Jack Uppskäraren. En ikon för massmördarna

Även om man kanske inte vet vilka offren var eller hur han tog livet av dem, känner de flesta människor än idag till namnet Jack the Ripper. Den bakomliggande personen ...

Av: Sofie Nikolajsen Bergh | 08 januari, 2013
Porträtt om politik & samhälle

Osynliga på den uppblåsbara jordgloben

Utanför fönstret dånar maskiner. Sten, betong och metall läggs till rätta på järnvägen mellan sjön och huset där jag lever. Jag är på väg in i sömnen mellan två varma ...

Av: Karin Poppius | 20 juli, 2011
Gästkrönikör

Anne på Grönkulla - föräldralös, men aldrig fantasilös

Mark Twain hyllade Anne på Grönkulla som “det käraste och mest älskvärda barn inom skönlitteraturen ända sedan den klassiska Alice!”. Anne är “älskvärd” och lätt att tycka om. Dessutom är Anne ...

Av: Belinda Graham | 25 november, 2013
Kulturreportage

Veckan från hyllan Vecka 25 2013

Det har varit partiledardebatt, och jag kan inte annat än att beundra regeringen. Efter sju års vid makten får Reinfeldt det att låta som om arbetslösheten var oppositionens fel, Hägglund ...

Av: Gregor Flakierski | 15 juni, 2013
Veckans titt i hyllan

Med hjärta för poesins mångfald



Kristian Carlsson foto Kristina AnderssonBeat-erans författare lockar alltjämt läsare. Men känner vi till fler än Burroughs, Ginsberg och Kerouac? Världens mest omfångsrika antologi av kvinnliga poeter med utgångspunkt i denna banbrytande period utgavs i höstas. På svenska. Tidningen Kulturen har träffat Kristian Carlsson, författare, översättare och förläggare i ett samtal om drivkraft och poesi. 

En dag vit av snö mitt i Malmö. På ett café som påminner om mormors gamla vardagsrum träffar jag Kristian Carlsson. Han är en ung författare men är sedan länge väl etablerad på Sydsveriges kulturella scener. Under hösten hörde jag Kristian på en poesiuppläsning arrangerad av tidningen Ordkonst i Lund. Han läste då ur sin nyutkomna antologi Kvinnas beat - 9 poeter från beatnikeran. En antologi som breddar perspektiven bort från den mytomspunna, manligt dominerade beat-kretsen.

Kristian har gett ut flera diktsamlingar, skriver barnböcker, översätter böcker och driver tre förlag.  Med mera. Hans första bok gavs ut vid 18 års ålder, om Alunbruket i Andrarum på skånska Österlen. 
 

-      Min farmor bodde på Alunbruket. Vi hade en nära kontakt och det var hon som väckte mitt intresse för att läsa och berätta. Hon brukade vara uppe långt in på nätterna och läsa - och jag och min bror har tagit starkt intryck av det.  Hon var alltid öppen för att fantisera och lekfullheten i språket är något jag alltid har med mig.
Vissheten om att ägna sig åt skrivande fanns där sedan tidiga tonåren.  Ett tag under 00-talet tröttnade Kristian på klimatet i litteratur-Sverige och ägnade sig åt konstfilm. Därefter började han skriva i tidskriften OEI och hittade ny motivation igen. Hans poesi hamnar lätt i en fåra, liksom tidskriften OEI, som kritiker väljer att kalla språkmaterialism.  De två senaste poesiböckerna Reevolutioner (Trombone, 2008) och Tafflare (H:ström, 2009) har sorterats in därunder. En undran är förstås: Hur hinner han med?
-       Jag är arbetsnarkoman, säger Kristian med ett skratt. Hjärnan går på högvarv hela tiden.  Och jag har haft turen att kunna gå runt på detta. Men mycket av det jag gör är ju inte något man tjänar pengar på.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det krävs säkerligen en arbetsnarkoman för att kunna ägna sig åt skrivande och skapande projekt på heltid. Under åren 2006-2007 startade Kristian tre förlag. Smulsk förlag och Tillexempel förlag ger ut barnböcker, konst, poesi och skönlitteratur.  Utgivningarna på Smockadoll förlag kom igång först 2009. Smockadoll ger ut poesi, till stor del översatt poesi av främst kvinnliga poeter, bland annat antologin Kvinnas beat. Kristian har under fyra år sammanställt, översatt och nu gett ut den omfattande samlingen.

På hemsidan för Smockadoll förlag skriver du att du är trött på poesiutbudet från de stora förlagen.
-      När det gäller poesi har jag väldigt svårt att hitta diktsamlingar som jag tycker om. Mycket känns likriktat. Jag har läst en hel del dansk poesi, det är ett annorlunda klimat där när det gäller utgivning. På de stora svenska förlagen hittar jag sällan en hel diktsamling som jag gillar, men självklart enstaka dikter. Det finns också väldigt lite översatt poesi. Det är en frustration som gjorde att jag ville starta eget. Dessutom är jag produktiv och det finns en annan frustration i att behöva vänta på långa handläggningstider hos andra förlag.  Under den väntetiden hinner jag göra ganska mycket annat.

Kristian tar en klunk av sin cappucino, ser lite fundersam ut . Sedan skrattar han till och berättar att drivkraften är att ge ut det som är bra. Och för att hitta det som är bra har han gjort två bokserier på Smockadoll Förlag. Den ena ger ut etablerade utländska poeter bosatta i Sverige, i svensk översättning. Det finns idag en stor brist i utgivningsmarknaden och utav exilförfattarna är det sällan poesi av kvinnliga författare som översätts, menar han. Den andra bokserien är en motpol till den första. Det handlar om opublicerat material från författare som är bosatta utanför Sverige, som skriver på andra språk.

Finns det någon särskild kontinent du dras till då det gäller poesi?
-      Nja, det handlar mer om att jag själv är språkligt begränsad. Jag kan bara översätta från engelska. Det har blivit mycket USA och Kanada men jag har också stort intresse för de iranska poeterna.  Jag samarbetar med en översättare i persiska.  I Iran finns otroligt mycket intressant bland kvinnliga poeter. Men jag är även intresserad av författare även från Kina och från olika länder i Afrika.

Hur fick du idén till Kvinnas beat?
-      Jag hade läst flera av de medverkande poeterna men de finns inte i översättning, vilket jag tyckte var synd. För 5 år sedan kom det ut en ny antologi på svenska om beat-poeterna. Där var nästan bara de stora, redan omskrivna författarna som Burroughs, Kerouac och Ginsberg representerade.  Det är typiskt att de redan etablerade manliga författarna nyöversätts igen och igen. Under beat-eran fanns många kvinnliga romanförfattare och poeter. Men när de lyfts fram så är det apropå männen. Exempelvis har en bok av Carolyn Cassidy nyligen översatts till svenska, men det är en bok som handlar om hennes man (Neil Cassady, känd från beat-eran.) Detta är en brist som drev mig att göra något åt saken.

Antologin är ju väldigt omfattande - en tegelsten på över 700 sidor!
-      Tanken med hela projektet var att göra det grundläggande och att ta med texter även från perioder efter 60-talet. De manliga beat-författarna blev nästan en sorts karikatyrer av sig själva. De skrev in sig i sin genre, i sitt hörn, medan de kvinnliga författarna som inte kände att de passade in i beat-normen sökte sig vidare. Det gjorde att deras poesi utvecklades i helt andra riktningar t.ex. med hippie-rörelsen och medborgarrättsrörelsen och fick en folklig förankring.

Kristian berättar att de medverkande författarna har varit väldigt positiva till urvalet och översättningen till svenska. De har funnits med i arbetet som bollplank och en av dem, Janine Pommy Vega, kom till Sverige i höstas för att delta i releasefesten.

Alla de representerade poeterna säger att det är viktigt att ge tillbaka till samhället. Många arbetar nu socialt med skrivandet som metod för att stärka utsatta människor i t.ex. fängelser.
-      Det är en av de intressantare produkterna av beat-rörelsen. Det började ju med att man i kretsarna utbildade sig själva, gick egenhändigt gjorda kurser i allt från skrivande till yoga - även bland de som också var universitetsutbildade. Detta som fenomen är spännande - att man vill ge tillbaks till andra människor i samhället av det man fått. Det handlar inte om samhället som institution, utan om att ge tillbaks till medborgare där samhället brister. Några ekonomiska premisser är det inte tal om. De anser att konstnärers uppgifter är just detta: att ge tillbaks till samhället.

Man kan ju beställa författarbesök till bibliotek, skolor och fängelser . Finns det någon motsvarighet här?
-      Nja, här handlar det snarare om ett jobb som man får betalt för. Man ger tillbaks något av det man kan, men det är inte enligt samma principer. Det här är ju del av ens levebröd som författare. Hos de före detta beat-poeterna kan man tala om en verklig drivkraft i att ge tillbaks.

I början på våren är Kristian i färd med att översätta en samtida New York-poet vid namn Christian Hawkey för förlaget Rámus. Parallellt med andra projekt förstås. Drivkraften för språket verkar aldrig sina. Det gör däremot kaffet.  Men samtalet dröjer sig kvar i huvudet. På vilka sätt är villkoren annorlunda för författare i Sverige och USA? Hur är det idag med jämställdheten i utgivning av poesi? Och används poesin i större utsträckning i andra länder till att ge språkliga verktyg?
 Funderingarna svävar iväg och vi reser oss från de blankslitna fåtöljerna. Människorna runtom oss har bytts ut och snöflingor börjar sakta singla ner utanför fönstret.  

 Karolina Jeppson

Ur arkivet

view_module reorder
Bild: Melker Garay

Ensamheten

Melker Garay talar om ensamheten.

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 27 mars, 2016

Genus och Makt

Kiselstenen Kiselstenen är ett föremål som inte utan vidare låter sig definieras. Om man nöjer sig med en enkel beskrivning, kan man inledningsvis påpeka, att den är en form eller ett ...

Av: Carsten Palmer Schale | Agora - filosofiska essäer | 29 augusti, 2011

Vi ses i Nangiala!

Från bron där de såg hela världen kastade de bort sina drömmar med vänsterhanden. Mellan de och vattnets mörka yta, i en kort evighet, seglade några dästa måsar mätta på ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 16 maj, 2012

Fem dikter av Göran af Gröning

Med stor varsamhet överlämnar jag här mina fem senaste dikter:

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 19 juni, 2016

Agnes Gällhagen. Det finns ingen dans i frekvens och balans

Det finns flera rum. Rummen existerar samtidigt, intill varann. Helt tillgängliga är de olika rummen inte. Trösklar separerar dem, och några av dörrarna är stängda. Det vore en felaktighet att ...

Av: Agnes Gällhagen | Utopiska geografier | 30 september, 2013

Vincent van Goghs rum i Arles. Foto: Public Domain

På besök i van Goghs värld

Vincent van Goghs konst och liv slutar aldrig att fascinera människor. Irving Stones berömda biografi Han som älskade livet från 1934 filmatiserades 1956 med Kirk Douglas i huvudrollen som den ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 05 april, 2016

Bo Gustavsson

Låt oss befria oss från vår förljugna självbild

Bo Gustavsson om krig, våld, dubbelmoral och rädsla för oliktänkande.

Av: Bo Gustavsson | Gästkrönikör | 27 januari, 2015

Att dela sitt liv med sig själv

I början av året bestämde jag mig för att läsa om en roman: Fredag eller den andra ön. Jag hittade boken av en slump i en andrahandsbutik och insåg att ...

Av: Daniel Svederud | Essäer om litteratur & böcker | 15 maj, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.