Om och till Tomas Tranströmer

"Hemligheten med hans popularitet är att han sätter ord på en vag känsla av andakt inför livet och naturen som många läsare känner igen hos sig själva". Det ...

Av: Tomas Löthman | 11 april, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Swede Hollow 1910 Photo courtesy Minnesota Historical Society Swede Hollow kids

Det förlorade paradiset

Att utvandra till Amerika i mitten av 1800-talet var förenat med möda och umbäranden. Det vet vi från Vilhelm Mobergs välkända ut- och invandrarepos i fyra långa berättelser. Det som låg bakom ...

Av: Hans-Evert Renérius | 06 maj, 2017
Kulturreportage

Ladogas ishästar

Myten om Ladogas ishästar lever

Under krigstiden i Finland användes över 70 000 hästar av armén. Hästarna var nödvändiga för transporter av utrustning som proviant, ammunition, vapen. Hästarna drog tunga kanoner. Man uppskattar att 15 ...

Av: Rolf Karlman | 29 oktober, 2016
Kulturreportage

En undran om fattigdom och möjligheter

Hon har suttit där ett tag. Jag har gått förbi utan att bry mej under en längre tid. Hennes ögon döljer något samtidigt som de avslöjar något annat. Hon sitter ...

Av: Erni Bergenstråhle | 23 maj, 2013
Gästkrönikör

Den mest betydande författaren från Västerbotten



Den mest betydande författaren från Västerbotten

Gunnar Balgårds, poet och kulturjournalist från Umeå, senaste bok är ett riktigt magnum opus, en biografi över Helmer Grundström. Det är en tegelsten på över 500 sidor utgiven av Leopard förlag, med titeln "Detta är mitt land. Helmer Grundströms liv och diktning." Rikt illustrerad, med en käll- och litteraturförteckning som tycks aldrig ta slut och ett mycket värdefullt personregister. Tidningen Kulturens Gregor Flakierski har intervjuat Gunnar Balgård.

gunnar_balgrd_3 
 Gunnar Balgård. Bild: Gregor Flakierski

TK Varför Helmer Grundström?

GB Han är den siste av proletärgenerationens betydande författare att få en fullständig biografi. Sedan har jag en personlig relation till Helmer, inte minst genom den intervju jag gjorde med honom 1974 i hans hem i Svanabyn. Den tog tre dygn och hade karaktären av en förstagångs bekännelse, där han ville slutligen försvara sin sak i hembygden, och samtidigt skapa både ett litterärt framtidskapital och ett eftermäle.

TK Och en tegelsten blev det?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

GB Det var som att lägga ett pussel med 50 tusen bitar och hälften himmel! Det var egentligen först boken var skriven som jag insåg hur materialet hade kunnat sovras. Och då var det för sent. Jag har också velat måla brett, och teckna en utförlig bakgrund. Boken är lika mycket en skildring av 1900-talets svenska samhälle. 

TK Inledningsvis hänförde du Grundström till proletärförfattargenerationen?

GB Absolut. Han kom från samhällets lägsta skikt. Hans bildningsgång är den för arbetarförfattare klassiska - folkhögskola, först i Vindeln, och sedan arbetaruniversitetet framför andra - Brunnsvik. Där träffade han Alf Ahlberg som kom att utöva stort inflytande på honom.

Det mest utmärkande för Grundström, fram till 1938, är emellertid hans koppling till nykterhetsrörelsen. Han är under många år en kämpande och agiterande helnykterist, och kan sägas vara rörelsens kulturella hopp. 1938 då han är 34 år gammal "smakar" han för första gången, och det med besked, han trycker i sig en 75:a renat under en krogkväll, och sedan tar det inte lång tid förrän han har alkoholproblem.

TK Han tycktes vara en extrem natur?

GB Visst, detsamma gäller också hans förhållande till kvinnor. Lite blyg och tillbakadragen, gifter sig så småningom, får två barn, skiljer sig och ägnar inte så lite tid och energi åt att undkomma krav på underhåll. Han blir en riktig kvinnokarl, vandrar från famn till famn, och det blir fler barn. Det hela tar en ände med förskräckelse när han har en kärlekshistoria med sin 15-åriga systerdotter. Efter ett tag vill hon bli av med honom, hotar med barnavårdsnämnden, för Grundström är det ungefär som ett dödshot, och han hamnar på Beckomberga mentalsjukhus.

TK Att ständigt försöka undkomma kronofogden låter inte som idealisk tillvaro för en författare?

GB Naturligtvis inte. Men man bör hålla i minnet Helmer Grundströms mycket speciella förhållande till det materiella. Han saknade i stort sett tillgångar, hade nästan alltid ont om pengar, och råkade han vara vid kassa, gjorde han slut på slantarna fortare än kvickt, vilket inte var vidare svårt för en drinkare. Under långa perioder saknade han fast bostad, och bodde på pensionat eller hotell.

