Eternal September och andra memes i konsten

När Cecilia Giménez i bästa välmening gav sig på att försöka restaurera 1800-tals målaren Elías García Martinez fresk av Jesus som höll på att förfalla i den lilla spanska kyrkan ...

Av: Mathias Jansson | 03 september, 2014
Essäer om konst

Samuel Palmer – Den pastorala idyllens mästare

Vi lever idag i en värld så långt ifrån den pastorala idyllen som tänkas kan. Krig, terror och bestialiska våldsbrott och mord mot oliktänkande rapporteras ständigt från jordens alla hörn ...

Av: Lena Månsson | 10 september, 2014
Konstens porträtt

Jesper Nordström 

Är borgerskapet kulturbärande?

Vad innebär det att vara borgerlig? Förutom det uppenbara att rösta på ett alliansparti? Om det anses borgerligt att via hårda studier, fokus, en handfull år på universitet, äga sitt ...

Av: Jesper Nordström | 14 augusti, 2016
Gästkrönikör

Thomas Bernhard. Om geniet och fallet eller de sammanväxta i en verklighetens fiktion…

"What matters is whether we want to lie or to tell the truth and write the truth, even though it never can be the truth and never is the truth” (T ...

Av: Göran af Gröning | 03 oktober, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Lars Norén i tio minuter



Image
Lars Norèn

Inför sommarens alla litteraturdiskussioner har Tidningen Kulturen låtit komprimera Lars Noréns ”En dramatikers dagbok”, boken alla talar om men ingen orkar läsa. Så varsågoda – håll till godo! Lars Norén på tio minuter.

Det är varmt. Solen ligger på. Jag svettas. Åt en grapefrukt till frukost. Mådde genast illa. Kräktes upp fruktköttet. Konstig färg. Konstig konsistens. Som sperman igår. Men stengolvet svalkar. Grannen lade in det åt mig förra året. Trehundra tusen. Det är värt varenda öre. Det är som att promenera utomhus och ändå kunna slippa alla människor. Sitter här vid min skrivmaskin och tänker på döden. Det kan bli en pjäs. Det ser jag tydligt. Allt ligger klart. Scenen helt svart. Inga lampor, svarta skynken överallt. Publiken får famla sig fram i lokalen. Kolsvart, bara mörker. De snubblar. Lägga ut stenar och trädstubbar i gångarna. Ingen vet när de slår sig. Precis som döden. På scenen enbart en skådespelare. Jag tror att jag tänker på Brynolf. Inga repliker. Stor tystnad som växer. Döden är stum. Döden är tyst. Det måste bli en lång pjäs. Precis som döden. Åtta timmar. Minst.

I mörkret ska publiken tänka på Brynolfs ögon. Stumma, som de döda fiskarna i Östermalmshallens fiskdisk. De ligger där bredvid humrarna. Fyrahundra kostade två humrar i lördags. Vi åt dem sittandes på golvet. Stark stämning. Laddat. Bara C och jag, där på golvet. Hon grät igen. Jag sade att hon var ful. Hon har blivit så ful sedan han hon börjat gråta. Hon gråter jämt. Ändå bär hon mitt barn. Jag vill ha barnet. Vet inte till vad.

Imorgon tar jag flyget till Paris. Biljetten kostade femtusentrehundra kronor. Enkel. Ingen returbiljett. Kanske dör jag i Paris. Inget vet vi om döden. Allt är svart - lika svart som Dagens Nyheters löpsedlar. Men jag får i alla fall sitta längst fram. Nästan vid piloten. Han har alltid blå uniform. Måste ringa doktorn. Behöver fler piller när jag är i Paris. Fransmännens blickar gör mig nervös. Tomma. Tysta. Liksom dränerade. De tycks inte känna igen mig. De nonchalerar mig. Men jag vet bättre. De luras. Hånar mig. Han lovade ringa in receptet till Apoteket. Tar en sväng in till byn senare. Måste köpa mer vin. Åtta flaskor har redan gått åt. Förstår inte när? Igår drack jag bara två glas. Såvitt jag minns. Svart. Precis som döden. Pjäsen nästan klar. Skrivit intensivt i en kvart.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I byn gick jag in i möbelaffären. Vet inte varför. Det var spontant. Köpte en lädersoffa. Trettiosjutusen. Jag får ställa den ute i gamla stallet. Här finns inte plats. Måste genast begära in fler förskott. Glömde köpa sjötunga. Vad står det för? Kan det bli en pjäs? Gammal fisk luktar illa. Den stanken borde kunna koncentreras till en pjäs. Får prata med Erland. Han ser ut som en död fisk. Hur luktar han? Minns inte. Märkligt. Nej, det går inte. Han har skrivit i Dagens Nyheter. Han ska aldrig få vara med i mina pjäser. Kan man få Ingrid på Dramaten att gräva upp Margaretha Krook? Hon skulle passa perfekt i rollen. Fisken som är Jesus som inte finns. Ser koncentrationslägren framför mig. Röken. Lukten av bränd människa. Det kan bli en pjäs. Flög till Stockholm för att köpa en t-shirt. Tolv tusen. Skrivit klart fiskpjäsen. Arbetade intensivt två timmar samtidigt som jag lyssnade på kulturradion i mina nyinköpta högtalare. Fyrtiotvå tusen kronor, men så fick jag åtta hörlurar på köpet. Försäljaren kände igen mig. Konstiga blickar. Alla är så äckligt inställsamma. Förutom fransmännen. De är falska. De på kulturradion förstår ingenting. Ännu en gång diskuterade de Jon Fosse. Varför ska de alltid skriva om Fosse? Hans pjäser är lysande. Men mycket sämre än mina. Det vet han. Han kan inte koncentrera sig. Inte som jag.

Jag skriver jämt. Nästan. Inte i Östermalmshallen. Där har jag aldrig skrivit. Inte ännu. Förra året hade Fosse fler uppsättningar i världen än jag. Det är Leif Zerns fel. Han är aldrig vaken. Han kramade Ingrid igår kväll efter föreställningen. Jag såg det. De såg inte mig. Det är så det går till i Sverige. Varför sitter jag kvar här på Gotland? I New York hade jag roligt. Hittade inte Dagens Nyheter i en enda affär. Det skulle Maria Schottenius veta. Jag drack kaffe med min dotter igår. Hon fick femtusen. Tänkte hela tiden på döden när jag drack kaffet. Hon är servitris där. Det måste vara hennes mammas fel. Ingen förutom jag tänker på kriget i Irak. Alla döda, lik i högar. Bomber, militärer med riktiga gevär. Kulorna. Jag kan se dem om jag trycker på pausknappen till min nya plasmateve. Stilla. I luften. Kulorna. Döden i ett fruset ögonblick. Skrämmande. Starkt. Det gick samtidigt för oss igår. Solnedgången var vacker. Såg ut som en nyuppspydd grapefrukt. Vi hade druckit vin. Hur många flaskor? Måste räkna tomglasen. Jag får inte missa något i dagboken. Vi låg med varandra på mitt stengolv. Natursten. Knäskålarna blodiga. Det kändes som om jag levde. Efter åtta timmars bråk. Då älskade vi. Nu vill hon ha barnet. Jag vill inte. Vad ska jag med det till? Hon bara gråter. Tröttsamt.

Jag tror att barnet kommer se ut som Brynolf. Och vem vill ha ett sådant barn? Äckligt. Precis som hans handslag. Precis som fiskarna i Östermalmshallen. En gång fick jag hålla i en gädda. Den var död. Alldeles slapp. Kall. Kall som is. Precis som döden. Ingrid på Dramaten har fortfarande inte svarat. Jag har talat in trettiotvå meddelande på hennes telefonsvarare. Hon motarbetar mig igen. Alla är falska. Jag också. Hon kommer att vägra gräva upp Margaretha Krook. Jag vet det. Intuitivt. Jag kan känna allt. Det kan inte Kristian Petri. Jag känner hur avskyn och avunden rinner över hela mig. Alla är emot mig. Mikael berättar alltid vad de sagt när jag inte är där. Hoppas han ringer som han lovat min sekreterare.

I Paris var det kallt. Blev alldeles stel om fingrarna. Det var otäckt. Bara tolv grader på morgonen. Tolv. Just tolv - precis som apostlarna. Är det Proust som skrivit om det. Eller är det jag? Minns inte. Måste ringa Lars Ring på Svenska Dagbladet och fråga. Han vet. Tänkte på döden. Jag köpte en rock. Femtiofemtusen. Jag minns inte om det var euro eller kronor. Får leta efter kvittot. Jag tror jag lade mellan de två nya pjäserna. Måste begära in fler förskott. Hur skulle Beckett gjort i mina kläder? Måste ringa till Berlin imorgon. De har mycket pengar. Tog flyget hem redan klockan fyra. Paris är en död stad. Två timmar räckte. Rocken är fin. Ska nog aldrig ha på mig den. Jag ser den som ett konstverk. Imorgon ska jag äta en grapefrukt till frukost. Köpte samtidigt två humrar.

Vid textkompressorn

Crister Enander

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

Ur arkivet

view_module reorder

Lesbisk, hårdsnörd och hårdför liberal – möt Klara Gratte

  Klara Gratte i Gamla stan, Stockholm. foto Kim Varga.  Lesbisk, hårdsnörd och hårdför liberal – möt Klara Gratte Klara Gratte är liberalernas gullegris. Såväl högerbögarna som heterofemini­sterna inom Liberala ungdomsförbundet har tagit henne ...

Av: Agneta Tröjer | Porträtt om politik & samhälle | 26 juni, 2007

Ett liv utan olja

Likviditet. Ett ord som verkar bli mer och mer aktuellt i debatten för varje dag som går. Länder förväntas gå i konkurs och hela den idag så sammanvävda världsekonomin skälver ...

Av: Johannes Söderqvist | Essäer om samhället | 28 december, 2011

Till ett försvar för delar av det traditionella och premoderna

I idéhistoriska sammanhang förknippas modernismen eller moderniteten främst med två traditioner med rötter i upplysningen (och som i viss mån kan ledas tillbaka till renässansen): en förnufts- och en frihetstradition ...

Av: Carsten Palmer Schale | Agora - filosofiska essäer | 31 oktober, 2011

Klädda i löpartights

Nuförtiden syns de överallt. De skuttar, trippar och hasar sig förbi. På morgonen då du är på väg till jobbet möter de dig längs trottoaren. Under lunchen syns de som ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 04 juli, 2010

Dansens närvaro

MADE-festivalen, 5-8 maj 2009 Koreografier och dans och performance av: Alexander Ekman och Cullbergbaletten, Ina Christel Johannessen, Tørmoen, Elton Hammer, Lindeman Steen, Sende, Søetorp, Nagelhus Schia, Holte Østbye, Meland, Wigdel, Biong ...

Av: Nils Jernelius | Reportage om scenkonst | 10 maj, 2010

Ingen rädder för vargen här…

”Who´s afraid of Virginia Woolf”, Mike Nichols filmatisering av Edward Albees pjäs som nyss visades på TV 2 är väl mest känd för att Elizabeth Taylor som Martha och Richard ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om film | 16 september, 2017

2010 års trådlösa tangentbord från Apple, Dvoraks design

Sholes vs Dvorak – kampen om tangenterna

”Dead ends, losers, and inventions that never made it into a material product have important stories to tell” – Erikki Huhtamo och Jussi Parikka

Av: Anders Nilsson | Essäer om samhället | 25 maj, 2015

På spaning efter den tid som flytt - och den tid som kommer

2013. Det är inte ett speciellt spännande år, i alla fall inte just nu, det är bara ett år som “alla andra“. Ett lugnt, fredligt år med globalisering och världsomspännande ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 11 juni, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.