Arne Sucksdorff

Ett stort äventyr med en stor filmare!

Vilken var den förste svensk som belönades med en Oscar? Rätt svar på denna TP fråga är inte Ingmar Bergman. Rätt svar är Arne Sucksdorff. För första gången går det ...

Av: Belinda Graham | 22 april, 2017
Filmens porträtt

Hermann Hesse

Hermann Hesses klassiker: Narziss och Goldmund

I Klas Östergrens nya roman I en skog av Sumak finns en parafras på kastanjeträdet i Herman Hesses roman Narziss och Goldmund. Precis som Östergrens roman som gått som följetong ...

Av: Ulf Nygren | 27 augusti, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Bland alla dessa nya deckardrottningar och kriminalkungar.

Det är tur att man kan simma. Annars hade jag för längesedan dränkts av den svenska deckarvågen som vuxit sig stor och blivit till ett eget litet innanhav. Idag, fyrtiofem ...

Av: Crister Enander | 31 Maj, 2011
Crister Enander

Metaltown 2013 – en nära-döden-upplevelse?

Årets Metaltownfestival bjöd på allt man kan önska sig av en festival: Bra musik, sol, glada festivalbesökare och god mat! I detta festivalreportage beskriver Linda Olsson varför Metaltown är en ...

Av: Linda Olsson | 03 augusti, 2013
Essäer om musik

Otto Andersson på 1950-talet.

Stilla dagar i Mejlans



Som av en händelse blev den finlandssvenske författaren, psykiater, politikern, jazzpianisten m.m. Claes Andersson aktuell i flera sammanhang några vackra höstveckor. Först kom hans uppföljare till ”Ottos liv” från 2011 nu med titeln ”Stilla dagar i Mejlans (stadsdel i Helsingfors )” ut på förlaget M och sedan belönades han Svensk biblioteksförening som årligen ger ut Aniarapriset till en svenskspråkig författare av skönlitteratur för vuxna. Motivering:

 

Om Otto Andersson


Otto frågade en gång en av Finlands rikaste bankdirektörer (i ungdomen revolutionär studentpolitiker) på en bjudning hur han njöt av sin förmögenhet. Svaret blev " Jag dricker varje dag ett glas champagne klockan fem". Otto hyser inga illusioner om "detta tjuvarnas paradis" som frodas i kapitalinkomsternas, optionernas, fallskärmarnas, skattesmitarnas förlovade skatteparadis. Han hoppas på att i dödsriket gäller andra marknadmekanismer. Han minns med saknad den gamla fina talkoandan i det finska samhället där medborgarskapssamhällets tradition var att man hjälpte varandra med små tjänster.
Claes-Johan Rudolf Andersson Foto Johannes Jansson CC BY 2.5 dk

Claes-Johan Rudolf Andersson Foto Johannes Jansson CC BY 2.5 dk

Annons:

"Claes Andersson tilldelas årets Aniarapris, för sin drygt halvsekellånga gärning som lyriker och prosaist. Alltsedan debuten 1962 med Ventil har han rasat som en våryr björn i språkskogen, i samhället och i politiken, men också odlat en sorts läslampans förtrolighet, ett kakelugnsvarmt och inbjudande tilltal av omisskännligt märke" går det att läsa i juryns motivering.

I "Stilla dagar i Mejlans" är man i gott sällskap när Claes Andersson alter ego Otto nu som snart 80-åring funderar över ålderdom, sjukdom och död. Han påstår sig umgås så förtroligt med döden att han betraktar den som sitt särintresse och ibland får han resfeber. Under tiden underhåller han passionen för jazz och skrivandet, funderar kring den strida ström av grymheter från världens slagfält som vi matas med varje dag. Han gör en återblick på hemlandet Finland 1918 och det grymma inbördeskriget och vars sår fortfarande inte är läkta.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Han upplyser att i fånglägret i Ekenäs för röda fångar en tredjedel av alla fångar dog av svält eller sjukdomar eller helt enkelt arkebuserades. Lägret har jämförts med tyskarnas grymmaste koncentrationsläger.
Utifrån sin läkar- och politiker bakgrund gör han en intressant anamnes av Putin och hittar nya vinklingar på dennes agerande.

I drömmarnas värld umgås han ofta med föräldrarna. Den mycket närvarande mamman och den ofta frånvarande (krigen) pappan. Erotiken är också förpassad till drömmarnas värld och till gratisunderhållning när det unga grannparet älskar på fredagskvällarna.

Som gammal vänsterpolitiker har han inget till övers för den kapitalism och girighet han ser överallt i samhället. Som icke troende sympatiserar han dock med påvens metafor vid sitt första stora tal i Peterskyrkan "Liksvepningen har inga fickor".

Otto frågade en gång en av Finlands rikaste bankdirektörer (i ungdomen revolutionär studentpolitiker) på en bjudning hur han njöt av sin förmögenhet. Svaret blev " Jag dricker varje dag ett glas champagne klockan fem". Otto hyser inga illusioner om "detta tjuvarnas paradis" som frodas i kapitalinkomsternas, optionernas, fallskärmarnas, skattesmitarnas förlovade skatteparadis. Han hoppas på att i dödsriket gäller andra marknadmekanismer. Han minns med saknad den gamla fina talkoandan i det finska samhället där medborgarskapssamhällets tradition var att man hjälpte varandra med små tjänster.

En gång i tiden gick Otto i terapi. Resultatet av sju års samtalande blev att han kunde eliminera "martyren inom sig". "Alltid något tänkte Otto – inget dåligt resultat av sju års möda".
Beträffande åldringarnas situation konstaterar Otto utan sentimentalitet följande.

"Efter våra krig fanns det inte så många gamlingar - merparten hade förstånd att dö i snabb hjärtinfarkt eller hjärnblödning, följder av fet kost, tunga och enformiga jobb, för lite motion och för mycket sprit och tobak. Sedan kom allt tjat i decennier om folkhälsa, om hälsosammare mat- och dryckesvanor, motion och rökförbud och livslängden ökade med en femtedel på femti år. Men se bara - om åldringarna hade väntat sig beröm och applåder för att de följt hälsomyndigheterna råd och rekommendationer och därför blivit gamla och väldigt många, blev de besvikna. Nu fick de höra att de var för dyra att ta hand om och att det var olönsamt att sköta deras blodtryck, höftförslitningar, sockersjuka och depressioner. Där sitter de i otrivsamma väntrum med kölappar i händerna och timmarna går och ibland dör de i sin väntan..."

Otto genomgår också en "nära döden" upplevelse. Under en operation tror han sig dö under narkosen. Inget oävet tillstånd tycker han. Men lika skönt är det att vakna upp och se barnbarnen hoppa omkring ens säng.

Rolf Karlman

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Svenskan som driver en av Europas ledande dansutbildningar

Det var med mycket envishet och en portion mod som Jessica Iwanson för 35 år startade sin skola för nutida dans i München. I dag räknas Iwanson International School of ...

Av: Linda Karlsson Eldh | Övriga porträtt | 04 januari, 2010

Brott och straff I. Brottets relativitet - straffets exekutivitet

Det är icke allt sant som sanning är likt (ur Domarreglerna) Lagarna var nyktra och definitiva. Uttömmande och sakliga. Där fanns inga promenadstråk, eller blombeströdda ängar insprängda mellan lagarna, inga ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 20 oktober, 2009

Levittown i Pennsylvania   1959

Magnolia och förgätmigej

Som jag nyss skrev handlar en av berättelserna i Robert McCloskeys ”Han hette Homer” om hur man byggde amerikanska sovstäder med expressfart, tack vare färdiga byggelement. I bild och text ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 28 Maj, 2016

Joseph Conrad

Joseph Conrad som människa och författare

Nämns Joseph Conrad i Sverige idag? Möjligen pliktskyldigast i grundskolan eller på gymnasiet (jag vet inte). Då dock troligen som författare av sjöäventyr eller som författaren till Mörkrets hjärta (som ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 14 oktober, 2017

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 Maj, 2014

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | Utopiska geografier | 09 februari, 2009

Omöjliga intervjuer. Benny Holmberg intervjuar Öyvind Fahlström

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 04 mars, 2012

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck

Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om ...

Av: Robert Warrebäck | Utopiska geografier | 28 september, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.