När litteratur färdas väl. Om det engelska språkets globala särställning

(Översatt från engelska av författaren. Den engelska originaltexten finns att läsa på netzinet Bewildering Stories) Eftersom jag lever i ett begränsat språkområde - bara drygt 9 miljoner människor talar svenska - ...

Av: Bertil Falk | 24 april, 2010
Kulturreportage

Gåramålaren Carl Ljungberg från Hammenhög

Kringvandrande målare var en vanlig syn på landsbygden för hundra år sen, särskilt i Skåne. De knackade på hos bönderna och erbjöd sig att måla av gården för mat och ...

Av: Lena Månsson | 18 september, 2017
Konstens porträtt

Om att dö, om att leva

Min pappas morfar var hundraåringen som hoppade ut genom ett fönster och försvann, på riktigt. Han rymde från ålderdomshemmet och dog i en snödriva. Hemmet hade aldrig blivit hans hem. Min ...

Av: Björn Augustson | 30 april, 2012
Gästkrönikör

Mylingar under mossan, varulvar i Stockholm, häxor i Bergslagen … fantasin övertar Sverige!

Martin OlczakIllustratör: Anna SandlerSerie: Jakten på Jack - 4 böckerTrolldom i gamla stanVarulvar i StorkyrkanVålnader på WasaskeppetHäxor i TunnelbananBonnier Carlsen Amanda HellbergJag väntar under mossanBonnier Carlsen  Mats Strandberg och Sara Bergmark ElfgrenCirkelnEldRabén & ...

Av: Belinda Graham | 01 maj, 2013
Kulturreportage

Brev från Sverige - till Susan Sontag, in memoriam



I.

Susan. Jag är i Sverige. Tiden går ifrån och hinner i kapp.

Efter att första gången ha sett Duett för kannibaler (1969) var min tanke att kritiken, med undantag för en handfull skribenter  i Amerika och Storbritannien, sett denna ytterst tidsbundna, och förunderliga, debutfilm med fel föreställningar. Fel förväntningar.

Också den som ens bara bläddrat sig igenom de båda romaner som föregick filmen, och av vilka Luis Bunuel i slutet av sextiotalet en gång övervägde att

filmatisera den ena, borde inte ha blivit förvånade och besvikna. Dessa textliga verk förebådar båda och i lika grad genomgående allt det som såväl denna första och sedan också din andra film har och inte har.

Romantexterna, intellektualiserande och sköra experiment, hade med all önskvärd tydlighet förebådat filmerna, misslyckade eller inte.

Du var modern och hungrig. Du ville något. Du beundrade William Burroughs fortfarande. Du skrev alla de små essäerna om konst. Du hade skrivit om Yoko

Ono's happenings i New York långt innan hon blev fru Lennon. Du kände det absurdas natur och bekände dig till den.

Du förnekade dina karaktärer i dessa tidiga verk varje tänkbar psykologisk norm. Kontinuiteten existerar endast - i filmerna såväl som i de skönlitterära verken faktiskt ända fram till den sena The Vulcano Lover (1989) som ändå närmar sig ett igenkännbart eller konventionellt sätt att skriva romaner - i dina ständiga och envetna avsteg från varje logisk eller rimlig förväntan.


II.

 

En gång, det var våren 1976, gjorde du tillsammans med William Burroughs och Allen Ginsberg en uppläsning på Akademie der Künste i Berlin. Samuel Beckett var i stan för den första tyska uppsättningen av Slutspel och tillsammans med Fred Jordan begav ni er till Becketts tillfälliga bostad. Han tog emot men kände, enligt säkra vittnesbörd, inte genuint intresse för

någon av er. Ni överräckte en flaska whisky och Ginsberg frågade B., som arbetat hos Joyce, om Joyce möjligen komponerade några sånger.  B. svarade att Joyce skrivit texter till musik av Schubert. OchGinsberg bad honom sjunga.

Beckett sjöng tre verser med en istunn irländsk tenor och sedan mörknade det. Eftermiddagen blev på tjugo minuter kväll. Han hade artigt konverserat er. Lägenheten med utsikt över Tiergarten blev dunkel, han tände inga lampor och det var en säker gest om att ni borde gå.

   

III.

 

Tid har gått. Ifrån, i kapp.

 

Vid en sökning på ditt namn på Internet nu sida efter sida, hundratals, många tiotals tusen, minnesord från överallt i världen, skrivna på alla tänkbara slags

språk, från Manhattan till Stockholm, från Sarajevo (där man redan dagen efter din bortgång beslutade uppkalla en gata efter dig) till Peking.

Många världar står efter den 28 december 2004 tommare utan din allvarliga närvaro (denna förutom bildningen en av dina två utan tvekan viktigaste

kvaliteter:  närvaron, allvaret), den kritiska blicken och den alltmer högt stegrade viljan att ta dig an allt större ämnen. Och ditt storslaget höga mod.

Vetskapen om att du sedan klockan sju den morgonen inte längre är bland oss för dagen levande gör enunderlig till mods.

 

Som det alltid är med de döda.

Som det alltid är med de för dagen levande.

   

IV.

 

Litteraturen. Böckerna och läsandet, din passion där inne i det borgesiska åttatusenvolymersbiblioteket i Chelsea.

Medvetandet som passion.

Jag har lyckats se Duett för kannibaler sex sju gånger vid det här laget och har - för vilken gång i ordningen? - läst om de två bästa berättelserna i Jag,

etc (Plan för en resa till Kina och Utan reseledare, den sistnämnda som du 1984 i Venedig gjorde film av för italiensk tv med dansaren Lucinda Childs i

huvudrollen, filmen kom att bli din sista). Jag har läst och läst om manuskriptet till Brother Carl (filmen 1972, manuset som bok 1974) och essän om Canetti, den med en titel som, naturligtvis, sant motsvarade något hos dig själv när det gällde såväl litteraturen som livet.

 

Tanken som lidelse.

Och så vidare ända fram till den sista stora texten: Att se andras lidande.

Vilket till slut alltid är att se sitt eget lidande i andras för att kunna förstå.

 

Susan. Alla minnena.

 

Alla namnen som nu försvunnit. Alla förbindelser.

Som det måste vara. The final elsewhere.

 

Vi sågs på Manhattan två veckor efter tornens fall, ditt hov med sonen David som given prins var närvarande, livvakter på plats. Din hand var sval och du sa ordet certainly som om ingen någonsin tidigare utsagt det.

 

Och månen stiger över Manhattan, jag vet hur det ser ut. Den blänker storögt i mörka East River medan staden, rasande glittrande , allvarlig, lever vidare,

omsmältande sitt mänskliga material.

Peter Lucas Erixon Titeln på denna text är lånad från en essä med titeln Letter from Sweden som Sontag 1969 skrev för Partisan Review när hon just börjat tillbringa längre tider i Stockholm för filmarbete. Sontags filmografi inkluderar fyra filmer: Duett för kannibaler (Sverige, 1969), Brother Carl (Sverige, 1971), Promised Lands (Frankrike, 1974) och Unguided Tour (Italien, 1983). Under 2007 inleds den fransk-polsk-spanska filmatiseringen av Sontags roman I Amerika i regi av Jerzy Skolimowski med manus av Frederic Raphael. Sontags son är författaren David Rieff.  

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Goebbels - den intelligente fanatikern

  Goebbels bland gymnasiekamrater 1916. Goebbels - den intelligente fanatikern Kejsardömet står i full blomning när Paul Joseph Goebbels föds 1897 i småstaden Rheydt strax nordväst om Köln. Efter segern över Frankrike drygt ...

Av: Bo I Cavefors | Essäer om samhället | 25 januari, 2007

Vildapel foto CCBYSA3.0

Vildapel

Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av ...

Av: Johannes Söderqvist | Kulturreportage | 13 februari, 2017

Om Skönheten

I en tid då skönhetens motiv och uttryck är stadda i ständig förändring är det lätt att känna ett sting av saknad vid minnet av den tid då Logos regerade ...

Av: Mattias Lundmark | Essäer om litteratur & böcker | 03 september, 2013

Kaurismäki – absolut finskt?

Aki Kaurismäki kan ses som någonting absolut finskt även om många finländare tycker att han förmedlar en felaktig bild på Finland i sina filmer. Ändå tilltalar Kaurismäkis filmer en internationell publik ...

Av: Mirva Huusko | Övriga porträtt | 17 januari, 2014

Tankens Ambivalens: IX (Delningen)

Som en sten, som en sten i din flod, förbereder jag mitt ansikte Som ett hav, som en droppe av ditt blod, öppnar jag mitt hjärta Min första tanke när jag vaknat ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 24 februari, 2014

Emmakrönika XXIV. Om allt går i lås

Om det här året går helt riktigt i lås får jag äntligen inte mindre än fem böcker utgivna, 1, 2, äntligenskarabéerboken I-III, Hotellogram, därtill en bok antagen på ett av ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 20 augusti, 2009

Helhetstänkandets suveränitet – en slutsats utifrån människans väg genom historien

Det finns en bok av Jean Gebser som överträffar det mesta. Originalet heter Ursprung und Gegenwart och är från 1949/1953/1973. Översättningen till engelska från 1984 av Noel Barstad m fl ...

Av: Erland Lagerroth | Övriga porträtt | 21 december, 2013

Manfred Stier en hjälte på Växjö frimärkscentrum

En av Sveriges intressantaste aktörer på marknaden för mången filatelist, är nog onekligen detta omtalade centrum i Växjö, grundades 1984 när Manfred Stier köpte tillsammans med Uno Olofsson Sydsvenska Frimärkslagret, en ...

Av: Stefan Hammarén | Allmänna reportage | 14 augusti, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.