Sångerskan Vanja Renberg om vardagen och stå på scen med The Vanjas. Foto: Martin Wallén.

Intervju: Vanja Renberg

Många av de artister jag porträtterar får med sig musiken från hemmiljön och det gäller också Vanja Renberg. Men Vanja har valt sin egen väg, långt från hemmets musikval av ...

Av: Thomas Wihlman | 03 maj, 2016
Musikens porträtt

Födelsedagens dag

Härmed utnämner jag 22 januari till Födelsedagens dag. Yes meine Damen und Herren, i dag, tisdagen den 22 januari firar vi ”Födelsedagsdagen”. Här kommer mitt bidrag till dess hugfästelse. I dag är det ...

Av: Vladimir Oravsky | 22 januari, 2013
Gästkrönikör

Marilyn och satan inom oss

Marilyn och satan inom oss Som ung bjöd hon ner Djävulen i sängen, efter tre äktenskap bjöd hon ner en president. Sedan mördades hon. Stefan Whilde skriver om en av 1900-talets ...

Av: Stefan Whilde | 07 december, 2006
Essäer om film

Konstnären Giorgio Rosas mikronation “Isola delle Rose” från 1968

Ett litet land av konst

I november 2016 brann Lars Vilks träskulptur Nimis vid Kullabergs naturreservat i nordvästra Skåne. Medierna spekulerade om det rörde sig om ett vanligt vandaliskt dåd eller om det fanns en ...

Av: Mathias Jansson | 08 februari, 2017
Essäer om konst

Igiaba Scego Foto Simona Filippini

Från Adua till Venedig



Striden vid Adua eller Abba Garima var en avgörande episod i det så kallade Abessinska kriget mellan Italien och den Nordafrikanska regionen. Den italienska koloniala makten ledd av generalen Oreste Baratieri förlorade striden mot Negus nege'sti (amhariska för "konungarnas konung") Menelik II den 1 mars 1896. Detta ledde till ett långt uppehåll för de italienska koloniala satsningarna på Afrikas horn.
Adua är även titeln på en bok av den somalisk-italienska författaren Iciaba Scego.
Jag träffade henne för första gången på bokmässan i Göteborg, och senare på Italienska Kulturinstitutet i Stockholm.

Intervju med Igiaba Scego


I Adua berättar jag om den lilla elefanten av Bernini som står på torget Maria sopra Minerva nära Pantheon. Jag försöker hitta kulturella förbindelser, inte bara ataviska utan också personliga. Tack vare den lilla elefanten kan Adua se den stora oceanen som hon har lämnat, och hon tänker på sin dumma fader. Symboliskt kan elefantens stora öron hjälpa henne att lyssna och tolka bättre.

Annons:

Jag har inte läst dina böcker på italienska, den första boken jag läser är Adua, som Helena Monti har översatt till svenska för Contempo förlag. Rent spontant ser jag romanen som en berättelse om två olika somaliska kulturer som konfronteras och strider mot varandra.

- Ja, men jag tror inte man kan tala om två avvikande kulturer, för mig handlar det snarare om samma kultur. Adua, som är kvinnan som ger romanen titeln, kallar sin man för Titanic, efter fartyget som förliste 1912. Titanic är ett namn som återkommer blad somalierna i Italien. Det var då, 1912, som italienarna erövrade Libyen och delar av Somalia i Uanle Uen, och upprättade kolonier. I boken säger Aduas man: "Ja, du kallar mig som ett fartyg men jag lever, jag lever fortfarande, glöm inte det!"

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I själva verket tillhör Adua och hennes man två olika kulturer. Han har kommit till Italien som illegal invandrare med en av de båtar som lyckats nå fram över Medelhavet, medan hon, Adua, kom till Rom i ett flygplan.

Min bok Adua vill vara en kritisk analys av kolonialismen, den italienska kolonialismen.

Adua kan också ses som fortsättningen av en tidigare bok, Roma Legata, vars titel har språkliga förbindelser med "legatus", en ledamot av den romerska senaten, men som vi också kan översätta till Lindat Rom.

I boken går jag och en fotograf genom hela Rom och studerar de koloniala monument och statyer, från imperiet till fascismen, som finns i staden.

Roma Legata är en bok om det somaliska folket och deras förhållanden till huvudstaden från antiken till våra dagar.
Adua är definitivt mer fiktion är Roma Legata, men även i denna roman ser vi möten bland invandrare, tolkare och asylanter (de nyanlända).
Tre historiska delar av migrationen av somalier till Italien.
Från den tidiga migrationen i början av 1900-talet till fascismen, från kolonialismens olika uttrycksformer efter kriget till dagens båtflyktingar.

I Adua berättar jag om den lilla elefanten av Bernini som står på torget Maria sopra Minerva nära Pantheon. Jag försöker hitta kulturella förbindelser, inte bara ataviska utan också personliga. Tack vare den lilla elefanten kan Adua se den stora oceanen som hon har lämnat, och hon tänker på sin dumma fader. Symboliskt kan elefantens stora öron hjälpa henne att lyssna och tolka bättre.

Adua är en berättelse om relationer, den mellan dotter och far, mellan fru och man och relationen till staden Rom. Rom som är så fruktansvärt vackert, men samtidigt så kaotiskt. Rom kan vara en ond stad, rasistisk, våldsam och diskriminerande.
Ja, jag försökte berätta om dessa kontraster och om somalierna som bor i Rom.

Med det du har berättat har du redan svarat på många av mina frågor, men en till sak skulle jag vilja veta: berätta för oss om gestalten Zoppe, som spelar en viktig roll i berättelsen.

- Zoppe är tvetydig. Han är emot kolonialismen men samarbetar med fascister för pengarnas skull. Han accepterar att fascisterna slår och förödmjukar honom eftersom han vet att han får fortsätta vara anställd hos dem. Zoppe symboliserar både offrets och bödelns ord på samma gång.

Efter kriget försöker han trä på sig själv en kostym som inte tillhör honom. Han försöker övertyga folket att han är en partisan. Men läsaren vet att han, Zoppe, inte är det. Och det spelar ingen roll om han kallar sin egen dotter Adua, namnet på den stad där italienarna besegrades av etiopierna.
Detta, om du tänker på saken, är något som sker ganska ofta när människorna går från krigets verklighet till en verklighet av relativ fred. Och inte bara i Italien, det gäller även för andra krig, som till exempel i dagens Syrien.

Zoppe är barn av sitt eget land. Han vet allt om det fruktansvärda patriarkatet i Somalia, men han känner också av det italienska patriarkatet, och sin egen del i det. Det är två monster som bebor honom.

Bortom Zoppe måste jag säga att patriarkatet i Italien fortfarande finns idag, och att det är rasistiskt och tar sitt uttryck i våld och grymhet. Tänk bara på Laura Boldrini som är ordförande i den Andra Statskammaren, en hög auktoritet. Tänk på hur hon blivit utsatt för grymt våld av vissa politiker.

Jag tror inte hon tvingas genomlida detta för att hon alltid är på de invandrades sida, nej hon är utsatt för våld för att hon är kvinna!
Du vet hur vissa italienare tänker om kvinnorna, du känner till de många fallen av kvinnomord (feminicide) som sker i Italien.

Kan du berätta om dina framtida böcker och projekt?

- Det är lite svårt. Jag tycker mycket om barnlitteratur samtidigt som jag är engagerad i frågor gällande kolonialism/rasism. Jag skrev min disputation om kolonialismens olika aspekter. Från antiken till idag. Det är också därför som jag arbetar så kunnigt i ämnet. En del av mina studier, till exempel det om mensen i den afrikanska kulturen, är fortfarande ofta citerade.

I Adua finns en aspekt, kroppen av den svarta människan i den italienska filmen som du inte frågade om. Den intresserar mig mycket. Den svarta kroppen marginaliseras eller används som sexobjekt ganska ofta. Jag samarbetar med en förening som heter "Per un cinema diverso" (För en annorlunda films verklighet) om frånvaron av de som är annorlunda i den italienska filmhistorien.
Jag försöker skriva om det för att det finns en kunskapsbrist inom detta ämne.

Men jag jobbar på en ny bok, en barnbok där jag berättar om Venedig. Ännu en gång en vacker stad med sina inre motsägelser, även om Venedig historiskt sett har varit mer tolerant än Rom. Jag börjar med det judiska ghettot som fyller 50 år, och går så vidare till våra dagar. Det är en bok för barn i en venetiansk miljö.

Guido Zeccola

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Konsten att syssla med konst

Vad är konst - egentligen? Vad gör man på en konstkurs? Och är det ingen som målar vanliga tavlor längre? Dessa frågor försöker reportern Jenny Johansson ge svar på genom att ...

Av: Jenny Johansson | Kulturreportage | 21 maj, 2010

Hos mennesket danner sinn, sjel og kropp en virkelig enhet. Del I

Innledning Tiden for kjetteri er ikke over. Å hevde synspunktet at hos mennesket danner sinn, sjel og kropp en virkelig enhet, er å stå fram som kjetter. Standpunktet strider imot naturvitenvitenskapelige ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 januari, 2014

Omöjlig intervju med Aleister Crowley – del 2 av 666; att uppfylla sig…

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Johan von Fritz, Freke Räihä | Essäer | 09 augusti, 2012

En ny novell av Mats Waltrè

En novell av Mats Waltré ur en opublicerad novellsamling "Stockholm noir"

Av: Mats Waltrè | Utopiska geografier | 08 november, 2017

Efter en danteläsning

Kärleken gav mig ingen ro, den, vars plats jag inte vet eller endast i skymningsljusets dunkla vrå fått skåda, lätt vid aftontid, eller som morgonljus, en dag så ny som tidens nu i väntans skimmer och ...

Av: Hans-Evert Renérius | Utopiska geografier | 12 april, 2010

Fallet Depardieu

– Varför handlar Gérard Depardieu som han gör? Somliga framställer utflytten som provokation, men vem förklarar motiven bättre än vederbörande själv? Nu kan France 2 presentera ett exklusivt klargörande…  http://www.youtube.com/watch?v=5KHZvpD-RaU  Rysk ...

Av: Roger Fjellström | Övriga porträtt | 15 november, 2013

Livet selv, ett sammendrag

  På sidene som følger setter jeg fram enkelte betraktninger om hva jeg denoterer som «'livet selv'»: Den første delen er negativ, det vil si at jeg bestrider at veien inn ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 26 september, 2009

Kvalité och känsla

Kvalité och känsla "Franskspråkig skönlitteratur i svensk översättning" är Elisabeth Grate Bokförlags motto, men en och annan bok från den anglosaxiska världen har smugit sig in i utgivningen.

Av: Agneta Tröjer | Porträtt om politik & samhälle | 25 september, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.