Jag tänker på en liten flicka

Jag tänker på en flicka. En flicka som är bara nio år och som tycker om att hoppsaskutta, leka med Barbie och läsa sagor av Astrid Lindgren och Maria Gripe ...

Av: Jessica Johansson | 17 november, 2011
Jessica Johansson

En historia, vilken som helst

För sin första roman, "Fem knivar hade Andrej Krapl" (2007), erhöll den finlandssvenska författaren Hannele Mikaela Taivassalo Runebergspriset år 2008. I motiveringen sade urvalsjuryn att berättandet "trots sina starka symboliska ...

Av: Jessica Poikkijoki | 07 december, 2010
Litteraturens porträtt

H.P. Lovecraft och esoterismen

Den amerikanska skräckförfattaren H.P.Lovecraft har aldrig varit mer populär än idag. Raden av nytryck och noveller som har inspirerats av hans fantasy- och skräckberättelser är många. De noveller som ibland ...

Av: Alexander Sanchez | 28 juni, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Bitte Andersson – mångsysslerska med anarkistisk DIY-attityd

  Bitte Andersson. fotografier Kim Varga  Bitte Andersson – mångsysslerska med anarkistisk DIY-attityd Agneta Tröjer och Kim Varga har träffat bokhandlerskan, serietecknerskan, filmarbeterskan och queerfeministen Bitte Andersson i hennes butik Hallongrottan på söder i ...

Av: Agneta Tröjer och Kim Varga | 19 juni, 2007
Övriga porträtt

Lars Norén i tio minuter



Image
Lars Norèn

Inför sommarens alla litteraturdiskussioner har Tidningen Kulturen låtit komprimera Lars Noréns ”En dramatikers dagbok”, boken alla talar om men ingen orkar läsa. Så varsågoda – håll till godo! Lars Norén på tio minuter.

Det är varmt. Solen ligger på. Jag svettas. Åt en grapefrukt till frukost. Mådde genast illa. Kräktes upp fruktköttet. Konstig färg. Konstig konsistens. Som sperman igår. Men stengolvet svalkar. Grannen lade in det åt mig förra året. Trehundra tusen. Det är värt varenda öre. Det är som att promenera utomhus och ändå kunna slippa alla människor. Sitter här vid min skrivmaskin och tänker på döden. Det kan bli en pjäs. Det ser jag tydligt. Allt ligger klart. Scenen helt svart. Inga lampor, svarta skynken överallt. Publiken får famla sig fram i lokalen. Kolsvart, bara mörker. De snubblar. Lägga ut stenar och trädstubbar i gångarna. Ingen vet när de slår sig. Precis som döden. På scenen enbart en skådespelare. Jag tror att jag tänker på Brynolf. Inga repliker. Stor tystnad som växer. Döden är stum. Döden är tyst. Det måste bli en lång pjäs. Precis som döden. Åtta timmar. Minst.

I mörkret ska publiken tänka på Brynolfs ögon. Stumma, som de döda fiskarna i Östermalmshallens fiskdisk. De ligger där bredvid humrarna. Fyrahundra kostade två humrar i lördags. Vi åt dem sittandes på golvet. Stark stämning. Laddat. Bara C och jag, där på golvet. Hon grät igen. Jag sade att hon var ful. Hon har blivit så ful sedan han hon börjat gråta. Hon gråter jämt. Ändå bär hon mitt barn. Jag vill ha barnet. Vet inte till vad.

Imorgon tar jag flyget till Paris. Biljetten kostade femtusentrehundra kronor. Enkel. Ingen returbiljett. Kanske dör jag i Paris. Inget vet vi om döden. Allt är svart - lika svart som Dagens Nyheters löpsedlar. Men jag får i alla fall sitta längst fram. Nästan vid piloten. Han har alltid blå uniform. Måste ringa doktorn. Behöver fler piller när jag är i Paris. Fransmännens blickar gör mig nervös. Tomma. Tysta. Liksom dränerade. De tycks inte känna igen mig. De nonchalerar mig. Men jag vet bättre. De luras. Hånar mig. Han lovade ringa in receptet till Apoteket. Tar en sväng in till byn senare. Måste köpa mer vin. Åtta flaskor har redan gått åt. Förstår inte när? Igår drack jag bara två glas. Såvitt jag minns. Svart. Precis som döden. Pjäsen nästan klar. Skrivit intensivt i en kvart.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I byn gick jag in i möbelaffären. Vet inte varför. Det var spontant. Köpte en lädersoffa. Trettiosjutusen. Jag får ställa den ute i gamla stallet. Här finns inte plats. Måste genast begära in fler förskott. Glömde köpa sjötunga. Vad står det för? Kan det bli en pjäs? Gammal fisk luktar illa. Den stanken borde kunna koncentreras till en pjäs. Får prata med Erland. Han ser ut som en död fisk. Hur luktar han? Minns inte. Märkligt. Nej, det går inte. Han har skrivit i Dagens Nyheter. Han ska aldrig få vara med i mina pjäser. Kan man få Ingrid på Dramaten att gräva upp Margaretha Krook? Hon skulle passa perfekt i rollen. Fisken som är Jesus som inte finns. Ser koncentrationslägren framför mig. Röken. Lukten av bränd människa. Det kan bli en pjäs. Flög till Stockholm för att köpa en t-shirt. Tolv tusen. Skrivit klart fiskpjäsen. Arbetade intensivt två timmar samtidigt som jag lyssnade på kulturradion i mina nyinköpta högtalare. Fyrtiotvå tusen kronor, men så fick jag åtta hörlurar på köpet. Försäljaren kände igen mig. Konstiga blickar. Alla är så äckligt inställsamma. Förutom fransmännen. De är falska. De på kulturradion förstår ingenting. Ännu en gång diskuterade de Jon Fosse. Varför ska de alltid skriva om Fosse? Hans pjäser är lysande. Men mycket sämre än mina. Det vet han. Han kan inte koncentrera sig. Inte som jag.

Jag skriver jämt. Nästan. Inte i Östermalmshallen. Där har jag aldrig skrivit. Inte ännu. Förra året hade Fosse fler uppsättningar i världen än jag. Det är Leif Zerns fel. Han är aldrig vaken. Han kramade Ingrid igår kväll efter föreställningen. Jag såg det. De såg inte mig. Det är så det går till i Sverige. Varför sitter jag kvar här på Gotland? I New York hade jag roligt. Hittade inte Dagens Nyheter i en enda affär. Det skulle Maria Schottenius veta. Jag drack kaffe med min dotter igår. Hon fick femtusen. Tänkte hela tiden på döden när jag drack kaffet. Hon är servitris där. Det måste vara hennes mammas fel. Ingen förutom jag tänker på kriget i Irak. Alla döda, lik i högar. Bomber, militärer med riktiga gevär. Kulorna. Jag kan se dem om jag trycker på pausknappen till min nya plasmateve. Stilla. I luften. Kulorna. Döden i ett fruset ögonblick. Skrämmande. Starkt. Det gick samtidigt för oss igår. Solnedgången var vacker. Såg ut som en nyuppspydd grapefrukt. Vi hade druckit vin. Hur många flaskor? Måste räkna tomglasen. Jag får inte missa något i dagboken. Vi låg med varandra på mitt stengolv. Natursten. Knäskålarna blodiga. Det kändes som om jag levde. Efter åtta timmars bråk. Då älskade vi. Nu vill hon ha barnet. Jag vill inte. Vad ska jag med det till? Hon bara gråter. Tröttsamt.

Jag tror att barnet kommer se ut som Brynolf. Och vem vill ha ett sådant barn? Äckligt. Precis som hans handslag. Precis som fiskarna i Östermalmshallen. En gång fick jag hålla i en gädda. Den var död. Alldeles slapp. Kall. Kall som is. Precis som döden. Ingrid på Dramaten har fortfarande inte svarat. Jag har talat in trettiotvå meddelande på hennes telefonsvarare. Hon motarbetar mig igen. Alla är falska. Jag också. Hon kommer att vägra gräva upp Margaretha Krook. Jag vet det. Intuitivt. Jag kan känna allt. Det kan inte Kristian Petri. Jag känner hur avskyn och avunden rinner över hela mig. Alla är emot mig. Mikael berättar alltid vad de sagt när jag inte är där. Hoppas han ringer som han lovat min sekreterare.

I Paris var det kallt. Blev alldeles stel om fingrarna. Det var otäckt. Bara tolv grader på morgonen. Tolv. Just tolv - precis som apostlarna. Är det Proust som skrivit om det. Eller är det jag? Minns inte. Måste ringa Lars Ring på Svenska Dagbladet och fråga. Han vet. Tänkte på döden. Jag köpte en rock. Femtiofemtusen. Jag minns inte om det var euro eller kronor. Får leta efter kvittot. Jag tror jag lade mellan de två nya pjäserna. Måste begära in fler förskott. Hur skulle Beckett gjort i mina kläder? Måste ringa till Berlin imorgon. De har mycket pengar. Tog flyget hem redan klockan fyra. Paris är en död stad. Två timmar räckte. Rocken är fin. Ska nog aldrig ha på mig den. Jag ser den som ett konstverk. Imorgon ska jag äta en grapefrukt till frukost. Köpte samtidigt två humrar.

Vid textkompressorn

Crister Enander

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

Ur arkivet

view_module reorder

Det kalla rikets mästare. Om Vladimir Sorokin

Senvintern 2012-2013 seglar en döende meteorit in över Sibirien. På sin väg in över Uralbergen och nedslagsplatsen i miljonstaden Tjeljabinsks utkanter lämnade rymdstenen en utdragen svans efter sig. När man ...

Av: Klas Lundström | Essäer om litteratur & böcker | 20 september, 2013

Bild: Anikó Bodoni Lind

En dikt av Mats Waltrè

från Mats Waltrè nya diktsamling

Av: Mats Waltrè | Utopiska geografier | 25 april, 2016

Jan Stenis diktar

Den Härdade fridsfursten dr Jan Stenis nyårsdikt

Av: Jan Stenis | Utopiska geografier | 27 december, 2016

Elden. Foto: Suneth Haduva

Fridfull lunk på Urkult 2015

Missade du Urkult? Här får du till livs Liv Nordgrens och Suneth Haduvas inspirerade upplevelse av Urkult-festivalen, anno 2015.

Av: Liv Nordgren | Essäer om musik | 10 augusti, 2015

Bild och ornament i den islamiska konsten

”Otroligt, att något sådant kan skapas av människohand! Det verkade som om man stod och betraktade någonting som uppstått av sig själv och som skänkts som en uppenbarelse från himmelen.” Så ...

Av: Thomas Notini | Essäer om konst | 12 december, 2012

 “In Bed: The Kiss” av Henri de Toulouse-Lautrec från 1893.

Bädda ner dig i konstens säng

När den brittiska konstnären Tracey Emin 1999 ställde ut sin säng på Tate Gallery så väckte det en hel del reaktioner. Det var inte i första hand för att hon ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 18 juli, 2017

Akropolis under antiken

Närvaron av tre vattenkällor på Akropolis sluttningar kan ha varit ett av de viktigaste skälen till att de första nybyggarna valde Akropolis som boplats på 6000-talet f. Kr. Vid bergsfoten ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer om konst | 09 december, 2009

Kris som möjlighet. Har människan en framtid på Jorden?

Det finns en förening i England som heter Scientific and Medical Network (SMN). Det är en världsomspännande organisation som begrundar och söker förbättra vår världsbild och vårt tänkande, så att vi skall ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer | 06 september, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.