På spaning efter minuter som flyr

Att bo i en storstad är att mer eller mindre ofrivilligt vara en del av en massa oskrivna regler. De verkar fullkomligt absurda om man tillåter sig lite perspektiv, och ...

Av: Jessica Johansson | 23 juni, 2011
Gästkrönikör

Gösta Ekman

Den store Gösta Ekman - Alla tiders störste svenske skådespelare

”De som givit sitt liv medan de levat, kan inte dö”. - Gösta Ekman 1890 - 1938. Störst, bäst och vackrast. När Gösta Ekman begravdes den 18 januari 1938 i Stockholm följdes ...

Av: Belinda Graham | 11 september, 2017
Scenkonstens porträtt

Är Kolumbusdagen värd att firas?

Världen våndas under deras förtryck som vill den väl (Rabindranath Tagore) Kolumbusdagen firas i USA sedan år 1937 den andra måndagen i oktober till minne av Kristoffer Kolumbus ankomst till Amerika ...

Av: Nina Michael | 12 oktober, 2013
Reportage om politik & samhälle

Vem är Jørgen Leth?

Tillfällena när den danske filmaren och skribenten Jørgen Leth kommit på tal i svensk media är lätträknade, detta trots att han nog får räknas till en av de största levande ...

Av: Per Brunskog | 19 juli, 2012
Konstens porträtt

Triptyk av E. Sábato. Prinsessan och draken – De osynliga ansiktena – Rapport från de blinda



Inledning

Ernesto SábatoÄnnu en morgon av återhämtning

Känner att febern inte riktigt lämnat men det är faktiskt en skön känsla. Hur febrig var Balzac och hans samhörighet med Swedenborg?

Strindberg och febern, och samhörighetskänslan med Nietzsche?

Febern hos Conrad i Mörkrets hjärta. Dostojevskijs epilepsi, spelmani.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Delblanc och Tunströms sjukdom, Enquist under tiden för Kapten Nemos bibliotek och Nedstörtad ängel. Listan kan göras lång … Södergran, Boye, Bernhard 

Vad hände?

Två dagar har gått utan medvetande, sjuk, ompysslad, sjuk, svettats och fryst om vartannat. Måste må bättre, har gått upp och lagt mig i soffan. Klockan, ja, klockan visar på 02.30.

Min dröm, min ambition, i min ungdom var staven (vandringsstaven). Kanske var tiderna sådana, att författarna, poeterna och andra solitärer, drog omkring, som en sista rest av det ”fria” livet. Min dröm var alltid Kashmir – kanske för jag älskade Zeppelin –

Försöker hitta ett skrivuppslag: Den sista atenaren, Oblomov, Don Juan av Combüchen, Sábatos Tunneln, Maupassants Fettpärlan.

Kanske en fördjupning av Nina Burton Det som muser viskat: sju frågor och hundra svar om skapande och kreativit.

Vill Jäderlund men det skulle kräva tid, säkert givande men tid jag inte har.

Tänk att få samla Lindgren, Lidman, Ekman och Enquist till en ny ”Tribadernas natt”.

Kanske Lessings Under huden eller Jaques Werups Casanovas senare resor, Tunströms Under tiden, Woolfs Orlando eller Gordimers Ingen vid min sida

Hm, det var några skrivartankar men gällande egen läsning så ser jag med stor glädje att få dyka in i Odödlighetens elixir av Gabi Gleichmann och Om natten ringer de döda: Tankebok av Crister Enander.

Valet, magkänslan, föll på Sábato. Håll till godo!

Tunneln, en litterär början

Ernesto Sábato (1911-2011, född och död i Buenos Aires) debuterade 1941 med sitt första litterära verk, en artikel om La invención de Morel av Adolfo Bioy Casares, i tidningen Teseo från La Plata.

1933 valdes han till generalsekreterare för Federación Juvenil Comunista (Kommunistiska Ungdomsförbundet). Vid en föreläsning om marxism mötte han 17-åriga Matilde Kusminsky Richter som han senare kom att sammanleva med.

1934 började han tvivla på kommunismen och Stalins regim. Argentinas Kommunistiska Parti, som märkt detta, ville sända honom till den Internationella Leninskolan i Moskva i två år. Enligt Sábato "var det en plats där du antingen tillfrisknade eller hamnade i en gulag eller på ett mentalsjukhus". Innan han skulle anlända till Moskva, reste han till Bryssel som delegat för Argentinas Kommunistparti till en "Kongress mot Fascism och krig". Väl där, av rädsla för att aldrig få återvända från Moskva, lämnade han kongressen och flydde till Paris. Det var där han skrev sin första roman: La Fuente Muda, vilken aldrig har publicerats. Tillbaka i Buenos Aires, 1936, gifte han sig med Matilde Kusminsky Richter.

Sábato var emellertid också flitigt verksam som kärnfysiker, matematiker, journalist, kritiker, essäist och skrev självbiografiska texter. Ernesto Sábato lämnade omsider forskningen då han ansåg att vetenskapen hade för få svar på livsfrågorna.

”Vid Institut Curie, ett av de högsta målen för en fysiker,

kände jag mig tom.

Slagen av tvivel, fortsatte jag på grund av en slapphet,

som min själ bortsåg ifrån.” / E. Sábato

Fysikern Sábato vände sig till litteraturen i 30-årsåldern, och skrev bara tre romaner - Tunneln (1948), Om hjältar och gravar (1962) och The Angel of Darkness (1974), Och han vördas i dag i Argentina som hans samtida och landsman Jorge Luis Borges.

Sábatos första publicerade bok Tunneln (på svenska 1951), är en kortroman som refuserades av alla förlag i Buenos Aires, för att till slut publiceras i tidskriften Sur. Sábatos roman fick fina recensioner av Albert Camus, och fick boken översatt till franska av Gallimard. Den har sedan dess blivit översatt till mer än 10 språk

Sábatos Opus magnum

1961 publicerades, vad många håller som hans mästerverk Om hjältar och gravar. Romanen publicerades i Barcelona, vars utgångspunkt är ung argentinares kärleksbesvär i efterkrigstidens kaotiska Buenos Aires.

Sábato flätade, i romanen, samman tre berättelser till ett porträtt av det argentinska samhället och dess historia. När det gäller Sábatos böcker på svenska går det inte att förbise Peter Landelius ypperliga nyöversättning vilken verkligen varit en styrka för boken. För de insatta så hör Landelius till den yppersta översättareliten i Sverige med tre Nobelpristagare och en mängd klassiker i bagaget.

Ramberättelsen Om hjältar och gravar kretsar kring den omöjliga kärleken mellan ungdomarna Martin och Alexandra och de för onekligen tankarna till Dostojevskij.

I romanen med sina tre delar, finner jag, i boken första del, ”Prinsessan och draken” drag hos de nyss nämnda, med Mysjkin och Nastásia Filíppovna från Idioten.

Ang. bokens andra del: ”De osynliga ansiktena”, känner Martin en stark svartsjuka då en, tidigare osynlig man, vid namn Fernando dyker upp som ”vän” till Alexandra. Martin: ”Nåja, jag uttryckte mig nog inte så bra. Jag menade att du älskar honom, att du är förälskad i honom.” Alexandra: ”Din dumma djävel! Det är ju min far!”

Fråga; Finns det drag hos Alexandras pappa som liknar Fjodor Karamazov?

Och när det gäller bokens tredje del ”Rapport om blinda”, tänker jag på Onda andar.

”Emellertid bevakade och studerade de blinda. Jag hade alltid funderat och vid flera tillfällen fört diskussioner över deras ursprung, hierarki, levnadssätt och zoologiska beskaffenhet. Vid den här tiden hade jag just börjat skissera min hypotes om deras kalla hud och redan hunnit bli förolämpad i tal och skrift av medlemmar i de föreningar som har samröre med de blindas värld. Och detta med den snabbhet, effektivitet och mystiska kunskap som alltid kännetecknar loger och sekter; dessa loger och sekter som osynligt breder ut sig bland människorna och som – utan att man vet om det eller ens misstänker det – ständigt övervakar oss, förföljer oss, bestämmer våra öden, våra misslyckanden och till och med vår död.” / ur ”Rapport om de blinda” (s.222).

När jag nu är igång kan jag fortsätta med Dostojevskij-spåret. I Sábatos Tunneln med sin suggestiva dramaturgi och den enskilde människans inre moral förs mina tankar till Anteckningar från ett källarhål och huvudpersonen i Tunneln, Juan Pablo Castel är en träffsäker karaktär till Dostojevskijs Källarmänniska – en man som hatar sig själv och tar ut den på sitt kärleksobjekt.

Kortfattat kan man säga att Sábato skildrar en passion som ingått symbios med människans mörkersidor och i Paz mening blivit samhällsfarlig

I romanen Om hjältar och gravar är allt sammanvävt i orsak och verkan, kausalitet om man så vill men inte i determinism, snarare arketypiskt. Och cirkulärt i dåtid, nutid och det som ligger framför, hand i hand med sin historia – sin egen historia – tankens historia. Buenos Aires sägs ju ha mest psykologer per person, inte mitt ämne, men Freud känns inte närvarande här utan det är Jungs ande som tycks sväva över Sábatos karaktärer i deras magiska realism. Jung själv, om man läser hans Mitt liv, tycks tillsammans med sin fru själva leva sitt liv i påtaglig magisk realism. Jungs tro på spöken vid sitt hus och hans fru i sitt sökande efter den ”helige graalen”

Romanen, Om hjältar och gravar ser jag som ett litterärt mästerverk och har så förblivit med ständigt nya läsare som upptäcker romanen. Artur Lundkvist kallade den, ”det underbart verkliga”, alltså fantasteri och realism i sprakande förening.

Jag har kort redogjort för de tre berättelserna i Om hjältar och gravar men det som genomsyrar hela boken är ändå berättelsen om Juan Lavalle, frihetshjälten som jagas till döds uppför Andernas sluttningar av sina fiender i det inbördeskrig som avlöser frihetskriget och slutar i Juan Manuel de Rosas’ diktatur.

År 1972, införlivade poeten Pablo Neruda att Sábato kommit att tillhöra de latinamerikanska författare som visade "större vitalitet och fantasi än någon annan sedan de stora ryska romanerna" från 1900-talet. Och 1984 tilldelades Sábato Cervantes litteraturpris, den mest prestigefyllda litterära ära i den spansktalande världen.

Det blev tre romaner för Sábato men desto fler essäer. En av dem är Tres aproximaciones a la literatura de Nuestro tiempo som kom1968. I svensk översättning Tre Approximationer till litteratur i vår tid. Denna samling är kritiska litterära essäer som specifikt behandlar verk av Alain Robbe-Grillet, Jorge Luis Borges och Jean-Paul Sartre

1974 publicerade Sábato sin sista bok Abaddon el exterminador (Översatt av Andrew Hurley 1991 som The Angel of Darkness.) vilken innehåller ironiska uttalanden om litteratur, konst, filosofi och överdrifter rationalism som präglar hans arbete.

Frankrikes litterära bransch utkorade boken Abaddon el Exterminador som 1976 års bästa utländska bok.

De förgängliga åren

Sábato, som hade varit en flitig och passionerad essäist och romanförfattare, fick under slutet av 1970-talet veta att han hade fått skador på näthinnan, och hans doktor rekommenderade att Sábato helst inte skulle läsa eller skriva igen. Från den olyckliga diagnosen, uttryckte sig Sábato fortsättningsvis främst genom utvalda intervjuer.

Under skrivandet av denna essä så nämnde jag mitt skrivobjekt för Gabi Gleichmann, och han berättade att han ”besökte Sábato i hans hem, belägen i en förort till Buenos Aires. Året var 1992. Han skrev inte längre, däremot så målade han - ganska fina tavlor, faktisk, de var mörka och mystiska. Han var mycket upptagen av kabbala och judisk mystisk. Jag gjorde en längre intervju med honom, som publicerades i flera länder.”

Ett sammanträffande i cirklar kanske Borges skulle muttra 1998: Antes del fin (före slutet)

Antes del fin är en självbiografi där han berättar sitt liv och de influenser på hans politiska och etiska synpunkter. Sábato diskuterar skadeverkningar av globaliseringen och upphöjande av rationalism och materialism. Det finns också flera anbuds passager om skolupplevelser i 1920-talet (då det var mer idealism, säger Sábato). En stor del handlar också om hans avlidna fru som gick bort 1998, hans son Matilde och Jorge Borges, samt de kämpande arbetarna han mötte på gatorna i Buenos Aires. Sábato själv menade att det här var den enda bok som han verkligen ville publicera, bland annat därför att den blev något helt annat än han själv hade tänkt sig.

Sábato dog i Santos Lugares, den 30 april 2011, två månader ifrån sin 100-årsdag. Hans död var på grund av bronkit enligt hans följeslagare och medarbetare Elvira Gonzalez Fraga. Den spansktalande världens reaktion på hans död var att han hade "överträffat den litterära världen och gett den en mer ikonisk status". El Mundo i Spanien skrev att han var "den sista överlevande av argentinska författare med en stor bokstav".

 

Göran af Gröning 

Ur arkivet

view_module reorder

Realiteten. Fra det absolutte til det relative

Innledning Tidene skifter. Et eksempel på at det er slik, er ‘at alt som er, er immanent og relativt, og at utenfor stoffet og stoffligheten, som er i bevegelse, finnes det ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 01 mars, 2014

Kungliga böcker samlade i Stockholm

Kungliga böcker samlade i Stockholm Ett reportage om det kungliga biblioteket Det var en gång för länge sedan en kung. Han tyckte om böcker så mycket att han lade grunden ...

Av: Tidningen Kulturen | Allmänna reportage | 07 september, 2006

Uppsala reggaefestival 2011

På Uppsala reggaefestival samlas mångkultur från alla olika åldrar för att förenas i baktakt. Reggaen inger en atmosfär som lägger sig över hela festivalområdet och publiken tycks glömma både tid ...

Av: Moa Hjärtström och Liv Nordgren | Allmänna reportage | 11 augusti, 2011

Vitrockarna, ett fall för Ignaz Semmelweis?

Socialstyrelsen utfärdade år 2007 ett förbud för läkare att använda den långärmade, vita läkarrocken vid patientbesök, eftersom deras vita rockar är riktiga hygienbovar och drar till sig mikroorganismer som sedan ...

Av: Lilian O. Montmar | Övriga porträtt | 09 juni, 2009

Lagar och löften

Vid en nationell konferens ”POSOM-kris och beredskap” i Karlstad lyssnade jag till fd statsminister Göran Persson. Ett stort antal funktionärer inom beredskap och krishantering; polis, brand, sjukvård och församlingar hade ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 04 november, 2011

Hönö Fiskemuseum- en resa tillbaka till storfiskets tid och en inblick i en…

En halvsolig dag i början på augusti följde jag med min pappa ut till Hönö. Pappa skulle ställa ut sina tavlor på Hönö Fiskemuseum, och jag tänkte passa på att ...

Av: Linda Johansson | Kulturreportage | 28 augusti, 2014

Sociala medier - 2000 talets pyramidspel

År 2010 står vi med en fot kvar i "Information Age" och den andra i, mycket väl passande, "Attention Age". Det som i grunden beskriver den senare är att individer ...

Av: Linda Bönström | Essäer | 29 maj, 2010

Fem dikter av Göran af Gröning

Med stor varsamhet överlämnar jag här mina fem senaste dikter:

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 19 juni, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.