Frida Andersson, ”Ett hjärta av guld”. Foto och grafik: Julia Ingo.

Intervju: Frida Andersson

En och annan finlandssvensk artist, skådespelare eller annan kulturarbetare söker sig till Sverige, kanske främst för att nå en större publik. En av dem är sångerskan och låtskrivaren Frida Andersson.

Av: Thomas Wihlman | 25 april, 2016
Musikens porträtt

Det var en slump

Vi hade handlat båda två men i olika affärer. Mina kassar var fyllda med mat och hans med vin och en flaska vodka. Vi hade inte sett varandra på fjorton ...

Av: Björn Augustson | 12 januari, 2012
Gästkrönikör

Veckan från hyllan, Vecka 34-2012

Det rasar just nu en initierad debatt om Raoul Wallenberg. Var han verkligen en sådan hjälte, romantiseras han inte helt oförtjänt? Var det i själva verket inte så att det ...

Av: Gregor Flakierski | 18 augusti, 2012
Veckans titt i hyllan

Dagbok från en filmfestival

Parker Posey och Zoe Cassavetes. Foto: Carla Hagberg   Göteborgs årliga filmfest kändes mer filmfestival än någonsin. Lite ”Alla Var Där” stämning över det hela. Kulturenreportern och festivalanhängaren Joel var på plats för att få ...

Av: Joel Carlund | 21 februari, 2008
Essäer om film

Cecilia Persson Foto Jane Morén

Cecilia Persson – Författaren som tar ställning



Cecilia Persson är författaren som tar ställning. Just nu arbetar hon – bland annat - med sina böcker och är verksam kulturskribent, men hon har även en bakgrund som socialpedagog med ensamkommande flyktingbarn sedan 2013. Tillsammans med Agneta Pleijel, Anita Dorazio och Ewa-Andersson Wilks grundade hon 2011 frivilligorganisationen Etikkomissionen i Sverige som arbetar för asylsökandes rättigheter. Idag är hon aktiv som ideell asylaktivist.




– Det är en slags respit men också knepigt eftersom Sverige då indirekt har sagt att är det bättre efter gymnasietiden så finns inga asylskäl kvar om läget förbättrats i länderna som de ensamkommande har flytt ifrån. Det är både humant och inhumant och givetvis under så lång tid i Sverige har man integrerats och ingår i ett nätverk av sociala relationer och utvisningen är självklart i det perspektivet en obegripligt uppslitande separation.

Sverige och Afghanistan ingick förra året ett så kallat samförståndsavtal som innebär att personer som har fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd ska skickas tillbaka till Afghanistan. Har du märkt några konsekvenser av detta? 

– Det har haft förödande konsekvenser och nu är det politiska konfliktläget i Afghanistan så allvarligt: det är direkt inhumant och livsfarligt att skicka ungdomarna tillbaka. Utrikesdepartementet avråder svenskar att åka dit men samtidigt ska Sverige skicka ensamkommande dit. Det visar på en cynism och att människovärdet definitivt inte är lika för alla. Sedan på en vardaglig nivå så har de förändrade riktlinjerna skapat ett alarmerande psykiskt och känslomässigt dåligt mående, och självmorden är många. En majoritet av ungdomarna har kontakter med BUP eller äter psykofarmaka. Det här är också en målgrupp där många lider av posttraumatisk stress och där är stabilisering oerhört viktigt för att kunna behandla och nu är just det nästan omöjligt. Ja, det är mycket illa på så många olika plan. 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ett nytt politiskt beslut har tagits som innebär att asylsökande ungdomar får göra klart gymnasiestudier och sedan har sex månader på sig att få ett arbete och på detta sätt få uppehållstillstånd, hur tänker du kring detta?

– Det är en slags respit men också knepigt eftersom Sverige då indirekt har sagt att är det bättre efter gymnasietiden så finns inga asylskäl kvar om läget förbättrats i länderna som de ensamkommande har flytt ifrån. Det är både humant och inhumant och givetvis under så lång tid i Sverige har man integrerats och ingår i ett nätverk av sociala relationer och utvisningen är självklart i det perspektivet en obegripligt uppslitande separation. De ensamkommande har dessutom vant sig att leva i en demokrati och länderna de har flytt ifrån är inte demokratiska och exempelvis synen på sexualitet och intima relationer (äktenskap), skiljer sig radikalt åt. Det är olika kulturella normer och det i sig är ytterligare ett problem. Men är det fred och harmoni i hemländerna så kan givetvis de ensamkommade bidra med både en utbildningsnivå och ett demokratisk ”kapital” som kan gagna utvecklingen i hemländerna men det förutsätter att länderna är fungerande. 

Det har förekommit kritik senaste tiden om att det ska föregå sexuellt utnyttjande av dessa barn i HVB-hem. Det har insinuerats att detta skulle vara vanligt förekommande, kan du hålla med om det?

– Nej, finns inget som antyder att det skulle vara normaliserat eller vanligt förekommande. Om jag ska relatera till mina år som socialpedagog med ensamkommande så har jag kallats för ”mami” och ”bandi”, mamma och mormor och det finns inte i pojkarna föreställningsvärld att ”mami” eller ”banid” är sexuella objekt. Sedan är det klart att det förekommer ibland, precis som exempelvis på en skola att en lärare och elev intimiserar men vanligt och normaliserat så är svaret definitivt nej.

Det är viktigt att komma ihåg att man lever och arbetar väldigt nära på HVB-hem och på själva boendet är det svårt att dölja om något sådant skulle pågår. Det är en laglig skyldighet att anmäla ens vid blotta misstanke. Det här är en målgrupp som är ovanligt ”bevakad”: personal, gode män, mentorer, BUP och annan sjukvård, så kontrollen är även stor. Men när det förekommer så är det givetvis mycket allvarligt och oacceptabelt. Då ska det åtgärdas omedelbart och personal både få sparken och en varning. 

Skulle det ens, enligt dig, vara möjligt att detta kan förekomma i ”stor skala” utan att det uppmärksammats tidigare?

– Nej, absolut inte!

Hur har reaktionerna till dessa anklagelser sett ut inom nätverket bland både de ideella och ungdomarna?

– Starka och, i synnerhet bland medelålderskvinnor som arbetar både ideellt och professionellt så har det upplevts som ett förtal och djupt kränkande. Det har även fått fäste bland rasister och hotbilden ökade i samma sekund som dessa grundlösa åsikter börjad spridas. När så här allvarliga anklagelser kommer så måste den som påstår dylikt ha mycket på fötterna och kunna redogöra för källor som kan granskas. Det går inte att använda ”rykten”. Dessutom är det ett sekretessbrott att lämna ut uppgifter till media och privatpersoner. 

Stämmer det att det inte finns ett enda domslut för någon av dessa fall som det hänvisas till?

– Dom har inte fallit och klart att det får mycket uppmärksamhet, det får allting som rör ensamkommande och flyktingar negativt. Ingen dom har fallit heller, någonsin om sexuella brott. 

Vad blir effekterna av dessa spekulationer?

– Som sagt, att fördomar och rasism ökar, det är en tydlig effekt. Vidare har jag hört kvinnor som arbetar med ensamkommade på olika sätt som inte törs ge dem en kram offentligt, och det gäller även fosterföräldrar. Absurt. 

Tror du människor kan bli tveksamma att hjälpa till med ungdomar som volontärer för man vill inte få dessa etiketter på sig?

– Tveksamt eftersom jag tror att de flesta som är beredda att ta det steget redan är positivt inställda till ensamkommande och flyktingar och snarare vill arbeta emot myter och rasistiska fördomar men det kan givetvis finnas en rädsla, i synnerhet hos yngre kvinnor.

 

 

 

 

Linda Bönström

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Carl-Henning Wijkmark. Foto: Carl-Henning Wijkmark

”Allting har ett pris, bara människan har ett värde”

Min första kontakt med Carl-Henning Wijkmark blev läsningen av "Dressinen", där efter kom "Jägarna på Karinhall" följd av "Den svarta väggen", "Den moderna döden" som redan är en klassiker och ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 09 november, 2015

Sceniska rum: Scener från Odenplan. I samtal med John Jakobsson, konstnär

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Anders Nilsson | Reportage om scenkonst | 20 juli, 2014

Illustratör: Signe Collmo

Vad är upplysning?

Är arbetare och tänkare synonymer? Var det upplysningsidealet? Tänka för sig själv? Betrodd i sina hållningar; Principfast? Hinner den unge studenten eller äldre professorn tänka för sig själv? Behålla sina ...

Av: Arsho | Essäer om politiken | 09 juli, 2015

Janne Karlssons satyr

Jag heter Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Jag är förmodligen Sveriges mest refuserade serietecknare. Möjligen beror detta lite på att jag förmodligen även är sveriges ...

Av: Janne Karlsson | Utopiska geografier | 06 december, 2010

Turism som draglok

Det är lika bra att erkänna från början. Jag är ett turistiskt freak. Det innebär att jag sällan kan resa utan att turism som fenomen spökar i bakgrunden av mina ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 30 juli, 2012

En supernova av ljud

Tidningen Kulturen ger sig ut i den inre rymden och möter ljudpsykonauterna i Vrakets Position. Även om man är helt omgiven av musik kan man ibland känna en saknad. En diffus ...

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 17 februari, 2014

Svenska bilderbokskonstnärer från Adelborg till Adbåge

Barn har en inneboende drivkraft att upptäcka världen. Ordens magi i sagor och berättelser är viktiga för utvecklingen. Olika tider har gett olika svar på frågan vad en barnbok är ...

Av: Lena Månsson | Essäer om konst | 31 juli, 2013

To former for frihet

Dette essayet er om to former for frihet. Den ene beskriver jeg med ‘frihet fra’, mens den andre formen for frihet beskriver jeg med ‘frihet til’. I et stort antall ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 04 juni, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.