Skulptur av fallos i Pompeji

Sapfo och Catullus som antika inspiratörer

Carsten Palmer Schale om den erotiska poesin i antiken: Sapfo och Catullus.

Av: Carsten Palmer Schale | 13 oktober, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Pierre Klossowski Roberte Ce Soir Schinkel Pavillon Foto Andrea Rossetti

Målarexorcistens demoner

Om Pierre Klossowskis utställning Roberte Ce Soir, Schinkel Pavillon, Berlin.

Av: Tim Schmidt | 17 Maj, 2017
Essäer om konst

Den utopiska socialismen

De utopiska socialisternas ädla ideal var inte tillräckligt för att skapa ett jämlikt samhälle, hävdade Marx och Engels, som i stället baserade sin kommunistiska vision på handfasta teorier utifrån produktionsförhållanden ...

Av: Björn Gustavsson | 10 oktober, 2009
Essäer om politiken

Three ladies in Cairo. Del VI. Dark ages

Min mormor, Hilda, växte upp i Sundsvall och berättelsen börjar där i och med Sundsvalls stora brand 1888 med hennes mor, min mormorsmor Ragnhild. Många äventyr senare, träffade Hilda den ...

Av: Anne Edelstam | 25 juli, 2014
Utopiska geografier

Tomas Tranströmer med Modhir Ahmed.  Foto: Tokistar/Wikipedia

Tomas Tranströmers ögonblick av nåd



Tomas Tranströmer är död, 83 år gammal. En av vår tids stora poeter har lämnat oss. Hans dödsdag den 26 mars 2015 har blivit en sorgens dag. Både i Sverige och utomlands sörjer många honom som om de förlorat en nära vän. 
En ung Tranströmer. Foto: Lutfi Özkök (med tillåtelse från Bonnierförlagen)

En ung Tranströmer. Foto: Lutfi Özkök (med tillåtelse från Bonnierförlagen)

I vårt moderna samhälle har vi alla belånat våra existentiella värdesaker och gjort oss fattiga på mening och autenticitet. Det enda du vill säga i din diktning, Tomas, är att den mänskliga existensen fortfarande har kvar sitt genuina värde.
Tomas Tranströmer med Modhir Ahmed.  Foto: Tokistar/Wikipedia

Tomas Tranströmer med Modhir Ahmed. Foto: Tokistar/Wikipedia

Sådan är magin i hans dikter: de för ett förtroligt samtal med läsaren. De möter läsaren på lika villkor genom att tilltala detta djupast personliga som är det djupast allmänmänskliga. Efter att ha läst en dikt av Tranströmer känner man sig på något sätt förvandlad och befriad. Vad förvandlingen och befrielsen består i är svårare att avgöra. Det enda man kan säga är att det känns som en upplevelse av nåd.

Jag träffade Tomas (det känns helt naturligt att använda hans förnamn) ett par gånger. Sista gången var i samband med att den amerikanske poeten Robert Bly fick Tranströmerpriset 2008. Magnus Ringgren och jag hade tolkat ett urval av Blys dikter som skulle presenteras på Kulturhuset med Bly själv på scenen. Jag stod vid bokbordet och plötsligt dök Tomas upp i rullstol tillsammans med Monica.

Han plirade glatt med ögonen och pekade ivrigt med sin friska arm på Blyboken och sa: ”Bra! Bra!” Det var den bästa kritik jag fått.

Egentligen går Tranströmers författarskap ut på att peka ut och namnge det som är av värde i tillvaron. Därför är hans diktning så viktig i vår vilsna tid då människor inte längre tror på någonting eller ens vet eller bryr sig om vad värden är. Men de värden Tranströmer pekar ut är snarare existentiella än ideologiska eller religiösa. Och det centrala värdet utgörs av kallet att bli en sann människa. Från första till sista raden i sitt författarskap försöker han hörsamma detta kall. Det är ett kall som förekommer i alla religioner och filosofier men som hos Tranströmer blir en personlig kreativ handling genom skrivandet. Skrivakten korreleras med själva existensakten. Det finns ett absolut engagemang hos honom som är individens rätt till sin egen existens.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Så mycket i våra liv berövar oss vår egen existens. Medierna tänker åt oss och it-samhället tar över våra sinnen. Vi lever i en artificiell verklighet där vi dränks i ett ständigt brus av information. Genom sin diktning återupptäcker Tranströmer vår gemensamma existens. Han ger oss tillbaka våra sinnen rentvättade från störande brus. Han ger oss vårt medvetande tillbaka och uppmanar oss att tänka fritt. Kallet att bli en sann människa börjar med återerövringen av våra sinnen och vårt medvetande. Därför kan Tranströmers poesi ses som revolutionär eftersom den gör uppror mot det moderna avhumaniserande samhället. Ett fritt samhälle kan bara bygga på fria individer som förverkligat sina liv. Däri ligger svårigheten att vara människa idag.

Det märkliga med Tranströmer är att han är en genomsvensk poet som fått en stor internationell läsekrets. Han är översatt till närmare 60 språk. Folk över hela världen läser om platser och stämningar långt upp i Norden och känner igen sig. Genom sina många resor öppnade Tranströmer även upp svensk poesi för internationella influenser. Han hade ett mycket stort kontaktnät med poeter och författare från många länder. Han visade att poesin är det internationella språk som kan förstås av alla och som förenar människor över gränser och politiska och etniska barriärer. Därför hälsades Nobelpriset till honom med glädje både här i Sverige och utomlands.

Tranströmer anses vara metaforernas mästare. Men metaforerna är inte det primära i hans diktning utan det handlar snarare om ett nytt slags tänkande. Det är ett tänkande som grundas på förnimmelsernas analogier: att se samband i våra splittrade erfarenheter. Ett sådant tänkande har gått förlorat för den moderna människan och på sätt och vis knyter Tranströmer an till ett förmodernt medvetande i sina dikter. För att använda Rudolf Ottos begrepp så skänker Tranströmer tillbaka till tillvaron dess tremendum et fascinosum, dess på en gång gåtfullt lockande och skrämmande mysterium.   

Detta existentiella mysterium har både sina mörka och ljusa sidor. Tvärtemot den vanliga uppfattningen är just de mörka sidorna centrala för Tranströmers författarskap: lidande, ångest, död, krig. Ett avgörande moment i hörsammandet av kallet att bli människa är konfrontationen med ondskan och lidandet i världen – tillvarons tremendum. Därför upplevs visioner av fascinosum, det vill säga ögonblick av illumination, desto starkare. Ändå är Tranströmer ingen mystiker utan han kan beskrivas som en sökare efter vår existentiella sanning. Det är ett centralt ord i författarskapet.

Sanningen ligger på gatan.
Ingen gör den till sin.

Så lyder två rader i en sen dikt. Sanningen om våra liv är det som kastats bort eller det som ignoreras i moderniteten. Dikten, poesin gör oss på nytt medvetna om vår existentiella sanning. Kravet är att söka det förträngda och förnekade och göra det till sitt.

Sådan är Tomas Tranströmers diktning. Den uppmanar oss till ett alternativt liv i sanning. Därför kommer hans dikter att leva vidare, även om människan Tomas Tranströmer är död. Han har tagit på sig dödens färdigsydda kostym och gått ut genom den osynliga dörren. Ett sätt att hedra hans minne vore att inrätta en professur i poesi efter engelsk modell vid universitetet i Oxford. Professuren skulle kunna knytas till Stockholms universitet eller Uppsala universitet och få namnet Tomas Tranströmers professur i poesi. Svenska poeter skulle kunna turas om att inneha den i tre år med uppgiften att vitalisera kultur- och poesiklimatet här i landet genom föreläsningar, symposier och debatter med inbjudna internationella och svenska gäster. Det skulle höja poesins status och bevara minnet av Tomas Tranströmers poetiska gärning.

Jag plockar fram samlingsvolymen Dikter och prosa 1954-2004 och börjar bläddra i boken. Med ens känner jag mig hemma. Det är den enda plats där jag känner mig riktigt hemma. Sedd och bekräftad. Orsaken är nog att Tranströmers dikter riktar ett tilltal till mig som en existerande individ med oändliga möjligheter. I hans poesi finns varken man eller kvinna, svensk eller invandrare, muslim eller jude, ung eller gammal. Här finns bara undret att dela en och samma existens med alla människor som lever och andas på denna jord. Också de döda ges plats i hans poesi. Det är ingen tillfällighet att en av Tranströmers viktigaste diktsamlingar heter För levande och döda.

Nu vandrar du själv omkring, Tomas, bland dessa döda. Kanske vandrar du omkring i dina egna dikter. Jag tycker mig se dig skymta fram mellan raderna i den underbara inledningsdikten till Sorgegondolen från 1996 ”April och tystnad” där sista strofen lyder:

Det enda jag vill säga
glimmar utom räckhåll
som silvret
hos pantlånaren.

I vårt moderna samhälle har vi alla belånat våra existentiella värdesaker och gjort oss fattiga på mening och autenticitet. Det enda du vill säga i din diktning, Tomas, är att den mänskliga existensen fortfarande har kvar sitt genuina värde. Det är den pantsatta och bortglömda skatten i ett kommersiellt och sekulärt samhälle. I mitt inre hör jag dig ivrigt upprepa ”Bra! Bra” medan du pekar på detta omistliga som glimmar utom räckhåll. Du pekar på de glimmande ögonblick av nåd som finns i din poesi.

Vår sanna mänsklighet är det vi saknar och det som vi kanske aldrig kommer att kunna förverkliga. Däri ligger både en förhoppning och en förtvivlan som är ett med vår tillvaros gåta. Detta är den stora gåta som kommer till uttryck i följande haiku i Tomas Tranströmers sista bok från 2004.

Håll ut näktergal!
Ur djupet växer det fram –
vi är förklädda.  

Bo Gustavsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Inge Schiöler – Den västsvenske färglyrikern

Stränderna stiger i evig renhet ner pärlemorsvala av sandsom i var skiftande minsta skärva serspeglat himmelens land. Mångfald, enhet är stigen ingen går,ljus som bretts ut av en handsom allt att tyda ...

Av: Thomas Notini | Konstens porträtt | 09 januari, 2013

Du är absolut

Jag står långt från dig världna blom, finns inget jag mer hade än doftat mig knarkad på dig, din lekamen gör mig blind i bästa, ser dig vackra för allt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 18 mars, 2013

I am still on a stage playing with ideas - A conversation with…

Kaia Hugin is a Norwegian visual artist – here is her website: www.kaiahugin.com – whose “Motholic Mobble” (2008-2013), a series of eight surreal, magical and utterly surprising short videos, has undoubtedly revealed ...

Av: Gianluca Pulsoni | Övriga porträtt | 02 september, 2014

Den internationella läskunnighetensdagen

Lördagen den 8 september, firar varje rättrogen ”etnisk svensk”, för att använda mig av Fredrik Reinfeldts terminologi, Internationella läskunnighetsdagen. Yes meine Damen und Herren, i dag firar vi Internationella läskunnighetsdagen ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 07 september, 2012

Att läsa in människor i sin egen värld

  Så marxist jag är har jag ett fortsatt starkt intresse för historiska personligheter men också hur mer vanligt folk tänker när de gör som de gör. Helt vanliga är de ...

Av: Christer B Johansson | Essäer | 14 juli, 2011

Från utställningen 24 Spaces – en kakafoni på Malmö Konsthall 2013

Illusioner av föränderlighet inom konstens ramar

Vad är konst? Vem skapar den? Benny Holmberg diskuterar konstverkets tillblivelse genom de tre aktörerna konstnär, konstverk och betraktare. Föränderlighet, identitet, rörelse och tid, svaret som ständigt glider undan, men ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 08 mars, 2015

Kolonisterna på Lappmarksmyrarna

Per Albin Andersson. Foto: Familjen I första numret av Tidningen Kulturen 2008 skrev Lilian O. Montmar en artikel under titeln: Eskilstunakolonister på gungfly i Västerbottens väglösa land. I förra påsken hittade ...

Av: Per Albin Andersson | Reportage om politik & samhälle | 14 augusti, 2008

Vårt egentliga ansiktsuttryck är fördolt

HETERONYMENS DRÖM Efter tid av vakna drömmar som är den sovandes verklighet har jag glömt berättelserna men anar att de inte glömmer mig. Som en Victor Eremita klär jag mig på ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 21 september, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts