Krönika från Maspalomas

  Åter till tyskarna, Plechanov och den unge Uljanov.Revolutionen måste, för att bli lyckad iVärldsomfattning,börja i de mest utvecklade länderna. Åter Tyskland,som förra gången valde fascismens väg, USA, somvalt krigets, Norden ...

Av: Christer B Johansson | 29 april, 2013
Gästkrönikör

47. Lina, Tobbe och Nils-August

”Och sedan fanns det en stor scen och mitt på den stod en stor balustrad. Den ledde upp till en hög och utsvängd trappa, ungefär som i en gammal sång- ...

Av: Lina, Tobbe och Nils-August | 16 november, 2012
Lund har allt utom vatten

Eddie och Reb in da House

  Eddie och Reb. Foto: Agneta Tröjer Eddie och Reb in da House I år har Pride House flyttat in på Södra Teatern med ett digert programutbud under Prideveckans första fem dagar. Det ...

Av: Agneta Tröjer | 04 augusti, 2007
Porträtt om politik & samhälle

Förfallets natur

Förfallets natur    Fallande änglar, Pieter Bruegel den unge. Leif V Erixell, redaktör för serie Prometheus på bokförlaget h:ström - Text & Kultur, diskuterar det samhälleliga förfallets natur. Den mest typiska associationen när man ...

Av: Leif V Erixell | 23 november, 2006
Essäer om samhället

Dagny Juel – Strindbergs Aspasia




Dagny Juel Przybyszewska - Stockholm 1896 Foto WikipediaFemme fatale eller underskattad författare? Eller kanske både och? Om man vill komma Dagny Juel in på livet har man att brottas med både myt och verklighet. Särskilt svårt blir det om man tar del av August Strindbergs åsikter i ämnet. För honom var hon att jämföra med Aspasia, Perikles andra fru, som genom sin skönhet och bildning var tongivande i Atens kulturliv. Men här även häftad med synnerligen destruktiva och för männen farliga drag.Vi har inte många säkra fakta om Dagny Juels liv före hösten 1892.  Hon föddes i Kongsvinger 1867, hon var näst äldst av fyra systrar, pappan var omtyckt distriktsläkare, mamman tillhörde den kända släkten Blehr. Hon studerade sång- och musik i Kristiania och kom där i kontakt med nya idéer om kvinnlig emancipation och sexuell frigörelse, det senare något hon förmodas ha omsatt i praktiskt handlande. Säkra belägg, än mindre namn på möjliga partner saknas dock.

En kort resa till Lund 1888 förde Dagny i kontakt med den kända familjen Lidforss. Hon väckte uppseende med sin gestalt och sitt uppträdande. Hennes ansikte med en grekisk näsa som omgavs av ett vackert rödaktigt hår, hennes breda mun med smala läppar hade vackra, vita men små tänder och hennes ranka kropp var ett under av perfektion. Kanske var dock ögonen det man fäste sig mest vid: under långa ögonfransar vilade en avmätt blick, som tycktes veta och förstå allt. Allt detta kompletterades med ett mycket personligt  rörelseschema som fullbordade ett fascinerande helhetsintryck - " hon rör sig med gracen hos ett grässtrå som gungar i vinden" - Dagny sög oemotståndligt åt sig omgivningens uppmärksamhet.

Dottern i familjen Lidforss, Hedvig, kunde med egna, både förvånade, beundrande och en aning skräckslagna ögon se hur brodern Bengt påverkades av Dagny. Mer i det avseendet skulle några år senare komma i Berlin. Och då handlade det inte enbart om den unge botanikern och strindbergsvännen Bengt Lidforss, även andra framstående män skulle dras in i Dagnys magiska kraftfält. En av dem var August Strindberg.
I början av mars 1893 introducerades Dagny av Edvard Munch i den nästan uteslutande manliga konstnärsgrupp som hade sitt stamlocus på den av Strindberg döpta krogen Svarta grisen (Ferkeln). Munch och Juels relation började som ett förtroligt förhållande och levde vidare i form av vänskap. Hon var en viktig inspirationskälla för den norske målarens skapande, men han påpekade själv att han aldrig nådde fram till hennes innersta väsen; hon var ogripbar, hon vek undan, något som materialiserades i hans målning av henne från år 1893.

Vid den här tiden var Strindberg en medelpunkt i denna samling av författare, konstnärer och vetenskapsmän, som ofta högljutt och påverkade av starka drycker, det fanns mer än 900 sorter att välja bland, diskuterade livet och konsten och inte minst kvinnans väsen. Han hade sedan ett par månader tillbaka ett förhållande med den 23 år yngre österrikiska journalisten Frida Uhl. Förlovning hade förts på tal. Inget var dock officiellt bekräftat. Nu var Frida tvungen att resa till München, på order av fadern, den kände och mäktige tidningsmannen och författaren Friedrich Uhl i Wien.  Före avskedet måste Strindberg lova sin fästmö in spe att inte besöka Ferkeln. Förmodligen hade Frida själv aldrig varit på denna krog, men hon kände mycket väl till vad som försiggick där; framför allt skrämde ryktet om utsvävningar i fråga om alkohol. - Några timmar senare var Strindberg på den plats han lovat undvika.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Dagny hade redan blivit en kvinnlig motpol till de manliga giganterna på Ferkeln. Hon lockade och skrämde med sin person och intelligens. För henne var Strindberg högvilt. En kväll inledde norskan och Strindberg ett samtal som antog allt djupare dimensioner. Att göra intryck på en samtalspartner och säkert fånga dennes intresse är att tala om något som ligger henne/honom varmt om hjärtat, en känd sanning som Dagny utnyttjade helt ut den här kvällen. Ett lämpligt ämne att ta upp var Frida Uhl. Den svenske titanens förhållande med henne var allmänt känt, likaså att problem fanns vad gällde känslor och en eventuell förlovning med åtföljande äktenskap.

Samtalet om Frida var njutningsfyllt för Strindberg, för Dagny betydde det att hon lyckades väcka varma känslor hos samtalspartnern, inte för samtalsämnet utan för sig själv. Kvällen slutade i Dagnys säng. När Strindberg vaknade såg han först hårnålar på mattan, ett motiv som senare skulle återkomma i hans produktion: "Titta, nu har hon återigen lagt hårnålar på golvet", säger advokaten i Ett drömspel. 

Enligt Strindbergs version av denna händelse skulle han ha sett på sin moatjé med vämjelse, ryckt upp henne ur sängen, släpat henne ur rummet och låst dörren efter henne. Men frågan är vem som kastade ut vem och vem som hamnade ute i kylan. En av dem var i alla fall förkyld dagen efter, och det var inte Dagny.

Något förbryllande är det faktum att de två turturduvorna träffades igen, redan någon dag senare. Till det mötet hade Strindberg med sig läkaren Karl Ludwig Schleich. I det chambre separée de träffades hade Strindberg sett till att det stod ett piano. Schleichs svaghet var att sjunga , Dagnys styrka att ackompanjera. Detta skulle kunna tyda på att Strindberg ville flytta över Dagnys intresse för honom själv till en annan man.

Men fanns det över huvud taget någon vilja från Dagnys sida att fortsätta ett närmare umgänge med Strindberg? Inte mycket talar för det. Visserligen sågs de den närmaste tiden ibland tillsammans, men Dagny hade redan tankarna riktade mot en annan man: den unge och exentriske polacken och författaren Stanislaw Pryszbyszewski, som hon gifte sig med i augusti 1893. Hennes avsikt kan helt enkelt ha varit att reta Frida och sina beundrare och att försöka utröna hur starkt Strindbergs påstådda kvinnohat egentligen var.

Det är således troligt att Strindbergs uttalande till Frida att Dagny avslutat relationen är den rätta. I Spöksonaten heter det om Gubben att han varit en stor Don Juan men att han alltid förlorat sina kvinnor. Han var så listig att han alltid lyckades få kvinnorna att överge honom, när han själv tröttnat på dem. Emellertid talas det även i detta drama om hur lätt det är att ge två helt motsägande versioner om samma händelse.

Henriette i Brott och Brott har tydliga drag av Dagny. Hon framstår som en emanciperad, stark kvinna, helt utan skrupler, en vampyr som bara törstar efter mannens själ, som hon suger ut. I Christina finns också spår av Dagny. Männen tillber henne, och hon spelar på männens känslor.

Det hat Strindberg senare riktade mot Dagny och hans försök att skilja paret Juel och Przybyszewski åt indikerar att Dagny i själva verket sårat honom djupt. Ryktet spreds att Dagny klagat på Strindbergs sexuella förmåga. Detta i kombination med Strindbergs väldokumenterade svartsjuka kan mycket väl ha lagt grunden till hans stämplingar mot Dagny.

Att tänka på i sammanget är att Strindberg gärna sökte sig till starka, självständiga kvinnor. Och han hatade inte kvinnor rakt över. Problem blev det först när svartsjukan slog till eller när kvinnorna stod i vägen för hans egen karriär. Det senare var inte aktuellt beträffande Dagny. Hon utvecklade visserligen med tiden sin författarförmåga och några norska litteraturvetare menar att hon är en norsk Tjechov. Men att hon för Strindberg skulle ha känts som ett hot i det avseendet är långsökt. Allt talar för att Dagny i ordets rätta -  idag i en alltför ofta felanvänd betydelse -  i grunden kränkt den känslige Strindberg. Hur kan man annars förklara att han till och med sprider hatbrev om henne under de två lyckliga veckorna på Helgoland i början av maj efter giftermålet med Frida? Dagnys äktenskap med Przybyszyzewski blev med tiden olyckligt. Maken förde ett liv i promiskuitet; Dagny blev beskylld för detsamma. Hon mördades den 5 juni 1901 i Tiflis, Kaukasien, av den nio år yngre Wladyslaw Emeryk. Enligt obekräftade uppgifter kan brottet ha skett i samförstånd med Przybyszewskis vilja.

Kurt Bäckström

Kommentar

Det finns sedan länge en hel del skrivet om Dagny Juel. När Ewa K. Kossaks bok om henne kom på svenska ("Irrande stjärna", Bonniers 1978) recenserade jag den i Svenska Dagbladet, med intresse men inte alltigenom imponerad, och påstod att hon haft god nytta av Erik Vendelfelt avhandling om den unge Bengt Lidforss från 1962 - kapitlet om Dagny Juel i den är fortfarande läsvärt.

Dr Ivo Holmqvist
Emeritus Professor in Scandinavian Literature

Ur arkivet

view_module reorder

Syndafloden

Framtiden talade klarspråk; syndafloden steg oss till knäna.

Av: Bo Jörgen Sandberg | Utopiska geografier | 19 januari, 2009

Emmakrönika XXV Nu vill jag vara lycklig utan dig

plyschtistel ty ihop påöknens till sång sig för näckrosornaen månblommans kronblad för tolvslagspoet dag röst sakfruktdräpans dämpa droppar för croppsknopp knäppskräddarros ity vakttorns fot autofytfilialmurranka för litet spetsigt koppartorn upp ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 21 januari, 2010

Gabriella Olsson. Foto: Anna Langseth

Livet på psyket

- Han är vikarie, jag drog djupt efter andan och syret steg mig åt huvudet så att jag fnittrade till. Knytkängorna har vita fläckar efter salt och vatten och har ...

Av: Gabriella Olsson | Gästkrönikör | 14 april, 2015

Ett världens ljus av is och blått fett

Stefan Whilde om Vladimir Sorokins prosa och en livrädd verklighet. Vad är moral om inte statsmaktens och religionernas pistol mot massans tinning? Dra ner byxorna ute på stan och du ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 02 september, 2008

53. Kjell

Det har slagit till och blivit riktigt kallt. Snöröjningsfordonens larm på Lundagatorna har pågått hela natten och Kjell vaknar av det blinkande ljuset. Nu kommer ungarna att bli glada tänker ...

Av: Kjell | Lund har allt utom vatten | 28 december, 2012

Carster Palmer Schale

Fem dikter av Carster Palmer Schale

nya dikter av Carster Palmer Schale

Av: Carster Palmer Schale | Utopiska geografier | 11 april, 2016

Lyckans identitet

  Lycka är ett besvär. Det vet vi alla av den enkla anledningen att det är det som alla säger. Eller vad som sägs är egentligen att om du kämpar hårt ...

Av: Linda Bönström | Essäer | 02 mars, 2011

Den Gudomliga komedin (del 1)

Dante Alighieri föddes i florens 1265. Han var bl.a. apotekare och läkare, samt deltog aktivt i stadens politiska liv. Han dömdes i en partistid 1302 till egendomsförlust och landsflykt. Han ...

Av: Hans-Evert Renérius | Essäer om litteratur & böcker | 11 februari, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.