Feminism - befrielse eller tvångströja?

Eftertankar kring 8e mars, internationella kvinnodagenVärlden är full av tvångströjor. Är det bara att välja? Roma, du som tog vår frihet för att ge oss skydd och värn – nu, var ...

Av: Annakarin Svedberg | 11 mars, 2014
Essäer

"Tror han på sig själv och sanningen, han som förtvivlar?"

Tänker en skiss, ett fragment av bild utan disposition: Jag förstod att jag tillintegjort dagen. Bortsett från denna missberäkning var det inte speciellt anmärkningsvärt. Jag var ju inte olycklig. Mitt enda ...

Av: Göran af Gröning | 14 september, 2017
Utopiska geografier

Hegels dubbelansikte

Ingen filosof, med det möjliga undantaget av Wittgenstein, är så svår att närma sig som Hegel. Det har inte bara att göra med att hans idéer är både orginella och ...

Av: Anton Stigermark | 21 januari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Bay Stivina

En resa till Istrien (Kroatien)

Kroatien är ett turistland på stark uppgång. Bland svenskar är nu Kroatien det tredje populäraste semestermålet efter Grekland och Spanien och enbart i år har turismen dit ökat med 20 ...

Av: Björn Gustavsson | 19 oktober, 2017
Resereportage

Vilhelm Ekelund

Vilhelm Ekelund och extremhögern



Många olika typer av läsare har genom åren sökt sig till Vilhelm Ekelunds (1880-1949) verk. Inte minst har han nått framgång hos författare, poeter och akademiker, vilka haft det gemensamt att de har närmat sig författarskapet utifrån en djupt rotad humanism. Som exempel kan nämnas Sven Lindqvist, Algot Werin, Per Erik Ljung, Carl Erik af Geijerstam och Eva-Britta Ståhl.

 

En sekellång förbindelse


 

Richard Hejll är inget isolerat exempel. Även i modern tid har skribenter långt ut på den ideologiska högerkanten uppmärksammat Ekelunds verk. En lång diskussionstråd (lång såväl i bemärkelsen 'många inlägg' som i betydelsen 'pågående under lång tid') på nätforumet Flashback från 2004 till 2012 är i det här sammanhanget av intresse. Man kan direkt konstatera att Richard Hejll är i allra högsta grad närvarande i samtalet, hans namn nämns vid inte mindre än 22 tillfällen i de sammanlagt 63 diskussionsinläggen.
Richard Hejll

Richard Hejll

Annons:

Några få läsare har dock kommit till Ekelunds skrifter från demokratins utmarker långt till höger på det politiska fältet. Richard Hejll (1889-1963) var en sådan person. Han var författare och översättare, bland annat av Kierkegaard och Rousseau. Hejll tillhörde den högerintellektuella falang som på 1930-talet öppet tog ställning för nazismen, exempelvis i artikelserien "Varför jag blivit nationalsocialist" publicerad 1933 i Den svenske nationalsocialisten.

Efter andra världskriget fortsatte han att torgföra sitt judehat och förneka förintelsen, inte minst i Den enskilde, en tidskrift som han själv redigerade och gav ut mellan 1945 och 1962.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Som ung och förhoppningsfull författare in spe vände sig Hejll till Ekelund och bad denne läsa manuskript till det som skulle bli hans debutverk Människan och verkligheten, utgiven år 1915. Det blev början på en förbindelse mellan de två männen som skulle hålla i sig, med längre och kortare mellanrum, i ungefär tre decennier.

I de två volymer av Ekelunds korrespondens som har publicerats finner man brev från 1915 ända fram till 1944, knappa fem år innan Ekelunds död. När bekantskapen dem emellan väl hade etablerats hälsade Ekelund alltid sin adressat med utropet "Broder!", och det fortsatte han att göra även efter det att Hejll öppet börjat propagera för nazismen.

I sitt sista brev, daterat i december 1944, tackar Ekelund för "den vackra artikel du hedrat mig med". Artikeln ifråga publicerades i den antisemitiska tidskriften Den enskildes introduktionsnummer.

Man kan anta att Hejll fann stöd för sin högerextremism och sitt judehat i de antisemitiska yttranden som Ekelund använde i sina egna skrifter. Denna aspekt av författarskapet måste anses högst problematiskt, och den har också behandlats av till exempel Walter Klein i Var Vilhelm Ekelund antisemit (1962) och Anders Olsson i Ekelunds hunger (1996).

Klein presenterar ett smörgåsbord av antijudiska uttalanden, som han delar in i fem olika grupper, samt en sjätte grupp med projudiska passager. De fem förstnämnda kategorierna utgör en tämligen ruskig läsning – i synnerhet då de, som hos Klein, sammanställs och presenteras i en lång följd.

Olsson, för sin del, uppmärksammar faktumet att Ekelunds antisemitism blir tydligare under 1930-talet, i takt med "nazisternas tilltagande skändligheter". Han förhåller sig också starkt kritisk till att författaren fortsatte att umgås med "den antisemitiske busen Richard Hejll".

På ett personligt plan ledde de antijudiska passagerna i Ekelunds texter till starka spänningar med Walter Klein, som var en gammal vän till författaren. Klein var nämligen själv jude och under många år ordförande i det "Vilhelm Ekelundsamfund" som finansierade författarens utgivning under de sista 15 åren. Förbindelsen med Hejll torde också ha bidragit till att relationerna blev allt frostigare under andra hälften av 1940-talet.

Klein avsade sig ordförandeskapet i Ekelundsamfundet en tid efter att författaren i ett brev (daterat den 20 februari 1947) skrivit: "Skulle det verkligen behöfva påpekas för Dig, att – där det är fråga om smak! ingen svensk kan vara hårdare antisemit än jag vill och måste vara! Jag var stundom nog naiv att tro, att just hos någon intelligent jude kunde finnas förståelse för denna nödvändighet."

Hejll hävdade själv att han var den enda person som verkligen kände Vilhelm Ekelund och som förstod sig på dennes författarskap, en åsikt som han också vid upprepade tillfällen uttryckte i Den enskildes spalter. I artikeln "Vilhelm Ekelund och hans beundrare" från 1951 kallar han sig själv för "Ekelunds närmaste vän och förtrogne under mer än 35 års tid", och säger sig "känna honom bättre än någon nu levande person".

Detta var nu en överdrift från Hejlls sida, men sant är att deras bekantskap höll i sig över flera decennier, vilket Ekelunds brev också vittnar om. Hejlls artikel om Ekelunds "beundrare" är en recension av, eller snarare ett frontalangrepp på, den minnesskrift som gavs ut 1950 under titeln En bok om Vilhelm Ekelund – med anledning av författarens död året innan.

Hejll var tydligen mycket upprörd över att inte ha blivit erbjuden att medverka i volymen, något som han skyller på "advokaten Walter Klein, vars judiska härstamning givetvis utgör ett oöverstigligt hinder för undertecknads medarbetarskap" (kursiveringen är Hejlls). Enligt anmälaren håller de publicerade bidragen i minnesboken mycket låg kvalitet, vilket han anser är illa, men "det skandalösaste av allt är dock, att en jude fått lov att utöva inflytande vid utgivandet av en bok om en av vårt lands största antisemiter. Detta är ingenting mindre än en skymf mot hans minne" (kursiveringarna är fortfarande Hejlls). Eftersom artikelförfattaren anser sig vara i stånd att bedöma Ekelund bättre än någon annan kan han också uttala sig om dennes "skarpa antisemitism", samt slå fast att "Ekelund var, liksom alla tänkande människor, en svuren fiende till alla [sic] judisk mentalitet".

Richard Hejll är inget isolerat exempel. Även i modern tid har skribenter långt ut på den ideologiska högerkanten uppmärksammat Ekelunds verk. En lång diskussionstråd (lång såväl i bemärkelsen 'många inlägg' som i betydelsen 'pågående under lång tid') på nätforumet Flashback från 2004 till 2012 är i det här sammanhanget av intresse. Man kan direkt konstatera att Richard Hejll är i allra högsta grad närvarande i samtalet, hans namn nämns vid inte mindre än 22 tillfällen i de sammanlagt 63 diskussionsinläggen.

Även om merparten av bidragen är av apolitisk natur och inte kan sägas avslöja någon utbredd antisemitism eller högerextremism hos skribenterna, så finns det också undantag från regeln. En deltagare i diskussionstråden ("FraterAugust") utmärker sig genom att i ett par inlägg från 2012 först nämna att han "äger ett antal nummer av Hejlls eminenta tidskrift Den Enskilde", och därpå uttrycka uppfattningen att den gamle nazisten "borde föräras en helt egen tråd i forumet". Om Ekelund själv skriver han att "Ekelund-sällskapet försökte på ett lömskt och oärligt sätt tona ner hans antisemitism", en åsikt som man för övrigt känner igen från Hejlls egen argumentation 60 år tidigare.

Ett annat intressant exempel står att finna på nätsajten Motpol – höger om åsiktskorridoren. På denna starkt högerorienterade och ultranationalistiska bloggportal presenterades i oktober 2015 en relativt lång (2300 ord) och ganska välinformerad essä om Vilhelm Ekelund. Texten är upptagen vid vissa teman som man skulle kunna beteckna som reaktionära, men som på inget vis framstår som malplacerade i en redogörelse över Ekelunds författarskap. "Aristokratisk" är exempelvis ett nyckelbegrepp i skribentens resonemang, "nationalkaraktärer" och "det nordiska geniet" likaså. Sammanfattningsvis ser han Ekelund som en "värdefull bekantskap", inte minst om man i vår tid vill "återupptäcka det genuint svenska bakom det tjocka och kvävande täcket av byråkrati och konsumism". I synnerhet gläder artikelförfattaren sig åt att hos Ekelund finna "en aristokratisk livssyn och en samhälls- och kulturkritik som utgår från den". Texten har genererat 11 kommentarer, där samtliga medverkande använder sig av alias.

De valda pseudonymerna avslöjar en fascination för extremhögerns välkända kännetecken som megalomani och kraftfullhet – "Maximus" (lat. bäst, störst), "Ukkonen" (fi. åska) – och för romantiken kring den vita sydafrikanska boerhistorien ("Voortrekker"). Att deltagarna i Motpols kommentarsfält befinner sig långt till "höger om åsiktskorridoren" står tämligen klart för läsaren, efter att man har tagit del av debattörernas funderingar om vikten av att "stå över de svagas ressentiment", och om problematiken i att ha med "moderna undermänniskor" att göra.

Diskussionen tar sin början i ett samtal omkring värdet av dygder som jämnmod, måttfullhet och impulskontroll – dvs. det som Ekelund kallade för "metron" – och som de medverkande anser resulterar i ett "nordiskt", "germanskt" och "maskulint" sätt att agera. Men som ideal betraktat kan den stoiska livsåskådningen bara gälla fram till en viss gräns, verkar skribenterna enas om. "Lite jäkla eld och flammor måste finnas i själen" utbrister signaturen "Maximus", varpå han fortsätter: "Jag vill aldrig släcka ut helt mitt starka hat mot översitteri, fulhet, kulturmarxism och politiskt [sic] korrekthet". En fascination för styrka och våld kanske också kan skönjas i det Nietzsche-citat som avslutar ovanstående inlägg: "Ich bin kein Mench, ich bin Dynamit".

Mot slutet når diskussionstråden, som följer på essän om Ekelund, närmast en meta-nivå – när olika nätforums fördelar och nackdelar jämförs. Pseudonymen "Voortrekker" prisar den aktuella sajten: "Motpol är i ögonblicket den bästa sidan för oss högerintellektuella som önskar utbyta seriösa tankar med varandra". Exponerat är en "bra ventil", anser han, och Avpixlat är välbesökt men har den nackdelen att den är full med "mass-människor med allt vad det innebär av konventionella och strömlinjeformade resonemang". "Maximus" stämmer in i bedömningen att Motpol står i en klass för sig. Enligt honom kan skillnaden mellan sajterna liknas vid den mellan finkultur och mer folkliga kulturyttringar. Avpixlat och Exponerat är som "svensktoppen och eurodisco", under det att "Motpol är Bach med värja och proppfulla bokhyllor i Alexandria", lyder hans avslutande omdöme.

Även om det stora flertalet Ekelund-uttolkare är väl förankrade i en demokratisk och humanistisk människosyn, så har också en annan kategori läsare närmat sig verket – personer som uppenbarligen inte har några problem med att kombinera studiet av Ekelunds texter med en ideologi där "över-" respektive "undermänniskor" utgör naturliga kategorier. Förbindelsen mellan extremhögerns intelligentia och Vilhelm Ekelund har vid det här laget ett drygt sekel på nacken, räknat från det år – 1915 – då den "antisemitiske busen" och sedermera nazisten Richard Hejll initierade den första kontakten.

Och vi har sett hur Ekelunds böcker ännu idag läses med behållning av individer långt till "höger om åsiktskorridoren". Denna sammanblandning mellan hans produktion och extremhögerns ideologi är till viss del förståelig – med tanke på de reaktionära och antisemitiska inslag som trots allt finns i texterna. Det är en aspekt av författarskapet som en demokratiskt och humanistiskt sinnad läsare naturligtvis inte kan bortse från, utan som han eller hon måste förhålla sig till – i sin jakt på de pärlor som tvivelsutan också står att finna i Vilhelm Ekelunds verk.
'
 

Författaren är Universitetslektor i franska/Maître de conférences Docent/HDR Högskolan Dalarna/Université de Dalarna

Mattias Aronsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Tankens ambivalens (Andra brevet)

Ma ben sola e ben nuda senza miraggio porto la mia anima / Ungaretti   Min definition av varat är noll. Sagt om Neruda av Lorca: att han var ”en poet närmare döden än filosofin, närmare ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 09 juli, 2014

Lutherforsking och nazism i Sondershausen

Furstinnan Anna Luise von Schwarzburg under en rökpaus I slottet Sondershausen fanns på 1930-talet en Lutherakademi. Flera av de mest kända teologerna i Sverige reste dit.  Ärkebiskop Erling Eidem i ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 11 september, 2008

Gud finns bortom Gud. Inledande samtal om mystiken. Del 1

Johannes Flink (JF), Guido Zeccola (GZ), Carl-Michael Edenborg (CME), träffades för några veckor sedan för att tala om Gud men sedan pratade de om mystiken. Tidningen Kulturen lovar en fortsättning ...

Av: Johannes Flink, Carl-Michael Edenborg, Guido Zeccola | Kulturreportage | 19 juli, 2010

Produktionsgruppen Ramaj. fr.v. Markus Granqvist, Nils Poletti, Lena Lindgren

Att alltid gå åt "fel håll"

"Äldreomsorgen i Övre Kågedalen" är en roman av Nikanor Teratologen som väckte och fortsätter väcka stor kalabalik bland förläggare och läsare. Det är kanske en av de mest radikala böcker ...

Av: Guido Zeccola | Scenkonstens porträtt | 25 december, 2015

Igiaba Scego Foto Simona Filippini

Från Adua till Venedig

Striden vid Adua eller Abba Garima var en avgörande episod i det så kallade Abessinska kriget mellan Italien och den Nordafrikanska regionen. Den italienska koloniala makten ledd av generalen Oreste ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 12 oktober, 2016

Kan teatern dra nytta av höstens filmdebatt? Teatersåret 2009

I samband med Stockholms Filmfestival i november anno 2009 vaknade för en gång skull ett debattsuget Sverige till liv. Kanske minns ingen lika tydligt festivalfilmerna som den debatt med fokus ...

Av: Anna Nyman | Kulturreportage | 25 december, 2009

Med Mattias Sandström i det undermedvetna

I filmen "Fuerteventura", som till stor del utspelas på Kanarieöarna, blandar Jesper samman samtid, dåtid och framtid. Samtidigt dras han in i en kärlekshistoria med en spansk kvinna som påminner ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 14 januari, 2011

Oedipusmyten och Japan

Bakgrund Syftet med denna artikel är att göra en analys av Sophokles, Kung Oedipus och den roll berättelsen kan ta i ett mer samtida material. En nutida referens till ...

Av: Kristian Pella | Essäer om religionen | 23 Maj, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.