Charles Taylors konsepsjon om den moderne identitetens historie

Grunnkategorier i Charles Taylors filosofi Charles Taylor skriver i forordet til boken sin Sources of the Self: The Making of the Modern Identity(39) at det han ønsker å denotere med termen ...

Av: Thor Olav Olsen | 28 mars, 2010
Agora - filosofiska essäer

Till försvar för fantasins frihet

Under några månader har jag vistats i Charlotte Brontës universum. Det räckte med några sidor, ja egentligen med bara inledningsmeningen i Villette för att jag skulle fastna: ”Min gudmor bodde ...

Av: Marie Tonkin | 04 februari, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Den sköna och den obscena Rut Hillarp

Under läsande och funderande kring det intressanta ämnet hbtq inom skönlitteraturen kom jag som av en händelse över författarnamnet Rut Hillarp (1914-2003). Hon var en var våra mest kända kvinnliga ...

Av: Mats Myrstener | 16 april, 2013
Litteraturens porträtt

Plast och heroin – en lyrisk betraktelse av konstnärligt samarbete hos Basquiat och…

Att ställa sig inför konstnärernas samarbeten var som att låta språk möta text. Jag låter Basquiat representera språk i relation till Warhol som text. Det är som att båda deras ...

Av: Freke Räihä | 09 februari, 2012
Essäer om konst

Jakten efter det absoluta Om Fredrik Böök



Fredrik BöökKristianstad hyllar inte minnet av sin en gång framgångsrike son. Det är som om Fredrik Böök aldrig har funnits. Aldrig fötts här, aldrig gått i skolan, aldrig varit en hängiven son som alltid framställde staden som ett föredöme.

Fredrik Böök är bortplockad, raderad, kanske rentav glömd. Det finns ingen staty i parken, där står ingen byst, det finns ingen minnesplatta uppsatt på husen där han en gång bott. På turistbyrån vet damen knappt vem han är. Men efter en stund hämtar hon en äldre kollega. Hon vet litet mer, i alla fall vem Fredrik Böök var. Till slut får vi till och med köpa en liten broschyr utgiven av Kristianstadbladet som heter "Fredrik Böök och Kristianstad". I samma tidning skrev Böök i sin ungdom. Där föddes också hans livslånga motvilja, ja hat till Hjalmar Söderberg. Ty även Söderberg hade i sin ungdom arbetat på Kristianstadbladet och skrev då:

"Denna stad är en ganska sorglig företeelse: en liten dum och smutsig rektangel med kyrkan i ena änden och läroverket i den andra."

Fredrik Böök förlät aldrig Hjalmar Söderberg hans hånfulla ord om Kristianstad. Hans motvilja är exceptionell i både ihärdighet och intensitet. Den kom sedan länge att bestämma den bildade borgerlighetens nedvärderande syn på Hjalmar Söderbergs författarskap och moraliska vandel.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Ty snart var Böök den bildade borgerlighetens enväldige smakdomare och moraliska väktare. Från sin position som Svenska Dagbladets kulturchef och professor i litteraturhistoria i Lund utövade han ett idag svårförståeligt inflytande över bokmarknaden. Hans ord avgjorde en boks framgång eller fall. Erik Hjalmar Linder formulerar det med att Böök "bara genom en handrörelse kunde avgöra en boks liv eller död på bokhandelsdisken".

Att Fredrik Böök idag är raderad ur medvetandet beror självfallet på hans hängivna stöd till Tyskland under krigsåren. Det är den skammen som idag styr och bestämmer dagens glömska. När krigsslutet kom var Böök den ende bland de många framträdande kulturpersonligheterna, vilka här i Sverige stött Tredje riket, som drabbades av fördömelsen. Fredrik Böök fick ensam stå - isolerad och utstött - vid skampålen. De andra medlöparna, de flesta avsevärt mer anfäktade av nazismen än Böök, klarade sig absurt nog helskinnade.

Fredrik Bööks älskade Kristianstad intar alltid en särställning i hans skrivande. Ändå tvingas han lämna staden under synnerligen snöpliga former. År 1899 inleder den då blott sextonårige Fredrik Christoffersson - som han då ännu hette - en intim förbindelse med en tio år äldre flicka. Hon arbetade som butiksbiträde och nåtlerska i hans fars skomakeri. Två år senare, i augusti 1901, föder hon dottern Karin. Det råder ingen tvekan om att Fredrik är far till barnet. Trots sin ungdom är Fredrik Böök redan på väg ut i den stora världen. Han skriver redan kulturartiklar i flera tidningar. Korrespondensen med Verner von Heidenstam är i full gång.

Men rektorn ger honom sänkt sedebetyg. Anledningen är något oklar. I den självbiografiska romanen "Storskolan" hävdar Böök att det som föranlett ett B i sedebetyget var hans skriverier i Malmö-Tidningen och Kristianstadbladet. Fredrik Böök accepterar det hursomhelst inte. På eget bevåg lämnar han nu Kristianstad för att läsa in studenten som privatist i Lund.

