I väntan på år 2012

 Percival om Rimbaud, profetior, och solmedvetenhet  Så vitt jag förstår är världen en ofödd historia, visserligen född men ändå ofödd. Vår värld är uppfylld av en mänsklighet som troligen ...

Av: Percival | 22 juni, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Senmoderniteten. Del 1

Innledning Emnet for essayet mitt er livet i senmoderniteten. ‘Senmoderniteten’ er et abstrakt begrep; om abstrakte begrep sirkulerer i et samfunn, er det ikke helt opplagt at dermed er disse ord ...

Av: Thor Olav Olsen | 20 juli, 2013
Agora - filosofiska essäer

Jobs bok i kristider

Människan är ett syndabocksbenäget djur. Man pekar ut eller också utpekas man. I tider av kris måste officiella huvuden rulla. Chefer avsätts, ministrar avgår, kungen halshuggs. Föremålen skiftar och mekanismen ...

Av: Eugenio Trías | 07 mars, 2011
Agora - filosofiska essäer

Knaster är det enda...

Knaster är det enda... knaster är det enda som efterlämnats tolkningar vill vinnas men eko är det enda som existerar inget går längre att återskapa nytt är redan för gammalt några slut finns inte längre startskotten har ...

Av: Maria Yvell | 20 november, 2007
Utopiska geografier

Jacqueline Lamba, Riveira,  Trostky och Breton 1938 i Mexiko city

Je vous souhaite d'être follement aimée . Bretons ideala kvinna



André Breton dog för 50 år sedan. Guido Zeccola skriver om L' amour fou, Nadja och Arcane XVII.

 

Om  André Breton (1896-1966)


 

Galen kärlek (1937) följer efter Nadja som är från 1928 och kommer före Arcane XVII (1945). Det är genom dessa tre böcker som André Breton instiftar sina teorier om kärleken.
Breton och dottern Aube

Breton och dottern Aube

Annons:

Det är inte lätt att avskilja André Breton från surrealismen, en rörelse till vilken han förblev bunden hela livet.
Det är lika svårt att i hans briljanta skrifter skilja det som är teoretiskt från det som är narrativt och poetiskt.

En av Bretons mest berömda böcker är Nadja. Boken struktureras genom en komplex berättelse som inte gör någon skillnad mellan den mentala och den verkliga erfarenheten, ett slags genetiskt förhållande mellan de två sfärerna, den psykiska och den fysiska, där det inte går att separera den ena från den andra. För att inte tala om de inre monologerna om kärlek, galenskap och frihet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Stendhal skriver i Om kärleken om passion-kärlek och kallar den, med mycket ironi, själens sjukdom, en galenskap så ovanlig i Frankrike.

Drygt ett sekel efter Stendhal skriver André Breton L'Amour Fou (Galen kärlek, nu utkommen på förlaget Sphinx).

Den medeltida höviska kärleken (L'amour courtois ) speglas delvis i surrealismen, men i hög grad i Breton.
Den nyplatonska kärleken är inte erotisk, den betecknar en kärlek som inte tar sig sexuella uttryck trots att begäret finns.
Den höviska kärleken förutsätter därför ett hinder: detta fanns under medeltiden i det strikt reglerade könsumgänget.
Den höviska kärleken kan också innebära att en riddare för att få den kvinna han älskar måste utföra en farlig uppgift, eller för att kunna avhålla sig från kvinnan, dödsföraktande beger sig på ett farligt uppdrag.

Den surrealistiska kärleken, och inte bara hos Breton, skiljer sig markant från den höviska kärleken. Ändå tillhör kvinnan, den älskade kvinnan, en annan dimension, hon tillhör den darrande dårskapen. Men hon är galen på grund av en överdrift av ljus eller en överdrift av mörker.

Den surrealistiska kvinnan är aldrig "vanlig". Nadja är självständig men också häxmästarinna, en sibylla som har kontakter med det osynliga. Hon tillhör natten och dagen samtidigt, och bebor den plats där de manliga kategorierna mister all betydelse och mannen börjar frukta.

Galen kärlek (1937) följer efter Nadja som är från 1928 och kommer före Arcane XVII (1945).
Det är genom dessa tre böcker som André Breton instiftar sina teorier om kärleken.

Galen kärlek handlar (igen) om en konkret, levande kvinna (Jacqueline Lamba som kommer att bli hans tredje fru) i vilken författaren blir obotligt förälskad.

Hon är skandalöst vacker, hon är "Kvinnan" och har därför, enligt Breton, makt över naturen, natten, den konvulsiviska lusten, och blir allsmäktig härskarinna över de krepuskulära förhållandena mellan den mentala och den materiella världen, över den objektiva slumpen och den subjektiva nödvändigheten.

Men i Galen kärlek säger den älskade kvinnan inte ett enda ord själv.
Det är alltid via olika själv-diegetiska yttrande som hon "talar." Det gör hon via pronomen som Du eller Din, Ditt, aldrig direkt.

Samma sak händer med den tredje älskade kvinnan i Arcane XVII, Elisa Caro, den intressantaste och kanske vackraste boken i trilogin, där Breton når en solär osmos mellan poesi, berättelse och essäistik.

Samtliga dessa romaner är självbiografiska. Fyllda av dikter, fotografier, notationer och så vidare.

Den enda kvinna som talar direkt och samtalar med författaren är Nadja, kvinnan som Breton inte verkar vara förälskad i, eller, åtminstone kämpar emot att vara förälskad i.

Nadja är en bok som lever i en ständig framtid enligt Maurice Blanchot. Men mötet med henne kommer att djupt skaka både liv och tanke hos Breton, eftersom Nadja blir det majestätiska emblemet av den kvinna surrealisterna drömde om.

Ung, vacker, skojfrisk, gränslöst fri och envis, mycket envis, alltså någon han inte kunde tämja.
André Breton beundrade Nadja ödmjukt, han såg i henne allt det han inte kunde "skapa" själv.
Nadja blir därför kvinnan som inte behöver instrueras, ty hon kan redan mycket mer än/om Breton själv.
En andlig förförerska som företräder den passionerade själens revansch över sentimentaliteten.

Det framtida bretonska begreppet om kärleken kommer att baseras på den fria men ömsesidiga, passionerade, utvalda förbindelsen mellan kvinnan och mannen, en sorts autarkisk kärleks fenomenologi. En kärlek som hos Breton blir unik, absolut och monogam.

När man en gång har mött den älskade varelsen blir den sublima kärleken för evigt fäst vid den.

Med detta val skiljer sig Breton från de flesta bland sina surrealistiska vänner och deras Weltanschauung. Breton sublimerar inte, han nekar all transcendens och älskar substansen, inte essensen. Det kan se ut som en paradox, men Breton tangerar med sin position den kristna idén om kärleken.

Hans nyplatonism till trots, men också trots de många älskarinnor han kommer att skaffa sig, fortsätter André Breton att tro att den galna och absoluta kärleken förblir monogam.

Det som verkligen gäller i konsten är inte skönheten utan det som i ett verk sätter oss i en sorts total rörelse; det som sätter oss på spel, någonting som förvirrar oss eller får oss att darra.

När begäret får ditt hjärta att slå fortare, tänk då på de obscena stunderna hos barnet.

I barnet är livets olika moment åtskilda: jungfrulighet, glad lek, obscenitet. ...en vuxen människa förenar dessa moment; hon når den jungfruliga glädjen i eros obscenitet; en obscenitet som är avklädd den naiva blygheten hos barnet.

Den erotiska leken ersätter den barnsliga leken, den sanna erotiken är en lek, fast utan barnaglädje, utan dess jungfrulighet och häftiga impulser.
Resten är komedier till vilka det vuxna allvaret leder, den värsta impotensen är det perfekta allvaret. Könets obscenitet är i stånd att göra det som barnet bara drömt om (utan att kunna göra det).

Jean Dodal Tarot trump 17

Vem kunde Breton exaltera i sin höviska kärlek om inte kärleken till la petite, la bambina, den unga kvinnan?

Det handlar inte om en Lolita, eller en parodi av ett bortskämt barn. Den unga kvinnan har ingen ålder eftersom hennes hy avväpnar alla påföljder, även de som har med åldrande att göra.
Den unga kvinnan förstärks tvärtom av livets alla slag såsom mejseln av en skulptör gör henne perfekt och evigt ung.

Men för att kunna fastställa hennes strävan, hennes osynliga rörelser och reaktioner måste Breton iaktta henne framför en spegel och framförallt förkasta alla resonemang och kloka ord som många män är så stolta över. Man måste vara beredda att göra tabula rasa av alla principer på vilka mannens katastrofala och själviska psykologi grundas.

Detta därför att den kvinnliga psykologin är motsatsen till den manliga.

Breton talar om den unga kvinnan inte i opposition till andra kvinnor utan därför att han hos henne ser en total transparens. Breton använder ett mystiskt språk för att feminisera hela universum.

Guido Zeccola

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Debatt och Samtal om rasism på Peace & Love festival 2012

Rasismen som inte kom tillbaka utan som alltid funnits – ”Hur bygger vi ett samhälle där vi kan leva tillsammans?” Förutsättningarna för samtalet om rasism och främlingsfientlighet i Sverige är inte ...

Av: Linda Bönström | Kulturreportage | 11 juli, 2012

Collografi gör gott för själen

Kärt barn har många namn. Jag får en känsla av att det ter sig så för konstnärerna som uttrycker sig genom collografi – eller collagrafi, alternativt limtryck, som denna tryck- ...

Av: Marit Jonsson, Formom | Essäer om konst | 16 februari, 2012

Anna plus Sonja är lika med bra

  Anna Järvinens medverkan på samlingsplattan "Sonja Åkesson tolkad av..." befäste ytterligare hennes position som en chanteuse extraordinaire i dagens Sverige. Skivan har fått väldigt fina recensioner (till exempel här på ...

Av: Viktor Andersson | Musikens porträtt | 23 januari, 2011

Pennan

Jag skriver, ibland skriver jag ord, och ibland, om min ägare tillåter det, blir dessa ord meningar. Det händer ofta att jag kommer till en punkt och mer ofta än ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 15 april, 2014

Robert Halvarsson Foto Robin Malmqvist

Tre nya dikter av Robert Halvarsson

Robert Halvarsson presenterar tre nya dikter.

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 23 juli, 2016

Kulturen og dens voktere

Atikkelen er om de ulike former for kultur: kultur er ikke bare om imaginativ skaping, eller at det er om det menneskene selv lager, for det som er spesifkt for ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 16 augusti, 2011

Vem ska man tro på – val 2014

Snart är det val igen och våra etablerade partiledare syns precis överallt. Det är löften och hot, tjuvnyp och flirt. Alla är både med och mot varandra i en salig ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 september, 2014

Friedrich Zarathustra Nietzsche

Nietzschelitteraturen är, minst sagt, omfattande. Redan 1889-1890 utgavs första kommentaren till Friedrich Nietzsches Sålunda talade Zarathustra, Gustav Naumanns tvåbandsutgåva Zarathustra-Commentar. Få filosofiska verk har initierat en sådan mängd synpunkter, lagt ...

Av: Bo I. Cavefors | Agora - filosofiska essäer | 30 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts