David Bowie spelar på Tweeter Center utanför Chicago, augusti 2002. Foto: Adam Bielawski.

”I had so many dreams, I had so many breakthroughs”

Efter att ha kämpat mot cancern i ett och ett halvt år avled David Bowie i stillhet på söndagen, 69 år gammal. Hans sista skiva ”Blackstar” gavs ut på hans ...

Av: Peter Sjöblom | 11 januari, 2016
Musikens porträtt

J. M. G. Le Clézio, Hunger i Nobelklass

Jean-Marie Gustave Le Clézio. Foto: Jacques SassierNobelpristagaren J. M. G. Le Clézio är en mycket produktiv författare. Senaste romanen publicerades den andra oktober av Gallimard: Ritournelle de la faim (ungefär: ...

Av: Daniel Pedersen | 13 oktober, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Mediation i Tibet. Bild: Guido Zeccola

Asiens helande inverkan

Varför har discipliner från Asien en botande (helande) inverkan på oss?

Av: Nina Michael | 07 juli, 2015
Gästkrönikör

Försök till samtal med Mästaren

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Percival | 04 november, 2012
Essäer om religionen

Meg Rosoff, årets ALMA-pristagare. Foto Belinda Graham.

Möte med Meg Rosoff - årets ALMA-pristagare



- Jag var väldigt olycklig som tonåring! berättar Meg Rosoff.

Idag är hon framgångsrik och kritikerhyllad författare och hennes böcker är högt älskade av barn och tonåringar över hela världen. Hennes författarskap gör många tonårstider lite mindre olyckliga. För i Meg Rosoffs böcker finns det gott om själsfränder. Och gott om sympatiska djur, framför allt hundar!

 

- “Ingen orkar vara normal jämt!”


 

jag älskar djur! Jag tror att det är så här: antingen så har du "the animal gene" eller så har du den inte. Har du den genen för att gilla djur, så kommer du aldrig undan det, jag älskar djur, och det är något som jag har gemensamt med andra familjemedlemmar. Jag gillar hundar jättemycket!
Meg Rosoff signerar hundböcker. Foto Belinda Graham

Meg Rosoff signerar hundböcker. Foto Belinda Graham

Annons:

Bokälskare och garderobsförfattare

Meg har alltid älskat böcker och att skriva, men trodde att hon var urdålig på det och att hon aldrig skulle kunna skriva något publicerbart. Möjligen ge ut text anonymt i någon bokserie ... Nu kan Meg Rosoff titulera sig själv ALMA-pristagare. Astrid Lindgren Memorial Award är barnbokens Nobelpris, störst i både prestige och prispengar. Men vad Meg Rosoff verkar vara gladast över är att ha fått en inbjudan att resa till Sverige!

I år känns verkligen ALMA-priset som ett barnbokens Nobelpris. Det första man kände när man hörde årets pristagare var: ÄNTLIGEN! För Meg Rosoff har varit så bra, så länge. Man hade nästan känslan av att hon vunnit priset förr ... Fast hon har ju vunnit en massa andra priser. Och hennes genombrottsroman How I Live Now har filmatiserats med den ljuvliga och kavata irländskan Saoirse Ronan i huvudrollen som Daisy, en huvudperson som på samma gång är väldigt skör och otroligt tuff och stark.

Skjut inte upp dina drömmar till morgondagen

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Meg pratar inte så mycket om hur kul det var att få ALMA-priset som hur kul det är att få komma till Sverige och Bokmässan i Göteborg.

- Alla mina vänner som är författare säger hur mysigt det är här, alla säger att det är den bästa och mysigaste bokmässan, och svenskarna gillar litteratur så mycket, och jag har ALLTID velat bli inbjuden! NU kom det en inbjudan! säger Meg Rosoff och strålar av glädje.

Meg Rosoff är briljant och originell som författare, hennes böcker hyllas, kritikerrosas och vinner priser. Men vägen till författarskapet var varken kort eller rak.

- Jag var ganska gammal när jag började skriva på allvar. Du vet, när man är ung tänker man sig att man kommer att leva i evigheter, mer eller mindre, --- i alla fall tills man är 90 år! --- och sedan inser man plötsligt att man inte kommer att leva så länge ... Den insikten drabbade mig när först en av mina systrar fick svår cancer och sedan också min andra syster fick cancer och det var min yngsta syster som dog ... vi lever inte så länge. Och jag höll på att slösa bort mitt liv på saker som jag inte är intresserad av och som tråkar ut mig!

En hästbok (nästan) utan hästar

Jobbet som copywriter var tråkigt men Meg måste ha insett att hon var bra på att skriva när hon skrev hela dagarna ...

- Nej, inte alls. Jag hade inget självförtroende alls som författare, jag bara insåg att jag ville göra något som jag ville göra, jag ville inte fortsätta med att göra det jag inte ville göra!

