Carl Abrahamsson Foto Andrew McKenzie

All konstnärlig verksamhet bottnar i en neuros

Tidningen Kulturens Thomas Wihlman intervjuar den mångsidige regissören Carl Abrahamsson.

Av: Thomas Wihlman | 22 april, 2016
Filmens porträtt

Där vår hjärna möter världsalltet – om Wassily Kandinsky

”Måleriets innehåll är måleri. Här behöver ingenting dechiffreras: Innehållet talar glädjefyllt till den för vilken varje form är levande, det vill säga innehållsrik.” Med de orden sammanfattade Wassily Kandinsky sin syn ...

Av: Thomas Notini | 30 januari, 2013
Konstens porträtt

En mademoidame som går sin egen väg

Den franska traditionen och allmänna regeln säger att man av hövlighet skall titulera personer och ge dem epitet som monsieur, madame och mademoiselle. Den franska författarinnan Isabelle Sojfer ifrågasätter denna ...

Av: Anna Nyman | 05 oktober, 2011
Litteraturens porträtt

Milosz 100 år

"Utan tvekan vill jag hävda att Czesław Miłosz är en av de största poeterna - kanske den störste - i vår tid."(Joseph Brodsky) Den 30 juni 1911, för 100 år sedan ...

Av: Gregor Flakierski | 30 juni, 2011
Litteraturens porträtt

Günter Grass. Foto: Magnus Manske/Wikipedia

Günter Grass är död



Günter Grass är död, 87 år gammal. Tidningen Kulturens Ivo Holmqvist minns en gigant. 
"Bängeln har under tiden hunnit fylla sjuttio och gjort sig ett namn. Men han kan inte sluta skriva historier." - Günter Grass' mamma om sin son.
Günter Grass. Foto: Magnus Manske/Wikipedia

Günter Grass. Foto: Magnus Manske/Wikipedia

Framför allt två romaner av Günter Grass lästes ivrigt av någorlunda välorienterade svenska gymnasister för vid pass femtio år sedan, dels den omfattande "Blecktrumman" (som senare blev till en sevärd film), och dels den korta "Katt och råtta". Båda hade som spelplats Danzig som varit en fristad i sju år när Grass föddes där 1927. Det förblev den fram till krigsutbrottet 1939, och minnet av Danzig (efter kriget polskt och omdöpt till Gdansk) återkommer ständigt i det han skrev. "Blecktrumman" aktualiserades för oss på nytt för ett år sedan då vi råkade träffa David Bennent som i Volker Schlöndorffs filmatisering av romanen spelade Oscar, pojken som aldrig blir vuxen - se länken nedan.

När Günter Grass fick nobelpriset i litteratur 1999 med motiveringen att "i muntert svarta fabler ha tecknat historiens glömda ansikte" ansåg en skribent i Der Spiegel att han borde ha fått det långt tidigare, kanske redan 1972 då det i stället gick till hans kollega Heinrich Böll. Berättartalangen hos den frodige Grass var mera påfallande, och han hade tagit mycket större risker än Böll, påstods det (och Svenska Akademien uppskattade ju hans fabulerande). Som bevis citerades några slutrader i den då aktuella "Mitt århundrade" där Grass väckte till liv sin gamla mamma fast hon avlidit nästan femtio år tidigare. Hon hade det här att säga om sin son: "Bängeln har under tiden hunnit fylla sjuttio och gjort sig ett namn. Men han kan inte sluta skriva historier."

Nej, det kunde han inte, han höll på nästan intill slutet som inträffade den 13 april. När Grass fyllde sjuttiofem var både Der Spiegel och andra tyska tidskrifter fulla av artiklar om honom, inte minst tog kontroverserna med den mäktige kritikern Marcel Reich-Ranicki stor plats i spalterna efter att  Grass hade blåst liv i dem på nytt. Med tanke på hans flit vid pennan, skrivmaskinen och datorn var det en träffande titel som Per Øhrgaard valde när han gav ut en läsvärd bok om honom för tretton år sedan, "Fortsættelse følger" (den kom på Gyldendal och är läsvärd) – för övrigt var det ett citat ur Grass eget nobelpristal.

På sina knappt tvåhundra sidor hann professorn i tysk litteratur vid Köpenhamns universitet (som han var den gången) både att referera den långa raden av verk (som hann bli mycket längre) och att kasta ljus över viktiga teman i författarskapet, som plats och tid, framför allt Danzig mellan krigen, och motiviskt, bland annat romanernas många kvinnor alltifrån urmodern på betfältet som vi möter alldeles i början av "Blecktrumman". Han kommenterade också den språkliga uppfinningsrikedomen hos Grass som inte hör till de lättaste att läsa i original.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Øhrgaard jämförde "Katt och råtta" med Klaus Rifbjergs debutroman "Den kroniske uskyld", med många likheter både vad gäller personer (pubertetsynglingarna) och språkligt (virtuositeten), och han hade en del intressant att säga om den politiske Grass. Kring 1968 var man på vänsterkanten mycket kritisk mot Grass och läste hans Brecht-porträtt i pjäsen "Plebejerna repeterar upproret" både ensidigt och enögt, enligt Øhrgaard som med eftertanke analyserade romanen "Lokalbedövad" vars diskussion av upproret inte föll tyska vänstergrupper på läppen den gången.

Øhrgaard var mindre oförsonligt: "När man läser romanen i dag slås man av kärleken och mjukheten i den." 2002, samtidigt med Øhrgaards välbalanserade studie, kom "Im Krebsgang" av Grass. Där rekonstrueras den ohyggliga episod strax före krigsslutet när passagerarfartyget Wilhelm Gustloff torpederades av en rysk ubåt, i Östersjön den 30 januari 1945.

Man hade ombord tyskar från Ostpreussen som flydde undan röda arméns framryckning. De flesta drogs med fartyget i djupet, nästan tiotusen passagerare omkom – den största enskilda fartygskatastrofen i modern tid.

Grass såg till att hålla sig i rampljuset också på senare år, framför allt när han avslöjade att han på hösten 1944 som sjuttonåring anmält sig till en SS-waffendivision där han blev förrådsförvaltare,  efter att ha sökt men inte antagits till ubåtstjänst. Då blåste det ett bra tag styv kuling kring honom, särskilt som han förtigit saken så länge. Lech Walesa tyckte i stundens hetta (men ångrade sig snabbt nog) att Grass borde lämna tillbaka hedersborgraskapet i Gdansk, och röster höjdes att han skulle skicka tillbaka pengarna, medaljen och diplomet till Nobelpris-kommittén. Också där sansade man sig snabbt.  På distans kan man kanske  tycka att det mest var en storm i ett vattenglas.

Läs även:
Blecktrummans Oskar trettiofem år senare

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Livets långfredagar

Är det något speciellt med långfredagar? I många länder, särskilt i Nordeuropa, är gudstjänsterna på långfredagen bland årets mest besökta. I gamla Östtyskland försökte kommunistledarna utrota långfredagen ur befolkningens medvetande ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 22 april, 2011

Jakobsleden – El Camino de Santiago de Compostela

Det är kväll i byn Grañón. Prästen har dödat GUD. Han har brutit sönder Kristi lekamen och han har gjort det precis vid mikrofonen så att det ekar i hela ...

Av: Viktoria Silfverdal | Resereportage | 10 augusti, 2013

Mustig berättare och musiker

TEMA VÄSTERBOTTEN Gunnar Enkvist, en trubadur med humor och distans. Foto: Frida Selander Trubaduren Gunnar Enkvist från Skellefteå har hållit på länge – 55 år som artist. Lars-Göran Selander mötte honom ...

Av: Lars-Göran Selander | Musikens porträtt | 18 februari, 2008

Karen Dalton, ”1966”. Delmore Recordings 2012.

Karen Dalton - Den vita Billie Holiday

Under tidigt 1990-tal bodde en kvinna som hette Karen Dalton på New Yorks gator. Hon hade långt svart hår från hennes mamma Evelyns sida som var Cherokee. Hon luktade illa ...

Av: Sara Forslund | Musikens porträtt | 11 april, 2016

Machiavellis republikanska ideal

Tanken om republikens överlägsenhet över furstendömet (eller för den skull monarkin) är lika aktuell idag som den var för sex århundraden sedan. Varför Machiavelli? Det finns minst två viktiga skäl. Det ...

Av: Satya Datta | Essäer | 25 augusti, 2010

Förbud Lucia och google

Det var strax före Lucia som insikten om min familjs totala brist på trendkänsla drabbade mig. Min femårige sons dagis skulle ha Luciatåg och sonen hade uttryckt önskemål om att ...

Av: Anna Hultgren | Gästkrönikör | 22 december, 2013

Three ladies in Cairo. Del VI. Dark ages

Min mormor, Hilda, växte upp i Sundsvall och berättelsen börjar där i och med Sundsvalls stora brand 1888 med hennes mor, min mormorsmor Ragnhild. Många äventyr senare, träffade Hilda den ...

Av: Anne Edelstam | Utopiska geografier | 25 juli, 2014

"Jag tycker om opolerade, smutsiga ljud."

Ett samtal med Pan Sonics Mika Vainio. Pan Sonics musik är både enkel och svår att beskriva. Schematiskt kan man väl säga att monotona rytmer och djupa basljud skapar ett ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 14 juli, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts