Jean Genet – Poetikern med döden som frihet

Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om icke vetekornet faller i jorden och dör,så förbliver det ett ensamt korn; men omdet dör, så bär det mycket frukt. (Johannes12:24) Att uppenbart få en stark ...

Av: Göran af Gröning | 11 september, 2014
Litteraturens porträtt

Queer Tango och Tantrisk Buddhism

Sex är nog inte mänsklighetens bästa ämne. Konstigt och märkvärdigt kan det tyckas, efter som sex ju betingar själva vår existens. Men så har också, under epokernas gång, sådana filosofier ...

Av: Annakarin Svedberg | 02 april, 2011
Essäer om religionen

I begynnelsen var ordet. Om Inger Christensen

Inger Christensen (1935 – 2009) var definitivt en av nordens mest betydande poeter och essäister under nästan 50 år. I Sverige må hon mest ha varit känd som poet och ...

Av: Carsten Palmer Schale | 18 november, 2011
Essäer om litteratur & böcker

 LOVE dataprogram ur David Ahls bok BASIC Computer Games (1978)

Den tidiga datakonsten

LOVE fyra bokstäver för kärlek är popkonstnären Robert Indianas mest kända verk. Det skapades 1964 som ett julkort för Museum of Modern Art. På vykortet ser man de röda bokstäverna ...

Av: Mathias Jansson | 31 mars, 2016
Essäer om konst

Clarice Lispector och språkets konstruktion i en klassisk roman



Image Clarice Lispectors Stjärnans ögonblick är berättelsen om berättandet. I centrum finns den illitterata maskinskriverskan Macabéa, en plågad författare och språket som möjlighet.  "Allt började med ett ja." Så börjar Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector. Den avslutas med: "Ja." Stjärnans ögonblick har som utgångspunkt den illitterata maskinskriverskan Macabéa vilken lever så lite att hon knappt kan kallas för levande och än mindre människa. Macabéa beskrivs som en ömtålig och otydlig existens, "Hon ställde inga frågor. Hon förmodade att det inte fanns några svar." Rodrigo, författaren i Stjärnans ögonblick ska skriva en enkelhet, den om Macabéa, som bara kan åstadkommas genom hårt arbete. Enkelheten är nödvändig för att han ska kunna "fånga hennes ömtåliga och otydliga existens". När Rodrigo ska berätta Macabéas historia låter Lispector honom, som för att skydda sig, stiga ut ur historien genom att skriva om skrivandet. Det blir ett slags flykt som aldrig kan lyckas.

Det är som om Rodrigo S.M. genom skrivandet medvetet plågar sig själv och andra. (Också namnet antyder en sådan tendens.) Berättandet om Macabéa blir mer och mer olidligt och svårforcerat vilket tvingar honom till introverta utflykter av existentiell och språklig karaktär: "(Men, vad det är trist att arbeta med fakta, vardagen bryter ner mig, jag vet inte om jag orkar skriva klart denna historia som egentligen bara är jag som avbördar mitt inre. Jag märker att jag skriver hitom och bortom mig själv. Jag tar inte ansvar för det jag skriver.)" Macabéa är inte mycket till människa. Hennes kvinnlighet är "äggstockar skrumpna som kokta svampar." Rodrigo frågar sig: "Hur kunde det i en så urholkad kropp som hennes rymmas så mycket vällust, utan att hon själv var medveten om det?" Hon är samtidigt urholkad som bestående av kokta svampar inombords, samtidigt bestående av vällust som omedveten om det. Hon existerar som genom summan av paradoxala motsatsförhållanden.

Macabéa är så omedveten att hennes reaktioner drivs till absurdum: "Hon skrattade för att hon inte kom ihåg att gråta"; "Att vara ledsen var en lyx", "att ha en framtid var lyx". En lyx hon inte har råd att njuta för hon har inget. Vad har hon inte? Ingenting. Macabéa existerar genom sin brist på att existera. Rodrigo skriver att "ingen vill ha henne", "ingen behöver henne", men det är inte riktigt sant. Rodrigo är näst intill beroende av henne: "Trots att jag inte har något med flickan att göra måste jag, medan jag gång på gång förskräcks, skriva mig hel och hållen genom henne." Trots att hon "är så aningslös att hon ibland ler åt andra människor på gatan", som Rodrigo beskriver henne, att man knappt kan urskilja henne, ja, knappt se henne, sammanfaller Rodrigo med henne och ser genom henne sig själv: en gång ser Macabéa sig i en spegel och det är Rodrigos ansikte som reflekteras: "Jag ser nordesteflickan stå och betrakta sig i spegeln och - en trumvirvel - i spegeln framträder mitt trötta och skäggiga ansikte. Så till den grad har vi gått in i varandra." När Macabéa tittar sig i spegeln ser hon honom. Rodrigo ser sig själv genom Macabéa, han existerar som den som skriver om sig själv som någon annan vilken ser sig själv, som ännu en annan. Rodrigo tänker åt Macabéa, han talar och tänker för henne, det som hon inte talar eller tänker. Det som Rodrigo vet om Macabéa har hon ingen aning om, hon vet till exempel inte att hon är en självmörderska, hon har nämligen aldrig tänkt tanken, men Rodrigo vet. Så mycket är han utanför sig och inne i henne. Överskridandet är i själv verket lika mycket ett penetrerande av det utanför, det andra, som en flykt undan och bortom det egna. Macabéa är mer genom Rodrigo än i sig själv. Gränserna för det egna, för jaget, suddas ut och sammanfaller som i skuggor eller reflektioner.

Rodrigo: "Det är mycket enkelt: flickan hade inte. Hade inte vad? Bara just så: hon hade inte". Hon är inte i besittning av något tal, ingen kamp och allra minst av någon slags seger överhuvudtaget. Ja, Macabéa är inte ens i besittning av sin egen olycka: "Hon visste inte att hon var olycklig." Det är provocerande, irriterande. Denna totala brist på ... allt ...  Men. Någonstans framträder ändå en Macabéas filosofi om hon skulle ha haft någon. Det är att inte ställa frågor då man inte tror att det finns några svar. Det är att inte leva för att inte riskera att livet tar slut: "Så hon värjde sig mot döden genom att leva mindre och gjorde av med små små mängder liv för att livet inte skulle ta slut." Macabéa är så lite liv att hon känner att hon måste ransonera det, att hon som hon levde av sig själv överskrider den gräns för hur lite man kan leva. Macabéa som parasiterar på hennes egna kropp genom att inte leva och alstrar liv genom att inte leva. Förnekandet av livet möjliggör livet.

Lispector berättar genom berättandet av berättandet. Det är ett förhållande till språket som är språket. Språket är möjlighet, även där det misslyckas. För misslyckandet är också ett lyckande, misslyckandet innebär något som det lyckade inte förmådde. I Stjärnans ögonblick skriver Lispector att " [o]rden är ljud överförda från skuggor som osymmetriskt korsar varandra, stalaktiter, spetsar, förvandlad orgelmusik". Det är en mardrömslik bild som målas upp där ordet är en retning och förnimmelse av en surrealistisk bild. "Varje ting är ett ord" skriver Lispector för att sedan påstå att "när man inte har det, hittar man på det". Det är inte så mycket det faktiska som det tänkbara. Lispector inte bara betvivlar språkets konstruktion i en klassisk uppdelning av dikotomisk modell, utan genomför ett projekt där detta tvivel ständigt prövas, genom dess egen konstruktion. Men det är inte ett tvivel utan tvivel. Bitvis framträder en klädsam naivitet, "det är klart att historien är sann även om den är påhittad". Stjärnans ögonblick är en berättelse där språket blir både det verktyg och arena där detta utspelar sig.

Egentligen skulle Stjärnans ögonblick börja med: "Allt i världen började med ett nej." Precis som det sista ordet skulle vara: "Nej." För ett nej skulle i ett lispectorianskt universum vara tusentals ja.

Pär Sjölinder

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Sekvens ur Viking Eggelings Diagonalsymfonin.

En bildsymfoni på diagonalen

Jag tror det var 1997 eller möjligen året efter som jag hade stämt möte med filmforskaren Gösta Werner på Fylkingen, där det samma kväll skulle visas några av Hans Richters ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om film | 28 februari, 2016

Främlingen främmandegjord blir en vän

1800- och 1900-talslitteraturen är full av flanörer; från den mållösa strövaren Peter Walsh i Virginia Woolfs ”Mrs. Dalloway” till modernismens promenerande variant av Odysseus, Leopold Bloom i James Joyces ”Odysseus” ...

Av: Matilda Amundsen Bergström | Reportage om scenkonst | 24 maj, 2012

Kunskapsträdets skuldror och luckorna mellan 1

Kunskapsträdets skuldror och luckorna mellan, om skulle gro bort vetskap. Full omnibussen hade sin en färg till yttre, byggnad vid gräsgrönt som nästan station här liknad något åt i höst ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 11 oktober, 2012

Stefan Whilde

Den svenska dystopin – om hälsofrihet som utopi

Den bästa av världar kallas ibland för utopi. Utopin är ett idealsamhälle; romantiskt, ouppnåeligt eller rent av löjligt (främst inom politisk retorik). Ordet kommer från grekiskan (ingen plats). Motsatsen till ...

Av: Tidningen Kulturen | Stefan Whilde | 01 november, 2016

Att lyssna till sfärernas vidunderliga musik

Det har skrivits åtskilliga spaltmetrar om kontroversen kring användningen av Ligetis musik i Kubricks film 2001. Redogörelserna för de juridiska turerna är delvis motsägelsefulla. Klart är i alla fall att ...

Av: Svante Karlsson | Essäer om musik | 30 oktober, 2013

Verdier og verdiskaping

Innledning I den globaliserte verden, det vil si innenfor den materielle kulturverden, er det som teller som verdier knyttet til økt materiell produksjon, for, ut fra nåtidens sjargong, er det den ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 08 januari, 2013

Painting showing the martyrdom of Perpetua, Felicitas, from the Menologion of Basil II Public Domain

Även i dag är myten starkare än sanningen

Myten berättar, att det Romerska kejsardömet som bildades ur Romerska republiken år 27 f. Kr., förföljde kristna. ”Den stora förföljelsen”, den som gett upprinnelser till en uppsjö martyrberättelser om arla ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 06 mars, 2016

Sagornas och poesins Värmland

Det måste ligga i generna. Eller är det inspirationen från de djupa skogarna, de gröna slätterna och himlen som speglar sig i de många sjöarna? Någonstans finns förklaringen att Värmland väcker ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 07 oktober, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts