Reformvänlig munk söker nunna för äktenskap

Det var i Eisleben det hände: Det är knappt man kan urskilja kyrktornen på St. Andreakyrkan. Dimman ligger tät. Ändå var det här som det började. I en sömning småstad ...

Av: Mathias Jansson | 08 november, 2011
Resereportage

Denna dag ett liv Essä i fragment

En humanism. Självkännedom, insikten om det existensiellt lika som förutsättning, tillsammans med psykologisk fantasi och inlevelse. Inte vara en ovanpå flytande ”humanitarian”, utan använda sin erfarenhet för att förstå vad ...

Av: Gunnar Lundin | 06 november, 2013
Essäer

Mikael Enchell. Foto Cata Portin

Filosemiten Mikael Enckell

”Vad du icke vill att din nästa skall göra dig, det skall du icke göra honom. Det är hela Toran, allt annat är tillämpningar. Gack och studera!” ”Om icke ...

Av: Gunnar Lundin | 02 oktober, 2016
Agora - filosofiska essäer

Kulturförbittring II

Eftersom de värden som vi har haft hittills alltså drar sina slutliga följden, eftersom nihilism utgör den yttersta logiska slutsatsen av våra stora värden och ideal - eftersom vi måste ...

Av: Freke Räihä | 30 december, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Kring Nobelpriset till Pasternak. En kommentar med Post scriptum



altNär man vid årsskiftet lyfte på den 50-åriga sekretess som omgärdat handlingarna rörande 1958 års Nobelpris i litteratur tedde sig pressuppbådet mer engagerat än vanligt. Det stegrade intresset hängde naturligtvis samman med att 1958 års pristagare, Boris Pasternak, hör till de mest namnkunniga bland pristagarna. Därtill kommer det faktum att detta var det första priset av tre till sovjetryska författare (av sammantaget fem ryskspråkiga hittills); det följdes av prisen till Michail Sjolochov 1965 och till Aleksandr Solzjenitsyn 1970 (som kunde hämta det först fyra år senare). Dessa tre pristillfällen är, jämte priset till Winston Churchill 1953, de mest känsliga - och omskrivna - i politiskt avseende. De politiska hänsynstagandena är också ständigt närvarande i anslutning till nämnda namn i Nobelkommitténs utlåtanden.

Vad gäller valet av Pasternak kan man konstatera att det i slutändan ändå grundade sig på en uppskattning av författarskapets konstnärliga halt. Åtminstone är det vad som kan utläsas ur det åtkomliga arkivmaterialet. Hur de faktiska överläggningarna gick till vid Akademiens sammanträden under dessa år lär förbli förborgat. Om det vidare är estetiska överväganden som varit utslagsgivande i samtliga sovjetryska fall återstår att se när handlingarna för de två senare prisen tillgängliggörs.

1958 års utmärkelse är också den enda gång i prisets historia som en utkorad författare tvingats att avböja det på grund av politiska påtryckningar. Varken detta eller det faktum att Pasternak omsider blev vald mycket tack vare publiceringen av den utsmugglade och hastigt översatta romanen "Doktor Zjivago" är egentligen några nyheter. När jag fick tillfälle att studera handlingarna kring Pasternaks Nobelpris röjdes emellertid en del intressanta aspekter som inte blivit kommenterade eller, i något enstaka fall, bara flyktigt berörda.

Inledningsvis noterar man att Pasternak aldrig var nominerad mellan 1951 och 1956, till skillnad från sin främste ryskspråkige medtävlare - och Sovjetunionens "officiella" kandidat - Sjolochov (nominerad 1955 och 1956, men då alltjämt i periferin). Efter att Pasternak för första gången framförts på förslag av den engelske litteraturforskaren C. M. Bowra år 1946 beställde Akademien raskt in ett utlåtande av Anton Karlgren, vid tiden knuten till Nobelprisarbetet såsom sakkunnig inom slavisk litteratur. Karlgrens tämligen omfattande granskning (49 stora ark) präglas av en genomgående ledig stil, innehåller en hel del ironiska ordvändningar och balanserar ibland rentav på gränsen till sarkasm. Som utretts av den rysk-tyska litteraturvetaren Tatjana Martjenko i hennes för ett par år sedan utgivna 600-sidiga studie "Russkie pisateli i Nobelevskaja Premija (1901-1955)" (Ryska författare och Nobelpriset), kunde Karlgren ofta agera nyckfullt och tendentiöst i sina granskningar av särskilt ryskspråkiga kandidater. Inte sällan tycks han - sett med perspektiv - ha varit en avsevärt bidragande orsak till att flera påtänkta, och kvalificerade, ryskspråkiga författare aldrig fick priset.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det är även högst troligt att Karlgrens ganska njugga initiala bedömning av Pasternaks författarskap fram till mitten av 40-talet - i första hand den lyriska produktionen - skulle ha lämnat även denne kandidat prislös. Pasternak framställs i hans utlåtande som den mest exklusive, otillgänglige och "minst karakteristiske" av alla då levande ryska författare. Det kritiska tonläget framgår till exempel av följande rader: "Det torde inte finnas många författare som skrivit så mycket som så få kunna förstå; de som verkligen fullt ut kaperat honom torde kunna räknas på fingrarna. Till denna senare kategori höra väl, det måste man ju förutsätta, det lilla garde av P-beundrare, ryska och utländska, som redan på ett mycket tidigt stadium proklamerade honom som Rysslands nu störste levande skald och som synas i viss mån ha lyckats att slå fast den uppfattningen i åtminstone det västeuropeiska medvetandet." Karlgren erkänner rättframt att vad han "efter månaders vedermöda fått ut av P:s diktning" likväl inte gjort honom mer förmögen till att kunna begripa eller ens värdera författarskapet. Efter att uppenbarligen ha ägnat uppgiften både tid och möda tillstår den sakkunnige att han "står som ett frågetecken inför mångt och mycket i skaldens diktning". Så här i efterhand kan man kanske finna det rätt så uppseendeväckande att orden fälls av en person, som anlitats i egenskap av expert på samtidens yppersta litteratur inom sitt språkområde.

Boris Pasternak med andra sovjetiska poeterAkademien ställer sig följaktligen avvaktande, men inte avvisande, under de år som följer. På grundval av den sakkunniges utredning skriver sålunda Nobelkommitténs ordförande Anders Österling i utlåtandet för 1947 års pris att "Pasternaks alstring /.../ icke har sådana mått som skulle göra utmärkelsen berättigad". En hämmande omständighet var naturligtvis att Akademiens ledamöter inte kunde ta del av verken på originalspråket, utan var hänvisade till författarskapet i förmedlat skick. I ett separat yttrande som bifogades kommittéutlåtandet år 1949 sammanfattade ledamoten och poeten Hjalmar Gullberg ett synsätt på Pasternak som vid denna tid sannolikt delades av flera i Akademien: "Jag misstänker att den finaste och mest egenartade artisten av dem alla är Boris Pasternak, en av de poetiska uttrycksmedlens förnyare i vår tid; men också en språklig järnridå har hindrat mig från närmare insyn i hans lyriska värld."

År 1950 nöjer man sig i kommittén att blott konstatera "ett växande intresse för Pasternak i Englands litterära värld" och det skulle alltså dröja till 1957 innan Pasternaks namn än en gång stod på nomineringslistan. Av arkivmaterialet framgår att förslaget då väcktes under ett av Akademiens ordinarie sammanträden, och därvid på initiativ av Harry Martinson. Förslaget föreligger lakoniskt avfattat på ett blankt litet vykort (daterat 1 februari 1957), riktat till Nobelkommitténs dåvarande sekreterare Uno Willers med uppmaningen att uppta namnet på årets förslagslista. Vykortet är signerat "A.Ö", det vill säga Anders Österling, och avslöjar för övrigt att även Ezra Pound nominerats under sammanträdet.

Pasternaks stora roman var ännu okänd och det man vägde mot de andra namnen på årets korta lista - prosaisterna Albert Camus, André Malraux och Karen Blixen - var således hans dittillsvarande lyriska produktion. Under de dryga sex år som förflutit sedan Pasternak senast var nominerad hade dock någonting skett i åtminstone den pennförande Österlings syn på kandidaten. Möjligen hade det att göra med att författarskapet under tiden vunnit allt större ryktbarhet även utrikes och att det numera förelåg ett antal goda översättningar på för ledamöterna tillgängliga språk. För detta år avhandlas Pasternak som en i högsta grad prisvärdig kandidat vilken "otvivelaktigt" visar upp "en originell insats /.../ som ställer honom jämsides med Västeuropas och Amerikas experimentella formförnyare". Men då priset året innan tillfallit den "svåre" spanske poeten Juan Ramón Jimenez, drog man sig för att föra fram en "smal" lyriker två år i rad, något som gynnade de övriga kandidaterna och slutligen ledde till valet av Camus.

När kommittén nästa år skulle träffa valet av huvudkandidat att anbefalla åt den resterande Akademien var situationen en helt annan. Nu hade man att beakta sensationen "Doktor Zjivago" - "som just gör sin världsrond i översättning och med överraskande tyngd lägger sig i vågskålen", som Österling skrev i sitt utlåtande. En majoritet av Akademien fann nu uppenbarligen vågskålen tung nog.

altFormellt nominerades Pasternak 1958 av flera internationellt aktade litteraturforskare, bland dem Renato Poggioli, Harry Levin och Roman Jakobson. Vad som är intressant att observera är hur samtliga förslagsställare fäster vikt vid Pasternaks - förvisso tilldels (av politiska skäl) "påtvingade" - gärning som översättare av klassiska verk, inte minst från engelska, tyska och georgiska; hans översättningar av Shakespeare har ännu idag samma klassikerstatus inom den ryska litteraturen som exempelvis Carl August Hagbergs inom den svenska. I sitt förslagsbrev (skrivet på engelska och daterat den 14 februari 1958) inskärper Jakobson den estetiska vidden av den nominerades översättargärning: "Pasternaks poetiska kraft manifesteras även i hans översättningar av utländska poeter, i synnerhet Shakespeare och Goethe, samt georgisk lyrik. Det är högst ovanligt att man vid läsning av poesiöversättningar simultant ges möjlighet att erfara originaliteten hos både den översatta poeten och hos översättaren själv."

Visserligen hade ledamöterna sedan tidigare tillgång till Karlgrens allt annat än positiva åsikt om Pasternaks översättningsarbeten; professorn lät i sitt utlåtande påskina bristande kvalifikationer hos de bedömare som hyllat en del av översättningarna samt avslutade med en sågning: "Vad Shakespearetolkningarna angår behöver man inte läsa många rader för att bli klar över att den ryske diktaren tar sig friheter som knappast kunde passera i ett annat land."

Men det var givetvis lyrikern och romanförfattaren Pasternak som till sist fick priset, vilket kom till uttryck i prismotiveringens ord om "hans betydande insats såväl inom den samtida lyriken som på den stora ryska berättartraditionens område".

Post scriptum: Kuriosa ur Svenska Akademiens arkiv fram till 1958

Det studerade arkivmaterialet bjuder inte överraskande även på några upplysningar kring andra kandidater - sedermera belönade eller ej - som det här kan vara intressant att i korthet redovisa.

Hundratusental deltog på begravningen I slutet av sitt nomineringsbrev som sändes till Akademien den 20 januari 1958 angav Renato Poggioli exempelvis en liten skock alternativa kandidater, för den händelse Akademien inte fann det lägligt att gå vidare med hans förstahandsval just det året. Bland dessa alternativa namn figurerar Vladimir Nabokov, vars tid emellertid ännu inte var inne och som gissningsvis nominerades officiellt först under de kommande åren (dock utan att någonsin erhålla lagern).

Tre namnkunniga författare som uppfördes som godkända nomineringar på 1958 års förslagslista var amerikanarna John Steinbeck och Tennessee Williams samt, något otippat, den belgiske deckarförfattaren Georges Simenon. Av dessa var det endast den förstnämnde som - redan 1962 - tilldelades priset.

Av större värde är väl de besked som kan utvinnas om två speciella författare, varav den ene blev med och den andre utan pris: Samuel Beckett och Jorge Luis Borges. Den sistnämnde kom för första gången på tal 1956, och anslogs i Nobelkommitténs utlåtande en enda mening: "Av sakkunnigutlåtandet framgår, att förslaget ingalunda saknar intresse, men att den argentinske författaren dock icke på något sätt kan komma i förgrunden på årets lista." Hur hans fortsatta bana - som aldrig resulterade i ett pris - avtecknar sig i dokumenten går för närvarande inte att uttala sig om på grund av sekretessen.

Beckett å sin sida fick något större utrymme när han året därpå framfördes som kandidat. Österling skriver: "Sakkunnigutlåtandet ger en övertygande bild av den irländske författaren, på senare år särskilt uppmärksammad för sina groteska teaterpjäser, ett slags metafysiska farser med clownupptåg. Becketts rykte torde dock vara en tillfällig modesak, och den apatiskt förtvivlade filosofi som ligger till grund för hans författarskap, gör honom i varje fall föga lämplig som Nobelpriskandidat. Förslaget avböjes."

 Den landsflyktige irländarens absurdistiska svärta ansågs helt enkelt inte uppfylla fordringarna på idealitet, ädel humanism och värdig mänsklighet i Nobels mening, enligt exempelvis Österling och andra som vidhöll en fram till denna tidpunkt ofta artikulerad uttolkning av testamentets formuleringar rörande det litterära priset.

Trots motståndet skulle Beckett så småningom få sin lager 1969. Det idealiska, eller idealistiska, hade därmed uppdaterats. Detta dock efter tuffa beslutstvister inom Akademien; tvister som var av principiell art och som med stor sannolikhet medgav en av de mest avgörande brytpunkterna i det litterära Nobelprisets historia.

Alan Asaid
Tack till personalen vid Svenska Akademiens arkiv för bistånd med arkivmaterialet

Ur arkivet

view_module reorder

Brev från Sverige - till Susan Sontag, in memoriam

I. Susan. Jag är i Sverige. Tiden går ifrån och hinner i kapp. Efter att första gången ha sett Duett för kannibaler (1969) var min tanke att kritiken, med undantag ...

Av: Peter Lucas Erixon | Litteraturens porträtt | 18 december, 2007

Varför skrev De Geer inte 'fitta' på fanan? En konst- och kulturessä

När konstnären Carl Johan De Geer 1967 skrev det köttiga substantivet 'kuken' på svenska fanan begick han inte bara rikssymbolsbrott utan också det mera könsmaktsteoretiska brottet aktiv manschauvinism som förpassade ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 05 Maj, 2012

Loserförfattarfabrikens bläckdirektören in spe personporrträttet

  Nöring, f. övrigt avlägset anförvantande(skrivmaskins)bandet till den förmögna och oresonliga familjen Stoff, bläckdirektör in spe för Loserförfattarfabrikens vidräkning, ur den självanställningsregistreingsmaskinen finns noterat 1650 dyker patronymen Nöring (Stoff) opp i annalerna, parentesens betydelse än ...

Av: Stefan Hammarén, Christofer Nöring | Stefan Hammarén | 25 mars, 2013

Louise Brooks, varken ängel eller hora

Louise Brooks? Bland Hollywoods legender har hon sjunkit i glömskan.Louise Brooks kom från Kansas. Som barn studerade hon dans och piano, det ryktas att hennes mor var en underbar pianist ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om film | 10 februari, 2012

Vanitas och andra existentiella dataspel

Döden är alltid närvarande i dataspel. En energimätare som hastigt faller, en symbol som blinkar till i övre hörnet och försvinner. Du kan bli skjuten, knivhuggen, bränd, sprängd eller överkörd ...

Av: Mathias Jansson | Essäer | 25 september, 2010

Wittgensteins förhållningssätt mellan poesi, filosofi och musik

Han betraktar henne och ser hennes ansikte, som om vore det täckt av en tunn ljus slöja, knappast verklig. Han är böjd över sig själv, det intet som väntar, han ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 12 mars, 2017

Tomas Tranströmer. Foto: Andrei Romanenko Wikipedia

”Och trasten blåste på de dödas ben med sin sång”

Tomas Tranströmer har gått ur tiden. Mitt hjärta sörjer en av världens mest betydande poeter. När en poet dör blir världen fattigare. Hur många verkliga poeter kan mänskligheten visa under ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 27 mars, 2015

Vem är Jørgen Leth?

Tillfällena när den danske filmaren och skribenten Jørgen Leth kommit på tal i svensk media är lätträknade, detta trots att han nog får räknas till en av de största levande ...

Av: Per Brunskog | Konstens porträtt | 19 juli, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.