Del, relation, helhet, process, system, funktion. Upptäckt och utformning av ett sätt att…

Vetenskap-världsbild-sätt att tänka, det är, tror jag, den treenighet som bestämmer vårt sätt att vara och verka i världen. Och av dessa är det sättet att tänka som formar de ...

Av: Erland Lagerroth | 21 januari, 2013
Agora - filosofiska essäer

En essä om ingenting

”Tystnad”, svarade Murke. ”Jag samlar tystnad.” I Heinrich Bölls novell ”Doktor Murkes samlade tystnad” möter vi Murke som arbetar på en radiostation. En av hans egenheter är att han samlar på ...

Av: Mathias Jansson | 20 september, 2012
Essäer om konst

En liten text som e-krönika

några därför sprang sedan år erfaret med äldre hunna suput och redan lägesagent kollegan Jorden Grön redobogen sedermerae blott avantgardeavreagerande kraftigt på vårt närmsta avståndets mer än ständigt öppna bordellslinga bortom ...

Av: Stefan Hammarèn | 26 september, 2012
Stefan Hammarén

Näsornas näsbänderska

Så som de en del såg ut nånting i likhet amasonskorna, amasonskara, amasonszons tyngdupplyfterskorna till yes no right boxare som dotter H Duda Dada Yankovich plulubaschschiskans en rotryckerska avsluttråderska näsbänderska ...

Av: Stefan Hammarén | 21 november, 2012
Stefan Hammarén

Halldór Laxness

Halldór Laxness vibrationer



Halldór Laxness (1902-1998) var en komplex isländsk författare och människa. Som människa uppvisade han en svängning från socialistisk övertygelse till en mer neutral politisk ställning. Som författare berikade han hela den nordiska litteraturen genom att konfrontera klassisk isländsk litteratur mot mer modern. Hans romaner rymmer både stram tragedi och hejdlös surrealism och ironi. Humorn och civilisationskritiken går hand i hand och uppnår ett slags symbios.




 

 

Salka Valka är ett slags politisk kärlekshistoria. Atomstationen är först och främst en i isländsk tradition grundad polemik mot den amerikanska närvaron – och isländska politikers och militärers ”utförsäljning av landet”. Omlott förmedlar båda dessa romaner inte bara Laxness bredd och komplexitet, utan också hans rötter i, och försvar för, den isländska nationen och kulturen.

Annons:

Denna komplexa hållning förenar och utmynnar i en legering mellan folkkonst och politiskt patos, mellan realism i mer stark mening och ironi. Man kan tala om honom som en dialektisk författare. Han var under perioder både katolik och socialist – men under senare år alltså en mer nyanserad och neutral författare.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I hans stora produktion förmärks allt detta. I gränslandskapet mellan hans stora – och kanske mest kända – roman Salka Valka ( i två volymer 1931 och 1932) och exempelvis den både synnerligen kritiska, ironiska och humoristiska roman ”Atomstationen” (1948) kan detta påtagligt förnimmas. Hans i princip sista verk, Själavård vid Jökeln publicerades 1968. Laxness erhöll Nobelpriset i litteratur 1955. Hans stil är vindlande, skimrande och kraftfull i ett.

Salka Valka är ett slags politisk kärlekshistoria. Atomstationen är först och främst en i isländsk tradition grundad polemik mot den amerikanska närvaron – och isländska politikers och militärers ”utförsäljning av landet”. Omlott förmedlar båda dessa romaner inte bara Laxness bredd och komplexitet, utan också hans rötter i, och försvar för, den isländska nationen och kulturen.

Salka Valka är en berättelse om den starka tonåringen eller unga kvinnan from hennes tioårsdag tills hon blir 25, och är förmodligen en av världens bästa skildringar av just unga – och mycket unga – kvinnor. (I Sverige möjligen mest känd från dess filmversion från 1954, se länken nedan).

En stormig kväll kommer Sigurlina Jonsdottir med sin ännu inte tonåriga dotter Salka Valka till en isländsk fiskeby. Förgäves söker de natthärbärge hos Frälsningsarmén men tas i stället om hand av den råbarkade Steinthor Steinsson. De får stanna hos hans gamla släktingar för att hjälpa till att vakta djuren. Det uppstår ett förhållande mellan Sigurlina och Steinthor, det ser Salka med egna ögon, men när hon hör en pojke kalla hennes mor hora, går hon till anfall och slåss.
Skolläraren ordnar så att en pojke, Arnaldur Björnsson, kommer och läser med Salka. Barnen blir snart goda vänner.

På ett möte talar Arnaldur uppviglande men får mothugg av Salka. Vad händer om vi begär så mycket betalt att Bogesen inte vill köpa fisken? undrar hon. Mötet slutar i slagsmål.
Salka får besök av Arnaldur som berättar att han bildat en fackförening i natt. Här ska bli strejk, säger han.

Bogesen drabbas av strejk. Samtidigt växer det hastigt fram en ny närhet mellan Salka och Arnaldur. De är förälskade i varandra.

Steinthor återvänder hem. Han söker upp Salka som han en längre tid har skickat pengar till - under annat namn -- och hon har använt dem. Han är rik nu, säger han och kysser henne. Sedan går han, men han lovar återkomma.

Salka och Arnaldur är tillsammans. Du är mitt liv, säger hon. När du reser, är mitt liv slut.
Strejken avblåses. Bogesen har inte gett med sig. I stället har Steinthor övertagit hans företag och lyckats få i gång fisket utan att böja sig. Sillen går till nu, säger han.

Arnaldur får jobb som guide åt en kvinnlig amerikansk turist. En månad ska han vara borta för att visa henne och hennes två manliga följeslagare runt landet.

Steinthor kommer hem till Salka. Då, för tio år sedan, misslyckades han att ta henne, berättar han, men nu! Ta mig då, skriker Salka och klipper sedan till honom.

Arnaldur återvänder efter månaden som guide. Salka ber att få veta sanningen om hans planer. Jag har misslyckats här, säger han. Han vill resa bort -- men ändå inte lämna henne. Dessutom fattas 300 kr till biljetten.

Nu löser jag dig ur fångenskapen, säger Salka och ger Arnaldur 340 kr, när båten ska gå om en halvtimma. Jag ska stanna hos dig, säger han. Du ska resa -- för min skull, säger hon. Det är min livsuppgift. Salka, jag kallar på dig, när jag dör, säger han.” (Svensk filmdatabas).


Salka Valka var en milstolpe i Laxness karriär, men folk blev oense om den representerade höjden på hans ungdomsskildringar eller början på hans mer mogna verk.

Atomstationenslutsåldes redan på utgivningsdagen.

Ugla, en landsortsflicka, flyttar från en avlägsen del på norra Island till Reykjavik. Hon möter en värld som är helt skild från hennes tidigare erfarenheter:

Politiker och militärer rör sig fritt i staden,och hon uppfattar stadsborna som bortskämda, snobbiga och arroganta i kontrast till hur det är och var i den rurala miljö hon själv kommer ifrån,där de isländska sagorna från medeltiden utgör grunden för det människor diskuterar och ser som mer viktigt än ”realiteten”. Dessa historiska trådar ses som mycket mer viktiga och som grunden för det mönster som äger betydelse. Premiärministern säljer sålunda ut landet genom delvis hemliga överenskommelser med amerikanarna. Ugla är dock även kritisk till mycket annat. Där och då kommer hon i kontakt med kommunister och anarkister och protesterar kraftfullt mot planerna på att bygga en atomstation på Island. Efter en kort relation med Búi Árland, beslutar sig Ugla för att återvända till den självmedvetna polisman som är far till hennes nyligen födda barn.

Halldór Guðjónsson föddes i Reykjavik, men flyttade 1905 med sina föräldrar Sigríður Halldórsdóttir och Guðjón Helgi Helgason till den plats som senare skulle ge honom hans författarnamn: Laxness i Mosfellsbær. Han var förtjust i att läsa böcker och skriva historier, och vid 14 års ålder fick han en första text publicerad i dagstidningen Morgunblaðið, under signaturen "H.G.". Detta var början på ett produktivt skrivande, som till slut skulle omfatta 51 böcker, varav den första gavs ut 1919.

Den unge Halldór Laxness reste mycket i Europa och i mitten på 1920-talet omvändes han till katolicismen, något som starkt avspeglades i hans författarskap genom självbiografiska och reflekterande verk. Han tog dessutom namnet Kiljan efter irländska St Kilian. Halldór Laxness religiositet var emellertid inte särskilt långlivad; under en tur till Amerika blev han istället övertygad socialist, och hans romaners tematik följde efter. Senare tog han,som antytts, avstånd även från detta, och blev åtminstone mer neutral och nyanserad.

"Jag tänker på de underbara människor från folkdjupet som fostrade mig. Jag tänker på min far och på min mor. Och jag tänker särskilt på min gamla mormor, som lärde mig många hundra verser av gammal isländsk poesi, innan jag lärde mig alfabetet. [...]

Jag frågade mig den kvällen på mitt skånska hotellrum: Vad kan framgång och berömmelse ge en diktare? En viss materiell lycka, det är klart, som en följd av pengar. Men om en isländsk skald glömmer sitt ursprung ur folkdjupet, där sagan bor; om han mister förbindelsen med och pliktkänslan mot det tillbakaträngda livet, som min gamla mormor lärde mig att vörda – då är berömmelse och välstånd ganska likgiltiga." (Ur det tal Halldór Laxness höll vid nobelfesten 1955)

 

 

Filmen Salka Valka 

 

https://www.youtube.com/watch?v=w9zHiH4tXck

 

 

Carsten Palmer Schale

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Brev från Sverige - till Susan Sontag, in memoriam

I. Susan. Jag är i Sverige. Tiden går ifrån och hinner i kapp. Efter att första gången ha sett Duett för kannibaler (1969) var min tanke att kritiken, med undantag ...

Av: Peter Lucas Erixon | Litteraturens porträtt | 18 december, 2007

När farfar blev blåsippa Om döden i barnboken

Hur handskas barnbokslitteraturen med döden? Vad är relevant att säga till de minsta barnen om döden när en anhörig går bort? Finns det något bra sätt att ta upp denna ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 16 mars, 2012

Malin Lagerlöf Foto Ulrica Zwenger

Malin Lagerlöf och Tom Malmquist - drabbade av det ofattbara

Elisabeth Tegelberg är tillbaka med en litterär essä.

Av: Elisabeth Tegelberg | Essäer om litteratur & böcker | 09 oktober, 2016

PÅ VÄG MOT MUSIKEN – Del 1: Musiken och ordet

Denna text vill vara den första delen av en artikelserie om musiken. Jag har ingen intention att skriva en estetisk-musikalisk text eftersom musiken inte låter sig beskrivas, och jag hoppas ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om musik | 05 november, 2012

John Berger

John Berger 1926-2017

I ”Picassos äventyr”, HasseåTages film som spelades in 1978, får vi följa honom om inte från vaggan till graven så näst intill. Där finns både barndomen i Spanien, hundåren i ...

Av: Ivo Holmqvist | Konstens porträtt | 10 januari, 2017

Arkiv som aktör för förändring – nya medier och gräsrotsverksamhet i Egypten

Hur kan man dokumentera och arkivera en revolution? Och hur gör man det i ett land som saknar en tradition av öppenhet, där de nationella arkiven behandlas som statshemligheter och ...

Av: Madeleine Engström Broberg | Kulturreportage | 24 juni, 2013

Sigurdsristningen vid Ramsund, Sundbyholm

I runornas tid

Vad har du för relation till runor? Trodde väl det. En stor sten, formad som ett gotiskt fönster, med inristade tecken från Vikingatiden. I Östergötland. Jodå. Det också. Men ämnet ...

Av: Carster Palmer Schale | Kulturreportage | 22 november, 2015

Den subversive Thomas Bernhard

Den österrikiska litteraturen är sällsynt rik och mångskiftande. Det finns diktare för alla temperament och preferensdispositioner; också den mest kräsmagade torde här få sitt lystmäte. Vi möter här alltifrån Grillparzer ...

Av: Simon O. Pettersson | Essäer om litteratur & böcker | 23 juni, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts