Inspirationen är inte en bristvara, direkt

Det räcker med att gå in på någon av morgontidningarnas hemsidor för att jag ska få inspiration till mängder av krönikor. Vissa av dem blir skrivna, de flesta inte. Idag ...

Av: Jessica Johansson | 13 september, 2011
Jessica Johansson

Stillbild ur filmen Russian Ark (2001) av Alexander Sokurov.

Tystnad, en tagning

Johannes Brahms symfoni nummer 2 fick mig att börja fundera kring utmaningen i att göra en film i en enda tagning. I mitten av december sände nämligen SVT2 en konsert ...

Av: Mathias Jansson | 24 december, 2015
Essäer om film

Benjamin Franklin 1767

Den borgerliga människans prototyp

Benjamin Franklin är, som jag alltmer kommit att se det, en person vi bör ägna mer intresse åt. Han är en av vår västerländska kulturkrets allra mest betydande personer de ...

Av: Carsten Palmer Schale | 02 december, 2016
Kulturreportage

En alldeles särskild dag. En 35 år gammal film, lika aktuell som då

Allt kulturellt skapande relateras till mottagare genom analogier som utgör verkets minsta gemensamma dividend. Denna växlar från Odyssén, Orestes- och Oidipusmyten, genom anspelningar på Jesus och Buddhas liv, till Marx ...

Av: Vladimir Oravsky | 10 december, 2012
Gästkrönikör

Melker Garay. Foto: Gian-Luca Rossetti

Melker Garay. Gud finns bortom Gud.



Melker Garay är en mångfacetterad författare som Tidningen Kulturen har bland sina medarbetare. I allt från filosofiska berättelser till hyllade novellsamlingar har Melker Garay, född 1966 i Chile och boende i Norrköping sedan 4-årsåldern, visat upp ett brett spektrum av narrativa möjligheter som inte liknar någon annans. Han har nyss kommit ut med en ny bok, "Fågelskrämman - skymningsnoveller", som även är utgiven som ljudbok, inläst av ingen mindre än Krister Henriksson. 
Råttan

Råttan

Men detta betyder inte att Melker Garay är någon okritiskt troende – tvärtom. Läser man böckerna som Garay skrivit förstår man att han inte är ateist utan möjligtvis en rastlös agnostiker. Han ställer ständigt frågor och söker svar. Nej Melker Garay är inte så säker som Nietzsche på att Gud är död, men kan inte heller säga att Gud säkert lever.
Fågelskrämman - skymningsnoveller

Fågelskrämman - skymningsnoveller

Annons:

Bent-Inge

Men Melker Garay hette inte så när han publicerade sina två första romaner, Kyrkvaktmästarens hemliga anteckningar och Josef Kinski och döden. Han hette Bent-Inge Garay. Hans tidigare namn var Bent-Inge Garay Johansson, han hade kunnat fortsätta heta så, men upplevde så småningom ett problem med sin identitet. Namnet berättade inget om Melkers latinamerikanska identitet. Och när han började publicera sina böcker på spanska hade människor dessutom svårt att uttala namnet "Bent-Inge", så författaren bytte till det nuvarande Melker Garay. Melker är svenskt, Garay chilenskt.

Hans tidiga romaner består av fascinerande funderingar kring Gud och Döden. Författaren kommer förmodligen aldrig att befria sig från dessa problemställningar, som om det ens skulle vara eftersträvansvärt. De har på ett eller annat sätt varit ständigt närvarande i hans författarskap, så även i Fågelskrämman. Detta är otypiskt i ett så sekulariserat samhälle som det svenska. Garays bakgrund med en katolsk mormor i förgrunden spelade säkert en viktig roll. Samtidigt minns jag en konversation jag hade med honom en gång, och där menade han att han på ett sätt varit en enfant terrible, i sin egen familj. Gud är ett slags erfarenhet och en tanke som sedan artikulerats.

Men detta betyder inte att Melker Garay är någon okritiskt troende – tvärtom. Läser man böckerna som Garay skrivit förstår man att han inte är ateist utan möjligtvis en rastlös agnostiker. Han ställer ständigt frågor och söker svar. Nej, Melker Garay är inte så säker som Nietzsche på att Gud är död, men kan inte heller säga att Gud säkert lever.

Dessa frågor återkommer hela tiden, ofta i form av dialog, som i den udda boken Dialogen. Denna är en form av hermeneutik, mer filosofisk än teologisk. Faktum är att det är ett återkommande grepp, i alla böcker ställs frågor till vilka det sällan ges några svar.

Nyfikenhet och ödmjukhet

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det som kännetecknar författarens sätt att vara är hans intellektuella temperament, uppriktiga nyfikenhet och ödmjukhet. Han inser att samtalet med andra är viktigt. Utan samtal, utan dialog förblir den andre en främling och ingenting är möjligt. Inget framåtskridande sker. Det är läsarens uppgift att avgöra om Garay har funnit några svar med sina texter, han skriver bara därför att han känner ett starkt behov av att göra det. Om detta är något som påverkar berättandet och det litterära språket positivt eller negativt, är det upp till oss som läsare att avgöra.

Inte i någon av Garays böcker existerar någon absolut sanning. Han skulle aldrig säga: Detta är sanningen – för vem äger sanningen? Han kan bara vittna om den sanning han själv söker. Kanske är Garay medveten om att ingenting är något annat än ett möte med det förflutna. Med det redan tänkta, det redan sagda, det bekanta, traditionen, minnet, med allt detta uppstår ett nytt tänkande, ett nytt ord.

Men denna illusion är också en levande erfarenhet som betraktar inspiration, improvisation, kärlek och ondska som fundamentala moment i en process. Och denna process är skapandet. Så livet får en ny innebörd. Allt detta kan te sig som en strid, en illusion, en dans vid ruinernas rand; men det ger honom också en möjlighet att kunna lyssna till tänkandets skeende och tilltalande närvaro.

Författaren har även skrivit en aforismsamling, Inskriptioner i skymningen. Boken består av tankestrofer att meditera över. Boken är mästerligt illustrerad av Ulf Lundkvist, en känd svensk serieskapare, målare och illustratör, även han från Norrköping. Varifrån kommer detta behov av att skriva korta reflektioner?

Kanske beror det på att författaren är nyfiken på allt och hela tiden måste försöka finna nya former för att kunna utveckla sitt tänkande och sitt skrivande. Aforismen är en av dessa former, ingenting annat än det. Garay vill inte bli instängd i ett fack. Ibland behöver han vara ironisk, satirisk och använda sig av humor, sannolikt för att skapa en dynamik, en växling bort från det seriösa och inte sällan fyrkantiga.

Credo quia absurdum

Även i det ovan nämnda verket Dialogen, försöker han förhålla sig till Gud, eller rättare sagt till det absurda. Och citatet som inleder debutromanen Kyrkvaktmästarens hemliga anteckningar börjar med Tertullianus citat "Credo quia absurdum" ("Jag tror emedan det är orimligt"). Motpolerna makt och förförelse, Gud och Intet, liksom de skiftande positionerna av bemäktigande och underkastelse inbegriper också betraktaren, läsaren. Någonstans verkar han inte kunna låta bli att fundera över vad som skulle ha hänt om han hade nöjt sig med att enbart försvara sig, sin tro - eller möjligen avsaknad av tro - och sina egna erfarenheter och teorier om livet. Vilket i och för sig inte är besynnerligt då vi har med en tänkare att göra.

Kunde författaren ha valt en annan väg? Det är uppenbart att Garay är en människa som gillar att tränga in i svåra frågeställningar, men även någon som inte är främmande för att lyfta blicken från manuskriptet och söka efter det främmande och okända andra utanför sig själv. Det som definierar människan, livsvillkoren.

Plötsligt hände något som kanske signalerar en revolution i Garays författarskap och liv. Han publicerar Råttan, en samling kortare berättelser, och i och med denna bok framträder något helt nytt hos Garay. Boken blev mycket uppmärksammad av både kritiker och läsare, bland andra Kristian Lundberg och Lena Köster, och recensenterna verkade överens om att Garay är en mycket intressant, ny författare, som översatts till flera språk.

Fast frågar man honom själv säger han att det antagligen är sant, att han fick en ny bekräftelse som författare, men om det finns de som tar avstånd från sina tidigare verk när de lyckas skriva något som blir hyllat av allmänheten, så är det inte Garay. Råttan är bara ett steg på vägen i en ständigt pågående kreativ process och långt ifrån något mål, de andra böckerna fortsätter att ha en stor betydelse för honom.

Det går att urskilja en röd tråd mellan de böcker som handlade om existentiella frågor och novellsamlingen Råttan. Utan de tidigare verken hade Garay inte kunnat skriva dessa berättelser. Vare sig språket eller innehållet skiljer sig i någon större utsträckning mellan Råttan och hans tidigare verk, men med Råttan har han kanske lyckats koncentrera sig mer på sin stil, lyckats finna det essentiella. Att stryka snarare än att fylla i. Han har tonat ned det akademiska och fått en större distans från saker jämfört med förr.

Borges

Det finns en, minst sagt, mycket märklig bok som kom ut efter Råttan och som heter mcv. Boken består av 410 sidor där samma tre bokstäver, mcv, upprepas gång på gång. Jag minns att Crister Enander som tidigare med en recension hyllat Kyrkvaktmästarens hemliga anteckningar blev rasande när boken mcv kom.

Sanningen här är att Garay är förtjust i Jorge Luis Borges. Han läste novellen Biblioteket i Babel där den argentinske författaren talar om berättarens far som hittade en bok i biblioteket som endast bestod av ordet mcv i ett gränslöst bibliotek. När Garay läste novellen fick ha ett plötsligt ingivelse att ta boken mcv ur fiktionen och in i den fysiska verkligheten.

Man ska kanske också berätta att Garay publicerade en kort essä på sin hemsida där han redogjorde för sina tankar kring boken mvc, vilken kan betraktas som en form av konceptuell konst. Garay anser, likt fler tänkare, att Borges på något sätt förutspår internet, vilket i grund och botten inte är något annat än ett enormt virtuellt bibliotek. Där finns oändliga möjligheter till bildning, vilket för honom är någonting oerhört viktigt. Utan denna kan vi inte föra några meningsfulla samtal. Utan de otaliga korollarierna som nätet möjliggör skulle en avsevärd del av vår kunskap inte vara möjlig.

Innan jag kort berättar om Garays senaste bok, Fågelskrämman, vill jag fundera över möjliga influenser i Garays författarskap. Själv säger han att han är nyfiken på alla författare, men kanske speciellt på Pär Lagerkvist, Stig Dagerman, Lars Ahlin, Julio Cortázar, Horacio Quiroga, Inger Edelfeldt, Anna-Karin Palm och Tove Jansson. En annan författare Garay uppskattar mycket är Vilhelm Moberg och hans utvandrar-epos. Olika berättelser som korsar varandra i en och samma bok, och en bok som än idag är brinnande aktuellt. Hos honom finner man också spår av författare så som Virginia Woolf, Flannery O'Connor och Clarice Lispector, alla betydande novellister.

Fågelskrämman

Garay har som nämnts tidigare kommit ut med sin senaste bok, Fågelskrämman som skildrar de mörka sidorna hos människan. Boken kan betraktas som en fortsättning av Råttan, men den är mer präglad av våra livs mest dunkla aspekter. Det som vi ogärna talar om.

När en människa tar in världen och världen speglas i henne lättsamt och smärtfritt såsom under en vacker vårdag, då kan hon överlämna sig till den enkla glädjen. De stora tingen försvinner.

Hon lever sitt normala liv, hon följer lagarna, har sin tro, sköter sina sysselsättningar, men PLÖTSLIGT sker någonting som kastar henne utanför allt det som hon trodde vara verkligt.

Hon kan inte längre försvara sina värderingar, övertygelser och löften. Istället blir hon blir isolerad, rädd; en kraft som är större än henne själv har slungat henne iväg. Det är någonting dunkelt men inte nödvändigtvis negativt.

Mörkret, ondskan är där, hotande in i mörkret. Ändå är det alltid något som ifrågasätter det hon har blivit men som tillåter henne gå vidare.

Det är en märklig bok Garay har skrivit, och jag får tårar i ögonen när jag läser den. Här står vi framför en författare som, sin ödmjukhet till trots, inte behöver lära sig mycket mer om språk och skrivstil. Garay är redan bland de mest intressanta författarna i Sverige.

Mer om honom går att läsa på www.garay.se vilket med stor sannolikhet är Sveriges mest originella författarhemsida.

Torsten Wahlund läser Maskinen av Melker Garay

https://www.youtube.com/watch?v=D4GjUpJ7INU

Guido Zeccola

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Selma & Sophie

Selma & Sophie ensamma fruntimmer

En sommarartikel om en ung Selma, med anledning av en ny bok med bilder från hennes resor tillsammans med Sophie Elkan och Västanå teaters ungdomliga uppsättning av Charlotte Löwensköld. Det kan ...

Av: Enel Melberg | Essäer om litteratur & böcker | 30 juli, 2017

Carl von Linné och världens skenbara lycka

Carl von Linné och världens skenbara lycka Idag, detta år då trehundraårsjubileet av hans födelse ska firas, är det hart närt omöjligt att förstå den vurm och oreserverade dyrkan som en ...

Av: Crister Enander | Essäer | 18 januari, 2007

Två röda systrar

Hella WuolijokiHella Wuolijoki var exceptionell både som människa och konstnär. Hon beskrev sig själv som ett "smått underligt djur som inte låter sig placeras i någon fålla". Hon var en ...

Av: Rolf Karlman | Essäer om litteratur & böcker | 06 augusti, 2008

Tandgnissel och släktskap: Grupp 8:s 70-tal och feminismen år 2010

Om Ebba Witt-Brattström vore min mormor hade jag gärna krupit upp i ett mjukt soffhörn och andäktigt myst över hennes livsberättelse så som hon framställer den i sin nyss publicerade ...

Av: Lovisa Lindgren | Essäer om samhället | 31 maj, 2010

Tankens ambivalens VIII (Orden börjar klarna)

Inget sinnligt objekt är sublimt i sig självt, utan endast i den mån jag gör det till en symbol för en idé. Så här trängs poesi, infallsskrivna tankar, bundna citat med litterära reflexioner. Cirkeln ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 06 januari, 2014

ArkivVisa

Trots ett ett. Oförvånbart. Ofattbart. Av. Huru föröppnandet dig, kunna inte gå till. ¿Varmeraopp fanns du till. Oitagna fram. Fastnat till avstånd i omväg. Du var inte heller hägringen. Vadär ...

Av: Stefan Hammaren | Stefan Hammarén | 06 januari, 2011

Alena Baeva

Östersjöfestivalen seglar vidare

De utommusikaliska ambitionerna är det inget fel på. Östersjön skall räddas och ledarskap förbättras, vad det nu har där att göra. Lite apart är det. Men mest handlar det förstås ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om musik | 08 september, 2016

Mike Builds a Shelter (1983), rekonstruktion av Michael Smith and Paul Slocum

Mike Builds a Shelter - världen första art game?

Dataspelet Mike Builds a Shelter (1983) är kanske världen första dataspel som använts i en konstinstallation. Det är också ett tidsdokument från kalla krigets dagar, och för några av oss ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 05 augusti, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.