Whilde på sommar

Doktor Frederick Foster Hervey Quin var två steg från döden. En koleraepidemi hade brutit ut och Quin insjuknade med grymma plågor. Desperat tog han det homeopatiska medlet camphor, som Hahnemann hunnit ...

Av: Stefan Whilde | 01 juni, 2014
Stefan Whilde

Foto: Björn Gustavsson.

Shanghai: ett shoppingparadis

Man stiger på ett plan i Stockholm – och 12 timmar senare – efter att ha blickat ner över “ändlösa” sibiriska skogar och Mongoliets enorma ökenområden – stiger man av ...

Av: Björn Gustavsson | 11 september, 2016
Resereportage

När två världar möts

– Det är roligt att lära sig om andra språk. Jag visste inte att man kunde ha det som yrke! säger Milarépa Traoré om vad han lär i skolprojektet Babel. Det ...

Av: Anna Mezey | 21 januari, 2013
Kulturreportage

Gilda Melodia

Ängeln

Du är mitt hjärtas lust. Den som jag har undandragit världen, och behållit i mig själv och undanhållit allt skapat.

Av: Gilda Melodia | 20 oktober, 2017
Gilda Melodia

Ögonblickets Frihet



Georges Bataille skrev många artiklar om surrealismen i tidningar som Troisième Convoi, Combat, Critique, Deucalion, etc. Dessa artiklar är samlade i en antologi i engelsk översättning kallad The Absence of Myth. Batailles språk är som alltid mystiskt och obskyrt; det är svårt att penetrera och blir för läsaren en utmaning. Vissa artiklar går inte att begripa förrän man har läst en annan artikel hundra sidor vidare i boken och då krävs det att man går tillbaka och läser om, funderar, tänker. Batailles artiklar provocerar hjärnan; de sätter hjärnan i ett läge av febril aktivitet och ens egna idéer skenar iväg och hotar att göra vidare läsning omöjlig. En essä om alla de ämnen Bataille skriver om i denna antologi skulle bli en ny bok. Därför

 

Det surrealistiska frihetsbegreppet enligt Georges Bataille


 

Bataille betvivlade verkligheten. I hans skrifter definierad som tingens ordning, misstrodde han rationalismens ideologiska anspråk på att definiera vad verkligheten var. Han höll inte med om västerlandets fastställande av verkligheten som en given ontologisk princip som kunde lokaliseras och erövras, eftersom verkligheten inte är någonting solitt utan enbart består av mytiska kvaliteter.

Annons:

Den som sitter fängslad och genom sitt gallerförsedda fönster tittar ut mot solen, längtar denne efter solen, eller efter friheten att kunna sträcka sig mot den utan att nå den? Bland cellens krälande skuggor längtar den fängslade efter att känna solens värme på sin hud. Och du, tror du att du är fri? Är det enbart celler, kedjor och arrester som begränsar vår frihet, våra möjligheter att sträcka oss efter saker och ting som för alltid kommer att vara bortom räckhåll? Friheten själv kan jämföras med den sol vars värme vi ibland känner mot vår hud och som vi sträcker oss mot, men som vi aldrig kan uppnå, eftersom avståndet är för långt… och om vi väl når den, bränns vi bortom igenkännlighet av det som vi först eftertraktade.

Är det möjligt att uppnå frihet? Det går, enligt Bataille, att finna friheten, och den finns att finna i ögonblicket, rättare sagt i det surrealistiska ögonblicket. Att ta sin pistol, gå ut på gatan och utan urskiljning skjuta rakt in i en folkmassa, det är så Andre Breton beskriver det ultimata surrealistiska ögonblicket och Bataille instämmer i detta.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Denna handling, som jämförs med den asiatiska sedvänjan av amok, definieras inte som det perfekta surrealistiska ögonblicket på grund av dess morbida kvalitet eller mordlystna tillvägagångssätt.

Det är istället ögonblickets overkliga och absurda handling i ett moment av total frihet från förnuft och konsekvenser som definierar det. För den moderna läsaren kanske detta framstår som ett glorifierande av terrorism, men terrorismen skiljer sig från ovan beskrivna handling i och med att terrorismen alltid har ett syfte, religiöst eller politiskt, etc.

Ögonblicket av amok har inget syfte överhuvudtaget utan är en kil som slås in i tiden där den handlande frigör sig från förnuft och konsekvenser. Detta ögonblick är ett moment i tiden, men det fria ögonblicket är inte bundet av framtiden utan existerar enbart i sig själv, genom subjektet, i ett kausalt vakuum där nästkommande konsekvenser inte har någon som helst betydelse.

Bataille använder sig av vissa nyckelbegrepp som återkommer i hans texter, begrepp som han har gett egna definitioner. Ett av dessa begrepp är det suveräna tillståndet och denna suveränitet innebär att man är villig att dö (eller villig att riskera sitt liv) för att slippa underkasta sig världens ok.

Det är ett tillstånd som inte tjänar någonting, inte ens dess egna egoistiska intressen. Det suveräna tillståndet är tillståndet av frihet. Enligt Bataille kan ingen förslava den sant suveräna människan: det enda som berör henne är att existera i ögonblicket, utan att fästa någon vikt vid ögonblickets konsekvenser, utan att företa sig något vars resultat berör något annat än det givna momentet.

Det är först när man är fri som det suveräna tillståndet kan nås… och i det tillståndet kan man inte längre förslavas. Den sol som var utom räckhåll, känns inte längre som ouppnåelig… Bataille betvivlade verkligheten. I hans skrifter definierad som tingens ordning, misstrodde han rationalismens ideologiska anspråk på att definiera vad verkligheten var.

Han höll inte med om västerlandets fastställande av verkligheten som en given ontologisk princip som kunde lokaliseras och erövras, eftersom verkligheten inte är någonting solitt utan enbart består av mytiska kvaliteter. Den tyngd som surrealismen hade var ett erkännande av detta faktum och beskrivs som ett sätt att handla och tänka, snarare än en konstgenre (som den kanske mest beskrivs som idag).

Handlandet bestod i att tillskanska sig en verklighet som stod över verkligheten (sur la réalité) och detta kunde enbart ske genom det fria ögonblicket. Detta ögonblick är heligt, en återkommande term som Bataille ger betydelsen kommunikation, och är heligt just eftersom det tillåter en form av krampartad kommunikation av det som annars inte tillåts tala; en kommunikation som är oavhängigt av förnuftet. Surrealisterna kallade denna kommunikation automatisk skrift och den hade en mycket betydande roll inom den surrealistiska sfären.

Ordet ”automatisk” kommer från grekiskan och har bildats av autos som betyder själv, och matos som betyder tänkande.

Den automatiska skriften är alltså precis det: skrivandet som skriver sig själv. Ett skapande utan subjekt. Den som skriver ner är enbart objekt, detta objekt dikterar endast. I automatisk skrift finns inget förnuft som styr processen, den är snarare som en dröm.

Det är alltså inte författaren eller konstnären som skapar, utan snarare skapandet själv som får fria tyglar i detta suveräna tillstånd, i denna situation av helig kommunikation. Om surrealismen är en strävan efter frihet, så är den servila inställningen till nyttan dess antagonist. I frihet kan det inte finnas någon servilitet; den är subversiv och strävar inte efter något.

Det nyttiga är enbart avsett att användas för praktiska ändamål, att tjäna ett syfte och är därför oförenligt med surrealisternas strävan, eftersom friheten de eftersökte var en frihet från det praktiska. En dikt har inget praktiskt värde; en dikt är en helig handling då kommunikation uppstår mellan poeten och läsaren.

Men den kan inte, och ska inte, tjäna ett praktiskt syfte. Hur skulle den kunna det, då den kommer från sfären av det suveräna tillståndet, där allt förnuft och konsekvenstänkande har bränts bort av frihetens allslukande flamma? Vad är mest önskvärt?

Att från sin cell stirra sig blind på solen, eller nå upp till den och där kremeras? Liksom i amok, där den handlande knivhugger till denne själv blir knivhuggen till döds, bränner solen den som kommer för nära, likt Ikaros, vars frihetssträvande ambitioner mötte sitt självförbrännande slut.

Hugo Kuhlin

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Robotens sporadiska dans tillbaka mot framtiden

Moderna museets konstår 2014 i Stockholm inleds med utställningen ”Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk”, som visas 22 januari - 27 april 2014. Vid sekelskiftet 1800/1900 hade moderniseringen av västvärlden inletts ...

Av: Carsten Lindström | Essäer om konst | 31 januari, 2014

Att rädda offentligheten från religiöst och politiskt förtryck

Att rädda offentligheten från religiös och politisk förtryck Yttrandefriheten var årets tema på Göteborgs bokmässa. Stefan Villkatt har intervjuat flera utländska gäster och frågat dem om yttrandefriheten i deras respektive länder ...

Av: Stefan Villkatt | Reportage om politik & samhälle | 28 september, 2006

Utforskaren Ingela Romare

"Det var som att stränga änglar tog mig i nackskinnet och skickade mig till Zurich"Det har alltid varit sökandet efter ett kall och en mening som varit drivkraften i Ingela ...

Av: Ossian Sandin | Övriga porträtt | 16 november, 2010

Rom 1892  Piazza Navona

Mats Waltrè Två dikter

Två nya dikter av Mats Waltrè

Av: Mats Waltrè | Utopiska geografier | 02 juni, 2016

L’art éphémère eller ögonblickets poesi

L’art éphémère eller ögonblickets poesi Ugglan på Närkesgatan i Stockholm är ett tjusigt lokalval när förlaget och tidskriften OEI bjuder på ljudpoesi. Sammetsröda gardiner i underjorden, en lätt mögeldoft – ...

Av: Ida Westin | Konstens porträtt | 01 februari, 2007

Veckan från Günter

Det finns författare som är som årgångsvin, blir bara bättre med åren. En del försvinner bara in i tystnaden, åter andra mal på som vanligt. Och så har vi den ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 10 september, 2011

Den ödesdigra själv(o)tillräckligheten. Krigets anlete

Superbia, högmodet är alla synders moder sägs det. Vilket mått av primärnarcissism vi är nödgade att ha för att bära upp vår sviktande, osäkra och oklara självbild är växlande. Mellan ...

Av: Oliver Parland | Essäer om politiken | 28 juni, 2013

Gunnar Lundin , SKÄRGÅRDSSVIT, 1980 (Edlunda)

Nils vill inte gå ut”Fryser”, säger hanJacob på sina smala ben i middagshettanvaggar sin kotpelare av sömnner till strandenVi sitter vid det vita bordet med semestersprickor av oanvänd tidEva bär ...

Av: Gunnar Lundin | Utopiska geografier | 27 juni, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.