Meg tänkte att hon kunde skriva böcker i någon serie där författarna är anonyma (det är serien som säljer, inte författarna --- ett koncept som är vanligt i den engelskspråkiga världen, speciellt i Amerika) eller så kunde hon skriva en hästbok.

- Jag har alltid gillat djur, jag har alltid gillat hästar, jag har läst tonvis med hästböcker ... jag tänkte "jag måste kunna skriva en hästbok!"

Sagt och gjort: Meg satte igång. Och skrev och skrev och skrev. Till slut fanns det ett manuskript, som hon skickade in till en vänligt sinnad förläggare. Som vänligt påpekade att det där gick ju inte att ge ut!

- Hon sa: det är alldeles för mycket sex i boken! Det ska ju vara en hästbok!

Meg skrattar åt minnet.

- Vad som hade hänt var att jag lät tjejen bli involverad med ridläraren, hon var 15 och han 25, och så insåg jag att det var ju olagligt ... och hon blev med barn, och det fick konsekvenser ... och plötsligt hade jag skrivit över hundra sidor utan att en enda häst nämndes en enda gång! Man kan ju inte skriva hästböcker utan hästar!!! Ja, "the characters got away from me" som man brukar säga. Mina litterära personer smet iväg och hade en massa hyss för sig och det blev mest en massa röra av boken!

Men sedan skrev Meg Rosoff den dystopiska How I Live Now och den boken blev utgiven och gjorde succé. Och det var inte en hästbok, så ingen klagade över bristen på hästar, om de nu inte skulle vara jämt fördelade över bokens sidor.

- Men även när det gäller How I Live Now, får jag frågor om varför Daisy blev ihop med den där killen, de är ju bara 14 år och har en väldigt passionerad affär ... Saken är den, att det bara blev så. Jag hade inte planerat det! Samma sak hade hänt igen: "the characters got away from me!" Mina karaktärer brukar göra det. Jag har inte så mycket kontroll på dem!

- Det finns mycket djur i How I Live Now och även i många av dina andra böcker....

- Jag vet, jag älskar djur! Jag tror att det är så här: antingen så har du "the animal gene" eller så har du den inte. Har du den genen för att gilla djur, så kommer du aldrig undan det, jag älskar djur, och det är något som jag har gemensamt med andra familjemedlemmar. Jag gillar hundar jättemycket!

Om att höra till en flock med hundar

- Vad är det som är så underbart med hundar?

- Ja, de är min familj, "they bring you to the fold", så att säga. Mina hundar ser verkligen till att jag håller mig till flocken! Jag bor i London och jag går nästan aldrig ut! Ska jag någonsin till teatern, så lämnar jag hemmet ungefär fem minuter innan och kommer sent till teatern. Efteråt säger alla "ska vi gå ut och äta tillsammans?" och jag bara: "Nej, jag måste hem till hundarna!" för jag vet att de hatar att vara ensamma hemma och de vill inte att jag går ut och roar mig!

- Du sa att älska-djur-genen är ett familjedrag?

- Ja, min mamma älskar verkligen djur också, speciellt hundar. Hon har en stor, fin hund, och när vi åker hem till USA för att hälsa på henne, hon är över 80 nu, ligger hunden på en fin, vit soffa som VI inte får sitta på, för den är för fin, men HUNDEN ligger där utsträckt som i ensamt majestät! Och mamma säger "he knows he is not supposed to do that" och jag säger "well, obviously not ..." och så har vi lite olika synpunkter på hunduppfostran. Och mamma säger att hon aldrig har haft en så bra relation med någon som den där hunden och upplevt en sådan kärlek och samhörighet ... och jag och mina systrar säger bara "visst, det var ju kul att höra!" berättar Meg och skrattar.

Starka tjejer, vilsna killar

- Du har ofta väldigt starka tjejer i dina böcker ...

- Ja, jag vet! Medan killarna är riktiga mesar! (skratt.) Jag vet inte hur det har blivit så. Jag har inte planerat det. Jag har fått det påpekat för mig, och jag har gått igenom mina böcker och så är det: tjejerna är starka, de är riktiga amazoner! Killarna är snälla, försiktiga, försynta, tysta, "a little bit lost"! Hur har det blivit så? Jag vet inte. Men jag har en teori. Själv är jag rätt gå-på-ig, en amazon typ. Min dotter är verkligen en amazon, mycket tuffare än jag. Men hon är också mycket trevligare än jag, så hon kommer undan med det! Min man är snäll och trevlig, "the gentle type", höjer aldrig rösten. Min pappa däremot, han var tuff och macho och kunde skrika en hel del. Men jag skriver aldrig om sådana manliga typer, det blir alltid sådana killar som är som min man, som tänker och reflekterar och inte gör väsen av sig i onödan.

- Du skriver oftast om tonåringar, hur var din egen tonårstid?

- Den var hemsk! Jag var väldigt olycklig som tonåring. De där bilderna man har i ungdomsböcker och i media av hur tonårstiden ska vara ... Det glada tjejgänget, bästisarna, killarna ... Jag hade inga tjejkompisar, igen kille, inget kul, min bästa vän var en hund ... Hunden är i alla fall trofast och älskar dig alltid! Det kanske är därför jag gillar hundar så mycket?!
Min dotter däremot, hon är tonåring nu och hon är så lugn och sansad och välbalanserad ... och trevlig! Hon är inte alls som jag var!

Det blir bättre "sedan"

Meg Rosoff får ofta frågor från folk som själv har en jobbig tonårstid eller som har barn som går igenom en jobbig tonårstid. Samma sak under Bokmässan. Jag ser henne gång på gång lyssna förstående och nicka och aldrig att hon skyndar på eller schabloniserar eller kommer med dumma råd typ "det går över" eller "det blir bättre sedan". För vem orkar alltid vänta till "sedan"?

För Meg blev det bättre "sedan" --- om man utläser "sedan" som "efter en eländig tonårstid och ett eländigt copywriterjobb och en refuserad hästbok med för mycket sex i ..."

- Jag älskar att turnera och att träffa människor! Och sedan måste jag hem och börja skriva igen, och då brukar jag oftast vara sur ett tag! säger Meg med glimten i ögat.

Drottningen av konstigheter

- Man saknar liksom det där, att träffa folk, och alla säger att de gillar dig och dina böcker, man solar sig i glansen ... Det där händer ju inte när du sitter hemma och skriver, ingen talar om för dig dagligen hur duktig du är, så det tar en tid att vänja sig vid omställningen!

Om du inte lyckas få träffa Meg själv och få goda råd, så kan du alltid lägga beslag på någon av hennes böcker. De är alla väldigt unika upplevelser.

- Jag har absolut ingenting emot att kallas för konstig, säger Meg, och berättar att hon utnämnts till "the queen of weird" av engelsk media.
- Jag tar det faktiskt som en komplimang! tillägger hon.

"The queen of weird" har talat. Ingen orkar vara normal jämt!

I Sverige finns Meg Rosoffs böcker utgivna på Gilla Böcker, Lilla Piratförlaget och Massolit förlag.

Belinda Graham

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Bild av Anikó Bodoni Lind

Den fria rörligheten

Under Naturmorgons tidiga timmar i P 1 kunde man häromdagen lyssna till den önskade fria rörligheten. Det handlade då om djur det vill säga. vargar. En specialist önskade sig en ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 02 april, 2016

F. W. Murnau under en filminspelning 1920. Foto Public Domain Wikipedia

F. W. Murnaus två kärlekar

Film är ett bildmedium. En sats som tål att upprepas. Men varför då? Varför upprepa något som alla kan skriva under på?

Av: Ulf Stenberg | Filmens porträtt | 14 februari, 2016

Jenny Berggren Keljevic

Är du i kärlek eller i lust?

Vi har väl alla någon gång kommit till den punkten i olika relationer då det antingen utvecklas eller börjar slita i kanterna på ett eller annat sätt. Ibland händer det ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 30 juni, 2017

 Rafael Filosofskolan i Aten. Bild Wikigeeks

Mellan Skylla och Karybdis

”Det bästa hos kristendomen är ett liv värdigt Kristus. Där det finns skall vi inte vara så snara till att misstänka människor för irrlära.” (Ur Johan Huizinga: ”Erasmus”)

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 16 Maj, 2017

Lord Byron i Venedig

Dunk DUNK, dunk DUNK, dunk DUNK. Han går där uppe på golvet, det golv som är vårt tak, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Vi bor i Palazzo Mocenigo, i ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 09 februari, 2010

Den avtrubbade framtiden är redan här

Förhållandet mellan fiktion och verklighet tycks mer och mer glida in i en gråzon av “transparens”. Jag menar inte i mitt eget huvud, även om det säkert stämmer där också ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 26 augusti, 2011

Konstnärligt skapande inom buddhismen

Gunilla Nordlund om bodhisatvan Thang-Stong Gyal-Po och  -ace lhamo - den tibetanska  operans  födelse och utveckling. Vem var Thang-stong Gyal-po? Thang-stong Gyal-po* levde mellan 1361 -1485  och uppnådde en ålder av ...

Av: Gunilla Nordlund | Essäer om religionen | 06 april, 2009

Mediabilden av invandrare

"Du vet redan tillräckligt. Det gör jag också.Det är inte kunskap  vi saknar.Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna." (Sven Lindkvist: Utrota varenda ...

Av: Abdel-Qader Yassine | Essäer om samhället | 06 februari, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts