Folkbildaren Bo Johansson ger ut en ny diktsamling

Det knippe tankar och känslor som du kallar ditt ”jag” är format av traditioner och konventioner i det samhälle du lever i. Att känna sig själv är att känna den ...

Av: Lilian O. Montmar | 08 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

De farligaste är dem som inget har att dölja

Min vän tittar på mig och rynkar bekymrat ögonbrynen. Hon tar en djup klunk ur sin kaffemugg och säger sedan långsamt de ord som jag hört från så många de ...

Av: Jessica Johansson | 26 Maj, 2011
Jessica Johansson

Roberto Bolaños svarta karneval

Roberto Bolaño (1953-2003) är en av de senaste årens största internationella författarsuccéer. På svenska finns sedan i fjol inte bara de båda stora romaner som grundlagt hans berömmelse, De vilda ...

Av: Ulf Lindberg | 10 januari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

 Sara Bergmark Elfgren - Tillbaka med en ny bok, Norra Latin, och bättre än någonsin. Foto B Graham

Shakespeare, spöken, drömmar, hets och tonårsangst i lysande skolskildring

Sara Bergmark Elfgrens nya bok Norra Latin är överjordiskt bra och skapar sin egen typ av magi. En magi som man inte kan sätta i något fack. Sara Bergmark Elfgren har gått förbi fantasy ...

Av: Belinda Graham | 07 december, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Stig Larsson: Umeå var mardrömmen



TEMA VÄSTERBOTTEN
Image
Stig Larsson. Foto: Gustaf Andersson.

Regissören och författaren Stig Larsson lämnade Umeå för över trettio år sedan. För Tidningen Kulturen berättar han nu sin Västerbottenshistoria.
– Värstingarna på Grubbeskolan kallade mig för sin professor.

Författaren och regissören Stig Larsson, 53, var precis fyllda 21 år då han lämnade Västerbotten. Numera bor han i en lägenhet på Lilla Essingen i Stockholm tillsammans med sin fru. Men det var i Skellefteå som Stig Larsson växte upp med sina föräldrar och sin syster. När han var fem år flyttade familjen till Umeå, eftersom pappan hade jobb i staden som byggnadsarbetare.
– När vi flyttade var alla vänner och släktingar extremt oroliga. Umeå betraktades på den tiden som en mycket hemsk stad. Den var rent av arbetarfientlig och präglades av enorma klasskillnader. När pappa, som var isolerare, gjorde ett jobb hos någon i Umeå blev han bjuden på kaffe en gång på tio år. I Skellefteå hade det aldrig hänt att han inte blivit bjuden på kaffe.

Var i Umeå bodde ni?

– Vi bodde först i ett slumområde, som låg précis vid stadsgränsen vid Tvärån. Det var som höga svarta Dostojevskijhus med utedass. Barnen som bodde där var riktigt undernärda. Sen flyttade vi till Umeås första hyresrättområde, Tallparken. Det låg ganska nära. I det här området låg även Grubbeskolan, den första skolan i Sverige som fick stänga på grund av våld. Lärarna där blev så allvarligt misshandlade av eleverna att de under en dag fick stänga och införskaffa väktare. Scenen i Kaninmannen där eleverna hissar upp sin gymnastiklärare i de romerska ringarna i gymnastikhallen är helt autentisk.

Var du våldsam som ung?

– Nej, men jag var beskyddad av värstingarna eftersom vi kom från samma bostadsområde. Många andra åkte på rätt mycket stryk. De flesta av de här killarna blev senare raggare. Det var bara jag och två till som gick gymnasiet.

Hur kom det sig?

– Varför jag gjorde det? Jag var ju jätteduktig i skolan. De kallade ju mig för sin professor. Jag kunde engelska före alla andra och kunde läsa redan innan jag började skolan.

Sedan flyttade ni igen?

– Ja, 1968 flyttade vi till ett radhusområde. Det låg också i samma område. Området heter Grisbacka-Grubbe Västerhiske.

Varför flyttade ni dit?

– Det var självklart att vi ville bo i ett radhus istället för en lägenhet när mina föräldrar fick bättre ekonomi. De hade sparat ihop till det.

Det var på sommarlovet mellan åttan och nian som Stig Larsson började att intressera sig för kultur på allvar. Han blev senare på hösten ledarfigur i konstgruppen Va och i en teatergrupp.

– Konstgruppen Va bestod i första hand av mig, Thomas Näsholm och Tomas Ohlsson. Tomas Ohlsson var hyperrealist och målade fotografisk realism av helt meningslösa föremål som vägguttag, fåtöljer och tvättställ. Jättestora tavlor. Thomas Näsholm arbetade mest med installationer av egendomligt konstruerade föremål. Det gjorde jag också. Vi var starkt påverkade av Edward Kienholz och Joseph Beuys.

Det låter avancerat, hur kom ni i kontakt med den här konsten?

– Vi skulle klippa sönder tre årgångar av tidningen Konstrevy till collage, men det tyckte jag var synd och snodde dem och läste dem från pärm till pärm istället, jag läste bland annat artiklar av Ola Billgren och Jan Håfström.

Vad var Teatergruppen för något?

