”Gravest Hits” – de två första singlarna i form av en tolvtums-EP

Bandet som Gud glömde men som Djävulen älskade

Med Peter Sjöblom som ciceron återvänder Tidningen Kulturen till det sista sanna rock'n'roll-bandet The Cramps.

Av: Peter Sjöblom | 09 Maj, 2015
Essäer om musik

Isabella Lundgren

Den osjälvständiga individen och den bedrägliga gruppmentaliteten

Självkännedom och kritiskt tänkande gör oss mindre lättmanipulerade. I en tid där vi allt oftare löper risken att manipuleras och förledas av de som utövar makt över oss, är detta ...

Av: Isabella Lundgren | 27 juli, 2017
Essäer om politiken

Riva ner och bygga nytt – eller hur man demolerar en konstinstitution

I hörnet står en maskin som snurrar ett järnklot runt sin egen axel. Varje gång järnklotet träffar betongväggen i galleriet ryker dammet och murbruk faller ner på golvet. Som en ...

Av: Mathias Jansson | 22 december, 2014
Essäer om konst

"hennes sanna namn är att vara någon annan". Intervju med Bo Gustavsson

Att en oanständig bok samtidigt kan vara den vackraste... det är något fullständigt skandalöst. För mig som tidigare läst Bo Gustavssons böcker (dikter, essäer, etc.) ter sig Howdy, jag är ...

Av: Guido Zeccola | 30 april, 2013
Litteraturens porträtt

Robert James Waller

Robert James Waller 1939-2017



Människor möts och ljuv musik uppstår i hjärtat - efter en kort romans följer ett långt livs minnen. En slitstark film på det beprövade temat gjordes i England på fyrtiotalet, ”Brief Encounter”, där den kvinnliga rollen är bra mycket intressantare än den manliga. Hemingway var duktig på den sortens historier som är kallhamrade på ytan men sentimentala därunder. Och Walter Ljungqvist (som i sin ungdom läste Hemingway med utbyte) valde liksom i ”Brief Encounter” en järnvägsstation som spelplats i sin första roman, den korta ”Ombyte av tåg", med lakoniska repliker och många känslor, också den med viss framgång filmatiserad.




Det är förstås nys men ett berättargrepp som övertygat till den grad att Madison County under de sista tjugofem åren översvämmats av turister, och strömmen fortsätter, som vill veta var Francesca bodde och som med egna ögon vill se den övertäckta bron där den stronga fotografen Robert Kincaid hittades hennes papperslapp. Romanen citerar Samuel Taylor Coleridges ord om diktläsarens ”villiga upphävande av tvivel”. De vallfärdande bokläsarna i Madison County är ett fortsatt bevis på det – se där fiktionens seger över verkligheten.

Annons:

Robert James Waller som nu avlidit i Fredricksburg i Texas, 77 år gammal, visste hur en slipsten skulle dras. Han var professor och dekan vid University of Iowa förutom författare, fotograf, trubadur och kompositör. Han växte upp i Rockford strax norr om Des Moines i amerikanska mellanvästern, läste ekonomi och pedagogik, gav ut ett par novellsamlingar, doktorsavhandlade den amerikanska gitarrindustrin, och fick ett forskaranslag på 200.000 dollar och ledigt från sin universitetstjänst för att kartlägga sin hemstat. Resultatet blev utredningen ”Iowa: perspectives on today and tomorrow” från 1991.

Hans korta och snabblästa roman ”Bridges in Madison County” från året därpå blev genast en pyramidal framgång som raskt rakade upp på toppen av amerikanska bestsellerlistor – den höll sig kvar tre år på den i New York Times, och bland många andra var Oprah Winfrey full av lovord. Men när den kom på svenska 1993 möttes den av ett ganska kompakt kritikerförakt inför vad man tyckte var sirapssött sentimentalt. Mats Gellerfelt i Svenska Dagbladet höjde på sina kritiska ögonbryn, och Per Olov Enquist fnös åt den när han på det årets bokmässa i Göteborg debatterade kritikernas roll för böckers framgång - men samtidigt pekade på exemplet Sigge Stark vars många böcker klarade sig alldeles utmärkt utan recensenter.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den fick en enorm spridning, både i USA och i alla andra länder där den översattes, och försäljningen fick extra fart några år senare när den filmades med Meryl Streep och Clint Eastwood. Kanske förtjänar boken mer än bara en snobbigt avfärdande axelryckning, inte bara för att den är intressant litteratursociologiskt sett: på hemmaplan sålde den tre miljoner bara efter något år, och en halv miljon japaner skaffade den – den överträffade till och med den eviga bestsellern ”Borta med vinden”. Det är en roman nog mest för den mognare publiken, en kärlekshistoria mellan en man och en kvinna i sina bästa år som är ordentligt torra bakom öronen och som upplever sitt livs passion under några få dagar i mellanvästern.

Så här ligger det till: Robert Kincaid är frilansfotograf för tidskriften National Geographic (där man var snabb att avsvära sig allt ansvar). Året är 1965 och han ska ta bilder på de märkliga övertäckta träbroar som finns både i nordöstra hörnet av USA, och som här i Iowa. Den tredje och sista bron hittar han inte och tar därför av från vägen och kör fram till en bondgård för att fråga. Hemma finns bondhustrun Francesca Johnson, en italienska vars amerikanske man varit soldat i Italien och hemfört henne efter kriget (i filmen var Meryl Streep som vanligt tonsäker, lika bra på den italienska varianten av amerikanska, som tidigare på Karen Blixens dansk-engelska, eller på polsk-amerikanska i ”Sophie´s Choice”). 

Just nu har mannen och barnen åkt bort på ett par dagar, till en lantbruksmässa. Starka gnistor urladdas vid detta första slumpartade möte även om de låter en dag förflyta innan de ger sig hän åt en livsavgörande passion. På sitt sätt tar hon initiativet genom att fästa en papperslapp på den övertäckta bron, en inbjudan till middag. Han finner meddelandet nästa morgon, och fullföljer sitt uppdrag med Francesca som assistent. Och så dinerar de och utnyttjar de tre-fyra dagarna som de får för sig själva. Det hade kunnat bli en outhärdligt tårdrypande bok, men historien hålls inom relativt snäva ramar och utvecklar sig inte alls mot ett lyckligt slut.

Hon bryter inte upp ur sitt äktenskap. Och han dröjer inte kvar utan drar vidare, fast inget öga är torrt i avskedets ögonblick. Kärleken dem emellan blir livslång, det avslöjas efter hennes död när brev, dokument och dagböcker kommer fram och läses av hennes dotter och son. Då är fotografen redan död sedan många år. Återsett varandra har dessa stoiska människor aldrig gjort efter det första mötet vid bron och de få dagarna i bondgården som de fick till skänks, eller tog sig. Inledningsvis hävdas att hela kärlekshistorien skulle vara autentisk: Francescas barn har lämnat över moderns alla brev och dagböcker till Robert James Waller som bara pusslat samman bitarna.

Det är förstås nys men ett berättargrepp som övertygat till den grad att Madison County under de sista tjugofem åren översvämmats av turister, och strömmen fortsätter, som vill veta var Francesca bodde och som med egna ögon vill se den övertäckta bron där den stronga fotografen Robert Kincaid hittades hennes papperslapp. Romanen citerar Samuel Taylor Coleridges ord om diktläsarens ”villiga upphävande av tvivel”. De vallfärdande bokläsarna i Madison County är ett fortsatt bevis på det – se där fiktionens seger över verkligheten.

Boken som delvis bygger på hans egna erfarenheter som fotograf hade inte tagit honom lång tid att skriva. Den följande ”Slow Waltz in Cedar Bend” sålde bra också den. När han avslöjade att den klarade han av på tio dagar blankt tog illasinnade kritiker det som bevis på att han var en fort färdig fäsör. Men han var duktig på sitt begränsade område även om de böcker som följde, bland andra ”Border Music”, ”High Plains Tango” och ”The Long Night of Winchell Dear” som kom för tio år sedan inte upprepade den första enorma framgången. Men ”A Thousand Country Roads: An Epilogue to the Bridges of Madison County” från 2002 eldade på ännu fler att ta sig till platsen för Francescas och Roberts korta möte.

Ivo Holmqvist

Ur arkivet

view_module reorder

54. Erik

Erik skrev. Ord efter ord. Sida efter sida. Fingrarna värkte av att spreta över tangentbordet hela dagarna, han var frusen ända in i märgen av allt stillasittande. Han satt hemma ...

Av: Erik | Lund har allt utom vatten | 04 januari, 2013

En hobbit, tretton dvärgar och möjligen en drake på slutet

Regissören Peter Jackson är igen aktuell med ytterligare ett mastodontverk. Efter trilogin ”Sagan om Ringen”, har det nu blivit dags för Peter Jackson att ta sig an ”Hobbiten” som även ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 09 januari, 2013

Foto: Johan Werkmäster

Jeansens historia börjar i Bayern

Jeansen föddes inte i Bayern. Det gjorde däremot dess skapare Levi Strauss, närmare bestämt i Buttenheim i forna stamhertigdömet Franken i den tyska delstatens norra trakt. Hans barndomshem på Marktstrasse ...

Av: Johan Werkmäster | Kulturreportage | 13 februari, 2016

Foto Gilda Melodia

Inuti och inpå huden

Religionen skulle försvinna, trodde tänkare som Emile Durkheim och Karl Marx. Människan skulle frigöra sig. I dagens samhälle ser vi en förändring från människa som samhällsvarelse till individ, som hellre ...

Av: Gustaf Redemo | Essäer om religionen | 14 oktober, 2015

Veckan från hyllan. Vecka 12-2013

Det har valts en ny påve, alltid en spännande och viktig tilldragelse, i synnerhet som själva valet har sina egna mycket speciella ceremonier och tillvägagångssätt. Själva valet kallas för konklav, conclave ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 16 mars, 2013

Hector Berlioz. Lithographie de Charles Baugniet

Med både måttlösa och tygellösa känslor

Även om Berlioz' personlighet framstår som mindre sympatisk, kan ingen frånta honom äran av att ha skapat ett musikstycke som i högsta grad angår även vår tids människor.

Av: Eva-Karin Josefson | Kulturreportage | 23 december, 2015

Den indre sammenhengen mellom venting og følelser

Innledning Emnet for artikkelen min er den begrepsmessige sammenhengen mellom venting og følelser. Resonnementet mitt er slik. For det første, venting som fenomen må læres, venting faller ikke under studiet av ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 september, 2013

Veckan från hyllan. Vecka 21-2013

Veckans megahändelse, och pseudo dito, är utan tvekan Eurovisionsschlagerfestivalen i Malmö. Gapigt, glittrigt, hurtfriskt, inställsamt och utslätat. Ett evenemang som säger ganska mycket om vår tid. Och så har Arktiska rådet ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 18 Maj, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.