Två röda systrar

Hella WuolijokiHella Wuolijoki var exceptionell både som människa och konstnär. Hon beskrev sig själv som ett "smått underligt djur som inte låter sig placeras i någon fålla". Hon var en ...

Av: Rolf Karlman | 06 augusti, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Om du ska tro mig om en sak, tro på mig om detta

“Elegy, n. composition in verse, in which,without employing any of the methods ofhumor, the writer aims to produce in thereader´s mind the dampest kind of dejection.The Most famous English example ...

Av: Fredrik F. G. Granlund | 23 juni, 2012
Övriga porträtt

En marginaliserad grundlagsfader

Anders Chydenius på finländskt frimärke. Anders Chydenius var en uppfinningsrik och energisk präst från Österbotten som kom att bli den svenska liberalismen första store uttolkare och förkämpe. Bertil ...

Av: Bertil Falk | 10 februari, 2011
Essäer om politiken

Konstnärliga modifikationer av dataspel: Top 10 art mods

När konstnärer i slutet av 90-talet började skapa konst inspirerad av dataspel handlade det till största delen om modifikationer av kommersiella dataspel, dvs. man ändrade befintliga spel på olika sätt ...

Av: Mathias Jansson | 02 november, 2013
Essäer om konst

Kulturkrockar



portratt_mona.jpg
Mona Mörtlund. Alltid på gång, alltid i rörelse.
Foto: Reino Jillker

Kulturkrockar

Författaren och journalisten Mona Mörtlund från Kangos i Tornedalen har fått mycket uppmärksamhet, bland annat med en pjäs uppförd på Dramaten. Hon skriver på två språk, svenska och tornedalsfinska – meänkieli, och hennes författarskap rör sig gärna mellan olika världar. Tidningen Kulturens Gregor Flakierski har träffat Mona för ett samtal.

Mona Mörtlund är född i Kangos, som är en tätort i Pajala kommun med knappt 300 invånare. Där levde hon sina första 16 år, då hon tog jobb i London som aupair.

– Det var den första storstaden jag kom till. Jag hade inte ens varit i Stockholm. Det blev en kulturkrock. Och sedan dess älskar jag kulturkrockar!

Hon älskar också både storstäder och småbyar. I storstäderna finns det en frihet, och i en liten by närhet. Hon har bott på många olika ställen. 1987 flyttade hon tillbaka till Kangos, bodde här i 14 år, och efter en sejour i Stockholm 2001–2004, bor hon återigen i sin barndoms Kangos – och trivs alldeles utmärkt med det. Hon utbildade sig till förskolelärare, och har arbetat med det under ganska många år. Har också haft en del andra jobb.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

År 1986 gav Mona ut sin första bok. Det var en samling sagor och barnramsor på tornedalsfinska, meän­kieli, som skrevs tillsammans med Monica Johansson. Ett omedelbart motiv var helt enkelt att det inte fanns någonting för barn på meänkieli. Men naturligtvis också ett behov av att skriva. Mona berättar att hon skrev mycket redan som barn, hon fantiserade mycket, och det har hon haft stor glädje och nytta av också senare. ”Jag skrev dikter och sångtexter då, och det gör jag fortfarande”, skrattar hon. Sedan sju år tillbaka skriver hon på heltid, både skönlitteratur och journalistik, något som hon uppfattar som ett stort privilegium.

– Skrivandet är mycket viktigt. Det innebär två saker för mig, säger Mona: Det är för det första glädjen i att formulera sig, och det är något lustfyllt. För det andra handlar det om att förstå, sig själv, livet. Man sätter ihop fragment, och livet består av fragment. Det är en process som aldrig blir färdig, man börjar om hela tiden, och så ska det vara.

Tornedalen är tvåspråkigt, och det fanns länge ett förtryck mot det finska språket. Mona berättar att tvåspråkigheten var något helt naturligt, allt var ju tvåspråkigt, utom i skolan förstås, och att det för hennes generation inte behövdes några förbud mot att tala finska. ”Språkförtryckarmekanismen var internaliserad.”

– Vi visste precis vilket språk som gällde var. Och det var inte ens förvirrande, säger hon.

Hennes fem första böcker skrevs på meänkieli. En tornedalsfinsk litteratur fanns knappt då. När Mona började arbeta med sin första bok Moron, moron, ostaks´poron, fanns det bara två böcker publicerade på meänkieli. Det kom ut en annan bok på meänkieli i samma veva, och det kan man kanske se som ett tecken i tiden. Tornedalsfinskan är dock fortfarande mycket svagt utvecklad som skriftspråk.

– Jag kände mig verkligen som en pionjär.

Numera skriver hon både på svenska och på meän­kieli. Allt skrivs på respektive språk, det är inga översättningar. Dessutom, påpekar Mona, skriver hon dramatik för teater, och då blir det ofta att båda språken används samtidigt. Så vitt hon vet är hon mycket lite känd i Finland.

Den tornedalsfinska identiteten är mycket viktig för Mona. Hon hämtar mycket av sitt stoff och sin inspiration i Tornedalen. Det är en självklar referenspunkt. Men, säger Mona, människor är egentligen mycket lika, även om de talar med olika röster. Det är en av anledningarna till att hon inte vill inskränka sitt skrivande till en Tornedalsproblematik.

– Jag vill skildra relationer. Livet och döden, och allt där emellan.

År 2006 innebar en stor framgång för Mona. Puls på Sverige, ett samarbete mellan Dramaten och SVT, som skulle lyfta fram nyskriven svensk dramatik, valde ut hennes pjäs Regnblommorna är vackra i år, som hade satts upp av Tornedalsteatern. Pjäsen spelades fem gånger på Dramaten, från början var det planerat med fyra föreställningar, men det blev en extra på grund av det stora publikintresset. Det var en fantastisk upplevelse att vara på plats i Stockholm, berättar Mona, och tillägger stolt:

– Det var första gången någonsin som det talades meänkieli på Sveriges nationalscen.

Sommaren 2007 sändes föreställningen också i SVT.

Naturligtvis blev hennes framgångar mycket uppmärksammade hemma i byn. Och uppskattade. Över huvudtaget känner Mona att hon får mycket uppskattning hemmavid för det hon gör. Lilla Kangos i Pajala, Tornedalen, Norrbotten, Sverige, världen, är navet i hennes liv och skrivande.

– Jag älskar att vara hemma i Kangos. Och jag älskar att resa.

Gregor Flakierski

Ur arkivet

view_module reorder
David Cernys bäbisar utanför Kampa museum. Foto: Mathias Jansson

David Cernys kontroversiella konst guidar dig genom Prag

Det finns många sätt att uppleva Prag på. Du kan följa turistströmmen från Prags slott, över Karlsbron, vidare till torget i den gamla staden och sluta vid den judiska kyrkogården ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 22 september, 2015

Paul Valéry – Tankar kring en dikt

Allt flyter, anaxagoras, havet andas sakta, månen ökar och minskar, och människor blixtrar förbi som fallande stjärnor. Dock mitt pulserande hjärta hindrar mig från sömn. Jag är så otroligt trött ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 22 maj, 2014

Stig Sæterbakken

Det nya testamentet, jakten på Hitler och det onda ögat bakom spegeln

Stig Sæterbakken sökte efter ondskan i litteraturen, inte som moralist, men som utforskare av hur människan förhåller sig till ondskan som begrepp i sin självförståelse och beskrivning av det andra ...

Av: Alexander Viken | Litteraturens porträtt | 04 augusti, 2017

frösö

Primus Mortimer Pettersson – Konstens geniale särling

Konsten har alltid varit en viktig del i människans liv och behovet att samtala om konst och vad konst är tycks idag vara större än någonsin. Vissa hävdar att konst ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 03 juli, 2017

De stora frågorna som moderniteten ställer förblir fortfarande obesvarade

Intervju med Claudio Magris I Sverige är Claudio Magris en av de mest lästa italienska författarna. Naturligtvis finns det andra författare, som Camilleri, Fo och Saviano, men vi känner dem mest ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 22 november, 2010

Ove Allansson. Foto: Tre böcker

En sjöman har gått i land

Ove Allansson har lämnat skeppet. Han blev 83 år. Han hade provat flera yrken men sjömanslivet blev det som lämnade djupast intryck i honom och i hans författarskap. Han skrev ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 24 januari, 2016

Tomas Tranströmer. Foto: Caj Westerberg

Postum lektion i konsten att arbeta med språket

Torsten Rönnerstrand om Tomas Tranströmers ”I arbetets utkanter”.

Av: Torsten Rönnerstrand | Essäer om litteratur & böcker | 30 december, 2017

Från koja…. till koja

21 månader i Paris, fem olika lägenheter i fem olika arrondisement. Jag har dödat råttor (läs: jag har dödat en mus), känt lukten av en död man från lägenheten våningen ...

Av: Signe Lundgren | Gästkrönikör | 20 maj, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts