Från tablåspel till kyrkodrama

Följande är en genomgång av Olov Hartmans dramatiska arbeten. Det ger en bild av en ovanlig litterär utveckling och av det moderna, kyrkospelets framväxt. Den kritiska udden i granskningen förstör ...

Av: Bertil Falk | 28 oktober, 2009
Essäer om religionen

Nu är det vackert vid sjöarna

 Jag önskar att jag kunde sätta mig ner här i rummet och bara  med öppen hand föra in snöovädret som tätnar utanför  fönstret så att dikten som ligger framför mig försvinner  som en ...

Av: Kristian Lundberg | 28 december, 2010
Utopiska geografier

Staty av Søren Kierkegaard av Louis Hasselriis Arne List CC BY SA 3.0

Sören Kierkegaards liv och verk

Existentialismen har naturligtvis funnits så länge som människan existerat. Ändå har Sokrates kallats för den förste existentialisten, Sören Kierkegaard grundlagt dess moderna version och Sartre givet den sitt namn (Exempelvis ...

Av: Carsten Palmer Schale | 09 september, 2017
Agora - filosofiska essäer

Alice Petrén

Frankrike och Algeriet – oupplösliga band och olösliga konflikter

Elisabeth Tegelberg om Alice Petréns nya bok om relationerna mellan Frankrike och Algeriet

Av: Elisabeth Tegelberg | 11 juli, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Att vara en annan: Robert Musils Möglichkeitsmensch



Robert MusilNågon gång på 1930-talet gjorde den österrikiske författaren Robert Musil denna anteckning i sin dagbok: ”Seit ich zum Leben erwacht bin, denke ich mir die Sache anders” (Alltsedan jag vaknade upp till livet, har jag föreställt mig saker och ting på ett annat sätt). Det var ett uttalande som sammanfattade både hans personlighet och författarskap. Det som gjorde att han vaknade upp till livet och fick en annan syn på tillvaron var å ena sidan det ménage à trois som rådde i hans barndomshem och å andra sidan utbrottet av första världskriget. Modern hade en älskare i hemmet som hon påstod var en vän till familjen. Den unge Musil kunde varken förstå eller acceptera arrangemanget, men tvingades ändå hålla god min. Sexualiteten och dess irrationella drifter kom senare att bli ett viktigt inslag i hans författarskap. Sommaren 1914 drogs Musil med i den kollektiva krigshysterin och det var en erfarenhet som fick avgörande betydelse för hans stora romanprojekt om mannen utan identitet: Der Mann ohne Eigenschaften (Mannen utan egenskaper). Huvudpersonen i boken hette först Akilles och därefter Anders innan han fick namnet Ulrich.

Anderssein, att vara en annan, blev för Musil på en gång ett epistemologiskt, estetiskt och existentiellt projekt. Konsten, litteraturen utgjorde ett sätt att vaccinera sig mot masspsykos och falsk idealism genom att tänka och skapa fritt. Han arbetade på Der Mann ohne Eigenschaften under de två sista decennierna av sitt liv. När han dog av en stroke den 15 april 1942 bara 62 år gammal, var romanen oavslutad och i hans omfångsrika ”Nachlass” eller efterlämnade papper återfanns tusentals sidor med utkast och idéer. Första delen publicerades 1930 och merparten av andra delen två år senare. Musil planerade att skriva färdigt andra delen och avsluta romanen med en tredje del men på grund av sjukdom och andra omständigheter kunde han inte förverkliga sina planer. Kritiker har menat att projektet var oavslutbart och att Musil med avsikt lät det upplösas i ett virrvarr av utkast. Men det är bara spekulationer. Skulle han ha arbetar så intensivt under 30-talet för att avsluta projektet, om intentionen hade varit att lämna det oavslutat?

1911 övergav Musil en akademisk karriär som fackfilosof för att istället ägna sig åt författandets anderssein. Skrivandet blev hans sätt att filosofera genom att vara en annan och tänka annorlunda utan att bida sig vid något system. Allt han publicerade fram till 1920-talet och alla hans upplevelser kom på ett eller annat sätt att integreras i hans magnum opus Der Mann ohne Eigenschaften. Giftermålet med Martha Marcovaldi 1911, erfarenheterna som bibliotekarie, tidskriftsredaktör och officer vid italienska fronten under första världskriget, livet i det habsburgska kejsardömet och i efterkrigstidens Österrike och Tyskland omvandlades av honom till litterärt stoff.

Emmy Hennings med docka. Zürich 1917 Romanen hade en lång förhistoria som enligt Musil själv började med noteringar i två anteckningsböcker så tidigt som 1903. 1918 drog han upp riktlinjerna till en satirisk romanserie på 20 böcker om sin samtid. Ur detta projekt utkristalliserade sig så småningom de båda romanutkasten ”Der Spion” (Spionen) och ”Der Erlöser” (Frälsaren) som blev förstudier till Der Mann ohne Eigenschaften. Handlingen förlades till Wien, huvudstad i det habsburgska kejsardömet, året före första världskrigets utbrott i augusti 1914. Det habsburgska kejsardömet upplöstes 1918 och därför skrev Musil om en för alltid förlorad värld samtidigt som han menade att konflikterna i det forna Österrike-Ungern strax före första världskriget fortsatte under 1920-talet i Österrike och Tyskland. Han skrev inte så mycket en roman om det förflutna som en roman om nuet och framtiden.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Enligt Musil representerade Österrike-Ungern ett typexempel på modernitetens inneboende kris orsakad av industrialisering, nationalistiska rörelser på högerkanten och socialismens framfart. Året 1913-14 blev på så vis ett symboliskt år för den kontinuerliga turbulensen i det moderna samhället och vägen mot den annalkande katastrofen. Det som intresserade Musil var ”händelsernas spöklika karaktär”, tidsepokens känsla av overklighet. Ännu idag kan vi sägas leva under året 1913-14 före den stora katastrofen. Historiker har gett Musil rätt i denna analys av moderniteten då de benämnt första hälften av 1900-talet som krigsepoken från första till andra världskriget som sedan följdes av kalla kriget. Fredssträvandena ledde först till bildandet av Nationernas förbund och därefter Förenta nationerna och senare Europeiska unionen. Dagens konflikter utgör efterdyningar från kalla kriget och 1900-talets oroliga historia. Den hotande katastrofen med klimatkollaps och sammanbrott av det kapitalistiska systemet skjuts hela tiden framför oss samtidigt som den närmar sig obönhörligt. Året 1913-14 i det habsburgska kejsardömet tog därför aldrig slut utan blev paradigmatiskt för modernitetens krisdrabbade epok. Det blev också känslan av att sömngångaraktigt närma sig den stora katastrofen.

en upplaga från 1943Men Der Mann ohne Eigenschaften utgjorde inte någon pessimistisk undergångsvision utan Musils avsikt var att ringa in ett konkret utopiskt medvetande för att kunna handskas med modernitetens kris. Han talade om behovet av ”exakthet och själ”, det vill säga att överbrygga klyftan mellan intellektet och känslolivet. Musil försökte på så sätt förena de båda kulturerna – naturvetenskaperna och humanvetenskaperna – i sin egenskap av ingenjör och matematiker, författare och filosof. I inledningen till en planerad utgåva av sina essäer skriven i början av 1920-talet menade han att han ville presentera ”en möjlig bild av världen, en möjlig individ”. Det var ett utopiskt tänkande om det möjliga som i Der Mann ohne Eigenschaften beskrevs som Möglichkeitssinn (möjlighetssinne). Att förvärva ett sådant tänkande bildade det bärande temat i boken, det vill säga att bli en Möglichkeitsmensch, en möjlighetsmänniska.

De essäer som Musil skrev mellan 1911 och 1933 kan läsas som testandet av idéer för hans romanprojekt. Här gav han uttryck åt en skarp samhälls- och kulturkritik samtidigt som han skisserade en estetik för sitt experimentella skrivande. De flesta av dessa texter förblev opublicerade under hans livstid. För Musil innebar skapandet av en estetik också skapande av en etik och en epistemologi. Skrivandet, levandet och vetandet förenades i föreställningen om Essayismus eller essäism.

I den tidiga texten Über den Essay (Om essän, 1914) skriver Musil att essän kombinerar liv och konst, vetenskap och filosofi. Den arbetar med sannolikheter och antaganden snarare än sanningar. Den prövar och undersöker utan att komma fram till några definitiva slutsatser. Den representerar ett sätt att tänka och erfara som svarar mot den levande människans livskänsla, detta att leva i det kontingenta, det konkreta nuet. Därför utvecklar Essayismus en ny människosyn och en ny livssyn, vilket just blir syftet i Der Mann ohne Eigenschaften. Förebilderna är Emerson och Nietzsche som båda gör essän till levnadskonst.

Jim Widmer. SpringvalleyCentral för en förståelse av Musils livs- och konstsyn är essän ”Ansätze zu neuer Ästhetik” (Utkast till en ny estetik) som trycktes i Der neue Merkur i mars 1925. Den handlar egentligen om stumfilmen men kan sägas sammanfatta hans tänkande. Han skiljer mellan två förhållningssätt till verkligheten: det vanliga tillståndet och der andre Zustand eller det andra tillståndet. Det vanliga tillståndet är målinriktat och rationellt. Det syftar till att kontrollera och dominera världen genom förnuft och vilja. Det andra tillståndet däremot upplöser gränserna mellan jaget och världen och upplevs som ett viljelöst uppgående i alltet. Det är en erfarenhet som brukar förknippas med mystik och kärleksupplevelser. Konsten vetter mot detta andra tillstånd samtidigt som den är förankrad i det vanliga tillståndet. På så vis fungerar konsten som en bro mellan de båda tillstånden och just däri ligger dess stora betydelse i moderniteten eftersom den moderna människan förlorat kontakten med det andra tillståndet. Ändå är Musil ingen romtantisk svärmare eller mystiker utan han är mycket kritisk mot affekternas påverkan på moderna människor och bristen på intellektuell eftertanke. I hans ögon utgör moderniteten en epok då man inte längre kan göra rätt bruk av intellektet, vilket lett till samtidens kriser.

I essän ”Der deutsche Mensch als Symptom” (Tysken som symptom), outgiven under Musils livstid, diskuterar han den historiska situationen i Europa strax efter första världskriget med utgångspunkt i en skarpsynt ideologikritik. Perioden mellan 1890-1923 ser han som en väg från hopp till hopplöshet med första världskriget som orsak till känslan av hopplöshet i samtiden. Det är en känsla som bottnar i oförenligheten mellan det moderna livet och rådande ideologier. Ideologins uppgift är att utveckla en världssyn som kan relateras till faktiska förhållanden i samhället. Men de rådande ideologierna bygger på en falsk idealism. Musil sammanfattar sin kritik i denna formulering: ”Om jag vill ha en världssyn, så måste jag betrakta världen.” Det primära är inte idéerna utan verkligheten och fakta. Försöket att utarbeta en Möglichkeitsmensch blir därför ett sätt att göra sig fri från falsk idealism. Det är lika viktigt idag som på Musils tid.

Bo Gustavsson

Ur arkivet

view_module reorder

Postmoderna perversioner: Guillaume Faye läser Heidegger

Den andliga fronten som under 1900-talet kämpade mot den moderna teknokratins destruktiva metoder existerar inte längre sedan något årtionde tillbaka.I svetsfogen mellan "usura" och en globalism som är totalitarismens verkliga ...

Av: Guido Zeccola | Essäer | 27 juli, 2010

Veckan från hyllan, Vecka 11, 2012

Det har varit presidentval i Finland. Sauli Niinistö vann. Han är konservativ, men i Finland som på många andra håll i världen vill inte de konservativa kalla sig för konservativa ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 10 mars, 2012

Ahimsa: Ickevåld

I dagens värld länkas vi till andra på många sätt. Det globala sammanvävs med det lokala. Lycka är inte bara ett individuellt behov utan också ett kollektivt fenomen; min lycka ...

Av: Lena Månsson | Reportage om politik & samhälle | 08 december, 2010

Sväva i en rymd

Sväva i en rymd inuti och födas i kvinnokamp. Känna blodsmak naken

Av: Tor Lundmark | Utopiska geografier | 30 oktober, 2007

Mary Wollstonecraft – med pennan som revolutionär kraft

Mary Wollstonecraft. Många miljoner människor har dött och glömts under de hundratrettio år som gått sedan hon begravdes. Men när vi läser hennes brev och lyssnar till hennes argument [...] ...

Av: Johanna Andersson | Essäer om litteratur & böcker | 08 december, 2008

Den kinesiska vägen till en konstnärlig kampfilm. Intervju med producenten Rui Li

Vid första ögonkastet verkar ”The Sword Identity” vara en ”vanlig” kinesisk kampkonstfilm, men i själva verket är den en högst poetisk kärlekshistoria. Filmen utspelar sig under tiden för Mingdynastin, en ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 14 december, 2011

Thomas Bernhard. Om geniet och fallet eller de sammanväxta i en verklighetens fiktion…

"What matters is whether we want to lie or to tell the truth and write the truth, even though it never can be the truth and never is the truth” (T ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 03 oktober, 2013

Självporträtt . Olja 1933

Bilden bortom tingen. Kasimir Malevitj och konstens vägval

”Det tycks mig som om Rafaels, Rubens, Rembrandts med fleras måleri för kritiken och för samhället inte har blivit något annat än en konkretion av otaliga ’ting’, som gör det ...

Av: Thomas Notini | Konstens porträtt | 30 november, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.