Under sin livstid fick Grundström inget erkännande hemma i Svanabyn, trots att han förblev hembygden trogen och bodde halva året där. Inom det litterära Sverige var han däremot relativt uppburen. Hur ska vi idag bedöma hans författargärning?

Helmer Grundström kan sägas vara en representant för det Norrländska Ämnet. Han är den förste författaren från Västerbotten av rikslitterär betydelse, och med honom får det inre av Norrland en röst i svensk litteratur. Hans genombrott kommer 1939 med "Detta är mitt land" -som ju också har gett titel åt min bok - och är kanske det bästa han har skrivit. Det dröjer 20 år, ända fram till 1959, innan han förmår skapa något som kommer i närheten, nämligen "Lappmarksdikter".

TK Kan man säga att Grundström har lämnat störst avtryck som poet?

GB Poesin står i särklass i hans litterära produktion. Han har visserligen också skrivit hyggliga noveller, och riktigt bra journalistik, framför allt resereportage, men det är som poet har intar sin plats på den svenska Parnassen, sida vid sida med namn som Nils Ferlin, Johannes Edfeldt och Bertil Malmberg.  Jag har inte tvekat att kalla några av hans dikter för "omistliga". Kanhända inte till formen -det är ofta gammaldags konventionell, han skrev ofta rimmat - men definitivt till innehållet. Det är avskalat till något så glest och knappt och förmår uttrycka så mycket förtvivlan och elände.

TK Tror du, frågar jag till slut, att din bok är den definitiva biografin över Helmer Grundström? Eller kommer någon, som så ofta är fallet, att skriva en ny, lika definitiv, så småningom?

GB Nej, svarar Gunnar Balgård med stort eftertryck. Ingen, ingen någonsin kommer att göra om det!

Gregor Flakierski

Böcker av och om Helmer Grundström brukar finnas i hyggligt urval på alla bibliotek. På sistone har, förutom Gunnar Balgård stora biografi, även följande utkommit:
Skogens talan. 33 texter (red Gunnar Balgård). Ord&Visor 2004
Det skriker i skogen. Noveller i urval (red.Gunnar Balgård). h:ström 2006

Ur arkivet

view_module reorder

Veckans porträtt: Tuija Nieminen Kristofersson om Tuija Nieminen Kristofersson

Tuija Nieminen Kristofersson om Tuija Nieminen Kristofersson    Tuija Nieminen Kristofersson Foto: Hans Kristofersson Och asterisken, tecknet som Aristarchos uppfann och använde när han hänvisade till en versrad av Homeros, lyste som diktens starka sken en ...

Av: Tuija Nieminen Kristofersson | Litteraturens porträtt | 09 november, 2006

Postpakets Finland helt åt helvete nu vansinne II

De allt färre anhalters Postpaketsfinland blev ännu värre mer helt åt skogen vansinne II senare under året. Posten Finland har förärat mig nu två olika postnummer trots att har samma ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 03 juni, 2011

Det regnar DVD-boxar i USA

Senast jag var i USA hälsade jag på vänner som bor i ett av dessa överdådiga villaområden. Stora, vräkiga och liksom ointagliga hus med pool och minst sexton-sjutton rum. Villaområdet ...

Av: Crister Enander | Crister Enander | 10 augusti, 2011

Giovanni Scognamillo Foto Yücel Tunca

Den mångfacetterade Giovanni Scognamillo

Giovanni Scognamillo gick bort den 8 oktober 2016, 87 år gammal. Han har inspirerat många författare och har blivit en kultpersonlighet i Turkiets litteraturkretsar. Vem var han då?

Av: Aylin Ünal | Konstens porträtt | 17 oktober, 2016

Herman Melville. Foto: Wikipedia

Herman Melville. Ball's Bluff : en drömbild (oktober 1861)

Erik Carlquist och Herman Melville.

Av: Herman Melville | Utopiska geografier | 03 juni, 2015

Carl Schmitts antiliberala partisaner

Carl Schmitts antiliberala partisaner Den rättshistoriska tidskriften Jur commune karakteriserade Heinrich Meiers bok Carl Schmitt, Leo Strauss und Der Begreiff des Politischen som "...une travail du grande qualité". Meier var 95 ...

Av: Bo Cavefors | Essäer om samhället | 11 januari, 2007

Vita Frun och andra gengångare

Varje europeisk adelsfamilj med anseende verkar ha sitt eget slottsspöke. Överallt på slotten bultas, knackas och hånskrattas det. De äldsta spökhistorierna härstammar från 1100-talet, men tron på gengångare hade sin ...

Av: Lilian O. Montmar | Allmänna reportage | 21 maj, 2009

Min väninna som en uppblåsbar docka

Det första hon gör är att slänga upp sin nya H-kupa på ett bord inne på restaurang Soho, vid Kungsportsplatsen när vi träffas. "Fantastiskt. Otroligt grymt", säger jag och ler ...

Av: Annelie Babitz | Gästkrönikör | 05 november, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts