Del, relation, helhet, process, system, funktion. Upptäckt och utformning av ett sätt att…

Vetenskap-världsbild-sätt att tänka, det är, tror jag, den treenighet som bestämmer vårt sätt att vara och verka i världen. Och av dessa är det sättet att tänka som formar de ...

Av: Erland Lagerroth | 21 januari, 2013
Agora - filosofiska essäer

En essä om ingenting

”Tystnad”, svarade Murke. ”Jag samlar tystnad.” I Heinrich Bölls novell ”Doktor Murkes samlade tystnad” möter vi Murke som arbetar på en radiostation. En av hans egenheter är att han samlar på ...

Av: Mathias Jansson | 20 september, 2012
Essäer om konst

En liten text som e-krönika

några därför sprang sedan år erfaret med äldre hunna suput och redan lägesagent kollegan Jorden Grön redobogen sedermerae blott avantgardeavreagerande kraftigt på vårt närmsta avståndets mer än ständigt öppna bordellslinga bortom ...

Av: Stefan Hammarèn | 26 september, 2012
Stefan Hammarén

Näsornas näsbänderska

Så som de en del såg ut nånting i likhet amasonskorna, amasonskara, amasonszons tyngdupplyfterskorna till yes no right boxare som dotter H Duda Dada Yankovich plulubaschschiskans en rotryckerska avsluttråderska näsbänderska ...

Av: Stefan Hammarén | 21 november, 2012
Stefan Hammarén

Ögonblickets Frihet



Georges Bataille skrev många artiklar om surrealismen i tidningar som Troisième Convoi, Combat, Critique, Deucalion, etc. Dessa artiklar är samlade i en antologi i engelsk översättning kallad The Absence of Myth. Batailles språk är som alltid mystiskt och obskyrt; det är svårt att penetrera och blir för läsaren en utmaning. Vissa artiklar går inte att begripa förrän man har läst en annan artikel hundra sidor vidare i boken och då krävs det att man går tillbaka och läser om, funderar, tänker. Batailles artiklar provocerar hjärnan; de sätter hjärnan i ett läge av febril aktivitet och ens egna idéer skenar iväg och hotar att göra vidare läsning omöjlig. En essä om alla de ämnen Bataille skriver om i denna antologi skulle bli en ny bok. Därför

 

Det surrealistiska frihetsbegreppet enligt Georges Bataille


 

Bataille betvivlade verkligheten. I hans skrifter definierad som tingens ordning, misstrodde han rationalismens ideologiska anspråk på att definiera vad verkligheten var. Han höll inte med om västerlandets fastställande av verkligheten som en given ontologisk princip som kunde lokaliseras och erövras, eftersom verkligheten inte är någonting solitt utan enbart består av mytiska kvaliteter.

Annons:

Den som sitter fängslad och genom sitt gallerförsedda fönster tittar ut mot solen, längtar denne efter solen, eller efter friheten att kunna sträcka sig mot den utan att nå den? Bland cellens krälande skuggor längtar den fängslade efter att känna solens värme på sin hud. Och du, tror du att du är fri? Är det enbart celler, kedjor och arrester som begränsar vår frihet, våra möjligheter att sträcka oss efter saker och ting som för alltid kommer att vara bortom räckhåll? Friheten själv kan jämföras med den sol vars värme vi ibland känner mot vår hud och som vi sträcker oss mot, men som vi aldrig kan uppnå, eftersom avståndet är för långt… och om vi väl når den, bränns vi bortom igenkännlighet av det som vi först eftertraktade.

Är det möjligt att uppnå frihet? Det går, enligt Bataille, att finna friheten, och den finns att finna i ögonblicket, rättare sagt i det surrealistiska ögonblicket. Att ta sin pistol, gå ut på gatan och utan urskiljning skjuta rakt in i en folkmassa, det är så Andre Breton beskriver det ultimata surrealistiska ögonblicket och Bataille instämmer i detta.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Denna handling, som jämförs med den asiatiska sedvänjan av amok, definieras inte som det perfekta surrealistiska ögonblicket på grund av dess morbida kvalitet eller mordlystna tillvägagångssätt.

Det är istället ögonblickets overkliga och absurda handling i ett moment av total frihet från förnuft och konsekvenser som definierar det. För den moderna läsaren kanske detta framstår som ett glorifierande av terrorism, men terrorismen skiljer sig från ovan beskrivna handling i och med att terrorismen alltid har ett syfte, religiöst eller politiskt, etc.

Ögonblicket av amok har inget syfte överhuvudtaget utan är en kil som slås in i tiden där den handlande frigör sig från förnuft och konsekvenser. Detta ögonblick är ett moment i tiden, men det fria ögonblicket är inte bundet av framtiden utan existerar enbart i sig själv, genom subjektet, i ett kausalt vakuum där nästkommande konsekvenser inte har någon som helst betydelse.

Bataille använder sig av vissa nyckelbegrepp som återkommer i hans texter, begrepp som han har gett egna definitioner. Ett av dessa begrepp är det suveräna tillståndet och denna suveränitet innebär att man är villig att dö (eller villig att riskera sitt liv) för att slippa underkasta sig världens ok.

Det är ett tillstånd som inte tjänar någonting, inte ens dess egna egoistiska intressen. Det suveräna tillståndet är tillståndet av frihet. Enligt Bataille kan ingen förslava den sant suveräna människan: det enda som berör henne är att existera i ögonblicket, utan att fästa någon vikt vid ögonblickets konsekvenser, utan att företa sig något vars resultat berör något annat än det givna momentet.

Det är först när man är fri som det suveräna tillståndet kan nås… och i det tillståndet kan man inte längre förslavas. Den sol som var utom räckhåll, känns inte längre som ouppnåelig… Bataille betvivlade verkligheten. I hans skrifter definierad som tingens ordning, misstrodde han rationalismens ideologiska anspråk på att definiera vad verkligheten var.

Han höll inte med om västerlandets fastställande av verkligheten som en given ontologisk princip som kunde lokaliseras och erövras, eftersom verkligheten inte är någonting solitt utan enbart består av mytiska kvaliteter. Den tyngd som surrealismen hade var ett erkännande av detta faktum och beskrivs som ett sätt att handla och tänka, snarare än en konstgenre (som den kanske mest beskrivs som idag).

Handlandet bestod i att tillskanska sig en verklighet som stod över verkligheten (sur la réalité) och detta kunde enbart ske genom det fria ögonblicket. Detta ögonblick är heligt, en återkommande term som Bataille ger betydelsen kommunikation, och är heligt just eftersom det tillåter en form av krampartad kommunikation av det som annars inte tillåts tala; en kommunikation som är oavhängigt av förnuftet. Surrealisterna kallade denna kommunikation automatisk skrift och den hade en mycket betydande roll inom den surrealistiska sfären.

Ordet ”automatisk” kommer från grekiskan och har bildats av autos som betyder själv, och matos som betyder tänkande.

Den automatiska skriften är alltså precis det: skrivandet som skriver sig själv. Ett skapande utan subjekt. Den som skriver ner är enbart objekt, detta objekt dikterar endast. I automatisk skrift finns inget förnuft som styr processen, den är snarare som en dröm.

Det är alltså inte författaren eller konstnären som skapar, utan snarare skapandet själv som får fria tyglar i detta suveräna tillstånd, i denna situation av helig kommunikation. Om surrealismen är en strävan efter frihet, så är den servila inställningen till nyttan dess antagonist. I frihet kan det inte finnas någon servilitet; den är subversiv och strävar inte efter något.

Det nyttiga är enbart avsett att användas för praktiska ändamål, att tjäna ett syfte och är därför oförenligt med surrealisternas strävan, eftersom friheten de eftersökte var en frihet från det praktiska. En dikt har inget praktiskt värde; en dikt är en helig handling då kommunikation uppstår mellan poeten och läsaren.

Men den kan inte, och ska inte, tjäna ett praktiskt syfte. Hur skulle den kunna det, då den kommer från sfären av det suveräna tillståndet, där allt förnuft och konsekvenstänkande har bränts bort av frihetens allslukande flamma? Vad är mest önskvärt?

Att från sin cell stirra sig blind på solen, eller nå upp till den och där kremeras? Liksom i amok, där den handlande knivhugger till denne själv blir knivhuggen till döds, bränner solen den som kommer för nära, likt Ikaros, vars frihetssträvande ambitioner mötte sitt självförbrännande slut.

Hugo Kuhlin

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Brev från Sverige - till Susan Sontag, in memoriam

I. Susan. Jag är i Sverige. Tiden går ifrån och hinner i kapp. Efter att första gången ha sett Duett för kannibaler (1969) var min tanke att kritiken, med undantag ...

Av: Peter Lucas Erixon | Litteraturens porträtt | 18 december, 2007

När farfar blev blåsippa Om döden i barnboken

Hur handskas barnbokslitteraturen med döden? Vad är relevant att säga till de minsta barnen om döden när en anhörig går bort? Finns det något bra sätt att ta upp denna ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 16 mars, 2012

Malin Lagerlöf Foto Ulrica Zwenger

Malin Lagerlöf och Tom Malmquist - drabbade av det ofattbara

Elisabeth Tegelberg är tillbaka med en litterär essä.

Av: Elisabeth Tegelberg | Essäer om litteratur & böcker | 09 oktober, 2016

PÅ VÄG MOT MUSIKEN – Del 1: Musiken och ordet

Denna text vill vara den första delen av en artikelserie om musiken. Jag har ingen intention att skriva en estetisk-musikalisk text eftersom musiken inte låter sig beskrivas, och jag hoppas ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om musik | 05 november, 2012

John Berger

John Berger 1926-2017

I ”Picassos äventyr”, HasseåTages film som spelades in 1978, får vi följa honom om inte från vaggan till graven så näst intill. Där finns både barndomen i Spanien, hundåren i ...

Av: Ivo Holmqvist | Konstens porträtt | 10 januari, 2017

Arkiv som aktör för förändring – nya medier och gräsrotsverksamhet i Egypten

Hur kan man dokumentera och arkivera en revolution? Och hur gör man det i ett land som saknar en tradition av öppenhet, där de nationella arkiven behandlas som statshemligheter och ...

Av: Madeleine Engström Broberg | Kulturreportage | 24 juni, 2013

Sigurdsristningen vid Ramsund, Sundbyholm

I runornas tid

Vad har du för relation till runor? Trodde väl det. En stor sten, formad som ett gotiskt fönster, med inristade tecken från Vikingatiden. I Östergötland. Jodå. Det också. Men ämnet ...

Av: Carster Palmer Schale | Kulturreportage | 22 november, 2015

Den subversive Thomas Bernhard

Den österrikiska litteraturen är sällsynt rik och mångskiftande. Det finns diktare för alla temperament och preferensdispositioner; också den mest kräsmagade torde här få sitt lystmäte. Vi möter här alltifrån Grillparzer ...

Av: Simon O. Pettersson | Essäer om litteratur & böcker | 23 juni, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts