Erland Lagerroth - sökandet är vårt största äventyr

Trots sina åttiosju år är Erland Lagerroth en av våra mest entusiastiska sökare efter nya sätt att se på människan och hennes plats i kosmos. Man tänker sig att människor ...

Av: Antoon Geels | 25 mars, 2011
Essäer

Lindellhallen. Lage Lindell. Formspråk.

Inom arkitektur talar man om en stereotom känsla som åsyftar volymen, en distanslöshet, en öppenhet. Den må vara subjektiv, alla tolkar vi rum olika, men den är också bestämmande för det ...

Av: Allan Persson | 01 februari, 2012
Essäer om konst

Med försonande och förlåtande ögon

  Ingmar Bergman. Fotograf: Bengt Wanselius Med försonande och förlåtande ögon Tidningen Kulturen hedrar den beundransvärde filmaren, författaren och dramatikern Ingmar Bergman. Denna vecka porträtterar Crister Enander honom som författare. Nästa vecka presenterar ...

Av: Crister Enander | 07 augusti, 2007
Essäer om film

Det förlorade paradiset Om Marcel Prousts incestuösa madeleinekakor

Insvept i klädbylten sittande i sin mentala krypta i den korkvadderade sängkammaren arbetar den sjuke Marcel Proust nätterna igenom med sitt mästerverk. Sönderhostad av en tuberkulös hosta, drogad av tunga ...

Av: Benny Holmberg | 26 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Adonis. Foto: Mariusz Kubik

En diktare bortom alla gränser



Poeten och konstnären Adonis, som blivit ett världsnamn inom poesin, föddes i en alawitisk by i Syrien 1930, och drogs som filosofistudent i Damaskus in i ett  politiskt nytänkande som ledde till en kort fängelsevistelse. Han kom efter sin filosofiexamen till Beirut (Libanon), där han i slutet av 50-talet blev känd som nyskapande poet. Han tog sig namnet Adonis (uttal: Adoniss), ett namn som ingår i en hednisk tradition. 

Om Adonis


 Boken. Platsens gårdag nu del 2

 Boken. Platsens gårdag nu del 2

Adonis storhet som poet ligger i det gränsöverskridande han hela tiden företräder. Väst kan vara Öst, och Öst kan vara Väst. Ja, solen kan till och med stiga upp i väster, vilket sker i en berättelse i den 500-sidiga volymen Boken. Platsens gårdag nu del 2, en bok som för övrigt är fylld av sagolika berättelser och surrealistiska drömsyner.
Adonis valda dikter

Adonis valda dikter

Annons:

Adonis är enligt myten en gud som dör. Liksom naturen dör när vintern nalkas, och återföds när våren inträder. Ja, vem har inte läst om Adonis och Astarte, Osiris och Isis och andra gudomligheter och vegetationsmyter i den antika världen!

I början av vår tideräkning kom kristendomen med sin nya människosyn och sitt uppståndelsemysterium, och därefter följde manikeismen som förenade flera trosåskådningar. Mani, som levde på 200-talet e.Kr., var poet, konstnär och skapare av en tankevärld som inte krävde dogmer och blind tro. Inom manikeismen fanns en fri anda som snart försvann när trosåskådningar blev politiska redskap och tron en maktens tron.

Poesins vingar bar inte längre. Trons människa blev ibland en slav styrd av en blind makt. Allt detta är Adonis medveten om.

I en av hans tidiga dikter, som ingår i diktboken Jorden har talat, står det:

"En prästinna i mitt huvud/ bränner sin rökelse/ förädlar en dröm/ Hennes ögonlock som djupa grottor/ O årstidernas prästinna, O Babylon// Uttala ett ord över den gud som ska födas - / kommer vi att, inför hans blick, falla på knä?"

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Adonis anlände till Paris som stipendiat i början av 1960-talet, blev alltmer insatt i Saint-John Perses diktning, läste Novalis, Nietzsche, Rimbaud, T.S. Eliot med flera, och numera är han bosatt i Paris i en mer eller mindre ofrivillig exil. Hans forna hemtrakter, Libanon och framför allt Syrien, har söndrats och sönderslitits av vansinniga krigshandlingar. Han har exempelvis i Boken. Platsens gårdag nu del 2 (Alhambra förlag 2014, tolkning från arabiska av Hesham Bahari) visat hur poeten, i detta fall 900-talsskalden al-Mutanabbí, inte kan vara helt fri i sitt skapande utan måste rätta sig efter en furste, någon som måste hyllas.

När poeten inte lyder hamnar han i onåd och tvingas gå i exil. Grymheterna är obeskrivliga, både i den nutid som pågår i Adonis födelseland och i den medeltid han skriver om. Trots detta fortsätter poesin med sin obegränsade människosyn, en syn som inte låter sig fängslas av religioner, politiska maktapparater och en teknik som gör människan alltmer främmande för den natur hon tillhör.

På ett ställe i antologin Detta är mitt namn med poetens teckning på framsidan (Alhambra förlag 2006, tolkningar av Hesham Bahari, Sigrid Kahle, Ingemar och Mikaela Leckius och Ingvar Rydberg) säger Adonis:

"Jag talar inte om mysteriet utan om detta lilla universum, människan, och hennes längtan efter att omfamna det stora universum, att ikläda sig oändligheten."

Adonis storhet som poet ligger i det gränsöverskridande han hela tiden företräder. Väst kan vara Öst, och Öst kan vara Väst. Ja, solen kan till och med stiga upp i väster, vilket sker i en berättelse i den 500-sidiga volymen Boken. Platsens gårdag nu del 2, en bok som för övrigt är fylld av sagolika berättelser och surrealistiska drömsyner.

I en text i antologin Detta är mitt namn skriver han: "Det skall komma en tid/ mellan askan och rosorna/ när allting kommer att slockna/ när allting kommer att börja." Är det den tiden vi nu upplever? Ja, jag vet inte vad Adonis känner i den Parisvärld där han lever.

Han har i sin diktvärld levt sig in i jemenitiska miljöer och nämner staden Aden (vid Röda havet), där Rimbaud en gång vistades. Den franske poeten Arthur Rimbaud (1854-1891) har under en lång tid följt honom som en ledsagare. I en dikt säger Adonis:

"Plötsligt möter jag Rimbaud/ och vi förnyar vår pakt./ Slöjan är själva ljuset./ Väst är ett annat namn för Öst."

Det är den pakten som måste fortsätta. Väst måste möta Öst, och i föreningen skapas ett nytt universum.

Fotnot

Dikten "En prästinna" har översatts av denna artikels författare och finns att läsa i hans bok Horisontessäer (BOC-serien 1969). Se f.ö, www.percival.nu

Percival

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ”

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ” Varje enkrona i vårt land gör reklam för Nisti Stêrks hyllade revy För Sverige i tiden som åter spelas i Stockholm. På Maxim bjuder hon ...

Av: Agneta Tröjer | Filmens porträtt | 09 oktober, 2007

"Att skriva är att verka..." En palestinsk intellektuell som försökt ta sitt ansvar

Jag visste inte att han nyligen hämtat sig efter hjärninfarkt och lungcancer-operation. Sedan den där julidagen har jag hunnit möta Abdel-Qader Yassine några gånger. Och när jag väl kommit över ...

Av: Pia Brimstedt | Övriga porträtt | 06 oktober, 2013

Slutet i Blå Tornet

I juni 1911 kom August Strindberg fram till att hans dödsår borde vara 1912. Den slutsatsen drog han genom att kombinera årtal ur sitt liv. I ett brev till den ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om litteratur & böcker | 13 Maj, 2012

Ungdomlig revolt i bildningsromanen

Om Wilhelm Meisters läroår av Goethe Goethe på landet i Italien. Johann Heinrich Wilhelm Tischbein, 1786 Det är sent 1700-tal och den tyske köpmanssonen Wilhelm Meister vill bryta sig loss från sin ...

Av: Elin Schaffer | Essäer om litteratur & böcker | 07 april, 2008

Frances Hodgson Burnett

Du kan aldrig finna samma trädgård två gånger

Trädgården. Drömmen om den egna täppan. Paradiset på jorden. Edens lustgård eller Candides lustfyllda odlande i Voltaires upplysningsroman. Har du en boksamling och en trädgård så har du allt!

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 16 juli, 2017

Hämta andan och anden i Wien

Wienarna hämtar andan på söndagarna. Efter en veckas hård stress är det en utmärkt idé. På Heldenplatz möts lokalbefolkningen och turisterna som med kameror på magen eller mobiltelefoner i händerna ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 29 oktober, 2013

Jag drömde om Cornell…igen

Egentligen är det en ganska osannolik historia. En tjugosjuårig försäljare av designade textilier råkar av en slump få syn på en collageroman av Max Ernst, La Femme 100 têtes, blir ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 16 januari, 2017

Ben Jonson Senaste statsmannaropet

Britten Ben Jonson (1572-1637) skrev satirer och komedier, som länge gjorde honom minst lika uppskattad som Shakespeare. En av dem uppfördes av Shakespeares trupp. Jonson formulerade sig någon gång ganska snålt ...

Av: Ben Jonson | Utopiska geografier | 29 juli, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.