Shaw´s corner Foto Ivo Holmqvist

Engelska mil 1: Shaw´s Corner

Den andra bok som Jan Olof Olsson-Jolo gav ut efter debuten med ”Kungens Köpenhamn” hette ”Engelska mil” och var illustrerad av Birger Lundqvist. Omslaget är vackert, med kåsörens och ...

Av: Ivo Holmqvist | 03 augusti, 2016
Resereportage

Liv som inte förtjänar att leva

From the viewpoint of racism, there is no exterior there are no people on the outside. There are only people who should be like us and whose crime is not ...

Av: Kristian Pella | 24 juni, 2011
Agora - filosofiska essäer

Über allen Gipfeln

Kopparstick av Evert A Duyckinick. Über allen Gipfeln Über allen Gipfeln ist Ruh, in allen Wipfeln spürest du kaum einen Hauch; die Vögelein schweigen im Walde. Warte nur, balde ruhest du auch. – Johann Wolfgang von Goethe

Av: Karl-Gösta Engquist | 13 november, 2007
Utopiska geografier

På jakt efter Don Quijote

Alcalá de Henares - en behaglig och vacker stad belägen tre mil öster om Madrid - är känd för åtminstone tre saker: storkarna, universitetet och Cervantes. Ett hundratal storkpar lever ...

Av: Johan Werkmäster | 18 oktober, 2010
Kulturreportage

Brev från Sverige - till Susan Sontag, in memoriam



I.

Susan. Jag är i Sverige. Tiden går ifrån och hinner i kapp.

Efter att första gången ha sett Duett för kannibaler (1969) var min tanke att kritiken, med undantag för en handfull skribenter  i Amerika och Storbritannien, sett denna ytterst tidsbundna, och förunderliga, debutfilm med fel föreställningar. Fel förväntningar.

Också den som ens bara bläddrat sig igenom de båda romaner som föregick filmen, och av vilka Luis Bunuel i slutet av sextiotalet en gång övervägde att

filmatisera den ena, borde inte ha blivit förvånade och besvikna. Dessa textliga verk förebådar båda och i lika grad genomgående allt det som såväl denna första och sedan också din andra film har och inte har.

Romantexterna, intellektualiserande och sköra experiment, hade med all önskvärd tydlighet förebådat filmerna, misslyckade eller inte.

Du var modern och hungrig. Du ville något. Du beundrade William Burroughs fortfarande. Du skrev alla de små essäerna om konst. Du hade skrivit om Yoko

Ono's happenings i New York långt innan hon blev fru Lennon. Du kände det absurdas natur och bekände dig till den.

Du förnekade dina karaktärer i dessa tidiga verk varje tänkbar psykologisk norm. Kontinuiteten existerar endast - i filmerna såväl som i de skönlitterära verken faktiskt ända fram till den sena The Vulcano Lover (1989) som ändå närmar sig ett igenkännbart eller konventionellt sätt att skriva romaner - i dina ständiga och envetna avsteg från varje logisk eller rimlig förväntan.


II.

 

En gång, det var våren 1976, gjorde du tillsammans med William Burroughs och Allen Ginsberg en uppläsning på Akademie der Künste i Berlin. Samuel Beckett var i stan för den första tyska uppsättningen av Slutspel och tillsammans med Fred Jordan begav ni er till Becketts tillfälliga bostad. Han tog emot men kände, enligt säkra vittnesbörd, inte genuint intresse för

någon av er. Ni överräckte en flaska whisky och Ginsberg frågade B., som arbetat hos Joyce, om Joyce möjligen komponerade några sånger.  B. svarade att Joyce skrivit texter till musik av Schubert. OchGinsberg bad honom sjunga.

Beckett sjöng tre verser med en istunn irländsk tenor och sedan mörknade det. Eftermiddagen blev på tjugo minuter kväll. Han hade artigt konverserat er. Lägenheten med utsikt över Tiergarten blev dunkel, han tände inga lampor och det var en säker gest om att ni borde gå.

   

III.

 

Tid har gått. Ifrån, i kapp.

 

Vid en sökning på ditt namn på Internet nu sida efter sida, hundratals, många tiotals tusen, minnesord från överallt i världen, skrivna på alla tänkbara slags

språk, från Manhattan till Stockholm, från Sarajevo (där man redan dagen efter din bortgång beslutade uppkalla en gata efter dig) till Peking.

Många världar står efter den 28 december 2004 tommare utan din allvarliga närvaro (denna förutom bildningen en av dina två utan tvekan viktigaste

kvaliteter:  närvaron, allvaret), den kritiska blicken och den alltmer högt stegrade viljan att ta dig an allt större ämnen. Och ditt storslaget höga mod.

Vetskapen om att du sedan klockan sju den morgonen inte längre är bland oss för dagen levande gör enunderlig till mods.

 

Som det alltid är med de döda.

Som det alltid är med de för dagen levande.

   

IV.

 

Litteraturen. Böckerna och läsandet, din passion där inne i det borgesiska åttatusenvolymersbiblioteket i Chelsea.

Medvetandet som passion.

Jag har lyckats se Duett för kannibaler sex sju gånger vid det här laget och har - för vilken gång i ordningen? - läst om de två bästa berättelserna i Jag,

etc (Plan för en resa till Kina och Utan reseledare, den sistnämnda som du 1984 i Venedig gjorde film av för italiensk tv med dansaren Lucinda Childs i

huvudrollen, filmen kom att bli din sista). Jag har läst och läst om manuskriptet till Brother Carl (filmen 1972, manuset som bok 1974) och essän om Canetti, den med en titel som, naturligtvis, sant motsvarade något hos dig själv när det gällde såväl litteraturen som livet.

 

Tanken som lidelse.

Och så vidare ända fram till den sista stora texten: Att se andras lidande.

Vilket till slut alltid är att se sitt eget lidande i andras för att kunna förstå.

 

Susan. Alla minnena.

 

Alla namnen som nu försvunnit. Alla förbindelser.

Som det måste vara. The final elsewhere.

 

Vi sågs på Manhattan två veckor efter tornens fall, ditt hov med sonen David som given prins var närvarande, livvakter på plats. Din hand var sval och du sa ordet certainly som om ingen någonsin tidigare utsagt det.

 

Och månen stiger över Manhattan, jag vet hur det ser ut. Den blänker storögt i mörka East River medan staden, rasande glittrande , allvarlig, lever vidare,

omsmältande sitt mänskliga material.

Peter Lucas Erixon Titeln på denna text är lånad från en essä med titeln Letter from Sweden som Sontag 1969 skrev för Partisan Review när hon just börjat tillbringa längre tider i Stockholm för filmarbete. Sontags filmografi inkluderar fyra filmer: Duett för kannibaler (Sverige, 1969), Brother Carl (Sverige, 1971), Promised Lands (Frankrike, 1974) och Unguided Tour (Italien, 1983). Under 2007 inleds den fransk-polsk-spanska filmatiseringen av Sontags roman I Amerika i regi av Jerzy Skolimowski med manus av Frederic Raphael. Sontags son är författaren David Rieff.  

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Jonas Wessel. Embryots iakttagelser

Far har imponerande ärr efter cykelolyckan, som skedde i alléns dystra dunkel. I fallet sprack en luktflaska av kristall och man meddelar om tidssjukdomar via telefon från Marrakech. Far avfärdar det som efemära fenomen och förgyller ...

Av: Jonas Wessel | Utopiska geografier | 16 december, 2013

Bergen-Belsen och Theresienstadt

Till det som Christer Nilsson just skrivit här på sidan om Wannsee-konferensen, Auschwitz och Birkenau kan fogas ett par minnesbilder jag har av besök på två andra liknande ställen, eller ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om samhället | 11 juni, 2013

Knut Hamsun porträtterad av  Alfredo Andersen

Randanmärkningar om glädjens villkor. Del 1

Om det inte finns glädje i människolivet är det inte mycket värt. Det är då knappast mödan värt att sträva vidare. Den som inte vet vad glädje är kan inte ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 19 augusti, 2017

Burroughsparasiten

”Every man has inside himself a parasitic being who is acting not at all to his advantage.”– William S. Burroughs  Jag ser dig i din Brooks Brothers-kostym med väst, din blårandiga ...

Av: Jonas Wessel | Övriga porträtt | 14 april, 2013

Frost

Märkligt det, vad det nu kan benämnas som, kännas som, vara eller förnimmas som. Det som fyller upp en tomhet, det som ständigt är, när inget finns att ta på ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 04 mars, 2014

Gustav Holm, tredje från vänster  i Qaqortoq, Greenland, år 1894

Min farfar var aldrig på Svalbard

När jag ser den svenska sångerskan Tove Styrke som går omkring i de övergivna skolsalarna, de ödsliga korridorerna och den tömda simbassängen i musikvideon till låten Borderline så kommer jag ...

Av: Mathias Jansson | Kulturreportage | 19 juni, 2016

Ulf Stenberg

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen 2

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. Andra och Tredje berättelse: Siffermannen och Den kallsinniga isprinsessan

Av: Ulf Stenberg | Utopiska geografier | 01 Maj, 2017

Dansk humor enligt redaktören Claus Christensen

Bäste Claus Christensen, Tack för länken till din artikel om filmkaraktären Zelko och om undertecknad. Den verkar vara åtminstone 8 månader gammal och jag undrar varför du inte bekantade mig med den ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 02 april, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.