Altaret

Altaret är kvinna. Altaret ska ha den perfekta klassiska kvinnans ”proportioner” med brett bäcken, lite smalare axlar och smal midja. Och precis som en kvinna ska altaret inte vara naket ...

Av: Guido Zeccola | 19 september, 2017
Essäer om religionen

Köttet tänker

Det finns i köttet en inspirerad fruktan som överflödar till andra sidan av tingen en smak av synd, av teologalisk synd. Kroppen darrar, och det är i dessa konvulsioner som ...

Av: Gilda Melodia | 24 Maj, 2017
Gilda Melodia

Georg Klein i bakersta raden, vid dörröppningen. Gudrun Eriksson, vid staketraden, längst till höger

Georg Klein – forskare och samtalspartner

Georg Klein, en av våra mest betydande forskare internationellt, professor i tumörbiologi, avled den 10 december. Det kanske kan ses som symboliskt att han avled Nobeldagen, denna märkesdag för forskningen ...

Av: Thomas Wihlman | 14 december, 2016
Reportage om politik & samhälle

Marcel Proust och litteraturens lins

För hundra år sedan i år publicerades Swanns värld –första boken i Marcel Prousts romansvit På spaning efter den tid som flytt – på förlaget Grasset efter ett antal refuseringar ...

Av: Carl Magnus Juliusson | 04 oktober, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Eyvind Johnson och det röda Norrland



ImageAllmänt sett skulle man kunna säga att en gemensam strävan hos norrländska författare finns i förhållandet att de önskar bryta sig loss och frigöra sig från det provinsiella arvet. Åtminstone på ett plan handlar det om att det specifikt norrländska står för något "bondskt" och därmed en aning enkelspårigt och stundtals efterblivet, det kan vi bland annat se i Eyvind Johnsons romanserie om Olof. Det är emellertid en frigörelse som på många sätt liknar den ett flertal författare har att brottas med oavsett var i landet de bor och som mer handlar om att komma ifrån sin klasstillhörighet och på det viset nå inre frihet, än att komma ifrån ett rent provinsiellt arv. Detta att lämna sin klasstillhörighet tycks vara mer eller mindre nödvändigt för att de sedan ska kunna återvända och skildra både provinsen och människorna i den. Oftast är det där och endast där de hittar den djupaste sanningen om sig själva och i och med det verkligt stoff till sitt skapande. Genom ursprunget erövrar de världen, utan detta får inte ytan något bottenskikt. Det inre landskap som uppväxten ger, bär människan med sig livet igenom, sedan tycks yttre faktorer kunna växla i stort sett hur mycket som helst.

I romanseriens andra del, Här har du ditt liv, anknyter Eyvind Johnson till den norrländska identiteten, och det är också här han "frigör" sig från den för att kunna gå vidare. Vad är det då för bild han ger av landsändan, vad är det som präglar den? Den yttre miljön utgör naturligtvis själva grunden varpå allting vilar, de skogrika vidderna, myrarna, de långa, kalla vintrarna, den nödtorftigt fruktbara jorden. Öppningsscenen i romanen slår omedelbart an den stämning landskapet föder hos befolkningen. Olofs far begravs, det är mitt i smällkalla vintern 1915, men någon jordfästning kan det givetvis inte bli tal om. Kistan får stå i snön bredvid andra i väntan på sommar. Med det frusna och kalla i omgivningen innesluts även de levande i en sorts död, de behöver inte fantisera om dödskyla, den finns omkring dem som verklighet i skepnad av vinter. I samma scen visas också det avstånd kompakt köld och månaders mörker lägger mellan begravningsgästerna, och då speciellt i samtalet mellan Olof och en av faderns tidigare arbetskamrater, före detta rallaren Smålands-Pelle.

 Mötet mellan de två trevar sig fram i ett verbalt sökande efter något att fästa orden vid, som för ett ögonblick kan få dem att glömma naturens hårda grepp om själen. Påverkad av brännvin öppnar sig Smålands-Pelle en aning mer än han tänkt sig och egentligen tycker sig ha rätt till med tanke på stundens allvar. Spriten blir det surrogat som lossar tungans band och får honom att närma sig Olof, innan han strax åter försvinner in i oåtkomlighet.   

Redan här framträder ett annat viktigt inslag för den norrländska identiteten, järnvägens betydelse. Sådana som Olofs far, Smålands-Pelle och hela den rallarkår de tillhörde, kom att prägla livet i norr på ett flertal sätt. De förde med sig influenser utifrån, de kom med nytt blod åt det gamla, och även om inte alla blev kvar likt de ovan nämnda, skulle minnet av dem leva vidare för lång tid framöver, liksom resultatet av deras arbete. Konsekvenserna för den utveckling järnvägen förde med sig är i det närmaste oöverskådliga, den öppnade yttre och inre allfarvägar för isolerade sinnen, beredde vägen för industrin och gav där igenom ödemarken ett nytt ansikte. Den gick att besegra, även om priset många gånger var högt.

Ett sådant livsöde i skuggan av den nya tiden gestaltar Eyvind Johnson särskilt ingående i Sagan om Johanna, en berättelse i berättelsen som på ett storslaget sätt vidgar romanens realism. En kvinna, Johanna, har växt upp i sin ensamhets längtan på ett ensligt beläget torpställe, blir förförd av en rotlös, kringvandrande skojare, varpå hon föder en "oäkting" och sedan flyr barndomshemmet för att tjäna som kocka och kropp runt om i de många rallarlagen. Den järnväg hon indirekt varit med om att bygga för henne så småningom bort från vildmarken till ett tragiskt slut som prostituerad och alkoholiserad i södra Sverige.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Förhållandet till skogen och det som kommer ut av den i form av producerade varor, blir särskild tydlig i denna andra del. Skogen bildar fond åt det mesta människan företar sig, det bräckliga livet kretsar kring den på ett helt annat sätt än vad som är fallet  längre söderut. Där är det den mer eller mindre fruktbara jorden som innehar rollen av trygghet och tröst, förbannelse och ensamhet.

Det är i skogen Olof förtjänar sin ungdoms levebröd, först i timmergallring och flottning, senare som sågverksarbetare. Det är också där, på sågverket, som han på allvar får känna på den arbetande klassens villkor och kan väga sitt liv i samma vågskål som de jobbare som med granskogens hela tyngd på sina axlar accepterat tillvaron som den är. Inte som den friare andens huggare och flottare omgivna av öppen rymd, utan fast i ett enformigt, monotont knog, där maskinerna bestämmer takten och över dessa i sin tur Hallbergen, sågverksägaren, den allsmäktige. Denne kommer med sin dubbelmoral att representera hela samhällets förljugenhet, och det är i detta avslöjandets ljus som Olofs frigörelsekamp gör avstamp med det inre upprorets hela styrka. Ett samhälle som föder fattigdom, svält och TBC, inskränkthet och religiösa svärmerier måste bekämpas.

I sågverksmiljön får Olof med egna ögon se hur kapitalet förvaltar sitt pund när hans jämnåriga arbetskamrat, Oskar Larsson, kläms fast under en stock och kort därefter dör av skadorna. Hallbergens inställning till arbetet förändras inte i nämnvärd grad av det inträffade, även om han tillfälligt skakas gäller en enda regel: tjäna så mycket pengar det går medan det går. Olyckor och död må drabba, men håll produktionen igång. Stryk medhårs när det behövs  -  "med försiktighet händer inga olyckor, om nu inte olyckan är framme"  -  och hota när det är nödvändigt, för det är krig i världen, och världen behöver plank och bräder att bygga upp det som står i brand. I det gudsförgätna landet i norr finns ett överflöd, det är bara att ta!

Moralen speglar en del av det norrländska arv som här kommer till uttryck. Motsättningen mellan styrande och styrda, liksom rovdriften på människor och natur formar det röda Norrland. Det är här fästet blir som starkast därför att orättvisorna är som tydligast. Det är ett ungt samhälle utan traditioner att dölja motsättningarna i, banden till föregående generationer är löst knutna och den relativa närheten till revolutionshärden i öst sätter sina spår i människors inre. Religionens inflytande är förstås stort, utlämnade till den starkes rätt som de är. Larsson själv, Oskars far, resignerar i ödmjukhet inför högre makter, Hallbergen och Frälsningsarmén, medan Olof drar helt andra slutsatser av det som hänt. "Det är du. Det är du som är du. Du måste försöka stå på dina egna ben och äta din egen mat. Du får inte leva på andra".

 Lars-Göran Söderberg

Ur arkivet

view_module reorder

Sann historia, tre generationer och ett Egypten med alla dess färger

Three Ladies in Cairo är en kombinerad släktkrönika och historisk vandring i ett Egypten som snabbt ändrar karaktär under den tid det tar för tre generationer att leva där. “True ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 29 april, 2014

Jag vill se statsministern klättra i träd

Pippi Långstrump älskar att klättra i träd och gå på händer. Men frågan är: Har någon sett Fredrik Reinfeldt gå på händer? Har han delat ut karameller till alla barnen ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 03 februari, 2011

Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare

Foto: Teymor Zarre' Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare Helga och Enn Nõu tar emot i sitt hus i Sunnersta i Uppsala. Och det syns verkligen att det bor ...

Av: Anna Franklin | Litteraturens porträtt | 16 oktober, 2007

Inget som tjänar livet kan vara förnedrande

Svaret på frågan om vad som är mystik, varierar från religion till religion, från en tid till annan tid. Kristen mystik ger, generellt sett, uttryck för den enskilda människans upplevelser ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer | 23 april, 2014

Näcken och scientismen

Kvällens gullmoln fästet kransa. Älvorna på ängen dansa,Och den bladbekrönta näckenGigan rör i silverbäcken. Liten pilt bland strandens pilarI violens ånga vilar,Klangen hör från källans vatten,Ropar i den stilla natten: "Arma gubbe! Varför ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 29 november, 2011

John O´Hara läst på nytt

T. S. Eliots diktcykel Det öde landet är så full av abstrusa allusioner att han fann för gott att lägga till några noter på slutet där läsaren får reda på varifrån en ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 26 februari, 2013

En rapsodi från Manhattan Del 2, Museer på East Side

American Museum of Natural History på 79 gatan West överraskar med nya friska erbjudanden. Vad sägs om en nattlig ficklampsexpedition som paleontolog bland 65 miljoner gamla Tyrannosarius rex? Tänk att ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 20 april, 2009

Motsatserna natur-kultur på Kiasma

   Var finns den starka, uppkäftiga, berörande tredimensionella konsten idag? Skulptur, alltså. Om den tycks satt på undantag i Sverige, kan man söka den i Finland. Detta märkesår, då det gått ...

Av: Nancy Westman | Reportage om scenkonst | 01 juni, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts