Att förstå ”med” sig själv. Om Sapfo och Alkaios

”Eros skakar mig motståndslöst än en gång –ljuvligt stingande, obetvingliga djur!”(Sapfo) Kan en liten bok som innehåller fragment från en tid utanför tiden alstra i mig samma darrning som jag känner ...

Av: Guido Zeccola | 20 april, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Det omöjliga

  Det omöjliga Simone Weils helgonliknande leverne är ständigt aktuellt stoff för inspiration och diskussion. Minst lika viktigt är dock hennes filosofiska och politiska gärning. Mårten Björk försöker därför ta fasta ...

Av: Mårten Björk | 23 oktober, 2007
Essäer om samhället

En Konsertupplevelse utöver det vanliga

 Stockholm, Drottningholms slottsteater, 6-10 juni Stockholm early music festival 2012 Det har under denna vecka varit ett mycket ambitiöst program med vad som kallas tidig musik, en term som är mina ögon ...

Av: Alexander Sanchez, Jessika Ahlström | 17 juni, 2012
Musikens porträtt

Kulturförbittring

Att bilda kultur är att lära sig att förnimma den associativa undertexten mellan: bokstäver, ordens ideogram, text, fotografier, andra bilder, sysslor eller artefakter i detta syfte. Syfte definieras som mellanmänsklighet ...

Av: Freke Räihä | 08 oktober, 2010
Essäer

Veckans porträtt: Tuija Nieminen Kristofersson om Tuija Nieminen Kristofersson



Tuija Nieminen Kristofersson om Tuija Nieminen Kristofersson

 tuija
 Tuija Nieminen Kristofersson
Foto: Hans Kristofersson
Och asterisken, tecknet som Aristarchos uppfann
och använde när han hänvisade till en versrad
av Homeros, lyste som diktens starka sken
en markör i texten som att snubbla över en solstjärna
på stranden, ah här var det, den gamla rytmen
av ebb flod ebb och versmåttets spänst
som sugfötter fastnar i underlaget
och nästa våg rubbar
inte den och inte nästa
bara stenar musslor lossnar
med sugande smackande ljud
som Sternenwärts die Sternschnuppe
faller tillbaka på sina platser
vattenstämpel i gammalt papper.
 - ur Spättan och stjärnan del två i Trilogi, 2006 (Bonniers)

Varför skriver du just poesi?

Det finns ingen periferi, inget centrum
bara gränsernas sång
alla taggtrådars rostiga toner och murarnas fukt
och alla fria gränser och alla stängda
bakom säkerhetskontroller röntgen och genomlysning
där växer dikten som ogräset
mellan plattorna intill fängelset
du rycker upp det och det växer igen

Det där var väl att ta i?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

nej, har du inte tänkt på säkerhetsvakterna
så många nyckelknippor, mobiltelefoner, skoklackar
bältesspännen de måste misstro, så många
konturer av föremål i väskorna de ser och
allt kan vara början till en dikt
om längtan bort och längtan hem

Vad tycker du om Raattamaas senaste bok där han gör om kända svenska dikter?

äntligen någon som skakar om skåpet
så att hyllorna med kanonböckerna studsar
hit och dit
dikten kan återbrukas och förvandlas
krympas, kondenseras, torktumlas
och du får ett nytt plagg att ta på dig
en grå prosamåndagmorgon
ner med Dikten - leve dikten!

Det låter som plagget, d.v.s. dikten blir lite för liten?

ibland måste man skriva något annat
för att förklara mera rationellt
men vi ska väl inte prata om sådana texter
nu, forskning och rapporter, nej

Så du menar att dikten inte når allt - att den verkligen krymper som uttrycksmedel?

det har jag inte sagt, det är din tolkning 
men fråga i stället Kristian Lundberg
han skriver både poesi och deckare

Raattamaa är inte ensam om att leka med vokalerna
i min samling Någon gång regn i Ngorongoro
driver jag med webben som i följande dikt
om den giftiga indigofärgen:

"I Indien indiska indigoförgiftade/ogonvitt/ogon08.html
upplösningen av punkter kvar bara
ogon som inte langre ser och glomde allt de sag
och nagan gang regnade det blaa droppar
over alla/andra/farger05.html"

Någon gång regn i Ngorongoro ingår i en trilogi - varför skrev du den?

det finns inte så många förklaringar
sanden bara fanns där, norra Jylland
när jag såg klitterna då kom reseminnena
från Tanzania starkt - där på savannen
såg jag en vandrande sanddyn
och samma fenomen finns på Jylland

ligger man och solar sig på stranden nedanför
en klitt som är 90 meter hög
vad tror du man tänker på då?
just det - hur är det när delar
av den börjar lossna och rasa ner
alla mineraler, rutil, zirkon
kvarts - det är inga små sandlådor -
som sätts i rörelse
byar och byggnader bara försvinner
ner i havet eller blir tillsandade
som danskarna säger

De två andra delarna "Spättan och stjärnan" och "Lammbilder"?

spätta skrubba fiska rensa torka och
det blir tørfisk, danskarna nationalfisk
under kriget användes spättaskinn till skor
först trodde jag att det var en skröna
men har själv sett sådana skor på en utställning
i Köpenhamn

annars är de språkliga delarna viktiga
för en finne är ordet "sjöstjärna"
bland det svåraste att uttala
det blir "sösärna"

mycket i dessa två delar handlar om
det kvinnliga att våga säga nej till
en relation med en fiskande machoman
och om pentagram och det gyllene snittet
och andra snitt
tryck här och där på bokstavsknappar
och trigga igång orden
och öppna dörrar poesiportar
till rum till landskap

Det där har vi hört redan...

... på hösten när mössen gnager
hål i diktjagets vajande svajiga lutande
drömhus med glasverandor
och diktduet är på väg
och diktjaget får hjärnsläpp
ett nervöst anfall av fnitter och kvitter
kontinentaldrifter, vulkanutbrott
och kollisioner som kan inträffa
vid ett sådant möte
hur ska diktduet få plats på verandan
vad ska han dricka
bara diktduet inte blir en dikthanne
som tröttnar och försvinner mellan raderna

I din samling "dikt i D:ets mage" använder du samma versmått som i Kalevala, trokéer, hur kom det sig?

jag ville testa om det var möjligt att skriva i bunden form
dessutom ska Kalevala utmanas, efter alla lektioner i finska
då vi fick läsa och läsa ... allt är inte trokéer 
jag leker med annat också i den boken
bland annat med ett korsord där jag skriver
vertikalt men det har ingen upptäckt ännu

Ditt namn då? Vad betyder det?

"Beakta formen Nieminen. Den kan ge ett talspråkligt
eller vardagligt intryck i skriven text"
så låter Words kommentar om stavning och grammatik
i svenska, det trånga språket
jag är stolt över mina namn
Tuija är trädnamnet tuja
- nu hinner jag inte mer
häckar här i häckarna
gäckar bland tujorna
barren och stammarna

 


 

 

Tuija Nieminen Kristofersson: född 1955 i Finland, har gett ut diktsamlingarna Hägerns öga, Björnboken, dikt i D:ets mage, Någon gång regn i Ngorongoro och i höst aktuell med Trilogi med delarna Någon gång regn i Ngorongoro, Spättan och stjärnan samt Lammbilder. FD och forskare i socialt arbete vid Lunds och Växjö universitet, bosatt i Skåne.

Ur arkivet

view_module reorder

Klimat eller vårdkvalitet när Sahlgrenska stänger psykiatriskt akutintag

Slänger mig mot tidningsstället, inte för att Göteborgs-Posten är min främsta preferens men en gratis tidning är trots allt en gratis tidning. "Hårdare klimat för psyksjuka" skriker framsidans huvudrubrik (2010-05-03) ...

Av: Linda Bönström | Reportage om politik & samhälle | 09 maj, 2010

Släpp inte fan över bron!

Släpp inte fan över bron! Ann Hingström träffar Hans Alfredson.    Hans Alfredson, foto: Julia Peirone/W&W Två fullvuxna män med akademisk bakgrund och smak för det burleska slår sig alltså ihop och ...

Av: Ann Hingström | Scenkonstens porträtt | 12 januari, 2007

Thomas Middleton  Foto Wikipedia Public domain

En Shakespeares jämlike

Det är ett väldigt ståhej kring Shakespeares 400-årsjubileum. Hans samtida kollegor som Christopher Marlowe och Ben Johnson står helt i skuggan av honom. Och så har vi Thomas Middleton (1570-1627) ...

Av: Bertil Falk | Litteraturens porträtt | 27 juli, 2017

Bruno K Öijer reciterar

När Bruno K Öijer träder fram på scenen på Södra teatern i Stockholm vet applåderna inga gränser. Och finns det ett tema för denna kväll så är det just att ...

Av: Tomas Nilsson | Litteraturens porträtt | 17 mars, 2009

Det svenska deckaråret 2008

År 2009, dags för ett nytt deckarår men innan Bengt Eriksson börjar läsa och skriva om årets nya deckare - föreslår han några anteckningar om året som gick. Bästa svenska deckare ...

Av: Bengt Eriksson | Kulturreportage | 09 januari, 2009

Hildegard von Bingen ─ Rhenlandets Sibylla

Under medeltiden levde ett stort antal märkliga kvinnor som i dikt eller drama i uppenbarelser eller brev framför sin kärlek till Gud och sina medmänniskor. De talar om sin förundran ...

Av: Lena Månsson | Övriga porträtt | 26 oktober, 2009

Intervju med Alessia Niccolucci

Alessia Niccolucci är en begåvad italiensk ung författarinna, med flera romaner, noveller och diktsamlingar bakom sig. Hon tycks ha valt ”den kvinnliga kontinenten”, som Lacan hade kunnat säga, men hon ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 19 augusti, 2011

En tyrann i tiden – Re Orso på Opera Comique

Det finns många sätt att börja en opera på. Det behöver inte vara med ouvertyren, även om det är det vanligaste. Ouvertyren kan man dessutom lägga i slutet av operan ...

Av: Ulf Stenberg | Kulturreportage | 26 maj, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.