Nostalgi över en liberal vägröjare

Nyligen avled George McGovern (1922-2012). Han blev 90 år, men hur många svenskar minns honom annat än möjligen som den man som vid presidentvalet 1972 gick mot en brakförlust medan ...

Av: Bertil Falk | 19 september, 2013
Övriga porträtt

Queerspel

  Scen ur spelet Bully. Queerspel Efter att spelet Bully (recenserat i Kulturen 2006-12-08) kommit ut dröjde det inte länge förrän man på forumet gaygamer.net (en site för "boys who like boys who ...

Av: Calle Hedrén | 16 februari, 2007
Essäer om samhället

Funderingar runt det estetiska

Vad är estetik? Jag tror inte att jag – ens bland mina litterära och filosofiska vänner – är ensam om att någon gång ägnat saken en åtminstone hastig tanke. Varefter ...

Av: Carsten Palmer Schale, | 19 juli, 2012
Agora - filosofiska essäer

Veckan från hyllan, Vecka 14 - 2012

 På fredag fyller Ingvar Kamprad år. Jag visserligen inte för vana att hylla gamla nazister, men visst är Kamprad ett fenomen. Gammal nasse som sagt, skatteflykting, och alkis därtill, men ...

Av: Gregor Flakierski | 31 mars, 2012
Veckans titt i hyllan

Lillian Ross

Lillian Ross 1918-2017



”Tell you what, Huston said, in his amazed tone. I´m going to show you how we make a picture! And then come out to Hollywood and you can see everything that happens to the picture out there!”  Det där står ett par sidor in i en klassisk bok om amerikansk film, ”Picture” av Lillian Ross. Från början kom den i fem avsnitt i The New Yorker 1952 och som bok året därpå, och i en mängd upplagor sedan dess – min är en drygt tjugo år yngre pocketupplaga från Penguin 
Lillian Ross som var född Rosovsky levde under många år nära den andre redaktören för The New Yorker, William Shawn, utan att gifta sig med honom – han var redan gift. Om det skrev hon sent i livet ”Here but not there – a love story”, en avslöjande bok från 1998 som många tyckte var onödigt okänslig och alltför indiskret, inte minst med tanke på Shawns hustru och barn (han själv var död vid det laget). I tre av sina böcker samlade hon texter från The New Yorker, särkilt de som hade tryckts under rubriken ”Talk of the Town”. I en annan porträtterade hos den liberale politikern Adlai Stevenson som gärna hade fått bli president, och i en tredje gav hon sin syn på en annan legend: ”Moments with Chaplin”. Och hon skrev minnesvärt om Hemingway, i en tidig New Yorker-artikel.

Annons:

När budet om hennes bortgång den tjugonde september vid nittionio års ålder kom tog jag fram den och läste den på nytt, och frapperades från första sidan av hur rapp, rolig och respektlös hon var. Hon var en i raden av USAs tuffa kvinnliga reportrar liksom Dorothy Thompson och Martha Gellhorn (de båda var gifta med var sin nobelpristagare, fast det var övergående: Sinclair Lewis och Ernest Hemingway).

Filmen det handlar om i ”The Picture” är ”The Red Badge of Courage” som John Huston regisserade och där Audie Murphy, andra världskrigets kanske mest medaljerade soldat, spelade huvudrollen. Den baserades på naturalisten Stephen Cranes roman från 1895, skriven av en tjugofyraåring utan egen erfarenhet av krig. Crane levde bara några få år till men hann med dels den naturalistiska kortromanen ”Maggie, A Girl of the Streets”, om en prostituerad i det beryktade Bowery i södra änden av Manhattan, dels en handfull noveller. ”The Open Boat” som är den kanske bästa beskriver de trettio timmar han och andra drev omkring skeppsbrutna när deras båt till Kuba gått under. Hans western-novell ”The Bride Comes to Yellow Sky” liksom hans historia ”The Blue Hotel” hör till en amerikansk kanon.

”The Red Badge of Courage” som är mera impressionistisk än realistisk fanns på den obligatoriska litteraturlistan när jag läste amerikansk litteratur på Dartmouth College i New Hampshire för mer än femtio år sedan, och det skulle inte förvåna mig om den fortfarande är obligatorisk: historien om en soldat som förirrar sig ut i skogarna under ett slag i amerikanska inbördeskriget och förlorar all orientering. Helheten bryts upp i fragment, lika förvirrande som krigshändelserna måste ha tett sig för den som tvangs delta i dem. Likheten med perspektivet underifrån i Tolstojs ”Krig och fred” är nog inte tillfällig. Under sina sista år bodde Crane i England där författarkollegerna H. G. Wells och Joseph Conrad hörde till hans umgänge – han avled i Schwarzwald av tuberkulos 1900.

Hustons film blev hyfsat bra, Lillian Ross undersökande reportage om hur den kom till är ännu bättre, dels för att hon utan att imponeras ger snabba porträtt av de närmast inblandade, förutom John Huston bland annat filmmogulen Louis B. Mayer på hans vräkiga kontor där allt är gräddfärgat, och dels för att hon visar hur mycket folk som var inblandat och hur komplicerad en filmproduktion redan den gången var. Lillian Ross hörde till de flitiga skribenterna i The New Yorker, med över femhundra artiklar från starten 1945. Den sista kom för bara fem år sedan, när J. D Salinger dog. Han var hennes nära vän, om honom skrev hon personligt och bra. (Jag kan tänka mig att han som var sjukligt skygg roterar i sin grav när den nya närgångna spelfilmen om hans liv snart har premiär).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Lillian Ross som var född Rosovsky levde under många år nära den andre redaktören för The New Yorker, William Shawn, utan att gifta sig med honom – han var redan gift. Om det skrev hon sent i livet ”Here but not there – a love story”, en avslöjande bok från 1998 som många tyckte var onödigt okänslig och alltför indiskret, inte minst med tanke på Shawns hustru och barn (han själv var död vid det laget). I tre av sina böcker samlade hon texter från The New Yorker, särkilt de som hade tryckts under rubriken ”Talk of the Town”. I en annan porträtterade hos den liberale politikern Adlai Stevenson som gärna hade fått bli president, och i en tredje gav hon sin syn på en annan legend: ”Moments with Chaplin”.  Och hon skrev minnesvärt om Hemingway, i en tidig New Yorker-artikel.

En som reste ragg när hennes avslöjande bok om åren med William Shawn kom var Renata Adler, en annan av The New Yorkers bitska och orädda skribenter som också attackerade andras historieskrivning om den tidskriften, som jag för några år sedan rapporterade om här:

 

 

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Vad sysslar du med?

Jag är argJag är arg på världenMen mest är jag förbannad på digFör jag trodde att du var annorlundaTrodde att du var rättvisans ansikteFaktiskt så trodde jag blint på den ...

Av: Sofia Ahmad | Utopiska geografier | 10 januari, 2011

Eyvind Johnson och det röda Norrland

Allmänt sett skulle man kunna säga att en gemensam strävan hos norrländska författare finns i förhållandet att de önskar bryta sig loss och frigöra sig från det provinsiella arvet. Åtminstone ...

Av: Lars-Göran Söderberg | Litteraturens porträtt | 07 april, 2009

Paul de Man och litteraturen som självbiografi

Paul de Man föddes 1919 i Antwerpen, flyttade 1948 till USA där han dog 1983 i New Haven. Hans tid i Belgien präglades förstås av kriget och ockupationen; hans amerikanska ...

Av: Arne Melberg | Essäer om litteratur & böcker | 26 Maj, 2014

Barnet Felicia

Efter att ha läst åtskilliga recensioner, krönikor och intervjuer angående boken Felicia försvann vill jag nu genom egen läsning skapa mig en förståelse av texten och det tänker jag göra ...

Av: Else-Britt Kjellqvist | Essäer om litteratur & böcker | 17 januari, 2012

Veckan från hyllan, Vecka 26 - 2012

Det har varit val i Grekland. Huvudfrågan gick inte av för hackor – det gällde att rädda landet ut ur krisen. Valet vanns av det konservativa Ny demokrati. Vad som ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 22 juni, 2012

Vill du spotta i någons soppa?

TEMA KONST Att spotta i någons soppa Människor har mardrömmar om att göra konstiga och udda saker. Ibland känner man sig inställsam, som om man kysser chefen, fast man egentligen vill ...

Av: Niels Hebert | Kulturreportage | 03 mars, 2008

Ålderdom

Tre småkakor låg på assietten. Kaffet hängde i luften, timmen var slagen till mitt på dagen, det var halvtid. Hennes hand var knölig, hon satt och tittade ut genom fönstret ...

Av: Jenny Berggren | Gästkrönikör | 30 juli, 2013

Postludium

Och nu har många människor omkring mig dött. Denna höst har i mörkret tagit med sig släktingar och vänner, liksom vore det ett krigsfält. Hösten tog med sig också de sena illusionerna ...

Av: Guido Zeccola | Gästkrönikör | 24 oktober, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.