Turiststaden Wien för 100 år sedan

Den förste ”turisten” som omnämns i skrift på Österrikes breddgrader kom år 1012 och råkade verkligen illa ut. Man ansåg honom vara spion och han fångades in och torterades i ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | 23 november, 2011
Resereportage

Vad är musikkritik?

Musikkritiken som vi känner den idag är omöjlig att tänka sig utan framväxten av dels den borgerliga offentligheten, dels de moderna teknologierna för reproduktion, distribution eller konservering. Likväl är det ...

Av: Thomas Sjösvärd | 25 maj, 2009
Essäer om musik

från utställningen

Alice i Underlandet 150 år

Ivo Holmqvist om Alice i underlandet, Lewis Carroll, Martin Gardner och annat Fin de siècles prouderie (och lite senare).

Av: Ivo Holmqvist | 13 juli, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Guido Zeccola

  denna aladåb tillredd av spastiskt kött och plågarsås denna deliriumbuljong och smärtsamma cream fresch denna outhärdliga näring av jäsande pasta och frätande sprit som går på och går på oavbrutet dag ...

Av: Tidningen Kulturen | 26 januari, 2009
Utopiska geografier

Kulturkrockar



portratt_mona.jpg
Mona Mörtlund. Alltid på gång, alltid i rörelse.
Foto: Reino Jillker

Kulturkrockar

Författaren och journalisten Mona Mörtlund från Kangos i Tornedalen har fått mycket uppmärksamhet, bland annat med en pjäs uppförd på Dramaten. Hon skriver på två språk, svenska och tornedalsfinska – meänkieli, och hennes författarskap rör sig gärna mellan olika världar. Tidningen Kulturens Gregor Flakierski har träffat Mona för ett samtal.

Mona Mörtlund är född i Kangos, som är en tätort i Pajala kommun med knappt 300 invånare. Där levde hon sina första 16 år, då hon tog jobb i London som aupair.

– Det var den första storstaden jag kom till. Jag hade inte ens varit i Stockholm. Det blev en kulturkrock. Och sedan dess älskar jag kulturkrockar!

Hon älskar också både storstäder och småbyar. I storstäderna finns det en frihet, och i en liten by närhet. Hon har bott på många olika ställen. 1987 flyttade hon tillbaka till Kangos, bodde här i 14 år, och efter en sejour i Stockholm 2001–2004, bor hon återigen i sin barndoms Kangos – och trivs alldeles utmärkt med det. Hon utbildade sig till förskolelärare, och har arbetat med det under ganska många år. Har också haft en del andra jobb.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

År 1986 gav Mona ut sin första bok. Det var en samling sagor och barnramsor på tornedalsfinska, meän­kieli, som skrevs tillsammans med Monica Johansson. Ett omedelbart motiv var helt enkelt att det inte fanns någonting för barn på meänkieli. Men naturligtvis också ett behov av att skriva. Mona berättar att hon skrev mycket redan som barn, hon fantiserade mycket, och det har hon haft stor glädje och nytta av också senare. ”Jag skrev dikter och sångtexter då, och det gör jag fortfarande”, skrattar hon. Sedan sju år tillbaka skriver hon på heltid, både skönlitteratur och journalistik, något som hon uppfattar som ett stort privilegium.

– Skrivandet är mycket viktigt. Det innebär två saker för mig, säger Mona: Det är för det första glädjen i att formulera sig, och det är något lustfyllt. För det andra handlar det om att förstå, sig själv, livet. Man sätter ihop fragment, och livet består av fragment. Det är en process som aldrig blir färdig, man börjar om hela tiden, och så ska det vara.

Tornedalen är tvåspråkigt, och det fanns länge ett förtryck mot det finska språket. Mona berättar att tvåspråkigheten var något helt naturligt, allt var ju tvåspråkigt, utom i skolan förstås, och att det för hennes generation inte behövdes några förbud mot att tala finska. ”Språkförtryckarmekanismen var internaliserad.”

– Vi visste precis vilket språk som gällde var. Och det var inte ens förvirrande, säger hon.

Hennes fem första böcker skrevs på meänkieli. En tornedalsfinsk litteratur fanns knappt då. När Mona började arbeta med sin första bok Moron, moron, ostaks´poron, fanns det bara två böcker publicerade på meänkieli. Det kom ut en annan bok på meänkieli i samma veva, och det kan man kanske se som ett tecken i tiden. Tornedalsfinskan är dock fortfarande mycket svagt utvecklad som skriftspråk.

– Jag kände mig verkligen som en pionjär.

Numera skriver hon både på svenska och på meän­kieli. Allt skrivs på respektive språk, det är inga översättningar. Dessutom, påpekar Mona, skriver hon dramatik för teater, och då blir det ofta att båda språken används samtidigt. Så vitt hon vet är hon mycket lite känd i Finland.

Den tornedalsfinska identiteten är mycket viktig för Mona. Hon hämtar mycket av sitt stoff och sin inspiration i Tornedalen. Det är en självklar referenspunkt. Men, säger Mona, människor är egentligen mycket lika, även om de talar med olika röster. Det är en av anledningarna till att hon inte vill inskränka sitt skrivande till en Tornedalsproblematik.

– Jag vill skildra relationer. Livet och döden, och allt där emellan.

År 2006 innebar en stor framgång för Mona. Puls på Sverige, ett samarbete mellan Dramaten och SVT, som skulle lyfta fram nyskriven svensk dramatik, valde ut hennes pjäs Regnblommorna är vackra i år, som hade satts upp av Tornedalsteatern. Pjäsen spelades fem gånger på Dramaten, från början var det planerat med fyra föreställningar, men det blev en extra på grund av det stora publikintresset. Det var en fantastisk upplevelse att vara på plats i Stockholm, berättar Mona, och tillägger stolt:

– Det var första gången någonsin som det talades meänkieli på Sveriges nationalscen.

Sommaren 2007 sändes föreställningen också i SVT.

Naturligtvis blev hennes framgångar mycket uppmärksammade hemma i byn. Och uppskattade. Över huvudtaget känner Mona att hon får mycket uppskattning hemmavid för det hon gör. Lilla Kangos i Pajala, Tornedalen, Norrbotten, Sverige, världen, är navet i hennes liv och skrivande.

– Jag älskar att vara hemma i Kangos. Och jag älskar att resa.

Gregor Flakierski

Ur arkivet

view_module reorder

Wagner och det musikaliska dramat

I år är det 200 år sedan Wagner föddes och 130 sedan han dog. Om Richard Wagner har det skrivits en ansenlig del – både ris och ros. Men en ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om musik | 25 februari, 2013

Hon fångar djurens blickar

Hare – bearbetad litografi på frigolit av Riitta Tjörneryd Blicken mellan djur och människa, som kanske har spelat en avgörande roll i det mänskliga samhällets utveckling, och som alla människor i ...

Av: Niels Hebert | Konstens porträtt | 24 mars, 2008

Versailles från korridorerna. Intervju med Benoît Jacquot

Filmen ”Farewell My Queen”av Benoît Jacquot är ett ganska kallt och tämligen oengagerat reportage om tre, fyra dagar under ödesåret 1789 i Versailles när den franska monarkin upphör. I centrum ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 30 november, 2012

Emmakrönika X jag tror mig existera i en blomma

vad kan mina tårar smaka, som nog hennes tårar, droppen som slutligen tidigt klarade separator, efter det min droppe jag fällde i världshav med tesil skilt, vilken hon tog upp ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 13 januari, 2009

En intervju med Markus Andersson

Konst har alltmer kommit att handla om att provocera, utmana konventioner och tänja på gränserna för det acceptabla. Samtidigt kan man skönja ett växande intresse för figurativt måleri och traditionellt ...

Av: Tobias Ridderstråle | Konstens porträtt | 18 februari, 2013

I ljuset av Människoriket

Den teater som dominerar och har dominerat scenerna är för det mesta en välbekant underhållningshistoria. Den visar ibland ett misslyckande som man kan skratta åt eller lära sig någonting av ...

Av: Percival | Essäer | 21 mars, 2012

Rödskinn och blekansikten

Häromdagen dök ur kökkenmöddingen upp en amerikansk barnbok från 1948, utgiven av Simon and Schuster som den gången höll till i Rockefeller Center i New York. Den är i stort ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 01 december, 2017

Körsbärspaj utan förbannat gott kaffe – om David Lynchs Twin Peaks: Fire Walk…

Through the darkness of future’s past,The magician longs to see.One chants out between two worlds …”Fire … walk with me.” När tv-serien Twin Peaks lades ner efter två säsonger sommaren 1991 ...

Av: Jonas Wessel | Essäer om film | 14 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts