Hur mår din själ?

"Hur mår du?" säger jag och ler lite låtsascoolt. Men så - helt plötsligt, exakt när jag ska få mitt svar, står allt still: det är som om tiden stannar ...

Av: Sara Shams | 05 mars, 2009
Gästkrönikör

C'est la vie!

Vår granne, vi kan kalla henne Ewa, huvudsakligen för att hon hette så, levde fram till sin 12-årsålder hos en familj som slog och skändade henne från morgon till kväll ...

Av: Vladimir Oravsky | 07 september, 2013
Gästkrönikör

Slå i glasen och låt oss lustiga vara

Jag har haft mina uppgörelser med julen. Jag har barrikaderat mig, dragit ur telefonjacket, hyrt en stuga i ödemarken, sjukskrivit mig efter att frivilligt smittat ner mig med vinterkräksjuka. Jag har ...

Av: Stefan Whilde | 06 december, 2011
Stefan Whilde

Gunnar Lundin

Prosadikter av Gunnar Lundin

Gunnar Lundin är tillbaka med en skönlitterär text

Av: Gunnar Lundin | 17 maj, 2017
Utopiska geografier

E.L. Doctorow. Foto: Mark Sobczak. Wikipedia

E. L. Doctorows Amerika. Del 1



Edgar Lawrence Doctorow född 6 januari 1931 i The Bronx i New York, död 21 juli 2015, var en amerikansk författare som slog igenom 1975 med romanen "Ragtime". Tidningen Kulturens Ivo Holmqvist porträtterar honom med en artikel i två avsnitt. 
"Lives of the Poets" av E.L. Doctorow.

"Lives of the Poets" av E.L. Doctorow.

Året är 1936 och Franklin D. Roosevelt sitter som president i sin andra period. Joe vandrar längs ett järnvägsspår en natt och får se ett upplyst tåg med privata vagnar, med lyx, läder och män i frack. I en sovvagn sist i tåget står framför spegeln en naken blondin som håller upp en klänning, en uppenbarelse för Joe – han förföljs av detta intensiva bildminne, och han kommer förstås så småningom att möta flickan.
"Ragtime" av E.L. Doctorow.

"Ragtime" av E.L. Doctorow.

Av E. L. Doctorows tolv romaner har hälften översatts till svenska, och av hans fyra novellsamlingar en. På åttiotalet kom de i strid ström på Norstedts, men efter "Spökbussen" (The Waterworks) för tjugo år sedan tycks man ha tappat intresset. Men han hade och har kanske fortfarande många trogna svenska läsare. Salen blev fylld till trängsel när han framträdde på Bokmässan i Göteborg (han var hörvärd, och dessutom trevlig att se på, med välsansat skägg).

Nu kommer det inte fler böcker – han gick bort den 21 juli, åttiofyra år gammal. I den här och en följande artikel ska jag ägna fyra av hans romaner och en av novellsamlingarna en viss uppmärksamhet, och passera snabbare förbi de andra.

Genombrottet kom med romanen "Ragtime" från 1975, en variation på Heinrich von Kleists "Michael Kohlhaas", den klassiska berättelsen om en förorättad man som vet sig ha rätt och som blir en rättshaverist när allt går emot honom. Hos Doctorow heter han Coalhouse, en färgad man vars bil blir ramponerad. Han tar hämnd, och så eskalerar våldet bortom all kontroll. Det är en pseudodokumentär bok där Henry Ford spelar en viss roll, liksom utbrytarkungen Harry Houdini.

Den har stått sig bra, liksom filmatiseringen som Milos Forman regisserade 1981. Det var hans fjärde bok. Han debuterade 1960 med "Welcome to Hard Times", en vilda västern-pastisch (senare filmad med Henry Fonda), och sex år senare kom "Big as Life" som utspelar sig i New Yorks hamn.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den tredje, "The Book of Daniel", är också den halvdokumentär (1971) och vilar på en stabilt lagd historisk grund. Den handlar om Julius och Ethel Rosenberg som 1953, under det kalla krigets kommunisthets när McCarthy härjade som värst, avrättades i elektriska stolen som spioner för Sovjetunionen. Han var skyldig, hon nog oskyldig – det var hennes bror som tjallade och angav dem. Men romanen handlar ännu mer om deras kvarlevande söner som togs om hand av ett radikalt par, Anne och Abel Meeropol – han skrev texten till balladen "Strange Fruit", berömd tack vare Billie Holiday.

"Loon lake" (1980, på svenska som "Lomsjön" året därpå) kan påminna om Scott Fitzgeralds "The Great Gatsby". Den unge Joseph Korzeniowski från industristaden Paterson i New Jersey är luspank men blir liksom Jay Gatsby stormrik fast han slipper finna döden i sin egen swimmingpool. Han luffar västerut genom ett USA som just gått genom depressionen.

Året är 1936 och Franklin D. Roosevelt sitter som president i sin andra period. Joe vandrar längs ett järnvägsspår en natt och får se ett upplyst tåg med privata vagnar, med lyx, läder och män i frack. I en sovvagn sist i tåget står framför spegeln en naken blondin som håller upp en klänning, en uppenbarelse för Joe – han förföljs av detta intensiva bildminne, och han kommer förstås så småningom att möta flickan. Boken är full av romanaktiga sammanträffanden, upprepade möten och parallella handlingar.

Joe kommer in på en vidsträckt privategendom i New England där han stöter samman med den avdankade poeten Penfield, och han möter magnaten som äger alltihopa, bil- och kolkungen Bennet som är omätligt rik och gift med ett flygaress. Det är väl troligt att Doctorow tänkte på Amelia Earhart, gift med förläggaren Putnam, när han lät miljonärshustrun landa på Lomsjön med sitt silverglänsande hydroplan, intill Bennets privata jaktslott. Joe är ett fascinerat men inte okritisk vittne till de stormrikas liv. Flickan i tågfönstret är bilkungens älskarinna. Hon flyr iväg med Joe, först i en Mercedes, senare i en skranglig Ford.

Färden slutar i en industristad där Joe får arbete över vintern på en bilfabrik, förstås ägd av Bennet. Grannen är en bilarbetare som tar med sig honom på fackföreningsmöten. Han visar sig vara agent för arbetsgivaren och en tjallare. Han blir mördad, Joe undslipper med knapp nöd, och blondinen förs bort av gangstrar. Den flygande miljonärshustrun har gett sig iväg med sitt silverplan på en jordenruntfärd samman med poeten. De båda är rapporterade försvunna (just det hände med Amelia Earhart och hennes navigatör, de återfanns aldrig).

Kvar är den sörjande miljonären som välkomnar Joe på nytt. I en epilog får vi veta att han blir universalarvinge och ärver allt, han blir herre över Lomsjön. Mot Joes efter hand framgångsrika historia ställs två andra skikt, dels de bittra interiörerna från trettiotalets arbetarkamp, dels poeten Penfields exotiska historia.

Han har rest i Japan och vistats i zenbuddistiska kloster innan han blir jaktslottets oförarglige hovnarr.

Det verkar ibland som om Doctorow försökt utnyttja så många genrer och så många amerikanska myter som möjligt i den här romanen. Ibland är det filmaktigt, ofta ligger det nära den rafflande deckaren, inte sällan är det ljuvt romantiskt, och några gånger groteskt äcklande. Om det finns ett socialt patos – det påstås på baksidan av den svenska översättningen – så får man nog läsa mellan raderna för att finna det. "I hans romantiska äventyrsberättelse finns en politisk vrede apterad." Kanske det. Men i så fall desarmeras vreden ganska effektivt av epilogens happy end. Om man ska läsa romaner om amerikanska arbetarkonflikter på 1930-talet är den unge Steinbeck eller John Dos Passos mera vittnesgilla.

"Lives of the Poets" (1984, "Poeternas liv" 1986) består av sex noveller och en kortroman, titelhistorien. Redan Samuel Johnson skrev en essäsamling med den titeln. I Doctorows tappning blir det en underhållande parodi, en krönika om litterära innekretsar på USAs östkust, med så pass många avslöjande detaljer att förebilderna säkert var lätta att känna igen för den som visste hur sladdret gick den gången. I poeternas menageri rör sig en författare som försvarar den rätt till ett eget rum som Virginia Woolf så lysande pläderade för i en klassisk essä som hette just så. Han skaffar sig en våning där han kan hålla sig undan familjen och skriva ostört. Men det blir inget elfenbenstorn eftersom han råkar bli inblandad i illegala invandrares problem. Han hyser en talrik immigrantfamilj i författarlyan och visar på så sätt ett visst mått av civilkurage och civil olydnad.

De sex kortare novellerna är en varierad och virtuos samling. En berättelse är förlagd till en halvt förfallen och avfolkad industristad, skildrad med topografisk noggrannhet och med en övertydlighet som både skrämmer och fascinerar. Det gör också berättelsen om en förgången värld, ett storgods i polska Galizien 1910. Berättaren bevittnar som ung pojke hur hans mamma och informatorn vänslas på logen. Det låter han sin brutale far veta, och väntar sedan med ångest men också med skräckblandad lust på det som han vet ska komma, undergången, förstörelsen och förintelsen. Det är en briljant och obehaglig historia.

Också den första novellen är raffinerad, om sonen som skriver brev i faderns namn till farmor sedan pappa dött. Att få veta att han inte längre finns skulle knäcka farmor, tror han. Det går bra tills denne författare i familjen tröttnar och försöker avsluta hela falsariet med ett uppriktigt avskedsbrev som farmor dock besparas – det är alltför cyniskt och avslöjande. På de sidorna hinner Doctorow säga åtskilligt om behovet av dikt men också om faran med den påhittade litteraturen som en ersättning för det verkliga livet.

Del 2 i artikelserien publiceras 2 augusti: E. L. Doctorows Amerika. Del 2

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Vita Frun och andra gengångare

Varje europeisk adelsfamilj med anseende verkar ha sitt eget slottsspöke. Överallt på slotten bultas, knackas och hånskrattas det. De äldsta spökhistorierna härstammar från 1100-talet, men tron på gengångare hade sin ...

Av: Lilian O. Montmar | Allmänna reportage | 21 maj, 2009

Andrzej Wajda 1974

Några ord om Andrzej Wajdas konst med lång hållbarhet

Den 9 oktober 2016 dog Andrzej Wajda nittio år ung och han var aktivt skapande in i det sista. Förutom allt konstnärligt och politiskt och organisatoriskt och utbildningsmässigt annat, regisserade ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 13 oktober, 2016

Porrslinsblomman

Av min okända och förvackra porrslinsblomma. De toaornas fler tvenne antal på det. Vuxit innan i en lavoar vara, ser man brunt envist kvar det lavoariska havets tidvattensbevis. Dessa varit ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 21 oktober, 2010

Varför gnäller männen?

– Det är svårt att tala om män som offer, sade Jens Liljestrand. – Jamen vad beror det på, frågade Belinda Ohlsson. Och längre kom de inte, trots att de drog över ...

Av: Håkan Lindgren | Kulturreportage | 28 september, 2011

Från penselhår till pixelporr – en essä om pornografi i konsten

Hur många unga pojkar slet inte ut sin joystick på 80-talet i dunkla pojkrum framför en flimrande TV-skärm? Det var inte bara plattformsspel och shoot-em-up spel som visades på skärmarna ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 22 december, 2012

Grattis Sverige

När medicine doktor Naděžda Kavalírová dog 93 år gammal i början av 2017, förlorade Förbundet av politiska fångar i Tjeckien (Konfederace politických vězňů České republiky) och Institutet för studier av totalitära regimer (Ústav pro studium ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 11 februari, 2017

Jubeldårar

Åter ser man hur bra förlag riktigt läser manuskript, de vet inte ens om de läser. Visst kan man ju ana att de inte orkar läsa manuskripten, med minsta motståndets ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 11 december, 2013

Omöjliga intervjuer. Bertil Falk intervjuar Aurora Ljungstedt

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Bertil Falk | Litteraturens porträtt | 11 mars, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.