Hans O Sjöstrom. Kalkyl

Hans O Sjöström född 1939, före detta journalist, verksam som översättare. Har skrivit och utgivit tre romaner, fyra böcker med sakprosa och arbetat med Folket i Bild/Kulturfront och gör det ...

Av: Hans O Sjöström | 03 februari, 2014
Utopiska geografier

Tvål, ljus och oljemålningar i C.D. Friedrichs barndomshem

Han var svensk och hans föräldrar kokade tvål och stöpte ljus i källaren. Här på Lange Straße 57 mitt i centrum av Greifswald föddes Casper David Friedrich den 5 september ...

Av: Mathias Jansson | 16 september, 2014
Essäer om konst

Soap&Skin - Lovetune For Vacuum

Bakom Anja Plaschgs väldoftande och mjuka artistnamn döljer sig en mörk melankoli som konsekvent byggs upp låt efter låt på hennes starka debutalbum från förra året, Lovetune For Vacuum. Om ...

Av: Simon Henriksson | 24 februari, 2010
Musikens porträtt

Inget är så rött som färskt blod i snö

Detta är början på en trilogi - Röd som blod, Vit som snö,Svart som ebenholts. Alla som kan sin Snövit känner igen ramsan--- den gravida sagodrottningen önskade sig ett barn ...

Av: Belinda Graham | 21 oktober, 2014
Essäer

Triptyk av E. Sábato. Prinsessan och draken – De osynliga ansiktena – Rapport från de blinda



Inledning

Ernesto SábatoÄnnu en morgon av återhämtning

Känner att febern inte riktigt lämnat men det är faktiskt en skön känsla. Hur febrig var Balzac och hans samhörighet med Swedenborg?

Strindberg och febern, och samhörighetskänslan med Nietzsche?

Febern hos Conrad i Mörkrets hjärta. Dostojevskijs epilepsi, spelmani.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Delblanc och Tunströms sjukdom, Enquist under tiden för Kapten Nemos bibliotek och Nedstörtad ängel. Listan kan göras lång … Södergran, Boye, Bernhard 

Vad hände?

Två dagar har gått utan medvetande, sjuk, ompysslad, sjuk, svettats och fryst om vartannat. Måste må bättre, har gått upp och lagt mig i soffan. Klockan, ja, klockan visar på 02.30.

Min dröm, min ambition, i min ungdom var staven (vandringsstaven). Kanske var tiderna sådana, att författarna, poeterna och andra solitärer, drog omkring, som en sista rest av det ”fria” livet. Min dröm var alltid Kashmir – kanske för jag älskade Zeppelin –

Försöker hitta ett skrivuppslag: Den sista atenaren, Oblomov, Don Juan av Combüchen, Sábatos Tunneln, Maupassants Fettpärlan.

Kanske en fördjupning av Nina Burton Det som muser viskat: sju frågor och hundra svar om skapande och kreativit.

Vill Jäderlund men det skulle kräva tid, säkert givande men tid jag inte har.

Tänk att få samla Lindgren, Lidman, Ekman och Enquist till en ny ”Tribadernas natt”.

Kanske Lessings Under huden eller Jaques Werups Casanovas senare resor, Tunströms Under tiden, Woolfs Orlando eller Gordimers Ingen vid min sida

Hm, det var några skrivartankar men gällande egen läsning så ser jag med stor glädje att få dyka in i Odödlighetens elixir av Gabi Gleichmann och Om natten ringer de döda: Tankebok av Crister Enander.

Valet, magkänslan, föll på Sábato. Håll till godo!

Tunneln, en litterär början

Ernesto Sábato (1911-2011, född och död i Buenos Aires) debuterade 1941 med sitt första litterära verk, en artikel om La invención de Morel av Adolfo Bioy Casares, i tidningen Teseo från La Plata.

1933 valdes han till generalsekreterare för Federación Juvenil Comunista (Kommunistiska Ungdomsförbundet). Vid en föreläsning om marxism mötte han 17-åriga Matilde Kusminsky Richter som han senare kom att sammanleva med.

1934 började han tvivla på kommunismen och Stalins regim. Argentinas Kommunistiska Parti, som märkt detta, ville sända honom till den Internationella Leninskolan i Moskva i två år. Enligt Sábato "var det en plats där du antingen tillfrisknade eller hamnade i en gulag eller på ett mentalsjukhus". Innan han skulle anlända till Moskva, reste han till Bryssel som delegat för Argentinas Kommunistparti till en "Kongress mot Fascism och krig". Väl där, av rädsla för att aldrig få återvända från Moskva, lämnade han kongressen och flydde till Paris. Det var där han skrev sin första roman: La Fuente Muda, vilken aldrig har publicerats. Tillbaka i Buenos Aires, 1936, gifte han sig med Matilde Kusminsky Richter.

Sábato var emellertid också flitigt verksam som kärnfysiker, matematiker, journalist, kritiker, essäist och skrev självbiografiska texter. Ernesto Sábato lämnade omsider forskningen då han ansåg att vetenskapen hade för få svar på livsfrågorna.

”Vid Institut Curie, ett av de högsta målen för en fysiker,

kände jag mig tom.

Slagen av tvivel, fortsatte jag på grund av en slapphet,

som min själ bortsåg ifrån.” / E. Sábato

Fysikern Sábato vände sig till litteraturen i 30-årsåldern, och skrev bara tre romaner - Tunneln (1948), Om hjältar och gravar (1962) och The Angel of Darkness (1974), Och han vördas i dag i Argentina som hans samtida och landsman Jorge Luis Borges.

Sábatos första publicerade bok Tunneln (på svenska 1951), är en kortroman som refuserades av alla förlag i Buenos Aires, för att till slut publiceras i tidskriften Sur. Sábatos roman fick fina recensioner av Albert Camus, och fick boken översatt till franska av Gallimard. Den har sedan dess blivit översatt till mer än 10 språk

Sábatos Opus magnum

1961 publicerades, vad många håller som hans mästerverk Om hjältar och gravar. Romanen publicerades i Barcelona, vars utgångspunkt är ung argentinares kärleksbesvär i efterkrigstidens kaotiska Buenos Aires.

Sábato flätade, i romanen, samman tre berättelser till ett porträtt av det argentinska samhället och dess historia. När det gäller Sábatos böcker på svenska går det inte att förbise Peter Landelius ypperliga nyöversättning vilken verkligen varit en styrka för boken. För de insatta så hör Landelius till den yppersta översättareliten i Sverige med tre Nobelpristagare och en mängd klassiker i bagaget.

Ramberättelsen Om hjältar och gravar kretsar kring den omöjliga kärleken mellan ungdomarna Martin och Alexandra och de för onekligen tankarna till Dostojevskij.

I romanen med sina tre delar, finner jag, i boken första del, ”Prinsessan och draken” drag hos de nyss nämnda, med Mysjkin och Nastásia Filíppovna från Idioten.

Ang. bokens andra del: ”De osynliga ansiktena”, känner Martin en stark svartsjuka då en, tidigare osynlig man, vid namn Fernando dyker upp som ”vän” till Alexandra. Martin: ”Nåja, jag uttryckte mig nog inte så bra. Jag menade att du älskar honom, att du är förälskad i honom.” Alexandra: ”Din dumma djävel! Det är ju min far!”

Fråga; Finns det drag hos Alexandras pappa som liknar Fjodor Karamazov?

Och när det gäller bokens tredje del ”Rapport om blinda”, tänker jag på Onda andar.

”Emellertid bevakade och studerade de blinda. Jag hade alltid funderat och vid flera tillfällen fört diskussioner över deras ursprung, hierarki, levnadssätt och zoologiska beskaffenhet. Vid den här tiden hade jag just börjat skissera min hypotes om deras kalla hud och redan hunnit bli förolämpad i tal och skrift av medlemmar i de föreningar som har samröre med de blindas värld. Och detta med den snabbhet, effektivitet och mystiska kunskap som alltid kännetecknar loger och sekter; dessa loger och sekter som osynligt breder ut sig bland människorna och som – utan att man vet om det eller ens misstänker det – ständigt övervakar oss, förföljer oss, bestämmer våra öden, våra misslyckanden och till och med vår död.” / ur ”Rapport om de blinda” (s.222).

När jag nu är igång kan jag fortsätta med Dostojevskij-spåret. I Sábatos Tunneln med sin suggestiva dramaturgi och den enskilde människans inre moral förs mina tankar till Anteckningar från ett källarhål och huvudpersonen i Tunneln, Juan Pablo Castel är en träffsäker karaktär till Dostojevskijs Källarmänniska – en man som hatar sig själv och tar ut den på sitt kärleksobjekt.

Kortfattat kan man säga att Sábato skildrar en passion som ingått symbios med människans mörkersidor och i Paz mening blivit samhällsfarlig

I romanen Om hjältar och gravar är allt sammanvävt i orsak och verkan, kausalitet om man så vill men inte i determinism, snarare arketypiskt. Och cirkulärt i dåtid, nutid och det som ligger framför, hand i hand med sin historia – sin egen historia – tankens historia. Buenos Aires sägs ju ha mest psykologer per person, inte mitt ämne, men Freud känns inte närvarande här utan det är Jungs ande som tycks sväva över Sábatos karaktärer i deras magiska realism. Jung själv, om man läser hans Mitt liv, tycks tillsammans med sin fru själva leva sitt liv i påtaglig magisk realism. Jungs tro på spöken vid sitt hus och hans fru i sitt sökande efter den ”helige graalen”

Romanen, Om hjältar och gravar ser jag som ett litterärt mästerverk och har så förblivit med ständigt nya läsare som upptäcker romanen. Artur Lundkvist kallade den, ”det underbart verkliga”, alltså fantasteri och realism i sprakande förening.

Jag har kort redogjort för de tre berättelserna i Om hjältar och gravar men det som genomsyrar hela boken är ändå berättelsen om Juan Lavalle, frihetshjälten som jagas till döds uppför Andernas sluttningar av sina fiender i det inbördeskrig som avlöser frihetskriget och slutar i Juan Manuel de Rosas’ diktatur.

År 1972, införlivade poeten Pablo Neruda att Sábato kommit att tillhöra de latinamerikanska författare som visade "större vitalitet och fantasi än någon annan sedan de stora ryska romanerna" från 1900-talet. Och 1984 tilldelades Sábato Cervantes litteraturpris, den mest prestigefyllda litterära ära i den spansktalande världen.

Det blev tre romaner för Sábato men desto fler essäer. En av dem är Tres aproximaciones a la literatura de Nuestro tiempo som kom1968. I svensk översättning Tre Approximationer till litteratur i vår tid. Denna samling är kritiska litterära essäer som specifikt behandlar verk av Alain Robbe-Grillet, Jorge Luis Borges och Jean-Paul Sartre

1974 publicerade Sábato sin sista bok Abaddon el exterminador (Översatt av Andrew Hurley 1991 som The Angel of Darkness.) vilken innehåller ironiska uttalanden om litteratur, konst, filosofi och överdrifter rationalism som präglar hans arbete.

Frankrikes litterära bransch utkorade boken Abaddon el Exterminador som 1976 års bästa utländska bok.

De förgängliga åren

Sábato, som hade varit en flitig och passionerad essäist och romanförfattare, fick under slutet av 1970-talet veta att han hade fått skador på näthinnan, och hans doktor rekommenderade att Sábato helst inte skulle läsa eller skriva igen. Från den olyckliga diagnosen, uttryckte sig Sábato fortsättningsvis främst genom utvalda intervjuer.

Under skrivandet av denna essä så nämnde jag mitt skrivobjekt för Gabi Gleichmann, och han berättade att han ”besökte Sábato i hans hem, belägen i en förort till Buenos Aires. Året var 1992. Han skrev inte längre, däremot så målade han - ganska fina tavlor, faktisk, de var mörka och mystiska. Han var mycket upptagen av kabbala och judisk mystisk. Jag gjorde en längre intervju med honom, som publicerades i flera länder.”

Ett sammanträffande i cirklar kanske Borges skulle muttra 1998: Antes del fin (före slutet)

Antes del fin är en självbiografi där han berättar sitt liv och de influenser på hans politiska och etiska synpunkter. Sábato diskuterar skadeverkningar av globaliseringen och upphöjande av rationalism och materialism. Det finns också flera anbuds passager om skolupplevelser i 1920-talet (då det var mer idealism, säger Sábato). En stor del handlar också om hans avlidna fru som gick bort 1998, hans son Matilde och Jorge Borges, samt de kämpande arbetarna han mötte på gatorna i Buenos Aires. Sábato själv menade att det här var den enda bok som han verkligen ville publicera, bland annat därför att den blev något helt annat än han själv hade tänkt sig.

Sábato dog i Santos Lugares, den 30 april 2011, två månader ifrån sin 100-årsdag. Hans död var på grund av bronkit enligt hans följeslagare och medarbetare Elvira Gonzalez Fraga. Den spansktalande världens reaktion på hans död var att han hade "överträffat den litterära världen och gett den en mer ikonisk status". El Mundo i Spanien skrev att han var "den sista överlevande av argentinska författare med en stor bokstav".

 

Göran af Gröning 

Ur arkivet

view_module reorder

Bland avatarer och självmord

Den polske regissören Jan Komasas debutlångfilm ”Suicide Room” – som har presenterats vid flera tillfällen i Stockholm, bland annat av den polska filmfestivalen Kinoteka, under Stockholms filmfestival och nu senast ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 14 juni, 2012

Andy Warhol, Velvet Underground och Ron Nameth

I samband med att Fotografiska i Stockholm i början av 2011 visar en utställning om Andy Warhols (och Velvet Undergrounds) "Exploding Plastic Inevitable"-show 1966-1967 tillåter vi oss här en liten ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 12 januari, 2011

Dataspel som konst

I USA finns det många förespråkare, med professor Henry Jenkins från MIT i spetsen som menar att dataspel är en konstform, precis som litteratur, film och bildkonst. Man kan väl ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 14 december, 2008

Om Kazuo Ishiguro

Sitt namn till trots hör Kazuo Ishiguro till den nu drygt medelålders generationen av engelska författare där många för övrigt kommer från länder och städer långt bortom det förenade kungadömet ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2017

Nike från Samothrake och Gunnar Ekelöf

NikeI år är det fyrtio år sedan Gunnar Ekelöf dog, i mars 1968, ett par månader före studentupproret. På Svenska Institutet i Kavalla, som i likhet med Neapel under antiken ...

Av: Carina Waern | Essäer om litteratur & böcker | 25 september, 2008

Foto: Emma Fäldt

Han vandrade bort sin livskris

Det var en blåsig och kall novemberdag. Johan, då 34 år, promenerade runt i sin brors trädgård och funderade över hur han skulle gå vidare med livet. Han hade de ...

Av: Emma Fäldt | Resereportage | 31 Maj, 2015

Skärgårdsdeckarna

Skärgårdsdeckare kan man väl kalla den nya kriminalgenren i Camilla Läckbergs efterföljd. I fjol debuterade Viveca Sten med en deckare, där det mördades på och kring Sandhamn i Stockholms skärgård. Hennes ...

Av: Bengt Eriksson | Essäer om litteratur & böcker | 17 juni, 2009

Då möjligheterna inte alltid fanns

Min morfar, Georg, började arbeta och röka ungefär samtidigt. Med en cigarett vilset hängande i mungipan gick han med osäkra steg, tillsammans med de andra arbetarna, genom Svenska kullagerfabrikens mörka ...

Av: Björn Augustson | Kulturreportage | 20 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.