En av Sveriges starkaste liberala röster

Det första intrycket av Dilsa Demirbag-Sten är hennes energi och engagemang. Redan innan vi har satt oss vid ett bord för att diskutera hennes nya biografi Fosterland, har hon hunnit ...

Av: Waldemar Ingdahl | 27 Maj, 2010
Övriga porträtt

Veckans Bodström

Förre justitieministern, fotbollspelaren och deckarförfattaren Thomas Bodström har skrivit en bok som avslöjar det som alla redan för länge sedan visste. Dessutom tycker han att socialdemokraterna ska förnya sig genom ...

Av: Gregor Flakierski | 29 Maj, 2011
Veckans titt i hyllan

Attraktionslagen gäller alltid

Du känner till attraktionslagen. Den styr dig när du blir förälskad och när någon blir förälskad i dig. Jag drogs till min nuvarande hustru, jag drabbades inte av henne. Jag ...

Av: Stefan Whilde | 01 juli, 2013
Stefan Whilde

Veckan från hyllan, Vecka 24-2013

Rasisterna i SD (Sicherheitdienst? Det skulle förklara en del) har varit i blåsväder (igen) eftersom de uppbär massa partistöd för mandat som ingen företräder. De får helt enkelt pröjs för ...

Av: Gregor Flakierski | 08 juni, 2013
Veckans titt i hyllan

Om Kazuo Ishiguro



Sitt namn till trots hör Kazuo Ishiguro till den nu drygt medelålders generationen av engelska författare där många för övrigt kommer från länder och städer långt bortom det förenade kungadömet, som Kanada, Australien, Nya Zeeland och forna kolonier som Singapore och Hong Kong, och i Afrika. 

Den fulländade butlern


Ishiguros varsamt satiriska sederoman drabbar en hel personlighetstyp, den som inte ifrågasätter, den plikttrogne men fantasilöse medlöparen. Sin spegling på ett mera aktivt plan har butlern i lord Darlington som visar sin kaliber när han avskedar två tjänsteflickor efter många års klanderfri tjänst för inget annat skäl än att de råkar ha judiskt blod. Där ställer butlern upp på sin herres infall trots miss Kentons protester och förtvivlan. Senare ångar sig lorden, men då det för sent. Och inte ens då tillåter sig butlern att klandra sin herres hjärtlöshet. Sådana känslor hör inte till hans roll. Den fulländade tjänaren har inte plats för civilkurage och kritiskt tänkande. Någon gång hamrar Ishiguro kanske in sina sanningar lite väl eftertryckligt, men hans roman är berättartekniskt driven, och den är tänkvärd. Under den polerade ytan döljs förrädiska djup.

Som sexåring i början av sextiotalet kom han till England och är alltså sedan barnsben naturaliserad. Men han är uppfostrad enligt strikt japansk tradition, och hans båda romaner ”Berg i fjärran” och ”Konstnär i den flytande världen” var förlagda till Japan. De handlade om sken och verklighet, och förljugenhet och sanning, med en berättare som ljög raffinerat.

Samma ämne återkom i hans tredje roman som han fick det prestigefyllda Booker-priset för 1989: ”Återstoden av dagen”. Men där valde han en typiskt engelsk miljö, de pastorala grevskapen i söder och väster, Sussex och Somerset, Devon och Cornwall. Och som huvudperson uppträdde en överklassbutler. Något mera brittiskt kan knappast tänkas, men någon nära släkting till den jovialiske Jeeves hos P. G. Wodehouse, den mest välkände av alla litteraturens butlers, var denne Stevens inte alls. Det är en skicklig psykologisk roman som kastar sitt ironiska ljus över åtskilliga företeelser, bruk och seder.

Det är en jagberättelse där huvudpersonen hela tiden avslöjar saker som han aldrig tillåter sig själv att bli medveten om, och den för därmed vidare temat från de båda föregående böckerna, men den förnyar också en inhemsk tradition med rötter i 1800-talet. Till romanens mödrar hör säkert bland andra den psykologiskt skarptänkta och kvicka Jane Austen. Underdrifterna är genomgående i denna mycket underhållande men samtidigt tragiska roman om ett förfelat och bortkastat liv, om en man som söker en roll och fulländar den till priset av bottenfrusna känslor.

Mr. Stevens har levt med ständiga skygglappar. Han underordnar sig ängsligt sin herre, lorden på herresätet Darlingtron Hall, som han hyser obegränsad respekt och beundran för och vars beslut han lär sig att aldrig ifrågasätta. Nu är det 1956 – tiden råkar sammanfalla med Ishuguros eget födelseår. Atmosfären av fattig efterkrigstid i boken bygger alltså knappast på självsyn men är trots det övertygande. Lord Darlington har dött och godset har övergått till en rik amerikan vars handfasta skämt den förfinade butlern pliktskyldigast försöker lära sig att uppskatta.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men han är en man fullständigt renons på humor, det är ett av hans stora karaktärsfel (han har en del andra lika grava) fast han vägrar inse det. Efter alla år av tjänande får han en semestervecka och får låna sin arbetsgivares lyxiga Ford, och det ger upphov till förvecklingar. När han tar in på ett lantligt värdshus flockas byborna kring honom, och han gör inget för att ta dem ur villfarelsen att han skulle vara en betydande godsherre. Han ljuger inte direkt, men han lägger sanningen till rätta. Det är bara traktens doktor som genast genomskådar det hela, men han håller god min. Den episoden är betecknande, någon stark egen personlighet och integritet har butlern inte, trots sitt säkra yttre.

Hans tjänande liv läggs fram i minnets förskönande ljus. Läsaren kan tidigt skilja sken från verklighet fast butlern själv inte kan eller vill det. Yrket har gått i arv, fadern var också butler och tjänstgjorde som skröplig åldring några nådeår på Darlington Hall. Kontrasten hos sonen mellan stram attityd och ishjärta inskärps, ibland kanske lite för kraftigt. Darlington Hall fungerar som sambandscentral mellan nazisterna och deras engelska sympatisörer som vill revidera Versailles-fredens statuter. Ribbentrop ränner hemvant i huset. Först när kriget är över går det upp för butlern att han tjänat en tvetydig herre. I själva verket är lorden en uppblåst åsna. Den sena insikten söker butlern gömma undan, och medan det beger sig finns den inte alls, tvärtom tror han sig tjäna ett lysande och betydelsefullt följe. På en av lordens många utrikespolitiska mutmiddagar är det förstås Mr Stevens som passar upp. Bland annat tas han uppmärksamhet i anspråk av en fjant som har skoskav. Samtidigt ligger fadern i ett vindskyffe, slagrörd och döende. Men att vara vid hans dödsbädd har butlern inte tid till, hans värv bland de politiska kannstöparna vid middagsbordet är viktigare.

Han är duktig på att rationalisera bort sina samvetskval. Han funderar över begreppet ”värdighet” och kommer med pompösa definitioner. Han hämtar sin förebild hos de allra främsta inom yrket och söker efterlikna dem intill förblandning och självutplåning. En lika avslöjande snedbelysning kastas över hans relationer till husföreståndarinnan på godset, Miss Kenton, som ger honom åtskilliga tydliga inviter under årens lopp. Men sådant är bortkastat på denne stenstod till och med under det möte sent i livet som han upplever när han åker hela vägen västerut till Cornwall för att träffa henne. Masken rämnar för ett ögonblick när han förstås vidden av sitt misslyckade liv. Tårarna stiger i hans ögon, men bara tillfälligt. Sedan är han återigen sitt gamla jag och ordnar in sig i selen. Han ska förbättra sina färdigheter i skämtsamhet och anstränga sig för sin nye herres skull: ”Det borde innebära, hoppas jag, att jag kan ge min arbetsgivare en glad överraskning när han anländer.”

Ishiguros varsamt satiriska sederoman drabbar en hel personlighetstyp, den som inte ifrågasätter, den plikttrogne men fantasilöse medlöparen. Sin spegling på ett mera aktivt plan har butlern i lord Darlington som visar sin kaliber när han avskedar två tjänsteflickor efter många års klanderfri tjänst för inget annat skäl än att de råkar ha judiskt blod. Där ställer butlern upp på sin herres infall trots miss Kentons protester och förtvivlan. Senare ångar sig lorden, men då det för sent. Och inte ens då tillåter sig butlern att klandra sin herres hjärtlöshet. Sådana känslor hör inte till hans roll. Den fulländade tjänaren har inte plats för civilkurage och kritiskt tänkande. Någon gång hamrar Ishiguro kanske in sina sanningar lite väl eftertryckligt, men hans roman är berättartekniskt driven, och den är tänkvärd. Under den polerade ytan döljs förrädiska djup.

 

 

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

August Strindberg 2012

Om August Strindbergs liv, leverne, texter och persona tvistar de lärde ständigt. De flesta har en uppfattning om Strindberg och ofta en ganska stark sådan. Det är anmärkningsvärt att en ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 07 januari, 2012

Illustration: Hebriana Alainentalo

Fantasi och mening

Kärleken har behov av verklighet.

Av: Tidningen Kulturen | Melker Garay : Reflektioner | 15 september, 2015

En intervju med Markus Andersson

Konst har alltmer kommit att handla om att provocera, utmana konventioner och tänja på gränserna för det acceptabla. Samtidigt kan man skönja ett växande intresse för figurativt måleri och traditionellt ...

Av: Tobias Ridderstråle | Konstens porträtt | 18 februari, 2013

I juletid blommar körsbärsträden i Central Park

Efter en tolvtimmars flygresa över Atlanten i ”monkeyclass” kan det kännas skönt att sträcka på benen med en promenad. Vi är på besök hos dottern och ska fira jul på ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 15 januari, 2012

Det är som om öarna åter stiger upp för min syn

Det är som om öarna åter stiger upp för min syn   Klipporna på Färöarna är otaligt många och fantastiskt vackra. Har rest på många sätt, och i många länder, men särskilt starkt ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 09 februari, 2007

Det är vackert i sin uppgivenhet och i det vackra finns i sin…

I dessa dagar då samhället tampas med problem som utanförskap och ungdomar på glid, fyller två guldpärlor 30 år. Guldpärlor i form av film om just tonårens utmaningar, utanförskap och ...

Av: Nicole E. Wallenrodhe | Essäer om film | 24 april, 2013

Europas vatten

Att Försvaret bitit sig fast vid Vättern som föreslaget utökat övningsområde för militärt flyg oroar. Dessutom förmår man inte sända representanter till Ödeshög eller Jönköping för samråd om det som ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 15 november, 2011

Orientalism – västs syn på Öst

Foto: Simon Amarcord TEMA ÖST-VÄST Idéhistorikern Mohammad Fazlhashemi beskriver hur den västerländska självbilden vuxit fram i kontrast till ett, mer eller mindre, konstruerat Öst. Resor till fjärran länder i syfte att upptäcka ...

Av: Mohammad Fazlhashemi | Essäer om samhället | 30 april, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.