Sofi Lerström Foto Sören Vilks

Björn Gustavsson intervjuar Sofi Lerström

Drottningholmsteatern upplevde under Gustav III:s regering sin verkliga storhetstid. När Gustav III år 1777 fått överta slottet efter sin mor såg han till att det spelades massor av teater och ...

Av: Tidningen Kulturen | 03 september, 2016
Musikens porträtt

Från diskurs till vägledande sanning

Bakgrund  Denna text handlar om hur en diskurs kan förvandlas till vägledande sanning. Utgångspunkten för detta arbete är Talal Asads argumentation kring religionsbegreppet vilket lyder: My argument is that there cannot be ...

Av: Kristian Pella | 16 april, 2012
Essäer om religionen

Füssli, Riefenstahl och nubafolket

Schweiz är ett välkänt textil- och exilland som i modern tid hyst sådana storheter som Lenin, Mussolini och Thomas Mann. Utanför kantonernas under århundraden försvarade riksgränser är det mindre känt ...

Av: Bo I. Cavefors | 06 september, 2013
Essäer om konst

Roger Scruton som uppfostrare

Denna text anländer året sent och består i en mer essäistisk anmälan av den svenska översättningen av den konservative filosofen Roger Scrutons Culture Counts från 2007 (sv. Atlantis & Axess ...

Av: Claes-Magnus Bernson | 15 november, 2010
Agora - filosofiska essäer

Lars Huldén foto CC BY SA 3.0

Lars Huldén – in memoriam



Hedersmannen, skalden och österbottningen Lars Huldén har lämnat det jordiska, drygt 90 år gammal. Förutom egna dikter, språkvetenskapliga och litterära verk, översatte han och sonen Mats det finska nationaleposet Kalevala till underbar svenska. Hans sista bok blev Läsning för vandrare och andra. 


Lars Huldéns författarskap (som inleddes med Dräpa näcken, 1958) omfattar förutom ytterligare drygt 35 diktsamlingar också Shakespeareöversättningar, en nyöversättning av Kalevala (tillsammans med sonen Mats), teaterstycken, litteratur- och språkvetenskapliga (runt Bellman och Runeberg) verk vid sidan av specialintresset – Österbottens svenska folkmåls böjningar plus mycket annat av både akademisk och jordnära karaktär.

Lars Huldén var en lärd man med den goda egenskapen att inte briljera med sin kunskap. Han har alltid varit en lågmäld humanist, en timid agitator i frågor som engagerar honom och inte minst som en varm humorist. Även när han sysselsätter sig med allvarliga frågor finns glimten där, som solkatten i vattenpussen på asfalterad byväg.

Lars Huldéns författarskap (som inleddes med Dräpa näcken, 1958) omfattar förutom ytterligare drygt 35 diktsamlingar också Shakespeareöversättningar, en nyöversättning av Kalevala (tillsammans med sonen Mats), teaterstycken, litteratur- och språkvetenskapliga (runt Bellman och Runeberg) verk vid sidan av specialintresset – Österbottens svenska folkmåls böjningar plus mycket annat av både akademisk och jordnära karaktär.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När nu Lars Huldén vid 90 års ålder låter oss läsare ta del av hans mogna och trösterika tankar som gärna infinner sig på en kyrkogård, där gravstenarnas namn sammanfattar liv efter liv i rad på rad, gör han det i ett fiktivt underifrånperspektiv. Det är ur mullen som orden kommer till oss som finns kvar:
"Om du min älskade kommer hit till min grav skall du veta: Stoftet som vilar däri värker av längtan till dig."
En märklig omständighet är att dessa epitafier är skrivna för mer än 40 år sedan, då skalden vare sig nått krönet på sin livsvandring eller på sin skaldebana. När han nu repriserar Läsning för vandrare känns det som om han ville säga: Vad var det jag sa! Märkvärdigare än så här är det inte att vara död och begraven. Men också: Livet är mödan värt: "Har man störtat från regnbågen / så har man varit på regnbågen."

En avdelning i boken handlar om att glömma: glömskor i allmänhet, i privatlivet, i samhället och i de akademiska studierna.

30 haikudikter är av senare datum, 2015. Det handlar bland annat om livet på hemmet, där

Rollatorerna
möts i korridorerna
lastade med liv.

På kyrkogården i Ekshärad i värmländska Klarälvdalen finns vackra handsmidda minnesmärken över de döda. Men det är inte gravkors utan symboliska livsträd. Det låter vackert om metallöven där vinden ligger på, ett stilla klirr över nejden.

Lars Huldén umgås gärna med vinden i sina dikter, när han vandrar längs skogsstigen:

Konvaljen blommar,
dagen är tjugotredje maj.
Allt är som det ska.

Och ändå: allt är inte som det borde vara i Finland. Läsning för vandrare avslutas med några råd, som grundar sig på det aktuella läget i republiken: "Fem orsaker att fly från Finland". Det handlar om det humanistiska resursslöseri som förorsakas av ekonomismens spelregler. Vattnet, ja, själva luften har blivit investeringsobjekt. Hoppfullt är det inte när textens sista mening lyder: "Men vart ska vi ta vägen?"

Om det s.k. rationella skogsbruket har Huldén en hel del att påminna om:"Bristen på skogsstigar blir alltmera kännbar i samhället. / Ett samhälle utan stigar är ett samhälle utan människor."

Innan vi föddes fanns vi inte. Så var det dags för vår stund på jorden. Sen var vi borta på nytt... Men vinden finns kvar, suset genom björkdungen en sommarkväll och de där rösterna som hörs från andra sidan sjön.

Vandringen fortsätter, med och utan oss. Lars Huldéns dikter finns kvar, som vilostenar utmed vägen.

Så är det, minns Lars med stor värme och saknad, men hans dikter finns kvar, som denna:

Du återser mig –
i regnet som fuktar ditt hår
i gräset som spirar om våren
i löv som singlar om hösten
i flingor som dalar.

Bengt Berg

Ur arkivet

view_module reorder

Per aspera ad astra

Författaren Cordwainer Smith (1913-1966) sa en gång att det inte finns någon litterär genre som har skapat så många forskare som science fiction-genren. Och det stämmer. Många astronauter, ingenjörer och ...

Av: Bertil Falk | Essäer | 12 juni, 2014

Napoleon den III, skaparen av det moderna Frankrike?

Napoleon den tredjeNapoleon den III, den kanske mest missförstådde kejsaren, föddes för tvåhundra år sedan, den 20 april 1808.  I sina memoarer skriver Hortens, Hollands drottning om sin nyfödde son ...

Av: Anne Edelstam | Essäer om samhället | 15 oktober, 2008

Psykotexten. Del 1. Man blir inte älskad när man är extrem

"Krigskonst är att förgås med blommorna, litteratur är att odla odödliga blommor. Och odödliga blommor är konstgjorda blommor" Yukio Mishima Sidorna som följer upphittades vid ett rivningsarbete i ett för länge sedan ...

Av: Johann von Fritz | Essäer | 25 juli, 2013

Les Murray

Rabulisten och sanningssägaren Les Murray

Australiens enfant terrible, Les Murray, har nyligen åter hamnat i hetluften efter en litteraturpolitisk dispyt med landets premiärminister, Tony Abbott. Vem är denne poet, ofta nämnd som en möjlig nobelpristagare ...

Av: Michael Economou | Litteraturens porträtt | 23 januari, 2015

Tänk om du vore ditt första steg - och ut i rymden?!

Om Hanna Hallgrens diktande Fredag ger mig en bukett blommor som jag inte vet namnet på, ingen vet vad de heter. Jag har frågat på torget där de står men ...

Av: Eleonora Bru | Litteraturens porträtt | 05 juli, 2008

Musik skapad av låtsasspråk

Sångaren i [ingenting], Christopher Sander, är aktuell med soloskivan "Hej hå!" och en spelning på festivalen Where The Action Is. Över en tallrik indiskt bakfyllekäk berättar han om Astrid Lindgren ...

Av: Rasmus Thedin | Musikens porträtt | 25 juni, 2009

Someone for me – Whitney Houston tribute

För några år sen berättade jag för en tjejkompis i Stockholm att jag hade vaknat upp med en dröm om att Whitney Houston var död. Hade drömt om att alla ...

Av: Annelie Babitz | Gästkrönikör | 15 februari, 2012

Väntan som finns

Det som finns finns i väntan rör oss och blir till. Väntan på vad? På vem? Du är ett ensamt korn som faller och faller. .. Träden i oktober flammar och fäller sina ...

Av: Bo Gustavsson | Utopiska geografier | 27 juni, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.