Indiana Jones i Egypten

Indiana Jones och hans arabiske vän

Det är nu klart att det blir en ny Indiana Jones-film, den femte i ordningen. Filmen ska upp på biograferna sommaren 2019. Vart ska han resa den här gången?

Av: Mohamed Omar | 28 mars, 2017
Essäer

54. Erik

Erik skrev. Ord efter ord. Sida efter sida. Fingrarna värkte av att spreta över tangentbordet hela dagarna, han var frusen ända in i märgen av allt stillasittande. Han satt hemma ...

Av: Erik | 04 januari, 2013
Lund har allt utom vatten

Boglárka Paulovkin.  Foto: Förlaget

Felis förlag - En svart katt kommer lastad med vackra ungerska barnböcker till…

Felis förlag är en nykomling på Bokmässan 2015. De har en liten svart katt som symbol. Som en liten katt bland hermelinerna? Eller är det en svart lyckokatt? Förlaget har ...

Av: Belinda Graham | 20 oktober, 2015
Kulturreportage

Minnesmedaljong över Jenny Lind i

Näktergalen från Norden

Vi är många – både vanliga musikälskare och yrkesutövande musiker – som innerligt skulle önska att det hade funnits bara ett par få takter inspelade med musik framförd av gångna ...

Av: Thomas Notini | 26 januari, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Vilhelm Ekelund

Vilhelm Ekelund och extremhögern



Många olika typer av läsare har genom åren sökt sig till Vilhelm Ekelunds (1880-1949) verk. Inte minst har han nått framgång hos författare, poeter och akademiker, vilka haft det gemensamt att de har närmat sig författarskapet utifrån en djupt rotad humanism. Som exempel kan nämnas Sven Lindqvist, Algot Werin, Per Erik Ljung, Carl Erik af Geijerstam och Eva-Britta Ståhl.

 

En sekellång förbindelse


 

Richard Hejll är inget isolerat exempel. Även i modern tid har skribenter långt ut på den ideologiska högerkanten uppmärksammat Ekelunds verk. En lång diskussionstråd (lång såväl i bemärkelsen 'många inlägg' som i betydelsen 'pågående under lång tid') på nätforumet Flashback från 2004 till 2012 är i det här sammanhanget av intresse. Man kan direkt konstatera att Richard Hejll är i allra högsta grad närvarande i samtalet, hans namn nämns vid inte mindre än 22 tillfällen i de sammanlagt 63 diskussionsinläggen.
Richard Hejll

Richard Hejll

Annons:

Några få läsare har dock kommit till Ekelunds skrifter från demokratins utmarker långt till höger på det politiska fältet. Richard Hejll (1889-1963) var en sådan person. Han var författare och översättare, bland annat av Kierkegaard och Rousseau. Hejll tillhörde den högerintellektuella falang som på 1930-talet öppet tog ställning för nazismen, exempelvis i artikelserien "Varför jag blivit nationalsocialist" publicerad 1933 i Den svenske nationalsocialisten.

Efter andra världskriget fortsatte han att torgföra sitt judehat och förneka förintelsen, inte minst i Den enskilde, en tidskrift som han själv redigerade och gav ut mellan 1945 och 1962.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Som ung och förhoppningsfull författare in spe vände sig Hejll till Ekelund och bad denne läsa manuskript till det som skulle bli hans debutverk Människan och verkligheten, utgiven år 1915. Det blev början på en förbindelse mellan de två männen som skulle hålla i sig, med längre och kortare mellanrum, i ungefär tre decennier.

I de två volymer av Ekelunds korrespondens som har publicerats finner man brev från 1915 ända fram till 1944, knappa fem år innan Ekelunds död. När bekantskapen dem emellan väl hade etablerats hälsade Ekelund alltid sin adressat med utropet "Broder!", och det fortsatte han att göra även efter det att Hejll öppet börjat propagera för nazismen.

I sitt sista brev, daterat i december 1944, tackar Ekelund för "den vackra artikel du hedrat mig med". Artikeln ifråga publicerades i den antisemitiska tidskriften Den enskildes introduktionsnummer.

Man kan anta att Hejll fann stöd för sin högerextremism och sitt judehat i de antisemitiska yttranden som Ekelund använde i sina egna skrifter. Denna aspekt av författarskapet måste anses högst problematiskt, och den har också behandlats av till exempel Walter Klein i Var Vilhelm Ekelund antisemit (1962) och Anders Olsson i Ekelunds hunger (1996).

Klein presenterar ett smörgåsbord av antijudiska uttalanden, som han delar in i fem olika grupper, samt en sjätte grupp med projudiska passager. De fem förstnämnda kategorierna utgör en tämligen ruskig läsning – i synnerhet då de, som hos Klein, sammanställs och presenteras i en lång följd.

Olsson, för sin del, uppmärksammar faktumet att Ekelunds antisemitism blir tydligare under 1930-talet, i takt med "nazisternas tilltagande skändligheter". Han förhåller sig också starkt kritisk till att författaren fortsatte att umgås med "den antisemitiske busen Richard Hejll".

På ett personligt plan ledde de antijudiska passagerna i Ekelunds texter till starka spänningar med Walter Klein, som var en gammal vän till författaren. Klein var nämligen själv jude och under många år ordförande i det "Vilhelm Ekelundsamfund" som finansierade författarens utgivning under de sista 15 åren. Förbindelsen med Hejll torde också ha bidragit till att relationerna blev allt frostigare under andra hälften av 1940-talet.

Klein avsade sig ordförandeskapet i Ekelundsamfundet en tid efter att författaren i ett brev (daterat den 20 februari 1947) skrivit: "Skulle det verkligen behöfva påpekas för Dig, att – där det är fråga om smak! ingen svensk kan vara hårdare antisemit än jag vill och måste vara! Jag var stundom nog naiv att tro, att just hos någon intelligent jude kunde finnas förståelse för denna nödvändighet."

Hejll hävdade själv att han var den enda person som verkligen kände Vilhelm Ekelund och som förstod sig på dennes författarskap, en åsikt som han också vid upprepade tillfällen uttryckte i Den enskildes spalter. I artikeln "Vilhelm Ekelund och hans beundrare" från 1951 kallar han sig själv för "Ekelunds närmaste vän och förtrogne under mer än 35 års tid", och säger sig "känna honom bättre än någon nu levande person".

Detta var nu en överdrift från Hejlls sida, men sant är att deras bekantskap höll i sig över flera decennier, vilket Ekelunds brev också vittnar om. Hejlls artikel om Ekelunds "beundrare" är en recension av, eller snarare ett frontalangrepp på, den minnesskrift som gavs ut 1950 under titeln En bok om Vilhelm Ekelund – med anledning av författarens död året innan.

Hejll var tydligen mycket upprörd över att inte ha blivit erbjuden att medverka i volymen, något som han skyller på "advokaten Walter Klein, vars judiska härstamning givetvis utgör ett oöverstigligt hinder för undertecknads medarbetarskap" (kursiveringen är Hejlls). Enligt anmälaren håller de publicerade bidragen i minnesboken mycket låg kvalitet, vilket han anser är illa, men "det skandalösaste av allt är dock, att en jude fått lov att utöva inflytande vid utgivandet av en bok om en av vårt lands största antisemiter. Detta är ingenting mindre än en skymf mot hans minne" (kursiveringarna är fortfarande Hejlls). Eftersom artikelförfattaren anser sig vara i stånd att bedöma Ekelund bättre än någon annan kan han också uttala sig om dennes "skarpa antisemitism", samt slå fast att "Ekelund var, liksom alla tänkande människor, en svuren fiende till alla [sic] judisk mentalitet".

Richard Hejll är inget isolerat exempel. Även i modern tid har skribenter långt ut på den ideologiska högerkanten uppmärksammat Ekelunds verk. En lång diskussionstråd (lång såväl i bemärkelsen 'många inlägg' som i betydelsen 'pågående under lång tid') på nätforumet Flashback från 2004 till 2012 är i det här sammanhanget av intresse. Man kan direkt konstatera att Richard Hejll är i allra högsta grad närvarande i samtalet, hans namn nämns vid inte mindre än 22 tillfällen i de sammanlagt 63 diskussionsinläggen.

Även om merparten av bidragen är av apolitisk natur och inte kan sägas avslöja någon utbredd antisemitism eller högerextremism hos skribenterna, så finns det också undantag från regeln. En deltagare i diskussionstråden ("FraterAugust") utmärker sig genom att i ett par inlägg från 2012 först nämna att han "äger ett antal nummer av Hejlls eminenta tidskrift Den Enskilde", och därpå uttrycka uppfattningen att den gamle nazisten "borde föräras en helt egen tråd i forumet". Om Ekelund själv skriver han att "Ekelund-sällskapet försökte på ett lömskt och oärligt sätt tona ner hans antisemitism", en åsikt som man för övrigt känner igen från Hejlls egen argumentation 60 år tidigare.

Ett annat intressant exempel står att finna på nätsajten Motpol – höger om åsiktskorridoren. På denna starkt högerorienterade och ultranationalistiska bloggportal presenterades i oktober 2015 en relativt lång (2300 ord) och ganska välinformerad essä om Vilhelm Ekelund. Texten är upptagen vid vissa teman som man skulle kunna beteckna som reaktionära, men som på inget vis framstår som malplacerade i en redogörelse över Ekelunds författarskap. "Aristokratisk" är exempelvis ett nyckelbegrepp i skribentens resonemang, "nationalkaraktärer" och "det nordiska geniet" likaså. Sammanfattningsvis ser han Ekelund som en "värdefull bekantskap", inte minst om man i vår tid vill "återupptäcka det genuint svenska bakom det tjocka och kvävande täcket av byråkrati och konsumism". I synnerhet gläder artikelförfattaren sig åt att hos Ekelund finna "en aristokratisk livssyn och en samhälls- och kulturkritik som utgår från den". Texten har genererat 11 kommentarer, där samtliga medverkande använder sig av alias.

De valda pseudonymerna avslöjar en fascination för extremhögerns välkända kännetecken som megalomani och kraftfullhet – "Maximus" (lat. bäst, störst), "Ukkonen" (fi. åska) – och för romantiken kring den vita sydafrikanska boerhistorien ("Voortrekker"). Att deltagarna i Motpols kommentarsfält befinner sig långt till "höger om åsiktskorridoren" står tämligen klart för läsaren, efter att man har tagit del av debattörernas funderingar om vikten av att "stå över de svagas ressentiment", och om problematiken i att ha med "moderna undermänniskor" att göra.

Diskussionen tar sin början i ett samtal omkring värdet av dygder som jämnmod, måttfullhet och impulskontroll – dvs. det som Ekelund kallade för "metron" – och som de medverkande anser resulterar i ett "nordiskt", "germanskt" och "maskulint" sätt att agera. Men som ideal betraktat kan den stoiska livsåskådningen bara gälla fram till en viss gräns, verkar skribenterna enas om. "Lite jäkla eld och flammor måste finnas i själen" utbrister signaturen "Maximus", varpå han fortsätter: "Jag vill aldrig släcka ut helt mitt starka hat mot översitteri, fulhet, kulturmarxism och politiskt [sic] korrekthet". En fascination för styrka och våld kanske också kan skönjas i det Nietzsche-citat som avslutar ovanstående inlägg: "Ich bin kein Mench, ich bin Dynamit".

Mot slutet når diskussionstråden, som följer på essän om Ekelund, närmast en meta-nivå – när olika nätforums fördelar och nackdelar jämförs. Pseudonymen "Voortrekker" prisar den aktuella sajten: "Motpol är i ögonblicket den bästa sidan för oss högerintellektuella som önskar utbyta seriösa tankar med varandra". Exponerat är en "bra ventil", anser han, och Avpixlat är välbesökt men har den nackdelen att den är full med "mass-människor med allt vad det innebär av konventionella och strömlinjeformade resonemang". "Maximus" stämmer in i bedömningen att Motpol står i en klass för sig. Enligt honom kan skillnaden mellan sajterna liknas vid den mellan finkultur och mer folkliga kulturyttringar. Avpixlat och Exponerat är som "svensktoppen och eurodisco", under det att "Motpol är Bach med värja och proppfulla bokhyllor i Alexandria", lyder hans avslutande omdöme.

Även om det stora flertalet Ekelund-uttolkare är väl förankrade i en demokratisk och humanistisk människosyn, så har också en annan kategori läsare närmat sig verket – personer som uppenbarligen inte har några problem med att kombinera studiet av Ekelunds texter med en ideologi där "över-" respektive "undermänniskor" utgör naturliga kategorier. Förbindelsen mellan extremhögerns intelligentia och Vilhelm Ekelund har vid det här laget ett drygt sekel på nacken, räknat från det år – 1915 – då den "antisemitiske busen" och sedermera nazisten Richard Hejll initierade den första kontakten.

Och vi har sett hur Ekelunds böcker ännu idag läses med behållning av individer långt till "höger om åsiktskorridoren". Denna sammanblandning mellan hans produktion och extremhögerns ideologi är till viss del förståelig – med tanke på de reaktionära och antisemitiska inslag som trots allt finns i texterna. Det är en aspekt av författarskapet som en demokratiskt och humanistiskt sinnad läsare naturligtvis inte kan bortse från, utan som han eller hon måste förhålla sig till – i sin jakt på de pärlor som tvivelsutan också står att finna i Vilhelm Ekelunds verk.
'
 

Författaren är Universitetslektor i franska/Maître de conférences Docent/HDR Högskolan Dalarna/Université de Dalarna

Mattias Aronsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Scenografi från barockteatern i Cesky Krumlov. Foto: Mathias Jansson

Barockteatern i Cesky Krumlov

Mathias Janssons resa till Tjeckien avslutas med en artikel om Barockteatern i Cesky Krumlov, rik av konst och historia.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 27 september, 2015

Redighet, rättvisa och redaktionellt arbete

Redighet, rättvisa och redaktionellt arbete Håkan Olsson kan konsten göra varje bok till ett konstverk. På Bokförlaget Mormor ger han ut konst, lyrik, romaner, biografier och samhällsanalys. Han arbetar med sina ...

Av: Agneta Tröjer | Porträtt om politik & samhälle | 25 september, 2007

Med barnet som förebild

Anneli Sandberg är pastor och församlingsföreståndare i Tingvallakyrkan, en frikyrka belägen mitt i Karlstad. Barnets roll i den världsvida kyrkan, barnvälsignelsen och dopet är frågor som engagerar henne. Anneli jobbar ...

Av: Robert Halvarsson | Kulturreportage | 14 juni, 2014

Julian Aguilera Marías om Herakleitos

Iillustration: Joakim Ceder Julian Aguilera Marías om Herakleitos I filosofihistorien är det vanligt att betrakta filosofen Herakleitos (540-480 f.Kr.) som motsats till filosofen Parmenides (540-470, ev. 515-445 f. Kr.), vilkas tankevärldar ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 16 oktober, 2007

Benjamin 14

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 19 november, 2011

Marilyn och satan inom oss

Marilyn och satan inom oss Som ung bjöd hon ner Djävulen i sängen, efter tre äktenskap bjöd hon ner en president. Sedan mördades hon. Stefan Whilde skriver om en av 1900-talets ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om film | 07 december, 2006

Ove Allansson. Foto: Tre böcker

En sjöman har gått i land

Ove Allansson har lämnat skeppet. Han blev 83 år. Han hade provat flera yrken men sjömanslivet blev det som lämnade djupast intryck i honom och i hans författarskap. Han skrev ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 24 januari, 2016

A som i Altele. om en novell av Isaac Bashevis Singer

”Folk frågar mig ofta: 'Varför skriver ni på ett döende språk?' och jag ska förklara det med några ord. Jag tycker om att skriva spökhistorier, och ingenting passar spöken bättre ...

Av: Vladimir Oravsky | Essäer om litteratur & böcker | 01 oktober, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.