Den finska konsten, mellan modernism och tradition

Historiskt är Finland en avkrok, en väg genom skogen mellan Stockholm och S:t Petersburg, en del av Sverige i sex hundra år och under ryskt styre i drygt hundra …Man ...

Av: Niels Hebert | 16 juni, 2008
Essäer om konst

Julen är inte vad den alltid har varit

Det är lätt att tänka sig att julen är vad den är och att den alltid har varit vad den är idag.  Den klassiska sagan En julsaga av Charles Dickens beskriver ...

Av: Belinda Graham | 01 november, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Gioacchino Rossini för trettionde gången

I år firar man 30-årsjubileum av Rossini-festivalen i Pesaro, förra gången jag var där firade man 25-årsjubileum. Jag får väl åka dit om fem år igen för att upprätthålla traditionen ...

Av: Ulf Stenberg | 22 augusti, 2009
Reportage om scenkonst

Några hjältar inom bokbranschen

  Några hjältar inom bokbranschen Nikanor Teratologen porträtterar de tre bokförlagen Murbräckan, Leopard och Historiska Media och deras utgivning under 2007. Det blir enligt min mening allt tydligare att det i Sverige ...

Av: Nikanor Teratologen | 25 september, 2007
Kulturreportage

Eyvind Johnson och det röda Norrland



ImageAllmänt sett skulle man kunna säga att en gemensam strävan hos norrländska författare finns i förhållandet att de önskar bryta sig loss och frigöra sig från det provinsiella arvet. Åtminstone på ett plan handlar det om att det specifikt norrländska står för något "bondskt" och därmed en aning enkelspårigt och stundtals efterblivet, det kan vi bland annat se i Eyvind Johnsons romanserie om Olof. Det är emellertid en frigörelse som på många sätt liknar den ett flertal författare har att brottas med oavsett var i landet de bor och som mer handlar om att komma ifrån sin klasstillhörighet och på det viset nå inre frihet, än att komma ifrån ett rent provinsiellt arv. Detta att lämna sin klasstillhörighet tycks vara mer eller mindre nödvändigt för att de sedan ska kunna återvända och skildra både provinsen och människorna i den. Oftast är det där och endast där de hittar den djupaste sanningen om sig själva och i och med det verkligt stoff till sitt skapande. Genom ursprunget erövrar de världen, utan detta får inte ytan något bottenskikt. Det inre landskap som uppväxten ger, bär människan med sig livet igenom, sedan tycks yttre faktorer kunna växla i stort sett hur mycket som helst.

I romanseriens andra del, Här har du ditt liv, anknyter Eyvind Johnson till den norrländska identiteten, och det är också här han "frigör" sig från den för att kunna gå vidare. Vad är det då för bild han ger av landsändan, vad är det som präglar den? Den yttre miljön utgör naturligtvis själva grunden varpå allting vilar, de skogrika vidderna, myrarna, de långa, kalla vintrarna, den nödtorftigt fruktbara jorden. Öppningsscenen i romanen slår omedelbart an den stämning landskapet föder hos befolkningen. Olofs far begravs, det är mitt i smällkalla vintern 1915, men någon jordfästning kan det givetvis inte bli tal om. Kistan får stå i snön bredvid andra i väntan på sommar. Med det frusna och kalla i omgivningen innesluts även de levande i en sorts död, de behöver inte fantisera om dödskyla, den finns omkring dem som verklighet i skepnad av vinter. I samma scen visas också det avstånd kompakt köld och månaders mörker lägger mellan begravningsgästerna, och då speciellt i samtalet mellan Olof och en av faderns tidigare arbetskamrater, före detta rallaren Smålands-Pelle.

 Mötet mellan de två trevar sig fram i ett verbalt sökande efter något att fästa orden vid, som för ett ögonblick kan få dem att glömma naturens hårda grepp om själen. Påverkad av brännvin öppnar sig Smålands-Pelle en aning mer än han tänkt sig och egentligen tycker sig ha rätt till med tanke på stundens allvar. Spriten blir det surrogat som lossar tungans band och får honom att närma sig Olof, innan han strax åter försvinner in i oåtkomlighet.   

Redan här framträder ett annat viktigt inslag för den norrländska identiteten, järnvägens betydelse. Sådana som Olofs far, Smålands-Pelle och hela den rallarkår de tillhörde, kom att prägla livet i norr på ett flertal sätt. De förde med sig influenser utifrån, de kom med nytt blod åt det gamla, och även om inte alla blev kvar likt de ovan nämnda, skulle minnet av dem leva vidare för lång tid framöver, liksom resultatet av deras arbete. Konsekvenserna för den utveckling järnvägen förde med sig är i det närmaste oöverskådliga, den öppnade yttre och inre allfarvägar för isolerade sinnen, beredde vägen för industrin och gav där igenom ödemarken ett nytt ansikte. Den gick att besegra, även om priset många gånger var högt.

