Watson and the Shark (1778) av John Singleton Copley

En död haj är inte konst

Konsthistorien svämmar inte direkt över av hajmotiv. Men de finns, och då med en ganska dramatisk, symbolisk innebörd. I populärkulturens blockbusterfilmer har hajen spelat en tydlig roll, men bilden av ...

Av: Mathias Jansson | 28 februari, 2015
Essäer om konst

Omöjliga intervjuer – J.D. Salinger

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Jonas Wessel | 05 april, 2013
Övriga porträtt

Bologna On the Edge

Bologna i norra Italien är en stad där bättre bemedlade samlades och skyddade sina hem från invaderande rövare som ansträngde sig för att jämna ut den sociografiska snedfördelningen. Till skydd ...

Av: Carsten Lindström | 04 december, 2011
Essäer om konst

Marginell mästare

Marginell mästare I början av 1950-talet kom en grammofonskiva till Sverige. Den var på sätt och vis hemmagjord. Pianisten, upphovsmannen hade själv producerat den. Det var en stenkaka. På ena sidan ...

Av: Bertil Falk | 18 januari, 2007
Essäer om musik

Adonis. Foto: Mariusz Kubik

En diktare bortom alla gränser



Poeten och konstnären Adonis, som blivit ett världsnamn inom poesin, föddes i en alawitisk by i Syrien 1930, och drogs som filosofistudent i Damaskus in i ett  politiskt nytänkande som ledde till en kort fängelsevistelse. Han kom efter sin filosofiexamen till Beirut (Libanon), där han i slutet av 50-talet blev känd som nyskapande poet. Han tog sig namnet Adonis (uttal: Adoniss), ett namn som ingår i en hednisk tradition. 

Om Adonis


 Boken. Platsens gårdag nu del 2

 Boken. Platsens gårdag nu del 2

Adonis storhet som poet ligger i det gränsöverskridande han hela tiden företräder. Väst kan vara Öst, och Öst kan vara Väst. Ja, solen kan till och med stiga upp i väster, vilket sker i en berättelse i den 500-sidiga volymen Boken. Platsens gårdag nu del 2, en bok som för övrigt är fylld av sagolika berättelser och surrealistiska drömsyner.
Adonis valda dikter

Adonis valda dikter

Annons:

Adonis är enligt myten en gud som dör. Liksom naturen dör när vintern nalkas, och återföds när våren inträder. Ja, vem har inte läst om Adonis och Astarte, Osiris och Isis och andra gudomligheter och vegetationsmyter i den antika världen!

I början av vår tideräkning kom kristendomen med sin nya människosyn och sitt uppståndelsemysterium, och därefter följde manikeismen som förenade flera trosåskådningar. Mani, som levde på 200-talet e.Kr., var poet, konstnär och skapare av en tankevärld som inte krävde dogmer och blind tro. Inom manikeismen fanns en fri anda som snart försvann när trosåskådningar blev politiska redskap och tron en maktens tron.

Poesins vingar bar inte längre. Trons människa blev ibland en slav styrd av en blind makt. Allt detta är Adonis medveten om.

I en av hans tidiga dikter, som ingår i diktboken Jorden har talat, står det:

"En prästinna i mitt huvud/ bränner sin rökelse/ förädlar en dröm/ Hennes ögonlock som djupa grottor/ O årstidernas prästinna, O Babylon// Uttala ett ord över den gud som ska födas - / kommer vi att, inför hans blick, falla på knä?"

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Adonis anlände till Paris som stipendiat i början av 1960-talet, blev alltmer insatt i Saint-John Perses diktning, läste Novalis, Nietzsche, Rimbaud, T.S. Eliot med flera, och numera är han bosatt i Paris i en mer eller mindre ofrivillig exil. Hans forna hemtrakter, Libanon och framför allt Syrien, har söndrats och sönderslitits av vansinniga krigshandlingar. Han har exempelvis i Boken. Platsens gårdag nu del 2 (Alhambra förlag 2014, tolkning från arabiska av Hesham Bahari) visat hur poeten, i detta fall 900-talsskalden al-Mutanabbí, inte kan vara helt fri i sitt skapande utan måste rätta sig efter en furste, någon som måste hyllas.

När poeten inte lyder hamnar han i onåd och tvingas gå i exil. Grymheterna är obeskrivliga, både i den nutid som pågår i Adonis födelseland och i den medeltid han skriver om. Trots detta fortsätter poesin med sin obegränsade människosyn, en syn som inte låter sig fängslas av religioner, politiska maktapparater och en teknik som gör människan alltmer främmande för den natur hon tillhör.

På ett ställe i antologin Detta är mitt namn med poetens teckning på framsidan (Alhambra förlag 2006, tolkningar av Hesham Bahari, Sigrid Kahle, Ingemar och Mikaela Leckius och Ingvar Rydberg) säger Adonis:

"Jag talar inte om mysteriet utan om detta lilla universum, människan, och hennes längtan efter att omfamna det stora universum, att ikläda sig oändligheten."

Adonis storhet som poet ligger i det gränsöverskridande han hela tiden företräder. Väst kan vara Öst, och Öst kan vara Väst. Ja, solen kan till och med stiga upp i väster, vilket sker i en berättelse i den 500-sidiga volymen Boken. Platsens gårdag nu del 2, en bok som för övrigt är fylld av sagolika berättelser och surrealistiska drömsyner.

I en text i antologin Detta är mitt namn skriver han: "Det skall komma en tid/ mellan askan och rosorna/ när allting kommer att slockna/ när allting kommer att börja." Är det den tiden vi nu upplever? Ja, jag vet inte vad Adonis känner i den Parisvärld där han lever.

Han har i sin diktvärld levt sig in i jemenitiska miljöer och nämner staden Aden (vid Röda havet), där Rimbaud en gång vistades. Den franske poeten Arthur Rimbaud (1854-1891) har under en lång tid följt honom som en ledsagare. I en dikt säger Adonis:

"Plötsligt möter jag Rimbaud/ och vi förnyar vår pakt./ Slöjan är själva ljuset./ Väst är ett annat namn för Öst."

Det är den pakten som måste fortsätta. Väst måste möta Öst, och i föreningen skapas ett nytt universum.

Fotnot

Dikten "En prästinna" har översatts av denna artikels författare och finns att läsa i hans bok Horisontessäer (BOC-serien 1969). Se f.ö, www.percival.nu

Percival

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Tunis och Esko

Tunis is av Lars Tunbjörk. Tunis och Esko Två världsberömda fotografer från Norden ställer i höst ut i Stockholm med omnejd. Konsten att se får utmärkt träning genom dessa utställningar ...

Av: Nancy Westman | Essäer om konst | 25 september, 2007

Tankens ambivalens V ”Icke ett program, men en riktning.”

14/8 Kroppen kall och tyst, ögonen skummar, bara hörselsinnet vakar och ber mig gå upp. Jag snubblar upp ur sängen, försöker fokusera, implantera, rekognosera, drömmarna ackumulera. Söker mig mot soffan, ännu ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 08 oktober, 2013

Mansslukerskan av Simon O Pettersson

Jag erinrar mig mycket starkt första gången jag såg henne. Hon bar en vit tjugotalsklänning, som paradoxalt nog framhävde hennes vita hy, och talade med en ljus, mycket feminin röst ...

Av: Simon O Pettersson | Utopiska geografier | 03 juli, 2014

Två massmördares möte i Wien

Nu var det 1913. Det var en gråmulen och kylig januaridag i Wien, året innan det stora kriget skulle bryta ut; värre ändå väntade ännu längre fram. En 167 cm ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om politiken | 11 januari, 2013

Miklós Maros, från Budapest blodiga strider till Stockholmsoperan

Miklós Maros, från Budapest blodiga strider till Stockholmsoperan Miklós Maros är en etablerad tonsättare som har sitt påbrå i Ungern som han lämnade 1967 tillsammans med sopranen Ilona som är också ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 19 oktober, 2006

Anders T Ohlsson i Sufflören en av flera monologerunder 2015 års Scenkonstbiennal Foto:RogerStenberg

Maktstrukturer, identitet och genus på Scenkonstbiennalen

Vartannat år arrangeras Scenkonstbiennalen, Sveriges största branschmöte för landets scenkonstnärer. I år arrangerades den mellan den 26 och 31 maj i Malmö. Förutom några internationella, speciellt inbjudna gästspel hade juryn ...

Av: Magnus Dahlerus | Reportage om scenkonst | 07 juni, 2015

Pop-expressionist på besök

Liz Markus – What we are we’re going to wail with on this whole trip. Galleri Loyal, Stockholm,t o m den 29 september 2007. Pop-expressionist på besök. - Jag hoppas ...

Av: Carl Abrahamsson | Övriga porträtt | 11 september, 2007

Dansen inom den koptiska kyrkan

Den koptiska kristna kyrkan framträder efter konciliet i Kalcedon år 451 som en separatistisk rörelse inom kristendomen, tillerkännande Kristus enbart en gudomlig natur. Den bygger sin liturgi på den alexandrinska ...

Av: Gaia Ekis | Essäer om religionen | 22 juni, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.