

Det "rödatrådsfixerade" är något som Stefan Hammarén tror kan vara till nackdel för läsaren. Det låser sig lätt om man utgår från att en röd tråd eller ett budskap ligger till grund för texten. Kritiker har hävdat att Hammaréns språk verkar vara hämtat från något privat, en för andra svårgripbar musikalitet och att han själv är den ende som har nyckeln till förståelsen.
- Är absolut förståelse det så viktigaste i läsning. Kanske man skall ha lite fantasi i själva läsningen, inte kräva full servering.

Kanske överskattar vi vikten av förståelse i den traditionella bemärkelsen. Det experimenterande språket kräver att läsaren överger kravet på det dramaturgiskt drivna berättandet. För samtidigt som den fria formen är ett motiv för författaren kan ordmassorna också ses som avklätt uppfriskande för läsaren. Och med lite övning går det kanske att finna mening i något som inte hänger så tydligt samman. En annan sorts mening.


Fotnot: Stefan Hammarén har inlett en ny romantrilogi, med första boken under titeln "S:t Största skarabéerboken". Därefter är "Tredje generation skarabéerbok" tänkt att utkomma och slutligen "Första skarabéerboken".

Pernilla Andersson

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Ett finskt trauma

”Kvinnogardisterna står i stadshusets fönster och skjuter mot de överlägsna vita styrkorna. Männen vill ge upp, men kvinnorna vägrar. Likhögarna på gatorna växer och Tammerfors står i brand. Det är ...

Av: Rolf Karlman | Essäer om politiken | 02 februari, 2017

Julen är inte vad den alltid har varit

Det är lätt att tänka sig att julen är vad den är och att den alltid har varit vad den är idag.  Den klassiska sagan En julsaga av Charles Dickens beskriver ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 01 november, 2013

Philip K Dick

De androida drömmarna av Philip K. Dick

Året är 2021 och invånarna på jorden lever i svallvågorna efter det tredje världskriget. Som en följd av kriget och människans industriella utveckling i allmänhet har jorden gjorts mer eller ...

Av: Marcus Myrbäck | Essäer om litteratur & böcker | 24 november, 2017

”Underrepresenterad” och ”Spegla samhället”

Det ideologiska sammanhanget

Av: Leif V Erixell | Agora - filosofiska essäer | 10 mars, 2017

Bilens dag

I dag, söndagen den 28 oktober är utnämnd till ”Bilens dag”. Yes meine Damen und Herren, i dag firas, eller vad man nu gör, ”Bilens dag”. Här kommer mitt bidrag till ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 28 oktober, 2012

Dödsengeln Jeffrey Weise

  ”Trots allt är jag inte vem som helst,jag vill visa er det,jag hämnas på min familj och skolan som såg att jag mådde dåligt,men inte hjälpte mig ...och världen gör ...

Av: Nina Michael | Essäer | 05 september, 2013

Historien om Jobs grav i Sultanatet Oman och andra länder

I år är vi inne på den nionde säsongen där möjligheten finns att åka charterflyg från Sverige till Oman. Fast jag inte besökt landet tidigare, förstår jag att inte mycket ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Resereportage | 14 maj, 2014

Patagonia

Sommartid av Calle Flognman

Sommaren är vattnets tid. Som klirrande svalka i glas, som spegel för kvällens kitschiga pasteller eller, för en småbarnsförälder, som badtur till stranden. Sjövattnet mot handen som likt lindblomsté för ...

Av: Calle Flognman | Utopiska geografier | 13 juli, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.