Fredrik Böök förlät aldrig rektorn. Han hämnades med romanen "Storskolan" fyrtio år senare. Hämnden ska ju - enligt ordspråket - förtäras isande kall.

Han var en märklig man. Yvigt, ja närmast med sydländskt livliga gester, sjudande av entusiasm och utstrålande en kraftfull och obändig vitalitet, ständigt smittande genom fängslande utläggningar i de mest skiftande ämnen förmådde Fredrik Böök magnetisera och trollbinda sin omgivning. Cigarren, den ständige följeslagaren, for under samtalen som en fyr - eller likt ett irrbloss - genom luften.

Det är en bild som hårt och beständigt etsar sig fast på näthinnan och är svår att frigöra sig ifrån. En mer stimulerande middagsvärd eller föreläsare är svårt att föreställa sig bland seklets svenska skribenter och litteraturhistoriker.

Lärd och med en djup beläsenhet som få i detta land tar sig Fredrik Böök - född år 1883 under namnet Martin Fredrik Christoffersson - med rekordfart upp till en av de absoluta toppositionerna i det litterära Sverige. År 1907 disputerar han och blir docent i litteraturhistoria vid Lunds universitet. Samma år erbjuds Böök arbetet som - vad vi idag skulle kalla - kulturchef på Svenska Dagbladet, en post som stått obesatt alltsedan Oscar Levertins död femton månader tidigare. År 1922 valdes Böök in i Svenska Akademien.

Rollen som det obestridda oraklet, den litteräre smakdomaren framför andra, var därmed för lång tid framöver förbehållen Fredrik Böök. Den bildade borgerligheten, som då mer eller mindre var identisk med den bokköpande allmänheten, fann i Böök en trovärdig uttolkare av och representant för såväl sina estetiska värderingar som ideologiska och politiska ståndpunkter. En stark värdegemenskap upprättades mellan å ena sidan läsekretsen och å andra sidan den framgångrike kritikern och författaren.

"Böök har litterär makt. Böök upphöjer författare och han avrättar författare; i ena fallet är man livrädd, i det andra dömd, ty folk rättar sig efter vad Böök skriver i sin tidning, Svenska Dagbladet." Så sammanfattade Vilgot Sjöman det i "Drömtydaren".

Denna exempellösa makt, detta inflytande över såväl bokmarknaden som den borgerliga läsekretsens sinnen behöll Fredrik Böök fram till slutet av Andra världskriget. Ställningstagandet för Hitler och Tredje riket - och då inte minst hans mod att, till skillnad från alla de övriga så kallade tyskvännerna i svensk press, stå fast och öppet vidhålla sina åsikter även efter det att den tyska krigslyckan vänt - berövar sedan i ett slag Fredrik Böök hans publik, position och popularitet. Det är nu, efter kriget, som Böök skriver sina lysande biografier över Victoria Benedictsson och Esaias Tegnér, Erik Johan Stagnelius och vännen Verner von Heidenstam.

Plötsligt är Böök en ensam man, bespottad och skymfad, ett allas villebråd. Med tunga steg tar han sin promenad ute i Önnarp. Ryggen något krökt, tryggt stödd på käppen i högra näven och nu med tankarna alltmer riktade bakåt, mot litteraturhistorien.

Fredrik Bööks öde är beseglat. Han ensam gavs rollen som den stora syndabocken.

Tiden krävde helt enkelt ett offentligt offer, en konkret person att hänga ut till allmän varnagel. En symbolgestalt som, likt en kur av glömskans barmhärtiga morfin, kunde döva samvetet på den förhållandevis enade och samstämmiga borgerlighet som låtit sig hänryckas av stöveltrampet och löftena om nyording i ett starkt Europa under tyskt ledarskap.

Att just Böök - av Sveriges alla Hitlervänner - blev den som drabbades kan varken betraktas som rättvist eller allra minst som lyckosamt för svensk litteraturforskning. Domen över Böök kom dessvärre att överflygla även de stora insatser han gjorde som litteraturhistoriker.

Fredrik Böök var en ytterst komplext sammansatt människa och intellektuell. Livet igenom drabbades Böök av mer eller mindre svårartade depressioner. Ständigt pendlade han mellan olika ytterligheter. Å ena sidan närde han ett tärande självförakt orsakat av påtagliga skuldbördor som det oäkta barnet han fått som artonåring och senare den oberörbara smärtan över att ha försvarat den regim som genomförde det bestialiska folkmordet på det judiska folket. Å andra sidan var han en man som ägnade sig åt ett nästan oförblommerat självförhärligande, trots depressioner och svårmod vilade Bööks självsyn på en grundmurad egenrättfärdighet som periodvis måste ha varit milt sagt påfrestande för familj, kolleger och vänner i den litterära världen.

Som intellektuell sökare tycks Böök ha försökt inta och anamma de flesta tänkbara åskådningar som florerade i hans samtid. Konservatism och nazism. Marxism och hegelianism. Perioder av storvulen nationalism kunde avlösas av ett närmande till den svenska socialdemokratin. Allt prövade han. I många avseenden framstår Fredrik Böök som en folkhemsk parallell till den centraleuropeiske kosmopoliten Arthur Koestler, men med en avgörande skillnad.

I grunden sökte förvisso bägge en ersättning för tron på en Gud. Böök skriver till exempel på ett ställe att "tidvis törstade jag efter den omedelbara religiösa upplevelsen, efter en varm och konkret tro".

Koestler sökte oavbrutet ett substitut för den Gud som definitivt mött döden i Första världskrigets skyttegravar i "absoluta sanningar" draperade bakom skiftande politiska ideologier mot makten, medan Böök i sitt sökande ständigt förenade sig med makten.

I den politiska makten ville Fredrik Böök ytterst finna de svar som skulle förmå döva plågan och ledan, ovissheten och den utopiska längtan efter en mer fullgången värld. Böök tenderade att förväxla målet med medlet. Till syvende og sidst var det oftast själva makten i sig, tanken på att få styra och råda över historiens gång, i litet och stort, som var den innersta hårda kärnan och substansen i drömmen som hägrade i Bööks medvetande.

Att Fredrik Böök sedan förmådde kanalisera sina frustrationer och egenartade idiosynkrasier i tusen och åter tusentals artiklar och mängder av böcker framstår mot den bakgrunden närmast som ett mysterium.

Ty först och främst bör Böök tveklöst leva vidare som en av vårt sekels verkligt stora litteraturhistoriker. Att unna sig nöjet att slå följe med Böök som ciceron bland Sveriges författare är en njutning som alla bör tillåta sig. Med svåröverträffad stilsäkerhet och väl utvecklad förmåga att presentera sitt forskningsmaterial med största tänkbara känsla för det dramatiska, i ordets bästa betydelse, förmår han som få att verkligen väcka liv i de döda.

Fredrik Böök skrev medvetet för läsare, och inte som så många litteraturvetare idag för andra specialister och kolleger. I ett brev från 1907 till Verner von Heidenstam framhåller Böök redan om sin doktorsavhandling: "F.ö. blir allt läsbart, möjligen med undantag av några partier, jag menar läsbart för en verklig läsare och inte bara för akademiska perukstockar."

Crister Enander
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Ur arkivet

view_module reorder

Konstnären Olle Bonniér minns Ulf Linde

I tisdags besökte jag konstnären Olle Bonniér vid hans ateljé på Glasbruksgatan i Stockholm. ”Maestro Olle” var en aning fundersam kring livets oväntade vägar i och med att konstkritikern Ulf ...

Av: Estoardo Barrios Carrillo | Konstens porträtt | 18 oktober, 2013

Bad och bibliotek samt tillit

Storuman, vid inlandsbanan, är både ett samhälle och en sjö. Alltså ett stopp på väg söderut och hemåt. Vi har detta år gjort en rejäl norrländsk sväng på 307 mil ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 04 augusti, 2013

Veckan från hyllan. Vecka 13, 2012

Han var mannen som gav opportunismen i världshistorien ett ansikte. Hånad av Tom Lehrer i de oförglömliga sångraderna ”Once the rockets are up, who cares where they come down? /That's ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 24 mars, 2012

Den naturliga uppenbarelsen och den historiska. Stagnelius Näcken än en gång

Kvällens gullmoln fästet kransa Älvorna på ängen dansa,Och den bladbekrönta näckenGigan rör i silverbäcken. Liten pilt bland strandens pilarI violens ånga vilar,Klangen hör från källans vatten,Ropar i den stilla natten: "Arma gubbe! Varför spela?Kan ...

Av: Erland Lagerroth | Kulturreportage | 02 januari, 2013

Tro og metaetisistisk kritisisme. Del II.

Emosjon og ambivalens Jeg går nå over til å snakke om emosjoner, især med henblikk på emosjon og ambivalens, e.g. at emosjoner som kjærlighet, stolthet, ære, selvtillit, takknemlighet, tilfredshet/fornøydhet ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 maj, 2011

Shushan Purim i Jerusalem

Purim är en judisk högtid som firas till minne av judarnas räddning från en utrotnings komplott ledd av Haman i det Persiska riket på 400-talet före Kristus. Historien berättas i ...

Av: Loulou d'Aki | Bildreportage | 22 maj, 2010

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ”

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ” Varje enkrona i vårt land gör reklam för Nisti Stêrks hyllade revy För Sverige i tiden som åter spelas i Stockholm. På Maxim bjuder hon ...

Av: Agneta Tröjer | Filmens porträtt | 09 oktober, 2007

Den 14 juli firar jag med pannkakstårta och Burgundsenap

Det finns vissa datum som är fastetsade i mitt minne. Jag kan inte nämna alla här, men jag antar att många av dessa överensstämmer med de flesta människors minnesdagar i ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 14 juli, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.