Shaw´s corner Foto Ivo Holmqvist

Engelska mil 1: Shaw´s Corner

Den andra bok som Jan Olof Olsson-Jolo gav ut efter debuten med ”Kungens Köpenhamn” hette ”Engelska mil” och var illustrerad av Birger Lundqvist. Omslaget är vackert, med kåsörens och ...

Av: Ivo Holmqvist | 03 augusti, 2016
Resereportage

Liv som inte förtjänar att leva

From the viewpoint of racism, there is no exterior there are no people on the outside. There are only people who should be like us and whose crime is not ...

Av: Kristian Pella | 24 juni, 2011
Agora - filosofiska essäer

Über allen Gipfeln

Kopparstick av Evert A Duyckinick. Über allen Gipfeln Über allen Gipfeln ist Ruh, in allen Wipfeln spürest du kaum einen Hauch; die Vögelein schweigen im Walde. Warte nur, balde ruhest du auch. – Johann Wolfgang von Goethe

Av: Karl-Gösta Engquist | 13 november, 2007
Utopiska geografier

På jakt efter Don Quijote

Alcalá de Henares - en behaglig och vacker stad belägen tre mil öster om Madrid - är känd för åtminstone tre saker: storkarna, universitetet och Cervantes. Ett hundratal storkpar lever ...

Av: Johan Werkmäster | 18 oktober, 2010
Kulturreportage

Nina Karp och havet. Foto: Anna Vörös Lindén

Bok om livet och verklighetens intrång



Anna Nyman träffade Nina Karp för en intervju om liv och författarskap. 

Intervju med Nina Karp


Boken handlar om livet, om att växa upp, och om mänskliga relationer.
Fröet till Nina Karps debut "Jag vill att du går nu" föddes under tiden på Lunds författarskola. Bokomslag: ”Transcending”, Olja på duk, Gustav Sundin.

Fröet till Nina Karps debut "Jag vill att du går nu" föddes under tiden på Lunds författarskola. Bokomslag: ”Transcending”, Olja på duk, Gustav Sundin.

Annons:

Redan som liten visste Katarina (Nina) Karp att hon ville bli författare. Som fyraåring skrev hon dagbok och i sjuårsåldern började hon skriva berättelser. 2002 kom hon in på Lunds författarskola. Då hade hon redan skrivit ett manus där hon fått "kräka ur sig" saker hon varit med om i sitt liv. När Katarina tog sin examen 2004 hade hon ytterligare ett manus i sin hand som också var hennes examensarbete. Hennes första publicerade roman Jag vill att du går nu (utgiven på Viva Kreativa Förlag 2014, nominerad till Selmapriset) är en bearbetning och vidareutveckling av examensboken från Författarskolan.

- Den såg inte ut som den gör nu, men det är mitt examensarbete som har flutit ut, byggts ut och blivit någoting annat.

För att komma vidare med manuset tog författarinnan en ung, ambitiös tjej tillika sonens flickvän, till hjälp. Hon hade just utbildat sig inom förlagskunskap i Lund och arbetade då på Bonniers.

- Jag pratade så mycket om den här boken att min sons flickvän, som då jobbade på Bonniers i Stockholm, ringde mig en kväll för ett och ett halvt, två år sedan och sade: "Du har ju pratat så mycket om att slutföra den här boken. Skulle inte jag kunna hjälpa dig med det? Jag hjälper dig med det helt gratis mot att jag får lov att använda det på mitt CV." Och det kunde ju inte bli mycket bättre, så hon fick läsa allt jag hade och sedan kom hon med oerhört bra, konstruktiva förslag. Hon satte kapitel fjorton som kapitel två och tog bort prologen. Prologen var elva sidor lång. Den är en sida nu. Hon tog bort tio sidor! Hon gjorde så otroligt mycket. Det är jag som har skrivit boken, men hon har kommit med råd och tips. Det var så jag kom vidare. Sedan har både hon och min son läst ganska mycket, så jag har haft henne som någon sorts lektör hela tiden, ända tills jag tyckte att den var färdig.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Är kontentan av boken densamma som i det manus du skrev på Författarskolan eller är det en helt annan berättelse? Skulle du kunna utforma ytterligare en bok ur det material som du hade från början?

- Nej det skulle jag inte. Det är det materialet som ligger till grund för denna. Så är det.

Relationsromanen Jag vill att du går nu utspelar sig i okronologisk ordning på två tidsplan och rör sig mellan de tre länderna Sverige, Grekland och Spanien samtidigt som den växlar mellan ett stort antal karaktärer. Hur skulle du i korta ordalag vilja sammanfatta din boks handling?

- Jag tycker att boken handlar om livet, om att växa upp, och om mänskliga relationer. Den handlar om hopp, ambitioner och människors strävan och om hur verkligheten kommer emellan. Samt om vikten av att ta beslut och om att våga välja vilken väg man ska gå.

Medelhavskulturen med Grekland och Spanien är väldigt närvarande platser i delar av boken. I andra scener är man hemma i någonting som liknar ett Sverige. Berättelsen utspelar sig på två tidsplan och i två geografiska områden. Det uppstår en distans i tid och i rum. Vad fyller den här distansen för funktion? Vad skapar det för dynamik och spänning i berättelsen?

- Jättesvår fråga, tycker jag. För mig är det så, att jag känner mig lika hemma, om inte mer hemma, där nere som här. Det är väl därför som jag väljer att skriva om de platserna: där jag känner mig mer hemma. Jag känner till området, jag har varit där väldigt mycket och jag tycker att Medelhavsländerna vibrerar av liv. De vibrerar av liv och kärlek och passion och hat och sorg och glädje och smaker och lukter och dimensioner, medan Sverige är tryggt och fyrkantigt och grått och lite tråkigt. Jag har faktiskt inte tänkt på om det gett en extra dimension till berättelsen, men det är nog därför jag valt att skriva berättelsen på det sättet. Sverige är mitt hemland och det är här jag bor, det är här jag har mina rötter och de flesta av mina vänner, men Medelhavet lockar mig så mycket. Jag skulle gärna vilja flytta dit och eftersom jag är där så mycket, så har jag nästan alltid en anteckningsbok med mig och tänker på hur skuggorna faller och kaktusen ser ut och vad det är för glassar man bjuder på där. Allt det här vardagliga tänker jag på när jag är där. Jag har så svårt för att svara koncist på din fråga. Jag vet inte riktigt vad det ger för dimension till min bok.

Mycket av det som utspelar sig i Medelhavsområdet i boken, utspelar sig också i en dåtid. De partierna är så ofantligt närvarande, så levande, det är ungdomarna som sprudlar av liv och upptäckarglädje och har framtiden för sig. När man läser boken, får man en känsla av att dåtiden och ungdomen och det som varit, är så mycket starkare än här och nu. Det känns som om dåtiden har ofantligt stort inflytande på bokens karaktärer.

- Jo, men det tror jag att den har. Allting man har varit med om formar en väldigt mycket. Men det är lite olika för de olika personerna i boken. Dag har inte blivit särskilt mycket formad av resan, för han har inte varit mycket nere i Spanien. Det är egentligen han som kanske är den största huvudpersonen. Och likadant, Martin har inte alls med Spanien och Grekland att göra, utan det är Tess, Adam och Inez som varit där. Är det inte Tess som har formats mest av dåtiden? Hon har ju faktiskt foton på sig och Adam på sin vägg nere i källarrummet för att kunna stå ut med hur livet är idag. På när hon träffade Adam, på när de var så djupt förälskade. Han var den som kom och bröt hennes förfärliga liv. Sedan fick hon ett jättejobbigt liv med honom också, men allt som hände mellan dem i Grekland är kanske det största som någonsin hänt henne. Det är de starkaste känslor hon varit med om. Och det är väl kanske det för Dag också. Det är första gången han var med en kvinna, med Inez nere i Spanien, så det har också påverkat honom. Han är besatt av henne även senare och återkommer till när de låg där nere i Spanien. Efter kärleksstunden berättade hon en massa saker för honom som följt med honom in i nuet. Så det är väl kanske de tre som påverkats mest. Nu plockar du upp en massa saker som jag inte har tänkt på.

Jag tänker också på Inez, på hur hennes strävan efter frihet och att inte vara så bunden till andra, finns hos henne redan i ungdomsåren. Sedan kommer hon till en vändpunkt i nuet.

- Men det är nog inte resan i sig. Det är nog hennes sätt att vara, tror jag. Jag tror, som sagt, att framför allt Tess har blivit väldigt påverkad av den här resan till Grekland. Först dykningen och dykcentrat och sedan för att hon träffade Adam och att han bröt hennes tidigare liv. Det är som att hon fortfarande i vuxen ålder måste se tillbaka på detta för att stå ut. Det måste ha betytt otroligt mycket för henne.

Så hon motiverar sitt nu genom dåtiden?

- Ja, det gör hon ju. För att stå ut måste hon komma ihåg hur det faktiskt var.

Jag har tänkt på hur de enskilda karaktärernas livsbanor också påverkar de andra karaktärerna. Om man försöker dra lite scheman över de olika karaktärernas relation till varandra, visar det sig vara ganska komplext. De har bröder-syster-relation, de har vänrelationer med varandra, de är gifta med varandra, de har förhållande med varandra, men står samtidigt olika långt från de respektive händelsernas centrum. Dag är, som du säger, en huvudperson, men han står tillsammans med Katarina samtidigt längst ut i kedjan från händelsernas centrum. Om man tänker på Tess och Adam, som på ett sätt är själva berättelsens kärna, ser man hur händelser som påverkat Tess i sin tur påverkar andra i hennes omgivning. Det blir som en påverkanskedja. Hur påverkas vi av andra och andras historia?

- Otroligt mycket, naturligtvis. När du sade det här, så tänkte jag på att Tess har påverkat Inez väldigt mycket och Inez påverkar Martin. När Inez och Martin sitter på puben tillsammans, så börjar hon tänka på att hon aldrig någonsin har lämnat ut sina egna känslor, för hon har ju alltid bara försökt hjälpa Tess och försökt få henne att komma över det som hänt. Hennes egen sorg, det egna sorgearbetet, har hon inte fått plats med. Det tänker hon ju på när hon pratar med Martin. Sedan tycker jag själv att det är lite intressant med Dag och Alexandra, som han räddar till livet, samtidigt som pappan, Martin, är hans rival. Det vet han om, men ändå tänker han att han inte kan förlora den här flickan. Alexandra är viktigt just för att Inez är tillsammans med Martin och Dag är förälskad i Inez. Ja, det är klart att det är väldigt mycket påverkan på långt håll.

Skulle du vilja säga att det motsvarar verkliga livet? Påverkas vi på det sättet av varandra, av varandras historia och varandras livsberättelser?

- Ja, det tror jag. Jag har ju med hur mycket som helst i boken som har berättats för mig av andra, som till exempel det här med Martins mamma. Martin har aldrig träffat sin pappa, han har bara sett honom en gång och det är direkt taget ur verkligheten. Min mans farmor lämnade hans farfar. Detta var 1933. Ingen vet varför, men hon var extremt egensinnig och bröt förlovningen. Vid ett enda tillfälle såg min svärfar sin pappa och det var på en järnvägsstation i Sandviken, där hans mamma pekade på en främmande man och sa: "Ser du mannen där borta, det är din pappa." Det har påverkat mig otroligt starkt. Det har påverkat min man och det har påverkat mig och nu finns det med in min bok. Och det här med Tess som blir misshandlad, det är en av mina väninnor som varit med om exakt samma sak. Är det så du tänker, är det så du menar?

Ja och jag tänker att det är ganska komplext. Vi påverkas inte bara av nuet, utan i hög grad av dåtiden. Personer bär med sig erfarenheter och har en identitet med anledning av det den varit med om. Personers historia påverkar och styr samspelet i nuet mellan två olika personer. Vi kan vara dåliga på att ha detta i åtanke när vi analyserar varför en relation fungerar eller inte fungerar.

- Det är oerhört intressant och det är människans psykologi. Det är psykologi och filosofi. Varför dricker inte jag alkohol, till exempel? Jo, det är för att jag såg skiten. Min pappa... Jag orkar inte se det mer. Och det finns ju också med i min bok, med Michelles pappa. Och exakt det har jag varit med om. Det roliga är ju att min son just nu jobbar på beroendecentrum. Saker och ting går igen. Så allting påverkar en.

Just det att saker och ting går igen tycks få en väldig stor plats i romanen. Relationsproblematiken går igen på olika sätt i de olika relationerna, behovet av att ha någon eller av att vara beroende eller oberoende av någon går igen på olika sätt och tar sig lite olika uttryck. Det är som att de här karaktärerna vandrar parallellt och har samma typ av problematik, men i olika former. Vad tänker du om det?

- Då tänker jag att jag kanske har fastnat lite grand i min egen problematik. Jag har själv haft anorexi. Det har Alexandra. Min pappa var alkoholist. Det är Michelles pappa. Jag har själv haft psykiska problem. Det har ju framför allt Dag. Jag har haft en komplicerad relation och det har väl alla haft. Så jag finns med väldigt mycket i den här boken, på alla möjliga plan, och jag kan inte svara på om det blir för enahanda eller om jag lyckas låta de olika personerna få olika typer av problematik.

Jag tycker att det blir som att man får se samma problematik ur olika vinklar och att det på något sätt skapar en gemensahetskänsla. Vi har alla varit med om mer eller mindre samma saker. Den problematik som finns hos någon, kanske liknar den problematik som finns hos någon annan, men i en annan version.

- Därför att vi alla är människor och alla har sina svagheter och brister.

Jag vill fråga dig om vattnets roll för berättelsen. Som du säger, så har dykningen påverkat Tess i hög grad. När jag läste boken fick jag en känsla av att vattnet hade en väldigt stark roll.

- Och det är väldigt intressant att du säger det, för du är den första människa som har sagt detta. Jag har en enorm respekt för vatten. Jag vågar inte dyka, jag vågar helst inte simma på djupt vatten. Jag har en enorm respekt, näst intill skräck, för vatten, samtidigt som jag är fascinerad av det. Och det som Martin upplevde när hans bror Daniel miste livet, det har jag själv varit med om, fast inte riktigt lika dramatiskt. Det var när jag var med EF nere i södra England och hade en massa ungdomar med mig. Vi hade tagit ut ungdomarna till en väldigt lång strand. Det låg en borg allra längst ut på stranden och dit gick vi med barnen. Vi visste att vi skulle gå tillbaka vid en viss tid, för sedan kom tidvattnet. När vi skulle gå tillbaka, var två av ungarna försvunna, varpå den ena av ledarna stannade på det där stället och jag gick tillbaka med de andra. Vi gick precis i sista minuten, kan jag säga. Havet kom mot oss, havet höll nästan på att sluka oss. Det var vad vi upplevde. Det var någonting alldeles fruktansvärt. Vi fick springa in den sista biten till stranden. Den sista biten pulsade vi till låren i vatten. Det var obehagligt. Det var det här mullrandet ifrån jordens inre som jag... Jag har aldrig upplevt något liknande. Min man är extremt duktig på att dyka. Han är biolog. Han ville bli marinbiolog, eftersom han älskar vatten och är duktig på att både simma och dyka och är väldigt fascinerad av vatten. Tess är ju egentligen han, på det lilla planet. Jag har tagit mycket intryck av det. Jag skulle så gärna vilja, men jag vågar inte, så det är nog därför som det finns med så mycket i boken.

Jag tänker att vattnet också står för ursprunget och vattnet dyker upp just i den dåtida berättelsen, som också är ursprunget till alla händelser och till att livet blev som det blev för Tess och så vidare. Det känns inte som en slump att vattnet finns representerat i just de scenerna.

- Nej, det är mycket möjligt. Jag bor ju vid vatten och jag skulle inte kunna bo någon annanstans. När jag hyr hus i Spanien, vilket jag gör varje vinter, så hyr jag alltid vid vattnet. Vattnet är mitt element, konstigt nog. Det är en väldigt dualistisk känsla det här. Men det var väldigt kul, för du har upptäckt saker som jag faktiskt inte har tänkt på och som ingen annan har sagt heller. Det ligger nog en hel del i det.

När jag läser de två olika tidsplanen, får jag en känsla av att språket förändras.