Ett sådant livsöde i skuggan av den nya tiden gestaltar Eyvind Johnson särskilt ingående i Sagan om Johanna, en berättelse i berättelsen som på ett storslaget sätt vidgar romanens realism. En kvinna, Johanna, har växt upp i sin ensamhets längtan på ett ensligt beläget torpställe, blir förförd av en rotlös, kringvandrande skojare, varpå hon föder en "oäkting" och sedan flyr barndomshemmet för att tjäna som kocka och kropp runt om i de många rallarlagen. Den järnväg hon indirekt varit med om att bygga för henne så småningom bort från vildmarken till ett tragiskt slut som prostituerad och alkoholiserad i södra Sverige.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Förhållandet till skogen och det som kommer ut av den i form av producerade varor, blir särskild tydlig i denna andra del. Skogen bildar fond åt det mesta människan företar sig, det bräckliga livet kretsar kring den på ett helt annat sätt än vad som är fallet  längre söderut. Där är det den mer eller mindre fruktbara jorden som innehar rollen av trygghet och tröst, förbannelse och ensamhet.

Det är i skogen Olof förtjänar sin ungdoms levebröd, först i timmergallring och flottning, senare som sågverksarbetare. Det är också där, på sågverket, som han på allvar får känna på den arbetande klassens villkor och kan väga sitt liv i samma vågskål som de jobbare som med granskogens hela tyngd på sina axlar accepterat tillvaron som den är. Inte som den friare andens huggare och flottare omgivna av öppen rymd, utan fast i ett enformigt, monotont knog, där maskinerna bestämmer takten och över dessa i sin tur Hallbergen, sågverksägaren, den allsmäktige. Denne kommer med sin dubbelmoral att representera hela samhällets förljugenhet, och det är i detta avslöjandets ljus som Olofs frigörelsekamp gör avstamp med det inre upprorets hela styrka. Ett samhälle som föder fattigdom, svält och TBC, inskränkthet och religiösa svärmerier måste bekämpas.

I sågverksmiljön får Olof med egna ögon se hur kapitalet förvaltar sitt pund när hans jämnåriga arbetskamrat, Oskar Larsson, kläms fast under en stock och kort därefter dör av skadorna. Hallbergens inställning till arbetet förändras inte i nämnvärd grad av det inträffade, även om han tillfälligt skakas gäller en enda regel: tjäna så mycket pengar det går medan det går. Olyckor och död må drabba, men håll produktionen igång. Stryk medhårs när det behövs  -  "med försiktighet händer inga olyckor, om nu inte olyckan är framme"  -  och hota när det är nödvändigt, för det är krig i världen, och världen behöver plank och bräder att bygga upp det som står i brand. I det gudsförgätna landet i norr finns ett överflöd, det är bara att ta!

Moralen speglar en del av det norrländska arv som här kommer till uttryck. Motsättningen mellan styrande och styrda, liksom rovdriften på människor och natur formar det röda Norrland. Det är här fästet blir som starkast därför att orättvisorna är som tydligast. Det är ett ungt samhälle utan traditioner att dölja motsättningarna i, banden till föregående generationer är löst knutna och den relativa närheten till revolutionshärden i öst sätter sina spår i människors inre. Religionens inflytande är förstås stort, utlämnade till den starkes rätt som de är. Larsson själv, Oskars far, resignerar i ödmjukhet inför högre makter, Hallbergen och Frälsningsarmén, medan Olof drar helt andra slutsatser av det som hänt. "Det är du. Det är du som är du. Du måste försöka stå på dina egna ben och äta din egen mat. Du får inte leva på andra".

 Lars-Göran Söderberg

Ur arkivet

view_module reorder

Tranströmersymposiet – Fåglarna säger ifrån om Nobelpristagaren

Torsdagen den sjätte går sannerligen till hävderna. Omtumlad av Akademiens besked åkte jag ut på landet för att låta höstvindarna svalka poetpannan. Men inte ens där ville vardagslugnet infinna sig ...

Av: Niklas Törnlund | Essäer om litteratur & böcker | 10 oktober, 2011

Det gnostiska Evangeliet om Judas

På frågan om varför religiösa eller filosofiska rörelser formulerar skapelsemyter eller kosmologiska system, ger myten ofta svaret på livets stora frågor. En helt annorlunda tolkning än den vi möter i ...

Av: Kristian Pella | Essäer om litteratur & böcker | 28 december, 2011

Versailles från korridorerna. Intervju med Benoît Jacquot

Filmen ”Farewell My Queen”av Benoît Jacquot är ett ganska kallt och tämligen oengagerat reportage om tre, fyra dagar under ödesåret 1789 i Versailles när den franska monarkin upphör. I centrum ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 30 november, 2012

Att återföda jaget i konsten. Om Pablo Picasso

Fostret var livlöst, lades åt sidan som dödfött. Don Salvador, Pablos farbror blåste cigarrök i näsborrarna på den nyfödde. Picasso vaknade till sin första verklighet. En ingång till existensen, iögonfallande ...

Av: Benny Holmberg | Övriga porträtt | 23 september, 2012

Aruba-minnena

Ett reportage av Björn Gustavsson om Aruba och det Karibiska havet

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 07 juli, 2017

Inte utan att man undrar hur de tänkte

Platåträskorna klapprade mot stengolvet när slöjdläraren kom springande. Han sög tag i min kompis, ruskade om och slängde in honom bland de brädor som staplats mot väggen i korridoren utanför ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 17 januari, 2014

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna   Nina Bouraoui. Foto: Elisabeth Grate Bokförlag Jag plågas av att skriva om döden, jag kan inte skriva om sexualiteten, de båda ämnena tycks mig ...

Av: Thomas Nydahl | Litteraturens porträtt | 05 januari, 2007

Livet på 60 grader 2

 

Av: Bröderna Blomqvist | Kulturen strippar | 16 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.