"Kidnappning får aldrig vara ett politiskt vapen."

 Giuliana Sgrena på Bokmässan. Bild: Stefan Villkatt. "Kidnappning får aldrig vara ett politiskt vapen." Tidningen Kulturens Guido Zeccola har träffat Giuliana Sgrena, journalist för Il Manifesto (Italien) och Der Zeit (Tyskland). Upprepade ...

Av: Tidningen Kulturen | 28 september, 2006
Reportage om politik & samhälle

Den samiska shamanen och vismannen - fakta och reflexioner

De största fördomarna mot samer berör enligt min mening samisk shamandom som har ansetts bygga endast på vidskepelse och ännu oftast ses så. Etnologen dr Gabriele Herzog-Schröder i München säger ...

Av: Nina Michael | 21 oktober, 2014
Reportage om politik & samhälle

Vildhallon i Paris (röst till Paul Celan)

det var för ditt rena hjärtas skull som månen steg ned till de leda driftrena vallmo ursköljda käke understödsväxta små folken bäckmärkta spenar, i trossar  

Av: Alan Asaid | 25 Maj, 2009
Utopiska geografier

Vårt behov av myter. Om Michel Tournier

Michel Tournier, ”sagoberättaren från Cheuvreusedalen”, född i Paris 19 dec. 1924, studerade litteratur och filosofi vid Sorbonne och universitetet i Tübingen, där han tidvis undervisade. Genom sina föräldrar blev han ...

Av: Åke Erlandsson | 18 november, 2014
Litteraturens porträtt

Strindberg på Rådmansgatan. Bild: Vattkoppa/Wiki

För att finna frid och ro



Hans-Evert Renérius skriver om Strindbergs liv med utgångspunkt i Göran Söderströms berömda biografi.



 

Nu vidtar en inre och yttre "klasskamp" som framöver kommer att prägla de bådas liv och öde. Det dödfödda barnet, som föddes för tidigt den 24 januari 1878, och vars föräldrar skrevs som okända, kom att för alltid bli ett plågsamt trauma dem emellan.
Strindberg på Rådmansgatan. Bild: Vattkoppa/Wiki

Strindberg på Rådmansgatan. Bild: Vattkoppa/Wiki

Mötet mellan en ångbåtskommissionär och en piga skulle komma att påverka det svenska samhället under fyrtio år.

Den lille pojken, som föddes den 22 januari 1849, fick namnet Johan August Strindberg. Frågan är vad det var som egentligen gjorde att det kunde uppstå en sådan spänning och energi i en enda människas skrivande under denna hans livstid.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

En historisk tid, som låg och stegrade sig inför den industriella revolutionen, kyrkans försvagade ställning och de politiska reformer som låg och väntade i kölvattnet.

Det var nu dags för provokation och upproriska handlingar i en tid av allt för mycken stiltje och alltför låsta mönster. Den franska revolutionen hade gjort sitt - den hade runnit ut i sanden med Napoleons envälde, krig och förödelse.

Den svenska övermakten hämtade ändå sin legitimitet från Napoleonssfär med Bernadotte. De nyliberala reformerna levde på ytan, men nådde inte ner i de sociala skikten.

Trots det uppenbart demokratiska inslaget i början av seklet, att makten utgår från folket, kommer inte de liberala tankarna att få fäste i det svenska samhället. Aftonbladet i all ära, men det får ses som ett särintresse inom Hufvudstadens murar.

Konungens inflytande är ännu stort, adelns likaså. Först med den inrättade tvåkammarriksdagen kan en viss förskjutning mot folkligt inflytande anas. Nyss har den svenska kyrkan makt försvagats genom konventikelplakatets avskaffande, men fortfarande har den fria tankens förverkligande inte inplanteras i den svenska samhällskroppen.

Det kommunistiska manifestet är årsbarn med Strindberg, men vad hjälper det. De nya idéerna har svårt att få efterföljare i det konservativa och kulturella Sverige.

Den unge Strindberg, ännu i spirande ungdom, och med bräcklig framtoning. Genom modern Noras enkla härkomst och pietistiskt färgade fromhet kommer den unge August att på ett naturligt sätt präglas av hennes ande.

När modern dör den tjugonde mars 1862 slås den unge mannens värld i spillror. I trettonårsålderns känsliga förpubertet lever nu ett barn under känslans inre irrationella "vindar".

Det är inte så överraskande att vi hittar August i Svenska kyrkans predikstol där i skärgårdsförsamlingen sommaren 1867. Som 17-åring, och ännu ej formad av livets motgångar, men väl med inre ideal och en glödande kamp mot samhällets orättvisor.

En tidig "Mäster Olof", som senare också skulle bli hans första dramatiska verk med samma namn.

Det tidiga intresset för naturvetenskap håller i sig. Strindberg ligger vid Uppsala universitet, där han tenterar i kemi i maj 1869. Men det oregelbundna studentlivet tycks inte tilltala August. Kanske leder det till alltför många "sidoverksamheter". Istället blir det att säkra en egen bostad. Nu kommer han till det proletära Grev Magnigatan 7 - August första bostad. Här kommer han i kontakt med den s.k. verkligheten, men också med konstnärskollegor med gemensamma intressen.

På sommaren 1872 återkommer han till sitt kära Kymmendö, där han hyr in sig och skriver färdigt den första versionen av Mäster Olof under två månader - 8 juni till 8 augusti 1872. Därefter följer tiden som amanuens på Kungliga Biblioteket. En tid för studier och närkontakt med en inre akademisk miljö, samtidigt som han med häftig penna skrev konst- och litteraturkritik i Dagens Nyheter. En ung, arg man, som hittat sin plats bland orden.

Men platsen av uppskattning och förstärkning kommer snart att förändras. Umgänget med familjen Wrangel går in i nya turer den tredje maj 1876, då den fysiska kärleken från Siri är besvarad. Hon flyr till Köpenhamn och August kan endast följa med till Katrineholm, där de förälskade skils i ett sorts ödesmättat, emotionellt övermod.

Nu vidtar en inre och yttre "klasskamp" som framöver kommer att prägla de bådas liv och öde. Det dödfödda barnet, som föddes för tidigt den 24 januari 1878, och vars föräldrar skrevs som okända, kom att för alltid bli ett plågsamt trauma dem emellan.

Under dessa år rör sig Strindberg mellan Sverige och Europa, besöker Christiania i Danmark och fascineras av första vistelsen i konstnärsstaden Paris. I denna flykt och tycks ändå det kreativa skrivande vara i centrum. Nu när Röda rummet blir till med sin intima och fräscha språkbehandling, där idealism och realism kolliderar i det svenska, byråkratiska Stockholmsperspektivet.

Boken gör Strindberg till det unga skrivande hoppet, som företräder det öga som ser underifrån, avslöjande och kritiskt.

Konstprofessorn Göran Söderström anger tre tydliga vändpunkter i Strindbergs skrivande liv: det är för det första i samband med angreppen på det historiska verket Svenska folket i helg och söcken, i krig och fred, hemma och ute eller ett tusen år af svenska bildningens och sedernas historia, 1881; Giftasåtalet 1884 och Infernokrisen 1896.

Strindbergs radikala historiesyn slår naturligt mot den gamla borgerliga "geijerska", liksom Giftas´ samhällsanalys och syn på borgerligheten brände djupa sår i samhällskroppen.

Den s.k. infernokrisen kanske ändå inte var så helvetisk, som den kan tyckas. Åren i Paris vid denna tid innehöll ändå kontakter med vänner i konstnärskretsen.

Spännande naturvetenskapliga experiment ägde rum på dåtidens vetenskapliga nivå, då vidskepelse och inlevelse kunde förenas i en alkemisk mortel.

Nåväl - då Det nya riket kom ut, 1882, blev ändå Strindbergs litterära skepp brända på det "heliga altaret" av den svenska kultureliten. Nu maldes han sakta men säkert ner i den konservativa "smeten", som innehöll både dubbelmoral och bromsklossar för nya idéer.

Man kan förstå att August och Siri flyttade utomlands för att få fria luftvägar. Kvävningseffekten i det lilla landet tycktes abnorm. Nu väntade konstnärsbyn Grez-sur-Loing med säregna upplevelser; Paris, senare Schweiz med bl.a. Chexbres, Rom och de senare åren 1887-1889 i Skovlyst, Danmark, där Fröken Julie och Fordringsägare skrevs.

Det blev 6 års äventyr i ett Europa, som självfallet också pressade familjelivet till det yttersta. Konstnären och  en frånvarande familjefader framstod som oförenliga storheter.

När ansökningshandlingar om skilsmässa inlämnas den 21 augusti 1887 är det början på en lång process av hat och kärlek.

Nu mot slutet av 1880-talet tar Strindberg klart avstånd från realismen. Samtidigt visar sig en begynnande slitning mellan åttiotal och nittiotal, mellan den unge Strindberg och den i vardande tio år yngre Verner von Heidenstam. Ett skrivarpar som en gång upptäckte staden Rom tillsammans, men som under tidens gång visade den oförsonliga kampen mellan underklass och överklass, arbetare och adel, utanför de Aderton eller innanför.

Till slut blev den s.k. Strindbergsfejden oundviklig, liksom det svenska samhället drevs in i storstrejkens motsättningar och senare i det kungliga borggårdstalets retorik och romantik.

Strindberg befinner sig ständigt i denna samhällsprocess, vilket Söderström också påpekar. Under 40 års tid stod Strindberg i centrum av den svenska samhällsdebatten - alltifrån 1872 till sin död 1912.

1892 i september kommer Strindberg till Berlin - en stad som sjuder av liv, konst och nya livsmönster. August blir här en centralgestalt med en grupp, som kom att samlas i en enkel vinbutik med servering. Här kom ca 20 utländska och inhemska konstnärer att tränga sig samman för fest, diskussion och vidlyftiga kärleksaffärer av skilda slag.

Det var här på Ferkeln, som man dagligen träffades, diskuterade, bråkade och fann varandras sympatier och antipatier. Här fanns tex. Holger Drachmann och Edvard Munch.

Det är vid denna tid August blev intresserad av österrikiska Frida Uhl - en kvinna som stod i centrum för denna tids "moderna kvinna" dvs. den fria kvinnan, som omfattade självständighet och fri från bindande sexualmoral.

Efter en tid far August och Frida till Helgoland för att gifta sig, för att därefter anlända till London. Strindberg träffar sin blivande svärmor Marie Uhl och skapar med henne ett ovanligt ömsint förtroende, som kommer att vara längre än själva förhållandet med dottern.

Överklassdottern Frida arbetar för att marknadsföra Strindbergs verk i London, men Strindberg själv håller sig undan kontakter och sällskapsliv. Det är två oförenliga personligheter, som försöker hålla livsgemenskapen vid liv.

Strindberg drar sig alltmer undan offentligheten. Han kommer till Paris och finns där sin egen stil och livsföring. Den s.k. Infernokrisen visar på en inre problematik med känsliga experiment med svavel och kol; detta förenat med kemiska fantasier och ockulta föreställningar.

En personligt rörig tid med överdrifter och onaturliga gränsdragningar. Det betyder åter att August längtar hem till Sverige.

Under nyåret 1896/97 flyr därför Strindberg till Lund, liksom en gång Karl XII återvände hit, för att finna frid och ro i den gamla trygga lärdomsstaden. Här börjar han att skriva på Inferno - i lugn och ro!

Efter hand har författaren mer och mer kommit in i den religiösa problemsfären. Man kan följa en successiv övergång till en inre trosproblematik. Nu börjar han läsa Emanuel Swedenborg, vilket blir en konkret inkörsport till kommande dramatik som Till Damaskus.

Den forne radikalen och naturalisten i Zolas anda har nu definitivt vänt samhällstillvändheten ryggen. Kanske är det en mognadsprocess, att nu mitt i livet vända skaparlusten inåt mot symbolismen, det provokativt ockulta och i dikt och dramatik.

50-årsdagen i januari firas här i Lund under enkla men intima förhållanden. Skandinaviens hetaste penna har fått en sorts inre ro, då han flyttat hem. Stockholms skärgård väntar på besök och Furusund.

Strindberg har definitivt lämnat både Berlin, Paris och London bakom sig. De personligt dramatiska relationerna till konstnärsvänner och olika kärlekar är nu över.

Kulturklimatet i Sverige är också ett annat. Sekelskiftets fine-de-siècle anda drar in som en meditativ befrielse med mystik, dekadans och inre slutenhet. Nationalismen har fått sitt och Strindberg står inför nya historiska utmaningar som Gustav Adolf och Karl XII - premiär i februari 1902. Föreningen med den 30 år yngre Harriet Bosse blir mer eller mindre en parentes, som naturligt gör avslut i april 1904.

Söderström tar upp brytningen med den gamle konstnärskamraten Carl Larsson, samtidigt som han knyter an till fördjupning i relationen till Carl Eldh.

Turerna kring Intima Teaterns tillblivelse och kammarspelens närvaro visar än en gång att Strindberg låg i den så kallade framkanten. Han banar väg för en ny teater, där han i personlig projicerade bilder kan återge egna, inte konflikter och tolkningsmönster. Här rensar han upp bland all inre själslig bråte för att även ställa vidare, djupare frågor mot en hart när metafysik fond av reflexioner.

1884 den tjugonde oktober kommer Strindberg hem till Sverige för att göra avbön. Han möts och hyllas. Men bara på avbönens osäkra minfält. 25 år senare hyllas han åter. Nu med fackeltåg utanför det Blå tornet på Drottninggatan 85. Han fyller 60 år och livet är snart över. Kanske känner och upplever han det oundvikliga slutet i sin nya "klostercell", tripletten, där han slutverket skrives: Stora landsvägen.

Strindbergsfejden i all ära. Den avspeglar åter det milsvida avståndet mellan en medlem av de Aderton (Heidenstam) och den som lämnades utanför. Insamlingen av pengar var han emot, men det var ändå Strindberg, som fick dåtidens "Jerringspris".

Hur intimt förhållandet med Fanny Falkner var under den sista tiden är svårt att sia om. Ungdomen gladde den åldrige titanen i vilket fall som helst. Nu är han 63 och dagarna är räknade.

August Strindberg begravs, enligt önskan, kl. 08.00 på morgonen den 19 maj, 1912. Officiant är Nathan Söderblom.

Han läser några korta bibelord som Strindberg strukit under i sin bibel, som låg på nattduksbordet. Som avslutning sjöng begravningsgästerna hans älsklingspsalm: "Jag kommer av ett berusat hav..." skriven av Magnus Gabriel De la Gardie. 

 

Hans-Evert Renérius

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Andrzej Wajda 1974

Några ord om Andrzej Wajdas konst med lång hållbarhet

Den 9 oktober 2016 dog Andrzej Wajda nittio år ung och han var aktivt skapande in i det sista. Förutom allt konstnärligt och politiskt och organisatoriskt och utbildningsmässigt annat, regisserade ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 13 oktober, 2016

Metaltown 2011 - två dagar av metal

I år var första året som Metaltown inte arrangerades på sin sedvanliga plats i hjärtat av Göteborgs hamn. Istället hade man valt att placera festivalen på en galoppbana på Hisingen ...

Av: Linda Olsson | Kulturreportage | 03 juli, 2011

Arkivet för orealiserbara drömmar och visioner - hittills okända och opublicerade texter av…

Fram till maj 2012 var jag helt ovetande om ”Arkivet för orealiserbara drömmar och visioner”, men från Stockholms stadsteater kom inbjudan att intervjua regissören och dramatikern Markus Lindeen, som på ...

Av: Lena S. Karlsson | Reportage om scenkonst | 06 juli, 2012

Skådespelarens mask: Erland Josephson och radiodramat

Samma år som Erland Josephson gjorde en av sina kändaste roller i Andrej Tarkovskijs sista film, Offret (1986), var han även aktuell med radiopjäsen En natt i den svenska sommaren. Josephson spelade huvudrollen ...

Av: Edvin Högdal | Övriga porträtt | 27 januari, 2013

Foto: Ville Juurikkala

Fredrik Furu - Musiklyriker, visförfattare och rockkorrespondent

Fredrik Furu befinner sig i Mittemellanland. Mellan att anses vara en bra artist och att slå igenom stort. Mellan två länder. Mellan pop och visa. Mellan sitt svenska modersmål och ...

Av: Thomas Wihlman | Musikens porträtt | 16 november, 2015

Tommy Olsson: Sex är den bästa konstnärliga disciplinen

En av Sveriges mest intressanta curators är Tommy Olsson. Han började sin bana som konstnär och kritiker (och fortsätter alltjämt med det) men insåg efter att han flyttat till Norge ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 01 december, 2010

Melker Garay. Foto: Gian-Luca Rossetti

Melker Garay. Gud finns bortom Gud.

Melker Garay är en mångfacetterad författare som Tidningen Kulturen har bland sina medarbetare. I allt från filosofiska berättelser till hyllade novellsamlingar har Melker Garay, född 1966 i Chile och boende ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 12 augusti, 2015

Målning av Melker Garay (detalj)

Mordet och Doktor Glas

Melker Garay om Kerstin Ekmans roman ”Mordets praktik”.

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 15 december, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.