Hundkäx.

Hundkäxet: om livets och konstens betydelsebärande bilder

Första bilden: ett dike invid bilvägen där det växer hundkäx (en av barndomens alla växter jag faktiskt lärde mig känna igen) och min mamma som går på vägen trettio meter ...

Av: Rasmus Lygner | 27 februari, 2017
Agora - filosofiska essäer

Människor lär av djuren och djur lär av människorna

Klockan visar 05.30 och det är tämligen mörkt. 100 sit-ups för att sätta igång blodomloppet. Morgontoalett med en snabb dusch och en god-morgon-hälsning till mina redan utflugna barn. Allt på ...

Av: Vladimir Oravsky | 27 mars, 2013
Gästkrönikör

Carlos Castanedas avsked av sina läsare

Den ensamma fågeln har fem förutsättningar:Den första är att den flyger till den högsta punkten;den andra är att den inte längtar efter sällskap,inte ens utav sin egen art;den tredje är ...

Av: Nina Michael | 27 augusti, 2013
Essäer om religionen

Vem är vem och vad är vad?

Helgonet Lucia från Italien är enligt tradition, språk och kön en kvinna som levde i ett patriarkalt samhällsklimat. Som kvinna var hennes situation säkert mycket svår; främst med tanke på ...

Av: Thomas Silfving och Gunilla Nilson | 23 november, 2012
Gästkrönikör

Charm, sweet angels, you made me no longer afraid of death - En intervju med Patti Smith



paret1.jpg 

Patti Smith och författaren Peter Lucas Erixon
Foto: Ulla Montan
 

Charm, sweet angels, you made me no longer afraid of death - En intervju med Patti Smith

Peter Lucas Erixon utkom nyligen med sin tionde bok, romanen Stoft och vind. Den har mottagits med mycket fin kritik och har nominerats till Årets bästa roman med stadsmotiv i Stockholm läser. Här följer han upp förra årets uppmärksammade mycket personliga intervju med poeten och artisten Patti Smith med ett nytt samtal. Länkar till den tidigare intervjun finns på  http://www.peterlucaserixon.inc.se/   

För mindre än en halvtimme sedan stod hon framför mig på scen och avslutade den aggressivast tänkbara elvaminutersversion av Rock n' Roll Nigger ("Dag Hammarskjöld was a nigger! Strindberg was a nigger!") med att slita strängarna av sin elgitarr och slänga dem ut i publiken.

   Hon tar mig i hand och säger:

   - I recognized you in the audience  tonight! I've been thinking about you. We should travel together sometime.

   Hon visar mig in i logen och allt det uppdukade och säger: ge mig fem minuter så går vi in i rummet intill.

- Är du nöjd med det nya albumet, Twelve?

   - Jag är vanligtvis inte nöjd alls med ett nytt album. Man gör ett album och sedan händer det ibland att låtarna växer när man gör dem live. Men jag är nöjd med att vi gjorde det bästa vi kunde när vi spelade in det. Några av sångerna har växt en hel del live. Jag är nöjd med det och tror att jag uppnått det jag eftersträvade vilket var att presentera tolv sånger, att presentera dem med texten i förgrunden. Och att ge publiken möjligheten att verkligen examinera de här sångernas texter.

   - Två andra färdigställda sånger, släppta som Two more, finns inte att tillgå annat än som bonus-EP vid köp av albumet i någon särskilt utvald butik eller som gåva, tror jag, vid prenumeration av en musiktidning, sådant. Till exempel Lou Reed-låten du gjorde i kväll.

   - Perfect Day.

   - Den är - älskvärd.

   - Jag hann inte göra den klar i tid för albumet. Så...jag vet inte, den följer säkert med någonting annat.

   - Du gjorde dig rolig härom veckan i Los Angeles över en musikkritiker som i en recension  i L.A.Times, var det väl, skrivit att du sjungit dåligt i trettio år och nu gör karaoke.

   - Ja...

   - Det stämmer, va?

   - Ja. Men...

   - Blev du arg när du läste det.

dumt. Någon journalist sa det där... - men jag vet inte. Jag tyckte bara att det var dumt. Jag förväntade mig inte... Men folk får förstås tycka vad de vill i slutänden. Jag tyckte bara att det var lite... Av allt hon kunde ha sagt om albumet eller om innehållet eller om texterna eller sångerna... Det föreföll bara...som en korkad kommentar.

dsc.jpg 
Patti Smith och författaren Peter Lucas Erixon
Foto: Agnetha Edlund
 

   - ...Nej, jag tyckte bara att det var -

   - Det var det ju.

   - (Skrattar).

   - Det var det ju verkligen, oavsett hur man ser på saken. Själv råkar jag tycka att Twelve är ett litet mästerverk .

   - Oh...

   - Jag är inte att insmickrande nu, jag tycker verkligen att du inte bara samlat ett alldeles oväntat urval sånger utan också gör det med stor emotionell kraft. Det är ett mycket intressant album. Och tidsbeständigt, skulle jag gissa.

   - Saken är, som jag sa, den att jag varit mycket fokuserad på texterna och att sjunga dem bra. Jag tycker inte att skivan lider brist på känslomässigt innehåll. Jag tror att energin var fokuserad på...varje enskild sångförfattares intentioner, att försöka förstå vad de ville säga i texterna.

   - Det kändes nästan overkligt när jag såg att den Dylan-låt du inkluderat på albumet var Changing of Guards. Till min glädje, till mångas glädje. Inget självklart val.

   - Det är en mycket svår sång att göra, mycket svår. Ja, jag tror att det var den som var svårast att göra. Den är nio verser lång...och att...få rätt syntax och rätt rytm i varje vers... Jag menar, jag tror att av alla sångerna... Jag tror att jag kan kanske göra den lite bättre nu men just då var det så bra jag kunde.

   - Du har gjort den på flera konserter nyligen.

   - Ja... Det är bara en liten skillnad, men det är en så svår sång.

   - Jag tycker den är älskvärd.

   - Tack.

   - Var ditt liv, i alla dess olika aspekter - inte minst den offentliga förstås - störande eller generande för dina föräldrar under första delen av din karriär, på sjuttiotalet? När jag ser foton från den tiden kan jag tänka, i egenskap av förälder själv: hur tog föräldrarna DETTA?

   - Ja, jag menar, glöm inte - jag var inte så ung, jag var tjugofem...eller tjugo... - du vet. När jag började spela in var jag tjugofem år gammal och jag skickade pengar hem till mina föräldrar och hjälpte mina föräldrar.

   - Gjorde du? Aha...

   - Jag tror att min mamma skulle ha gillat om jag...sett lite annorlunda ut eller klätt mig lite annorlunda, men så kände hon alltid. Och mina föräldrar är rätt vidsynta och i slutet var de stolta över det jag gjorde.

   - Har du skrivit färdig din bok Just Kids än?

   - Nej.

   (Tystnad).

   - Alla väntar på den.

   - Jag skrev en detektivroman istället.

   - Så du har fortsatt skriva på...

   - Min...

   - ... din Nadja-inspirerade roman som du berättade för mig om?

   - Ja...

   - Har du det?

   - Yepp. Jag har avslutat en och skriver på en annan.

   - Jag kommer ihåg citatet från André Bretons Nadja på omslaget till Horses: "Charm, sweet angels, you made me no longer afraid of death."

   - Nej, nej, det där är mitt. Mitt.

   - Är det ditt?

   - Det är mitt. Nadja-citatet lyder: "Beauty will be convulsive or not at all."

   - Förlåt, jag blandar ihop dem. Hur som helst, det är ditt - ännu bättre ju.

   - "Charm, sweet angels" är ett citat från mig själv, det är mina egna ord.

   - Visst, det vet jag ju. Jag blandade ihop dem.

   - Det är okej. Det är en komplimang.

   - Min fråga är: är du rädd för döden?

   - Jag tror inte det. Jag menar, jag vill inte dö. Jag har en son och en dotter och jag vill se dem växa upp och jag har mycket att göra och... Jag känner att jag har för mycket arbete att göra... Så jag är inte rädd för döden, det är bara det att jag inte är färdig än. Jag tror att när den stunden kommer då är jag det och kan... - ta steget.

   - Du har ett intresse för matematik? Arnold Schweitzer var dina första typ idol eller hur.

   - Albert Schweitzer.

   - Albert, visst. Albert Schweitzer.

   - Jag älskade Albert Schweitzer när jag var ung. Jag tyckte om honom därför att... Albert Schweitzer var matematiker, han... - han hjälpte folk, jag tror han var läkare och missionär. När jag var yngre var jag väldigt intresserad av mikrobiologi och matematik men jag hade ingen begåvning för någotdera. När jag var barn älskade jag att titta i böcker om mikrobiologi, jag tyckte om att titta i böcker om matematik, avancerad matematik, därför att jag fann den vacker, men jag hade ingen begåvning för att göra det själv.

   - Men du är fortfarande fascinerad av matematik?

   - Jag anser att matematik är någonting vackert och matematikers liv är mycket intressanta. Riemann och...Gauss och...det finns så många olika... - Pythagoras och alla de där. Så jag gillar att läsa om matematiker därför att jag inte är bra på matte (skrattar lite).

   - Du har den här...tidlösa energin, transcenderande dervischers energi, en energi som bara kan komma ur någonting mycket djupt känt. Och sant, tror jag. Har du ändå någonsin, trots denna genuina kraft som du är begåvad med, tvekat inför berömmelsens pris? Du måste på något stadium ha reflekterat över vad allt detta skulle komma att kosta dig - att vara berömd, att vara PATTI SMITH?

   - Jag tänker egentligen inte alls på sådana där saker. När jag la av 1979 så la jag av i sexton år därför att jag kände...du vet...att jag gjort det jag kom för att göra. Jag gjorde allt som jag visste hur det skulle göras och sedan tillbringade jag sexton år...hade barn...och förkovrade mig och skrev och... Jag är ingen celebritet, jag är ingen - popstjärna... Jag är välkänd och så där, men...

   - Men du tas hur som helst emot som en popstjärna.

   - Jag tycker inte det, jag menar...

   - Du tycker inte det?

   - Nej, jag menar... När jag uppträder på scen är det självklart min scen och ute på gatorna är folk vänliga... Jag menar - jag har min ålder också, jag är inte en ung sexsymbol eller så...

   - (Skrattar) Är du säker?

   - (Skrattar lite) Jag tycker folk är respektfulla och de... Jag känner inte att... Jag har alltid försökt leva samma liv som jag jämt gjort, jag har aldrig ändrat livsstil. Du vet, jag har aldrig blivit riktigt rik och... Jag försöker bara att göra ett bra jobb och försöker vara en hederlig person och... Om folk vill att jag ska skriva autografer och jag har tid med det så gör jag det...och om jag behöver gå så gör jag det och försöker förbli i balans. Jag tycker att balans är viktigt. Du måste komma ihåg vem du är för att kunna göra det klart för folk. Och jag vill alltid att folk ska veta - det har jag alltid gjort, också på sjuttiotalet - att jag är människa, att jag använder mig av de gåvor som jag har men att jag är inte annorlunda än någon annan.

   - Jag tror vi är färdiga där.

   - Säker på att allt är med?

   - Ja. Jag har etthundratvå frågor till men det här räcker just nu.

   - (Skrattar lite). Jag menar, jag tror att... Har du en fråga till?

   (Jag tittar på papperet i mitt knä och hon lägger märke till det, saker jag skrivit ned, saker som jag är intresserad av och skulle vilja veta mer om).

   - Nej... Jag vill bara säga att jag verkligen ogillade att behöva störa dig på hotellet förra året, du minns.

   - ÅH NEJ...

   - Du vet, komma som ett dumt fan, vänta på hotellet. Jag är författare. Jag har inte en aning om hur man ska uppträda i musikbranschen.

   - Inte jag heller.

   Patti plockar ihop lite småsaker, hon och bandet ska till Köpenhamn.

   - How soon?

   - We are leaving now. Did you take the wine?

   Jag omfamnar henne, viskar ett (vilket möjligen förvånar henne lite) god bless you.

   - See you next time.

Peter Lucas Erixon

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Queer Tango och Tantrisk Buddhism

Sex är nog inte mänsklighetens bästa ämne. Konstigt och märkvärdigt kan det tyckas, efter som sex ju betingar själva vår existens. Men så har också, under epokernas gång, sådana filosofier ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 02 april, 2011

Överlever Nancy Botwin, överlever jag

Hur sunt är det att jämföra sitt eget liv med en amerikansk före detta hemmafru som langar gräs? Jag gör det hela tiden – använder tv-serier som terapi. I barndomen ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 23 januari, 2013

Sikta, skjut, poesi!

"krossa bokstävlarna mellan tänderna" skrev Gunnar Ekelöf i en dikt från 1932 och sammanfattade därmed mycket av vad den modernistiska poesin handlade om. Att krossa språket, formen och grammatiken och ...

Av: Mathias Jansson | Kulturreportage | 31 augusti, 2010

Resor i det susande Karelen

“Skönast bland sköna glimtar syns dock skymten av Karelen, som ett vattenglim bland träden, som ett ljusnat sommarvatten, i den juniljusa tiden då en kväll knappt hinner skymma, förrn den ...

Av: Rolf Karlman | Resereportage | 29 juli, 2016

Annakarin Svedberg

Efter bion

För en del år sedan skrev jag esoteriska sagor och berättelser. Här är en av dem.

Av: Annakarin Svedberg | Utopiska geografier | 14 mars, 2016

Prolog

Det store arbeidet mitt - Livsføring. På sporet av livet selv i det moderne - er til ende. Således er det på sin rette plass å lage en prolog til ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 17 maj, 2010

Jag, kvinnomyran?

Vissa saker vill jag svära åt. Jag vill markera. Jag vill påpeka. Och jag borde göra detta. Men jag förstummas. Finner inga ord. Inom mig rasar den ena fula ordföljden ...

Av: Sandra Jönsson | Gästkrönikör | 08 mars, 2013

Annunciazione, Madrid, Museo del Prado. (Wikimedia)

Rainer Maria Rilke – människan och poeten

Rainer Maria Rilke var en paradoxal figur. Han betraktas tillsammans med kolleger som TS Eliot, James Joyce och Paul Valéry som den europeiska högmodernismens främsta namn, men som person var ...

Av: Carsten Schale | Litteraturens porträtt | 01 juni, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.