Intervju med författaren Mikael Sundqvist

- Då visste jag allt om livet och skulle skriva om det, säger Mikael Sundqvist om sitt 17-åriga jag och skrattar. Han talar om drömmen om boken. Boken med stort B ...

Av: Johann Bernövall | 03 december, 2012
Litteraturens porträtt

Omöjlig intervju med Aleister Crowley, del 7 av 666

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Johan von Fritz, Freke Rähiä | 31 oktober, 2012
Övriga porträtt

Monster och sexualitet i skräckfilm

Med en lång spöklik inledning förs publiken sakta ombord på rymdskeppet Nostromo. Karaktärerna omges av mörker och dova ljud som vibrerar i bakgrunden och ger en känslan av ett enormt ...

Av: Sara Larsson | 16 oktober, 2011
Essäer om film

Bild Hebriana Alainentalo

Den plågade postmoderna kroppen

Kroppen är smickrad, tränad, ibland plågad (av oss) i tron på dennes onödighet och på den totala övertygelsen om sin icke återuppståndelse. Vi konstruerar vår kropp för att den ska likna ...

Av: Guido Zeccola | 01 november, 2016
Essäer om samhället

Jack London  Foto Arnold Genthe

En författargigant av sin tid



Som sjöman, äventyrare och krigskorrespondent besökte Jack London stora delar av världen. Han var en författarstjärna av sin tid. I år är det hundra år sedan han avled (1876 - 1916). Han var de stora projekten och äventyrens man. Han mest kända bok torde vara äventyrsromanen "Skriet från vildmarken" från 1903 som kommit ut på så gott som all världens språk. Andra kända böcker är den delvis självbiografiska "Martin Eden" och novellsamlingen "Varg - Larsen". Han hade vänstersympatier och kandiderade en gång som presidentkandidat för det amerikanska socialistpartiet. Lenin uppgavs läsa hans novell "Kärlek till livet" på dödsbädden. Flera av hans böcker brändes på bål i Nazityskland. Trots sina socialistsympatier förkroppsligade Jack London på

 

Om Jack London 100 år efter hans död


Jack Londons och hans fru Charmians grav Foto By-SA 3.0

Jack Londons och hans fru Charmians grav Foto By-SA 3.0

Jack London hyllades över hela världen. Han var stor i den unga Sovjetstaten. Lenin och Trotskij hörde till beundrarskaran. När Lenin låg på dödsbädden var den sista viljan att man skulle läsa Jack Londons novell "Kärlek till livet" för honom. Under 1930 talet var han illa sedd av de nazistiska makthavarna i Tyskland. Flera av hans mera "socialistiska" böcker som "Martin Eden", "Tvångströjan" och "Järnhälen" brändes på bokbålen över hela Tyskland.
Jack och Charmian London på Hawaii 1915

Jack och Charmian London på Hawaii 1915

Annons:

I år är det hundra år sedan den amerikanske författaren Jack London (1876 – 1916) avled. En mytomspunnen machoman, rebell och äventyrare som var född i San Francisco. En inspiratör för kommande storheter som Ernest Hemingway, Jack Kerouac. Idag är han kanske mest känd för äventyrsromanen "Skriet från vildmarken" från 1903 som kommit ut på så gott som alla världens språk. Berättelsen som även tilltalar även unga läsare och handlar om tamhunden "Buck" som mot sin vilja blir draghund i ett hundspann i guldruschens Klondyke. Han skrev även politiska och sociala verk.

Jack Londons delvis självbiografiska verk "Martin Eden" räknas som en av arbetarlitteraturens stora berättelser vid sidan av bl.a. Martin Andersen Nexös "Pelle erövraren", Maxim Gorkijs "Min barndom".
Jack London kom under sin tid att bli den mest populära, mest välbetalda men också mest kontroversiella författaren. Förutom författare och journalist var han en av tidens ledande socialister i USA. Han var bl.a. föreslagen som presidentkandidat i det lilla socialistpartiet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Även om han var socialist var han också individualist, äventyrare, kvinnokarl, påverkad av övermänniskoideal under sitt korta och färgstarka liv. Han var präglad av en hård värld där den starke överlever. Jack London föddes som John Griffith till en ensamstående mor med problem. Den biologiska fadern som han inte hade någon kontakt med kan ha varit en framgångsrik läkare. Sitt nya namn tog han efter sin styvfar. Han växte upp i ett oroligt förhållande. I åttonde klass avbröt han sin skolgång för att försörja familjen vilket blev starten på ett äventyrligt och periodvis hårt liv. Han jobbade som ostronfiskare, båtpolis, sjöman, säljägare, fabriksarbetare. Periodvis var han tiggare och tågluffare.

Samtidigt lyckades han genom självstudier av bl.a. Karl Marx skrifter inte bara bli författare utan också journalist och fotograf. Häftiga alkoholvanor och ett utpräglat kvinnotycke var också en del av hans personlighet.
Han gjorde reportageresor över hela världen. Han skrev om slummen i London. När guldruschen i Klondyke startade på 1890-talet begav han sig till nordvästra Kanada för att gräva guld och bli inspirerad till flera av sina böcker. Han var på plats under rysk-japanska kriget 1904 – 1906 som krigskorrespondent. På ett modigt sätt tog han sig fram till fronten och kunde ge läsarna verklighetsskildringar.

Han var 28-år och städslades av den rika Hearstkoncernen (tidningssyndikat) som krigskorrespondent. Han tog sig över till Japan men ville vidare till fronten i Korea där de japanska elitstyrkorna fanns. Som den erfarne sjöman han var ordnade han fram ett litet segelfartyg. Han anställde två man och gav sig iväg över Gula havet mot Korea. Väderförhållandena var bistra – storm och minus 14 grader C. Han tog sig iland med förfrusna händer, öron och fötter. Han satte genast igång med att rapportera om krigshändelserna som den enda västjournalisten på plats. Ingenting verkade omöjligt för denna undantagsmänniska.

Han var också på plats och skrev om och fotograferade vid jordbävningen i San Francisco 1906. Han och hustrun Chariman gjorde en äventyrlig seglats till Hawaii 1907 i båten "Snark" som Jack London ritat och byggt själv. Fotografier från seglatsen visar Jack London som en vältränad och stilig man i klass med en filmstjärna.

Jack Londons kvinnohistorier var flera och han hyllade tanken om "kamratäktenskap" som var inne i socialistiska kretsar. Officiellt var han gift två gånger.

Jack London hyllades över hela världen. Han var stor i den unga Sovjetstaten. Lenin och Trotskij hörde till beundrarskaran. När Lenin låg på dödsbädden var den sista viljan att man skulle läsa Jack Londons novell "Kärlek till livet" för honom. Under 1930 talet var han illa sedd av de nazistiska makthavarna i Tyskland. Flera av hans mera "socialistiska" böcker som "Martin Eden", "Tvångströjan" och "Järnhälen" brändes på bokbålen över hela Tyskland.

Även om han var socialist var Jack London sinnebilden för en "amerikansk framgångssaga". Han var också de stora projektens man. Han kandiderade som borgmästare i Oakland. I staden hedras han med ett torg "Jack London square".

Trots att han var världens då kanske mest lästa författare var hans privatekonomi i kaos. Han var en generös natur och lånade ut pengar till vänner, fiender, släktingar, revolutionära projekt. Generositet och ekonomiskt lättsinne var en del av hans personlighet och socialistiska världsbild.
När de äventyrliga åren var över ägnade sig Jack London och hustrun nr 2, Charmian Kittredge, åt jordbruk och boskapsavel på en stor ranch med 500 anställda.

Han skrev fortfarande oavbrutet 1500 ord per dag samtidigt som han planterade 140 000 eukalyptusträd på sin gård. Han byggde ett stort residens "Varghuset" på gården.
Natten till den 18 augusti 1913 brann "Varghuset" ner och totalförstördes. Ingen vet om branden var anlagd eller ej.

Orsaken till Jack Londons död i november 1916 är omtvistad. En del menar att han mer eller mindre tog sitt liv med morfin, andra anser att det var ett slaganfall och hjärtsvikt som blev hans död vid bara fyrtio års ålder.

Rolf Karlman

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Vegetarianism – Om vördnad för livet

En nations storhet och dess moraliska utveckling kan bedömas utifrån hur deras djur behandlas. (Ghandi) Mänskligheten tycks idag stå vid ett vägskäl. Den stora välfärdsökningen i västvärlden har tveklöst andra mindre goda ...

Av: Lena Månsson | Essäer | 15 september, 2013

Omlästa klassiker: Per Olov Enquists Nedstörtad Ängel

Omlästa klassiker: Per Olov Enquists Nedstörtad Ängel Mycket har sagts och mycket har skrivits om Per Olof Enquist och hans författarskap alltsedan romandebuten med Kristallögat 1961. Drygt fyrtio år senare nämns ...

Av: Patrik Tornéus | Essäer om litteratur & böcker | 08 februari, 2007

Vågskvalp av Hebriana Alainenatalo

En diktares svårighet …

Min prosalyrik, lyrik och poetik vilar på samma grund och bär på samma byggklossar. Det som sker är att något dras ifrån, något kommer till; allt i ett sökande efter ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 24 april, 2015

Strofer av Emily Brontë i översättning av Erik Carlqvist

I Harold Blooms bok Hur du ska läsa och varför kallar han, beundrande men litet klichéartat, Emily Brontë för "Svindlande höjders sibylla". I sin kommentar till dikten Stanzas, nedan "Strofer", visar ...

Av: Emily Brontë | Kulturreportage | 06 april, 2013

Att förstå ”med” sig själv. Om Sapfo och Alkaios

”Eros skakar mig motståndslöst än en gång –ljuvligt stingande, obetvingliga djur!”(Sapfo) Kan en liten bok som innehåller fragment från en tid utanför tiden alstra i mig samma darrning som jag känner ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 20 april, 2013

Jag drömde om Cornell…igen

Egentligen är det en ganska osannolik historia. En tjugosjuårig försäljare av designade textilier råkar av en slump få syn på en collageroman av Max Ernst, La Femme 100 têtes, blir ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 16 januari, 2017

Infernaliska vindar: håll i tanten

Vi här mitt i Sverige, invid sjön Vättern, har haft flera dagars intensiv vind. Härligt, för det känns nästan som att vara ute till sjöss. Men vi upplever vinden på ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 23 april, 2013

Gabriella Olsson. Foto: Anna Langseth

Är det skamlöst att tigga?

Är tiggarna ”skamlösa” och ”moraliskt lägre stående”?

Av: Gabriella Olsson | Gästkrönikör | 03 mars, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.