Niklas Aurgrunn Ögonblick av skräckslagen nåd

Niklas Aurgrunn (tidigare Erixon), född 1962, debuterade i Grupp 84 (W&W) och har vid sidan av otaliga helt misslyckade projekt, en handfull romaner och barnböcker på eget förlag och nåt ...

Av: Niklas Aurgrunn | 10 juni, 2013
Utopiska geografier

Kallets konstruktion

Fotograf: Hans Fredrik Asbjørnsen Kallets konstruktion Fiktions- och verklighetsbegreppet har varit flitigt debatterat i samband med höstens romanutgivning. Hanne Ørstavik, en av Norges främsta författare i den yngre generationen säger bestämt: ...

Av: Theres K Agdler | 05 november, 2007
Litteraturens porträtt

3. Väster

 Å på den ena sidan. Men det är bara om man kommer nerifrån det enskilt liggande lilla bostadsområdet som kallar sig by. Om man fortsätter, om man vandrar bland fåren ...

Av: Väster | 31 december, 2011
Lund har allt utom vatten

Carl von Linné och bildningen

TEMA BILDNING För Carl von Linné utgjorde bildning, forskning och religiösa föreställningar en helhet. Det tycks bli allt svårare att förstå Linné och hans tid. Den populärvetenskapliga litteraturen vill gärna framställa ...

Av: Mikael Mogren | 10 april, 2008
Gästkrönikör

Om Kazuo Ishiguro



Sitt namn till trots hör Kazuo Ishiguro till den nu drygt medelålders generationen av engelska författare där många för övrigt kommer från länder och städer långt bortom det förenade kungadömet, som Kanada, Australien, Nya Zeeland och forna kolonier som Singapore och Hong Kong, och i Afrika. 

Den fulländade butlern


Ishiguros varsamt satiriska sederoman drabbar en hel personlighetstyp, den som inte ifrågasätter, den plikttrogne men fantasilöse medlöparen. Sin spegling på ett mera aktivt plan har butlern i lord Darlington som visar sin kaliber när han avskedar två tjänsteflickor efter många års klanderfri tjänst för inget annat skäl än att de råkar ha judiskt blod. Där ställer butlern upp på sin herres infall trots miss Kentons protester och förtvivlan. Senare ångar sig lorden, men då det för sent. Och inte ens då tillåter sig butlern att klandra sin herres hjärtlöshet. Sådana känslor hör inte till hans roll. Den fulländade tjänaren har inte plats för civilkurage och kritiskt tänkande. Någon gång hamrar Ishiguro kanske in sina sanningar lite väl eftertryckligt, men hans roman är berättartekniskt driven, och den är tänkvärd. Under den polerade ytan döljs förrädiska djup.

Som sexåring i början av sextiotalet kom han till England och är alltså sedan barnsben naturaliserad. Men han är uppfostrad enligt strikt japansk tradition, och hans båda romaner ”Berg i fjärran” och ”Konstnär i den flytande världen” var förlagda till Japan. De handlade om sken och verklighet, och förljugenhet och sanning, med en berättare som ljög raffinerat.

Samma ämne återkom i hans tredje roman som han fick det prestigefyllda Booker-priset för 1989: ”Återstoden av dagen”. Men där valde han en typiskt engelsk miljö, de pastorala grevskapen i söder och väster, Sussex och Somerset, Devon och Cornwall. Och som huvudperson uppträdde en överklassbutler. Något mera brittiskt kan knappast tänkas, men någon nära släkting till den jovialiske Jeeves hos P. G. Wodehouse, den mest välkände av alla litteraturens butlers, var denne Stevens inte alls. Det är en skicklig psykologisk roman som kastar sitt ironiska ljus över åtskilliga företeelser, bruk och seder.

Det är en jagberättelse där huvudpersonen hela tiden avslöjar saker som han aldrig tillåter sig själv att bli medveten om, och den för därmed vidare temat från de båda föregående böckerna, men den förnyar också en inhemsk tradition med rötter i 1800-talet. Till romanens mödrar hör säkert bland andra den psykologiskt skarptänkta och kvicka Jane Austen. Underdrifterna är genomgående i denna mycket underhållande men samtidigt tragiska roman om ett förfelat och bortkastat liv, om en man som söker en roll och fulländar den till priset av bottenfrusna känslor.

Mr. Stevens har levt med ständiga skygglappar. Han underordnar sig ängsligt sin herre, lorden på herresätet Darlingtron Hall, som han hyser obegränsad respekt och beundran för och vars beslut han lär sig att aldrig ifrågasätta. Nu är det 1956 – tiden råkar sammanfalla med Ishuguros eget födelseår. Atmosfären av fattig efterkrigstid i boken bygger alltså knappast på självsyn men är trots det övertygande. Lord Darlington har dött och godset har övergått till en rik amerikan vars handfasta skämt den förfinade butlern pliktskyldigast försöker lära sig att uppskatta.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men han är en man fullständigt renons på humor, det är ett av hans stora karaktärsfel (han har en del andra lika grava) fast han vägrar inse det. Efter alla år av tjänande får han en semestervecka och får låna sin arbetsgivares lyxiga Ford, och det ger upphov till förvecklingar. När han tar in på ett lantligt värdshus flockas byborna kring honom, och han gör inget för att ta dem ur villfarelsen att han skulle vara en betydande godsherre. Han ljuger inte direkt, men han lägger sanningen till rätta. Det är bara traktens doktor som genast genomskådar det hela, men han håller god min. Den episoden är betecknande, någon stark egen personlighet och integritet har butlern inte, trots sitt säkra yttre.

Hans tjänande liv läggs fram i minnets förskönande ljus. Läsaren kan tidigt skilja sken från verklighet fast butlern själv inte kan eller vill det. Yrket har gått i arv, fadern var också butler och tjänstgjorde som skröplig åldring några nådeår på Darlington Hall. Kontrasten hos sonen mellan stram attityd och ishjärta inskärps, ibland kanske lite för kraftigt. Darlington Hall fungerar som sambandscentral mellan nazisterna och deras engelska sympatisörer som vill revidera Versailles-fredens statuter. Ribbentrop ränner hemvant i huset. Först när kriget är över går det upp för butlern att han tjänat en tvetydig herre. I själva verket är lorden en uppblåst åsna. Den sena insikten söker butlern gömma undan, och medan det beger sig finns den inte alls, tvärtom tror han sig tjäna ett lysande och betydelsefullt följe. På en av lordens många utrikespolitiska mutmiddagar är det förstås Mr Stevens som passar upp. Bland annat tas han uppmärksamhet i anspråk av en fjant som har skoskav. Samtidigt ligger fadern i ett vindskyffe, slagrörd och döende. Men att vara vid hans dödsbädd har butlern inte tid till, hans värv bland de politiska kannstöparna vid middagsbordet är viktigare.

Han är duktig på att rationalisera bort sina samvetskval. Han funderar över begreppet ”värdighet” och kommer med pompösa definitioner. Han hämtar sin förebild hos de allra främsta inom yrket och söker efterlikna dem intill förblandning och självutplåning. En lika avslöjande snedbelysning kastas över hans relationer till husföreståndarinnan på godset, Miss Kenton, som ger honom åtskilliga tydliga inviter under årens lopp. Men sådant är bortkastat på denne stenstod till och med under det möte sent i livet som han upplever när han åker hela vägen västerut till Cornwall för att träffa henne. Masken rämnar för ett ögonblick när han förstås vidden av sitt misslyckade liv. Tårarna stiger i hans ögon, men bara tillfälligt. Sedan är han återigen sitt gamla jag och ordnar in sig i selen. Han ska förbättra sina färdigheter i skämtsamhet och anstränga sig för sin nye herres skull: ”Det borde innebära, hoppas jag, att jag kan ge min arbetsgivare en glad överraskning när han anländer.”

Ishiguros varsamt satiriska sederoman drabbar en hel personlighetstyp, den som inte ifrågasätter, den plikttrogne men fantasilöse medlöparen. Sin spegling på ett mera aktivt plan har butlern i lord Darlington som visar sin kaliber när han avskedar två tjänsteflickor efter många års klanderfri tjänst för inget annat skäl än att de råkar ha judiskt blod. Där ställer butlern upp på sin herres infall trots miss Kentons protester och förtvivlan. Senare ångar sig lorden, men då det för sent. Och inte ens då tillåter sig butlern att klandra sin herres hjärtlöshet. Sådana känslor hör inte till hans roll. Den fulländade tjänaren har inte plats för civilkurage och kritiskt tänkande. Någon gång hamrar Ishiguro kanske in sina sanningar lite väl eftertryckligt, men hans roman är berättartekniskt driven, och den är tänkvärd. Under den polerade ytan döljs förrädiska djup.

 

 

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Patricia Petibon – ett porträtt

« En av de stora njutningar som teatern kan erbjuda dig är att när ridån gar upp på scenen upptäcka en artist som genom sin blotta uppenbarelse omedelbart gör dig på ...

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 19 augusti, 2014

Emmakrönika XVIII, Kaikkein

"Mitä kirjailijat... yrittävät tehdä? Se kaikkein tuntematon yrittää jopa luoda universumin varsinainen nainen dokumentissa, josta tai missä hän on elänyt, mistä (joskus mihin) muut haluaisivat elää." / vet inte mer ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 28 maj, 2009

Carl R. Westerling – Det halva fotografiet

Jag föds under det sista året av det glada åttiotalet i en förort sydost om Stockholm. Men växer upp och går i skolan gör jag nere i Södermanland, ständigt omfamnad ...

Av: Carl R. Westerling | Utopiska geografier | 10 september, 2012

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 6

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 13 juli, 2013

Det underbara. Aragon, Breton och begäret

Ett av alla upptänkliga sätt att närma sig surrealismen är att studera dess teoretikers och utövares syn på sexualitet och begär, menar Tidningen Kulturens Roberth Ericsson. Åtskilligt kunde naturligtvis sägas ...

Av: Roberth Ericsson | Essäer om konst | 30 juni, 2010

Ett subjektivt försök till ett ifrågasättande av det kända

Föreställningen Farfar var Samuraj (och dödade massa amerikaner) hade sin urpremiär på Pusterviksteatern i Göteborg den 4 april. Skådespelaren David Fukamachi Regnfors kör i föreställningen en enmansshow, på utsidan till ...

Av: Linda Johansson | Kulturreportage | 19 april, 2011

Om utforskningen av våre liv

Våre personlige prosjekt og forbindtligheter er rotfestet i fortellerkategorien. Å være menneske er å ha et liv å leve og et liv å føre; og veien inn til hva det er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 26 maj, 2009

Aleister Crowley

Från djävulen till Buddha

Det goda rykte buddhismen har i våra dagar har den inte alltid åtnjutit. Länge sågs den som full av vidskepelse och många påstod att den var ateistisk. Numera ses ...

Av: Gustaf Redemo | Agora - filosofiska essäer | 28 oktober, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.