– Jag hade skrivit en pjäs som hette Kretsspelet. Jag var influerad av den spanske dramatikern Fernando Arrabal. Första akten var en tragedi och den andra en komedi. Den handlade om relationen mellan känslor av kärlek, kåthet och smärta. Det gick ut på att vi bokstavligen skulle misshandla och ha sex med publiken. Det misslyckades förstås och blev en katastrof. Istället satte vi upp Rödluvan och vargen för utvecklingsstörda barn på ett vårdhem. Vi blev konstigt nog väldigt uppskattade.

Det låter cyniskt?

– Ja, det kan man verkligen säga. Vi var väldigt okänsliga. Jag och en annan kille, vi som var ledare för teatergruppen, såg de andra i gruppen som material och ansåg att de var tvungna att underkasta sig våra idéer. Vi gick igenom person för person och hade som mål att få alla att börja gråta så att de bröt ihop.

Hur gick ni till väga?

– Vi gjorde allt möjligt, vi slog dem bland annat. Sista gången vi repeterade vägrade de plötsligt att lyda order, jag minns det tydligt än i dag. Vi ville att de skulle klä av sig nakna och stå i en ring och sjunga Vietnams nationalsång för oss. Men de vägrade. Säger ni näe, är ni inte kloka? Ni är för dåligt material, då lägger vi ner det här, sa jag. Då började tre tjejer liggande på golvet att gråta.

Ångrar du det här idag?

– Nej, varför då, det har ju gått bra för allihop. Flera har blivit kända skådespelare, koreografer och regissörer och allt möjligt.

Blev det någon teatergrupp efter det här?

– Nej, när teatergruppen lades ner 1971 köpte jag en Super 8-kamera och började med film istället. Vi var ju så unga, bara 15-16 år.

Efter gymnasiet gjorde Stig Larsson lumpen på Lv7 i Luleå under ett år. Därefter jobbade han på båten M/S Kungsholm i ett halvår som hyttnisse, ett av världens då största passagerarfartyg. Sedan läste Stig Larsson lingvistik i Umeå ett halvår. 1976 flyttade han till Stockholm för att läsa filmvetenskap och senare gå Filmskolan.

Du var uppe i Umeå nyligen, hur var det?

– Jag var uppe innan jul och visade upp August-serien. Jag uppträdde även på skolan där mitt första bibliotek låg, Grubbebiblioteket. Då kom min lågstadielärarinna dit, varpå jag påminde henne om den dikt som jag skrev när jag var nio år och som publicerades hösten 1964. Det var kul, hon var sig lik.

Hur ofta är du i Umeå?

– Jag reser dit om somrarna och är där minst två gånger om året och träffar släkt och vänner.

Hur har Umeå förändrats sedan du lämnade staden på 70-talet?

– Umeå har verkligen blivit bättre. I dag är det en riktigt trevlig stad. Det som gjorde mig så glad när jag var uppe i somras var att det var fullt med uteserveringar och att det går att prata med folk. Bara att sitta ute i Umeå och dricka alkohol kändes för mig helt sensationellt. När jag bodde i Umeå fanns det en sorts motsättning mellan de som flyttade till Stockholm och de som bodde kvar. Den är borta nu, Umeåborna har blivit mycket mer öppna.

Gustaf Andersson 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

En fåfängans marknad, ändå nödvändig

En fåfängans marknad, ändå nödvändig Tidningen Kulturens Guido Zeccola besöker oskuldsfullt Göteborgs bokmässa, diskuterar italienska kungahus med en Bernadotte och lyssnar till Edenborgs obscena predikningar. Jag hade aldrig varit på bokmässan ...

Av: Tidningen Kulturen | Kulturreportage | 28 september, 2006

Den gamla hyttan, ett bedagat kulturslott svept i minnets digitaliserade klichéer. Det sceniska…

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Benny Holmberg | Reportage om scenkonst | 08 september, 2013

Litteraturen och verkligheten. Altstadt, Linderborg och Lundberg

Verkligheten kan ibland vara besvärlig. Kristdemokraternas ledare talade för några år sedan om 'verklighetens folk' och försökte genom denna definition hopfogad som en sanningsägande metafor ta fram en opinion som ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 26 april, 2013

Är Kolumbusdagen värd att firas?

Världen våndas under deras förtryck som vill den väl (Rabindranath Tagore) Kolumbusdagen firas i USA sedan år 1937 den andra måndagen i oktober till minne av Kristoffer Kolumbus ankomst till Amerika ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 12 oktober, 2013

Tidens heliga fullbordan

Oavsett i vilken grad vi är medvetna om det så är vår egen person i sin djupaste identitet formad av det mysterium som utgör "det historiska". Historien låter sig inte ...

Av: Simon Henriksson | Essäer om religionen | 15 mars, 2010

Veckan från hyllan. Vecka 16-2013

Margret Thatcher har gått bort. Tillräckligt mycket har redan sagts om henne från olika håll, beroende på de egna ideologiska preferenserna, jag har just ingenting att tillägga. Men kan inte ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 13 april, 2013

Schamanen, författaren och poeten Ailo Gaup är död

När människor dör försvinner kontakten med dem på ett världsligt plan. Sorg och en stor känsla av förlust tar över. Alla bär minnen som de inte riktigt vet hur de ...

Av: Katrin Nordgren | Övriga porträtt | 30 september, 2014

Tjugotalets New York: smuggelsprit på speak-easies

”Kräftor kräva dessa drycker” stod det med en fyndig allitteration på en affisch där en barsk Albert Engström gav sig in i kampanjen kring ett rusdrycksförbud i Sverige 1922. Som ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 27 april, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.