Jeremiah Karlsson

Akvariecaféet

En ny novell av författaren Jeremiah Karlsson

Av: Jeremiah Karlsson | 23 november, 2017
Utopiska geografier

Veckans eutanasi (ευθανασία )

En mycket märklig rättegång pågår just nu i Solna tingsrätt. Ett för tidigt fött barn med svåra hjärnskador bedöms inte ha några chanser att överleva. Efter samråd med föräldrarna kopplas ...

Av: Gregor Flakierski | 18 september, 2011
Veckans titt i hyllan

Gudrun Sjödéns 40 inspirerande år

År 1976 öppnade Gudrun Sjödén sin första butik i Stockholm. År 2016 firar företaget 40 år. Kulturföreningen Kulturen i Lund har påbörjat firandet med utställningen Gudrun Sjödén – 40 år ...

Av: Linnéa Johansson | 15 september, 2014
Allmänna reportage

Tåg i tid – i Hongkong och Stockholm

”Säga vad man vill om Mussolini, men han fick tågen att gå i tid” var kanske bara en fascistisk propagandalögn men det är en efterhängsen slogan som fastnat. Det finns ...

Av: Ivo Holmqvist | 21 augusti, 2017
Kulturreportage

Peter Handke. Foto Wikipedia

Liminalitet



En dag bet skrivklådan extra hårt och på ett frustrerande sätt. Jag visste att jag ville skriva, men hade inget att säga, så det blev tramsigt rim och obscena barnvisor på ett block, ett block som jag nog gömmer för de barn som via väninnor finns i min krets.

Om Peter Handke och hans blyertspenna


En parodi på en baksidestext till Peter Handke blev det också, denna författare som också verkar ha lite att säga men sätter fokus på textens form och skrivprocess som ingen an. Så skrev jag alltså igång denna text.
det liminala geometriska centrumet

det liminala geometriska centrumet

Annons:

En parodi på en baksidestext till Peter Handke blev det också, denna författare som också verkar ha lite att säga men sätter fokus på textens form och skrivprocess som ingen an. Så skrev jag alltså igång denna text.

"Den pensionerade liminalitetsteoretikern Gregor Von Knöppendorf hade begett sig via en skumpig buss utan skylt till den avlägsna ständigt grågröna byn i bortre Montenegro för att där skriva den slutliga essän om blyertspennans sensualism".

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Baksidestexter är ju komprimeringar och förenklingar av komplexa texter och blir därför tämligen banala, ja pekorala. De syftar till att snabbt få vederbörande som håller i boken att köpa eller låna den, likt buljongtärningar innehåller de allt, men smakar schablonmässigt.

Men vilka strimmor och tendenser kan vi se lösa upp sig i kokvattnet av Handke-Tärningen?

För det första skulle jag vilja hävda att vi ser ett stråk av distanserad beröringsskräck i hans författarskap, parad med en hypersensibilitet för detaljer. I hans romaner är det som om fiktionen vänds ut och in, det litteraturhistoriska begreppet peripeti är satt ur spel, det finns inga dramatiska vändpunkter eller närmare konflikter oftast.

I romanen "Smärtans kines" driver en man runt på bussar, barer, gator och begår ett dråp med en sten mot en skränig och störande nynazist. Sen går han nöjt och lägger sig, på nybäddat dagen till ära. Det är i princip hela handlingen och eftersom brottet sätts ur fokus blir allt annat så tydligt, alla detaljer står ut med en smått kuslig, distanserad precision. Titeln "Smärtans Kines" är såklart hämtat helt ur periferin och berör inget om mordet.

Vilka mekanismer låg bakom att undertecknad uppfann ordet liminalitetsteoretiker? Liminalitet är fikonspråksordet för gräns, snitt, övergång. De färgade fönstren i en gotisk kyrka är liminala, de är gräns mellan jordiskt och himmelskt. Handke verkar nästan besatt av orter och geografi som är just detta; gränser och både-och/varken-eller. En by så svår att hitta i busskartan att man börjar betvivla dess existens. En villaförort till Paris som varken är landsort eller storstad. Eller tingen som sådana.

I sin tanke-trilogi åker en författare ut på italienska landsbygden för att skriva en kulturhistorisk essä om...jukeboxen! I jakten på den och den Wurlitzern blir vi mer och mer varse att just jukeboxen är både-och, både en tingest symboliserande det chosefritt fräna moderna, men nu också en rest från den tid vi trodde var lättare och gladare, 50 och 60-talet.

Typiskt skriver han in deras existens på de caféer och barer som ligger i gränsland, cafeteriorna på busshållplatser, halvförorternas grillsyltor.I hans författarskap verkar alla vara på väg genom ett slags vattnigt landskap som inte är något, men mycket samtidigt. Som skånsk november, där det är brunt och jordigt och silvrigt och vattnigt samtidigt. Sällan har jag satt mig in i ett författarskap där själva dagern är så konsekvent. Gnistrande vita vintrar eller färgsprakande sommardagar letar man sannerligen förgäves hos i hans konstnärskap.

Hans stil pendlar hela tiden mellan det träigt utredande essäistiska, men just som det håller på att lösas upp i väl akademiskt träiga dimmor, bryter små genialt valda detaljer in för att ge det hela sinnlig konkretion. Han uppfinner ord för att bryta tidens flykt och närmast ge oss en läshänvisning. Smaka på ordet "stammingslust". Detta i anslutning till en passage bilder där grammatiken är fel, men så konstnärligt rätt. En räcka meningar där allt börjar på "Och...". Där är du. Här är jag, och gummistövlarna är gummistövlarna för att parafrasera Werner Aspenström.

Men var kommer blyertspennan in i det hela? Peter Handke skriver alla romaner för hand, med blyertspenna, sen överförs det av en slitvarg på bokförlaget. I detta ligger en hel del man kan spinna vidare på, såklart ett stråk av tjurig kulturkonservatism.

Hur denna bakåtsträvarmentalitet är kopplad till hans mer osmakliga hyllande av Milosevic under 90-talet vill jag låta vara osagt, men Handke bör nog milt sagt fortsätta vara en fantastisk författare som gång på gång visar att det är omöjligt att vara författare och sätta läsvärda metalitterära krokben för sitt författarskap, och lämna samhällsdebatten därhän.

Jesper Nordström

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Brott och straff 3 Lagens bokstav - Rättens andliga märg

Bor Gud i lagboken? Domarreglerna menade så. Men hur kunde Guds ande trängas i lagarna vid sidan av ett tungt mandat givet till folket? Det var en fråga som endast ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 11 november, 2009

Vikingatiden slår tillbaka- med ”den nye Röde Orm”

“The Empire Strikes Back” är en klassiker bland alla Star Wars fans. Imperiet kommer alltid tillbaka! Även om Sverige faktiskt en gång varit Stormakt och haft ett Imperium är det ...

Av: Belinda Graham | Essäer | 15 oktober, 2013

Surya or the Sun God, Konark Foto Raveesh Vyas

Surya. En kvinna i solen och hennes skugga

Ett förlag i Bombay har givit ut indiska legender, sagor och mytologi i tunna häften med enkla bilder och lättillgänglig engelsk text. Jag fann denna berättelse bland annat, till hälften ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 24 mars, 2017

Var så god och sitt – en essä om stolar i konsten

En stol eller en stol eller en stol? Platon skulle nog ha gillat Joseph Kosuths konceptuella konstverk One and Three Chairs från 1965. Det består av en riktig stol, ett ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 22 oktober, 2012

Porträtt av en fattigdoktor. Om Louis Ferdinand Céline

Det finns sjuka och skraltiga (liksom mycket gamla vilka glömt sin ålder) hos vilka ”livets brådskande göromål” syns efemära. Om karriärens och framgångens hjul tidigare snurrat fort, har de nu ...

Av: Gunnar Lundin | Övriga porträtt | 12 augusti, 2013

Stammen mörk i sin egen skymning

Detta är ingen ovanlig berättelse, den handlar om ett visst förfall, men inte om demens, inte heller om vanvård; om en viss omsorg och om omständigheter, som inte går att ...

Av: Bo Bjelvehammar | Gästkrönikör | 31 augusti, 2014

Förbud Lucia och google

Det var strax före Lucia som insikten om min familjs totala brist på trendkänsla drabbade mig. Min femårige sons dagis skulle ha Luciatåg och sonen hade uttryckt önskemål om att ...

Av: Anna Hultgren | Gästkrönikör | 22 december, 2013

Tidsparadoxer i 1800-talets svenska science fiction

Tiden är något som alltid fascinerat oss. I det indiska eposet Mahabharatta, som skrevs för ca. 2400 år sedan, for en kung till himlen och träffar Brahma, skaparen. När han ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 12 juli, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.