Intervju med författaren Mikael Sundqvist

- Då visste jag allt om livet och skulle skriva om det, säger Mikael Sundqvist om sitt 17-åriga jag och skrattar. Han talar om drömmen om boken. Boken med stort B ...

Av: Johann Bernövall | 03 december, 2012
Litteraturens porträtt

Omöjlig intervju med Aleister Crowley, del 7 av 666

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Johan von Fritz, Freke Rähiä | 31 oktober, 2012
Övriga porträtt

Monster och sexualitet i skräckfilm

Med en lång spöklik inledning förs publiken sakta ombord på rymdskeppet Nostromo. Karaktärerna omges av mörker och dova ljud som vibrerar i bakgrunden och ger en känslan av ett enormt ...

Av: Sara Larsson | 16 oktober, 2011
Essäer om film

Bild Hebriana Alainentalo

Den plågade postmoderna kroppen

Kroppen är smickrad, tränad, ibland plågad (av oss) i tron på dennes onödighet och på den totala övertygelsen om sin icke återuppståndelse. Vi konstruerar vår kropp för att den ska likna ...

Av: Guido Zeccola | 01 november, 2016
Essäer om samhället

Om Kazuo Ishiguro



Sitt namn till trots hör Kazuo Ishiguro till den nu drygt medelålders generationen av engelska författare där många för övrigt kommer från länder och städer långt bortom det förenade kungadömet, som Kanada, Australien, Nya Zeeland och forna kolonier som Singapore och Hong Kong, och i Afrika. 

Den fulländade butlern


Ishiguros varsamt satiriska sederoman drabbar en hel personlighetstyp, den som inte ifrågasätter, den plikttrogne men fantasilöse medlöparen. Sin spegling på ett mera aktivt plan har butlern i lord Darlington som visar sin kaliber när han avskedar två tjänsteflickor efter många års klanderfri tjänst för inget annat skäl än att de råkar ha judiskt blod. Där ställer butlern upp på sin herres infall trots miss Kentons protester och förtvivlan. Senare ångar sig lorden, men då det för sent. Och inte ens då tillåter sig butlern att klandra sin herres hjärtlöshet. Sådana känslor hör inte till hans roll. Den fulländade tjänaren har inte plats för civilkurage och kritiskt tänkande. Någon gång hamrar Ishiguro kanske in sina sanningar lite väl eftertryckligt, men hans roman är berättartekniskt driven, och den är tänkvärd. Under den polerade ytan döljs förrädiska djup.

Som sexåring i början av sextiotalet kom han till England och är alltså sedan barnsben naturaliserad. Men han är uppfostrad enligt strikt japansk tradition, och hans båda romaner ”Berg i fjärran” och ”Konstnär i den flytande världen” var förlagda till Japan. De handlade om sken och verklighet, och förljugenhet och sanning, med en berättare som ljög raffinerat.

Samma ämne återkom i hans tredje roman som han fick det prestigefyllda Booker-priset för 1989: ”Återstoden av dagen”. Men där valde han en typiskt engelsk miljö, de pastorala grevskapen i söder och väster, Sussex och Somerset, Devon och Cornwall. Och som huvudperson uppträdde en överklassbutler. Något mera brittiskt kan knappast tänkas, men någon nära släkting till den jovialiske Jeeves hos P. G. Wodehouse, den mest välkände av alla litteraturens butlers, var denne Stevens inte alls. Det är en skicklig psykologisk roman som kastar sitt ironiska ljus över åtskilliga företeelser, bruk och seder.

Det är en jagberättelse där huvudpersonen hela tiden avslöjar saker som han aldrig tillåter sig själv att bli medveten om, och den för därmed vidare temat från de båda föregående böckerna, men den förnyar också en inhemsk tradition med rötter i 1800-talet. Till romanens mödrar hör säkert bland andra den psykologiskt skarptänkta och kvicka Jane Austen. Underdrifterna är genomgående i denna mycket underhållande men samtidigt tragiska roman om ett förfelat och bortkastat liv, om en man som söker en roll och fulländar den till priset av bottenfrusna känslor.

Mr. Stevens har levt med ständiga skygglappar. Han underordnar sig ängsligt sin herre, lorden på herresätet Darlingtron Hall, som han hyser obegränsad respekt och beundran för och vars beslut han lär sig att aldrig ifrågasätta. Nu är det 1956 – tiden råkar sammanfalla med Ishuguros eget födelseår. Atmosfären av fattig efterkrigstid i boken bygger alltså knappast på självsyn men är trots det övertygande. Lord Darlington har dött och godset har övergått till en rik amerikan vars handfasta skämt den förfinade butlern pliktskyldigast försöker lära sig att uppskatta.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men han är en man fullständigt renons på humor, det är ett av hans stora karaktärsfel (han har en del andra lika grava) fast han vägrar inse det. Efter alla år av tjänande får han en semestervecka och får låna sin arbetsgivares lyxiga Ford, och det ger upphov till förvecklingar. När han tar in på ett lantligt värdshus flockas byborna kring honom, och han gör inget för att ta dem ur villfarelsen att han skulle vara en betydande godsherre. Han ljuger inte direkt, men han lägger sanningen till rätta. Det är bara traktens doktor som genast genomskådar det hela, men han håller god min. Den episoden är betecknande, någon stark egen personlighet och integritet har butlern inte, trots sitt säkra yttre.

Hans tjänande liv läggs fram i minnets förskönande ljus. Läsaren kan tidigt skilja sken från verklighet fast butlern själv inte kan eller vill det. Yrket har gått i arv, fadern var också butler och tjänstgjorde som skröplig åldring några nådeår på Darlington Hall. Kontrasten hos sonen mellan stram attityd och ishjärta inskärps, ibland kanske lite för kraftigt. Darlington Hall fungerar som sambandscentral mellan nazisterna och deras engelska sympatisörer som vill revidera Versailles-fredens statuter. Ribbentrop ränner hemvant i huset. Först när kriget är över går det upp för butlern att han tjänat en tvetydig herre. I själva verket är lorden en uppblåst åsna. Den sena insikten söker butlern gömma undan, och medan det beger sig finns den inte alls, tvärtom tror han sig tjäna ett lysande och betydelsefullt följe. På en av lordens många utrikespolitiska mutmiddagar är det förstås Mr Stevens som passar upp. Bland annat tas han uppmärksamhet i anspråk av en fjant som har skoskav. Samtidigt ligger fadern i ett vindskyffe, slagrörd och döende. Men att vara vid hans dödsbädd har butlern inte tid till, hans värv bland de politiska kannstöparna vid middagsbordet är viktigare.

Han är duktig på att rationalisera bort sina samvetskval. Han funderar över begreppet ”värdighet” och kommer med pompösa definitioner. Han hämtar sin förebild hos de allra främsta inom yrket och söker efterlikna dem intill förblandning och självutplåning. En lika avslöjande snedbelysning kastas över hans relationer till husföreståndarinnan på godset, Miss Kenton, som ger honom åtskilliga tydliga inviter under årens lopp. Men sådant är bortkastat på denne stenstod till och med under det möte sent i livet som han upplever när han åker hela vägen västerut till Cornwall för att träffa henne. Masken rämnar för ett ögonblick när han förstås vidden av sitt misslyckade liv. Tårarna stiger i hans ögon, men bara tillfälligt. Sedan är han återigen sitt gamla jag och ordnar in sig i selen. Han ska förbättra sina färdigheter i skämtsamhet och anstränga sig för sin nye herres skull: ”Det borde innebära, hoppas jag, att jag kan ge min arbetsgivare en glad överraskning när han anländer.”

Ishiguros varsamt satiriska sederoman drabbar en hel personlighetstyp, den som inte ifrågasätter, den plikttrogne men fantasilöse medlöparen. Sin spegling på ett mera aktivt plan har butlern i lord Darlington som visar sin kaliber när han avskedar två tjänsteflickor efter många års klanderfri tjänst för inget annat skäl än att de råkar ha judiskt blod. Där ställer butlern upp på sin herres infall trots miss Kentons protester och förtvivlan. Senare ångar sig lorden, men då det för sent. Och inte ens då tillåter sig butlern att klandra sin herres hjärtlöshet. Sådana känslor hör inte till hans roll. Den fulländade tjänaren har inte plats för civilkurage och kritiskt tänkande. Någon gång hamrar Ishiguro kanske in sina sanningar lite väl eftertryckligt, men hans roman är berättartekniskt driven, och den är tänkvärd. Under den polerade ytan döljs förrädiska djup.

 

 

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Vegetarianism – Om vördnad för livet

En nations storhet och dess moraliska utveckling kan bedömas utifrån hur deras djur behandlas. (Ghandi) Mänskligheten tycks idag stå vid ett vägskäl. Den stora välfärdsökningen i västvärlden har tveklöst andra mindre goda ...

Av: Lena Månsson | Essäer | 15 september, 2013

Omlästa klassiker: Per Olov Enquists Nedstörtad Ängel

Omlästa klassiker: Per Olov Enquists Nedstörtad Ängel Mycket har sagts och mycket har skrivits om Per Olof Enquist och hans författarskap alltsedan romandebuten med Kristallögat 1961. Drygt fyrtio år senare nämns ...

Av: Patrik Tornéus | Essäer om litteratur & böcker | 08 februari, 2007

Vågskvalp av Hebriana Alainenatalo

En diktares svårighet …

Min prosalyrik, lyrik och poetik vilar på samma grund och bär på samma byggklossar. Det som sker är att något dras ifrån, något kommer till; allt i ett sökande efter ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 24 april, 2015

Strofer av Emily Brontë i översättning av Erik Carlqvist

I Harold Blooms bok Hur du ska läsa och varför kallar han, beundrande men litet klichéartat, Emily Brontë för "Svindlande höjders sibylla". I sin kommentar till dikten Stanzas, nedan "Strofer", visar ...

Av: Emily Brontë | Kulturreportage | 06 april, 2013

Att förstå ”med” sig själv. Om Sapfo och Alkaios

”Eros skakar mig motståndslöst än en gång –ljuvligt stingande, obetvingliga djur!”(Sapfo) Kan en liten bok som innehåller fragment från en tid utanför tiden alstra i mig samma darrning som jag känner ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 20 april, 2013

Jag drömde om Cornell…igen

Egentligen är det en ganska osannolik historia. En tjugosjuårig försäljare av designade textilier råkar av en slump få syn på en collageroman av Max Ernst, La Femme 100 têtes, blir ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 16 januari, 2017

Infernaliska vindar: håll i tanten

Vi här mitt i Sverige, invid sjön Vättern, har haft flera dagars intensiv vind. Härligt, för det känns nästan som att vara ute till sjöss. Men vi upplever vinden på ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 23 april, 2013

Gabriella Olsson. Foto: Anna Langseth

Är det skamlöst att tigga?

Är tiggarna ”skamlösa” och ”moraliskt lägre stående”?

Av: Gabriella Olsson | Gästkrönikör | 03 mars, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.