- Ja, och det har jag försökt göra medvetet. Det gör jag även i den bok som jag jobbar med nu. Jag försöker att anpassa språket efter vem det är det handlar om. Jag var fascinerad av det redan när jag läste Madame Bovary av Flaubert. När det handlar om Madame Bovary, så är det ett språk, när det handlar om herr Bovary, så är det ett annat. Och jag tycker att det är sofistikerat, om man kan göra det.

På vilket sätt förändras språket i din bok i de två tidsplanen?

- Det blir väl lite barnsligare, lite ungdomligare, lite mer naivt, lite mindre ansvarskännande, lite mer slang när jag är i dåtid och lite mer allvar, lite mer seriöst, lite vuxnare i nutid. Tror jag, hoppas jag. Jag tror att jag försöker göra det, att även i språket spegla vem jag skildrar.

Är det inte så att denna bok till syvende och sist handlar om livet och döden, om att leva och att vara död?

- Ja, när folk har frågat om vad min bok har handlat om, så har jag sagt att den handlar om livet och om döden och om allt annat däremellan. Det är ju väldigt mycket. Alexandra försöker ta livet av sig, eller så gör hon det inte. I alla fall så vill hon få uppmärksamhet. Daniel dör faktiskt. Det lever Martin med. Tess och Dags pappa tog livet av sig, för han orkade helt enkelt inte. Hur mycket övergav han dem då? Kan man överge sina barn på det sättet? Får man lov att göra det? Han gjorde det. Jag känner ändå någonstans att han var en god människa, men det är ju så att det är mamman som finns kvar. Hon valde i och för sig att bli galen, så det är ju väldigt mycket liv och död och dramatik i boken. Det är starka känslor. Men det är väl så att jag också har levt ganska mycket med starka känslor, levt i en omgivning där jag har upplevt ganska mycket dramatik.

Anna Nyman

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Jonas Wessel. Embryots iakttagelser

Far har imponerande ärr efter cykelolyckan, som skedde i alléns dystra dunkel. I fallet sprack en luktflaska av kristall och man meddelar om tidssjukdomar via telefon från Marrakech. Far avfärdar det som efemära fenomen och förgyller ...

Av: Jonas Wessel | Utopiska geografier | 16 december, 2013

Bergen-Belsen och Theresienstadt

Till det som Christer Nilsson just skrivit här på sidan om Wannsee-konferensen, Auschwitz och Birkenau kan fogas ett par minnesbilder jag har av besök på två andra liknande ställen, eller ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om samhället | 11 juni, 2013

Knut Hamsun porträtterad av  Alfredo Andersen

Randanmärkningar om glädjens villkor. Del 1

Om det inte finns glädje i människolivet är det inte mycket värt. Det är då knappast mödan värt att sträva vidare. Den som inte vet vad glädje är kan inte ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 19 augusti, 2017

Burroughsparasiten

”Every man has inside himself a parasitic being who is acting not at all to his advantage.”– William S. Burroughs  Jag ser dig i din Brooks Brothers-kostym med väst, din blårandiga ...

Av: Jonas Wessel | Övriga porträtt | 14 april, 2013

Frost

Märkligt det, vad det nu kan benämnas som, kännas som, vara eller förnimmas som. Det som fyller upp en tomhet, det som ständigt är, när inget finns att ta på ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 04 mars, 2014

Gustav Holm, tredje från vänster  i Qaqortoq, Greenland, år 1894

Min farfar var aldrig på Svalbard

När jag ser den svenska sångerskan Tove Styrke som går omkring i de övergivna skolsalarna, de ödsliga korridorerna och den tömda simbassängen i musikvideon till låten Borderline så kommer jag ...

Av: Mathias Jansson | Kulturreportage | 19 juni, 2016

Ulf Stenberg

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen 2

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. Andra och Tredje berättelse: Siffermannen och Den kallsinniga isprinsessan

Av: Ulf Stenberg | Utopiska geografier | 01 Maj, 2017

Dansk humor enligt redaktören Claus Christensen

Bäste Claus Christensen, Tack för länken till din artikel om filmkaraktären Zelko och om undertecknad. Den verkar vara åtminstone 8 månader gammal och jag undrar varför du inte bekantade mig med den ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 02 april, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.