Å ha et filosofisk liv å føre

Innledning For meg innebærer livet mitt ikke bare at livet er mitt eget, og ingen annens, eller at jeg har et liv å føre. ‘Å ha et liv å føre’ betyr ...

Av: Thor Olav Olsen | 28 oktober, 2013
Agora - filosofiska essäer

Kajsa Antonsson, Miriam Engdahl, Ylva Fred, Daniel Möllås, med mera. Foto: Ineta Svärd

Alla idéer har sina födslovåndor

Ineta Svärd återvänder som tidigare elev till Tonsättarskolan och rapporterar från Ljudvågorfestivalen 2015 i Visby.

Av: Ineta Svärd | 30 Maj, 2015
Essäer om musik

Kvinnorna i ljuset. Något om indiska kvinnor och ickevåldets apostel

Vilka historier! Sita var Ramas hustru, rövades bort till Sri Lanka av kung Ravana, men lyckades fly med hjälp av en apa (Hanuman, Ramas general) bara för att stötas bort ...

Av: Annakarin Svedberg | 13 december, 2014
Kulturreportage

Striden vid  Kurukshetra mellan  Kauravas och Pandavas

På den andra sidan av staden

Människan söker sällskap. Hon vill inte vara ensam. Men när sällskapet väl infinner sig, blir hon rädd. Hon blir det när hon inser (eller misstänker) att hennes ensamhet är någonting ...

Av: Guido Zeccola | 21 januari, 2017
Essäer om religionen

Marie Norin presenterar sig



Marie Norin presenterar sig

Jag heter Marie Norin och är poet. En gång för nästan tio år sedan frågade Bengt Emil Johnsson mig vad jag skrev. "Poesi", svarade jag. Då skrattade han.

Det tog mig många år att förstå varför.

Jag börjar om:

Jag heter alltså blabla och är blabla.1996 debuterade jag med diktsamlingen a, och har sedan dess skrivit ytterligare två diktsamlingar, världsrekord utanför madrid (2000) och mellan handen och munnen, halsen är en bro, mellan skallen och bröstbenet (2004). Våren 2007 kommer jag med en kort-kort roman, kupa. Jag har också översatt ett par titlar av den danska poeten och prosaisten Pia Juul, och arbetar sedan två år tillbaka som handledare vid författarutbildningen litterär gestaltning vid Göteborgs universitet, där jag var elev mellan åren 1996-98. Jag är född och uppvuxen i Malmö med bror och mamma i ett hem som snarare var politiskt än litterärt, men på något sätt ändå väldigt ...ja, hungrigt på böcker och berättelser. Den första boken jag läste stal jag från Rosengårdsbiblioteket och den heter Nalle får en vän. Bok nummer två-tre-fyra osv, hela Sven Werströms Trälarna-serie, köpte mamma i VPK:s bokhandel på Bergsgatan i Malmö. När jag hade läst ut den och nåt av Aino Trosell och en bok som hette Håll käften och var söt, var jag 12 år. Under de följande två åren parallell-läste jag otaliga Harlekinromaner och Det andra könet och Brott och Straff. I en dagbok från de åren står det: "Varje bok som bjuder motstånd stannar kvar som en oro. Harlekinromanerna är lite som att kissa eller sova." Antagligen visste jag redan vad "fint" och "fult" var.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Båda dessa litterära stråk eller "förhållningssätt" finns i de texter jag skriver idag: om det sentimentala är en perverterad form av leda, till exempel, ja, då måste jag bekänna mig åt den. Och om hybris är en perverterad form av pretentionen, begäret att omfatta och vara allt - ja, då har du mig där också. Det ska vara stort, nästan för stort, och det ska falla, brant och obegripligt.

Jag härstammar från statare och borstbindare, småtjuvar och tipsentusiaster. Min mamma, som växte upp på Österlen i Skåne som den första generationen barn födda utanför statarsystemet, var den första i sin släkt att läsa på universitetet, och jag är den andra. Jag talar och skriver på skånska, men utan diftonger eller triftonger. (de försvann när jag förälskade mig i en stockholmska som 11-åring) Dialekten nämner jag därför att jag tror att den syns i de "fel" som ibland dyker upp i dikten. Grammatiska och lexikala fel, kan det verka, men "fel" som nästan alltid handlar om ett medvetet val att hålla texten nära, nästan på kroppen, jämsmed, som en slags praktik och erfarenhet. Avsaknaden av dif-triftonger - vet alla som växer upp i Malmö - är ett litet men ändock socialt stigma. Man talar "spisstrudat". "Man jöur saj markvardi." Jag tror att det var så: jag behövde få göra mig märkvärdig. Jag behövde insistera på det allvaret, den pretention som dikten är behäftad med. Det "markvardia" i själva sysslan: att skriva ord som samtidigt innesluter och utesluter, men också det markvardia som dyker upp i dikten de gånger det liksom "sjunger till", när det plötsligt uppstår något, svårt att sätta fingret på exakt vad, men kanske lite knaggligt beskrivet som en erfarenhet som på något sätt låter genom pappret. Låter Sant. Om det sen "låter" in i någon annan än mig, eller om det är värt något mer än bläcket på pappret, det kan jag inte veta, och inte råda över, och egentligen inte ta några hänsyn till (och nu när jag har skrivit det där jag just skrev ser jag att det ser besvärande romantiskt ut) Ändå: jag tror att det där ..."låtet" skulle kunna benämnas poesi. (Hoppas Bengt Emil inte läser det här ... )

Jag vet att den plats/ort/stämningen som ligger som ett tungt gegg över mina texter när det är som värst, luktar som det luktar i Malmö när vinden ligger på från Köpenhamn: något salt, oroligt, segt. När jag sluter ögonen är det olika gröna och beiga färgskalor ...ett slags fält. Jag flyger inte, driver/rinner snarare.

Numera vet jag att det svar Bengt Emil Johnsson väntade sig när han frågade vad jag skrev, var: jag skriver dikter. Numera vet jag också att det är just dikter det mest blir, ordrader på ordrader, ett slags vevande i tombolan, och bara ytterst sällan just poesi.

1

jag tror att det regnar, det är därför bilden är så kornig. men jag vet inte vad han bygger det handlar kanske om att packa väskan rätt
han håller händerna på bordsskivan, städat
från och med nu och för lång tid framåt

2

tanken att jag tar L:s ansikte och för det mot mitt kön, tanken att L tar mitt ansikte och för det mot sitt osv
jag vill försöka säga det på ett sentimentalt sätt, som när det snöar

3

allt är avskilt, allt är delbart, allt är beslut
asfalten i bakgrunden bubblar, det är därför jag tror att det regnar
när bilden roterar är rummet runt
det handlar om att göra en enda sak tillräckligt övertygande, tillräckligt omsorgsfullt
sen blir han fri
först senare blir solidaritet en fråga om integritet. linorna mellan människorna
människolinorna
på så sätt skall jag avskiljas, min tyngd lodas

4

telefonens rotorblad, vingsänken
han går baklänges, telefonen är ett slags dammsugare
när han faller ser det ut som om han ropar hej, men med små bokstäver hej då ser det ut som nej

5

jag har precis lagt på luren, och vänder mig om och du sitter i stolen under fönstret och det har kommit in en ljusgata och du har precis sagt det finns en övertro på tomrum talet blir inte tydligare för att det skiljs ut eller spjälkas upp och jag säger att det är kanske inte avsikten

6

och att det finns en skillnad i att utsäga och att skriva det i en dikt, och att utsagan alltid blir mycket bättre utsagd än intryckt i dikten som bara blir riktigt bra om den på något vis sväljer och det är ett sånt förbannat hänsynstagande, och att jag förresten inte har lust att prata om dikt överhuvudtaget för att det är en hantering som äcklar mig, densortenssorteringsarbeteoch föreställningenomattdetfinnsnågonsomkansättasigöverallaandrasoförmågagenomattgöranågonslagskonstavskitnödigheten

eller jag står fortfarande kvar med ena handen på telefonen, rösten är en omvänd sänka, ljuset är intakt, det ska skrapa i golvet


Dikten ingår i ett material som går under arbetsnamnet Josabeth och alla hennes rum. Josabeth och hennes påstådda fulhet.

Ur arkivet

view_module reorder

Handke, Keller och den Gröne Henrik

I Peter Handkes roman ”Kort brev till kort farväl” läser Peter Handke, ehh ursäkta en ”romankaraktär i en Handkeroman” den schweiziska författaren Gottfrid Kellers roman ”Den Gröne Henrik”.Vi kan anta ...

Av: Jesper Nordström | Essäer om litteratur & böcker | 10 februari, 2017

Stefan Whilde

 Torbjörn Säfve och skönheten

På teatern i Zaragoza möts Torbjörn Säfve och Lucientes Francisco de Goya för att mäta vem som dyrkar kvinnorna allra mest, detta trots att såväl proffsboxning som skönhet är förbjudet ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 02 november, 2015

Arena könskrig

illustration: Moa Holmqvist Arena könskrig Arbetet för lika rätt för människor som skrivits in i kategorin ”kvinna” har pågått i över tvåhundra år. I väst har kategorin gått ifrån att vara ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer om samhället | 07 november, 2007

Ulysses

En ny reflektion från Melker Garay, den här gången om James Joyces Ulysses.

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 30 juli, 2015

Allt är trafikens fel

Trafiken påverkar mig. Sedan tre år tillbaka har jag som Eksjöbo lärt mig att köra fortare men jag har blivit ögontjänare på kuppen. Min hastighet växlar numera beroende på antalet ...

Av: Isabella Clevenhag Sörängen | Gästkrönikör | 27 mars, 2012

Belinda Graham. Några dikter

Belinda Graham is a bilingual poet/artist, who has a weakness for numbers and patterns. She considers all numbers equally fascinating, though there are patterns to prove that apparently all numbers ...

Av: Belinda Graham | Utopiska geografier | 02 september, 2013

Zonen mellan verklighet och verklighet

Under större delen av 2000-talets första årtionde publicerades en liten tidskrift i A5-format som kom fyra gånger om året. Den hette Mitrania och trots det obetydliga formatet var Mitrania en ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 16 mars, 2012

Wille Toors in memoriam

Wille Toors. Foto: Leif HanssonEn säregen och annorlunda människa har lämnat en tid för sjunkande aktiekurser för de stora skogarna. Ett rymligt hjärta, fyllt av musik och berättelser. En ...

Av: Gunnar Svensson och Bengt Berg | Musikens porträtt | 14 november, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.