Michael Economou

I Peder Winstrups huvud

En ny dikt av Michael Economou

Av: Michael Economou | 12 maj, 2017
Utopiska geografier

“Sök sanningen! Och om de så bär till helvetes portar så klappa på!“…

Det är den femte maj. Våren har kommit tidigt detta år. Solen skiner och en stor skara studenter har samlats i Uppsala för att följa filosofen Benjamin Höijers vagn till ...

Av: Crister Enander | 11 oktober, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Nina Ahlzén. Ärrlighet

Nina Ahlzén. Är 43 och 13. Uppvuxen och boende i Göteborg. Hatar poesiuppläsningar. Är svag för det surrealistiska. Gillar att utforska gränser. Vem är dåren, vem är normal? (Vad är ...

Av: Nina Ahlzén | 03 oktober, 2011
Utopiska geografier

If there is a will, there is a way

De gånger jag besöker Oslo försöker jag alltid hinna med ett besök på det så kallade Litteraturhuset, strax intill Slottsparken: ett litterärt centrum som blivit oerhört populärt; en samlingsplats inrymmande ...

Av: Björn Gustavsson | 11 juni, 2013
Gästkrönikör

Adonis. Foto: Mariusz Kubik

En diktare bortom alla gränser



Poeten och konstnären Adonis, som blivit ett världsnamn inom poesin, föddes i en alawitisk by i Syrien 1930, och drogs som filosofistudent i Damaskus in i ett  politiskt nytänkande som ledde till en kort fängelsevistelse. Han kom efter sin filosofiexamen till Beirut (Libanon), där han i slutet av 50-talet blev känd som nyskapande poet. Han tog sig namnet Adonis (uttal: Adoniss), ett namn som ingår i en hednisk tradition. 

Om Adonis


 Boken. Platsens gårdag nu del 2

 Boken. Platsens gårdag nu del 2

Adonis storhet som poet ligger i det gränsöverskridande han hela tiden företräder. Väst kan vara Öst, och Öst kan vara Väst. Ja, solen kan till och med stiga upp i väster, vilket sker i en berättelse i den 500-sidiga volymen Boken. Platsens gårdag nu del 2, en bok som för övrigt är fylld av sagolika berättelser och surrealistiska drömsyner.
Adonis valda dikter

Adonis valda dikter

Annons:

Adonis är enligt myten en gud som dör. Liksom naturen dör när vintern nalkas, och återföds när våren inträder. Ja, vem har inte läst om Adonis och Astarte, Osiris och Isis och andra gudomligheter och vegetationsmyter i den antika världen!

I början av vår tideräkning kom kristendomen med sin nya människosyn och sitt uppståndelsemysterium, och därefter följde manikeismen som förenade flera trosåskådningar. Mani, som levde på 200-talet e.Kr., var poet, konstnär och skapare av en tankevärld som inte krävde dogmer och blind tro. Inom manikeismen fanns en fri anda som snart försvann när trosåskådningar blev politiska redskap och tron en maktens tron.

Poesins vingar bar inte längre. Trons människa blev ibland en slav styrd av en blind makt. Allt detta är Adonis medveten om.

I en av hans tidiga dikter, som ingår i diktboken Jorden har talat, står det:

"En prästinna i mitt huvud/ bränner sin rökelse/ förädlar en dröm/ Hennes ögonlock som djupa grottor/ O årstidernas prästinna, O Babylon// Uttala ett ord över den gud som ska födas - / kommer vi att, inför hans blick, falla på knä?"

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Adonis anlände till Paris som stipendiat i början av 1960-talet, blev alltmer insatt i Saint-John Perses diktning, läste Novalis, Nietzsche, Rimbaud, T.S. Eliot med flera, och numera är han bosatt i Paris i en mer eller mindre ofrivillig exil. Hans forna hemtrakter, Libanon och framför allt Syrien, har söndrats och sönderslitits av vansinniga krigshandlingar. Han har exempelvis i Boken. Platsens gårdag nu del 2 (Alhambra förlag 2014, tolkning från arabiska av Hesham Bahari) visat hur poeten, i detta fall 900-talsskalden al-Mutanabbí, inte kan vara helt fri i sitt skapande utan måste rätta sig efter en furste, någon som måste hyllas.

När poeten inte lyder hamnar han i onåd och tvingas gå i exil. Grymheterna är obeskrivliga, både i den nutid som pågår i Adonis födelseland och i den medeltid han skriver om. Trots detta fortsätter poesin med sin obegränsade människosyn, en syn som inte låter sig fängslas av religioner, politiska maktapparater och en teknik som gör människan alltmer främmande för den natur hon tillhör.

På ett ställe i antologin Detta är mitt namn med poetens teckning på framsidan (Alhambra förlag 2006, tolkningar av Hesham Bahari, Sigrid Kahle, Ingemar och Mikaela Leckius och Ingvar Rydberg) säger Adonis:

"Jag talar inte om mysteriet utan om detta lilla universum, människan, och hennes längtan efter att omfamna det stora universum, att ikläda sig oändligheten."

Adonis storhet som poet ligger i det gränsöverskridande han hela tiden företräder. Väst kan vara Öst, och Öst kan vara Väst. Ja, solen kan till och med stiga upp i väster, vilket sker i en berättelse i den 500-sidiga volymen Boken. Platsens gårdag nu del 2, en bok som för övrigt är fylld av sagolika berättelser och surrealistiska drömsyner.

I en text i antologin Detta är mitt namn skriver han: "Det skall komma en tid/ mellan askan och rosorna/ när allting kommer att slockna/ när allting kommer att börja." Är det den tiden vi nu upplever? Ja, jag vet inte vad Adonis känner i den Parisvärld där han lever.

Han har i sin diktvärld levt sig in i jemenitiska miljöer och nämner staden Aden (vid Röda havet), där Rimbaud en gång vistades. Den franske poeten Arthur Rimbaud (1854-1891) har under en lång tid följt honom som en ledsagare. I en dikt säger Adonis:

"Plötsligt möter jag Rimbaud/ och vi förnyar vår pakt./ Slöjan är själva ljuset./ Väst är ett annat namn för Öst."

Det är den pakten som måste fortsätta. Väst måste möta Öst, och i föreningen skapas ett nytt universum.

Fotnot

Dikten "En prästinna" har översatts av denna artikels författare och finns att läsa i hans bok Horisontessäer (BOC-serien 1969). Se f.ö, www.percival.nu

Percival

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Om sjelen. Del II

Platon, som var elev av Sokrates og læreren til Aristoteles, tenkte og skrev om menneskesjelen. Ifølge konsepsjonen en finner hos Platon, gis det hos mennesket visse intellektuelle og moralske evner og ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 mars, 2014

Netta Skog, foto Black Halo Photography CC

2016 års Legitimerade Legend

Den årliga utmärkelsen som LEGITIMERAD LEGEND utdelades 26/11 2016 till musikern och poeten Kjell Höglund i samband med en konsert med Mikael Ramel och Wille Crafoord å Bankiren / Västerås. Mikael ...

Av: Thomas Wihlman | Essäer om musik | 07 december, 2016

Varför skulle jag inte tro på June Campbell?

Funderingar kring  "Traveller in space". (Utkom 1996 på The Athlone Press och följdes av en reviderad upplaga 2002 på Continuum i London/New York). En brittisk kvinnas erfarenheter av mötet med ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer | 12 mars, 2011

Premiäruppsättningen av Aniara på Kungliga Operan 1959 med libretto av Lindegren Foto Lennart Olson

Erik Lindegren – Ständigt på resa, sökandes sin väg.

Att närma sig – texternas mänskliga sökande – från några av existentialismens grundläggare, med namn som Fjodor Dostojevskij, Sigmund Freud, Oswald Spengler, Fredrich Nietzsche och Thomas Mann, så följer helt ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 19 augusti, 2016

Tommy Åberg

”Jag erbjöds öronproppar på biblioteket”

Biblioteket har i många år varit mitt andra, i perioder mitt första vardagsrum. Så inte längre. En frustrerande hög ljudnivå har fått mig att istället sitta på olika fik och ...

Av: Tommy Åberg | Gästkrönikör | 21 juni, 2015

Vem skriver den svenska litteraturhistorien

Det går inte att undgå i hur stor andel som den litteratur vi konsumerar är översatt från ett annat språk och till vår mycket smala språkgrupp. Vad som också ter ...

Av: Freke Rähiä | Essäer | 17 oktober, 2012

En promenad på Lower Manhattan i New York City del 3

Vi befinner oss på New Yorks födelseplats där allting en gång började. Det var på södra Manhattan som holländarna grundade sin koloni ”Nieuw Amsterdam” i första delen av 1600-talet, efter ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 31 januari, 2012

Idumea Vedamsson

Tidens flod

I The river of time berättar Igor Novikov om vad man trott och tror om tiden. Novikov är verksam som astrofysiker vid Köpenhamns universitet och har ägnat sig åt ...

Av: Idumea Vedamsson | Gästkrönikör | 06 juni, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.