Japansk, expressiv seriekultur i Sverige

Manga är ett intressant fenomen. Det handlar om en import från Japan, som hos oss i första hand tilltalar barn och ungdom. I Japan lär manga vara långt mycket mer ...

Av: Bertil Falk | 20 februari, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Kim Larsson - SS/opiat/ambientia

Kim Larsson bor i Stockholm och är redaktör på nättidskriften Eremonaut, sjösatt 2010. Hans har tidigare studerat teatervetenskap, litteraturvetenskap och filmvetenskap, och är fil. mag. med filmvetenskap som huvudämne. De motvilligt ...

Av: Kim Larsson | 18 juni, 2012
Utopiska geografier

Ernst Rydén. Dikter

Jag heter Ernst Rydén, 21 år gammal. Jag flyttade nyss från Stockholm till Lund. Mitt skrivande uppstod i skolbänken på tråkiga lektioner, det såg bättre ut att stirra in i ...

Av: Ernst Rydén | 07 april, 2014
Utopiska geografier

Regissör Elisabet Ljungar, Gabriel Souvanen (Jean-Martin Charcot) och Charlotta Larsson (Blanche Wittman) Foto: Göran Jarmar

En annalkande urpremiär: intervju med operaregissören Elisabet Ljungar

Norrlandsoperans uruppförande av den nyskrivna operan ”Blanche och Marie”, tonsatt av Mats Larsson Gothe och regisserad av Elisabet Ljungar, närmar sig. Amanda Lodding ringde upp Elisabet för en pratstund om ...

Av: Amanda Lodding | 24 september, 2014
Musikens porträtt

Diktanalys av Solveig von Schoultz Födelsen



 FÖDELSEN

 

Högsommaren var född…Maskrosornas drömbollar grät hela natten,

på morgonen stod de ruggiga som döda fågelungar.

Men gräset svällde med styva blad,

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Väpplingen samlade sötma med slutna ögon,

Tyst skratt droppade från spireornas våta kransar.

 

Någon putsade vattnets tennfat blanka.

 

Lövsångaren vaknade före gryningen

Och prövade sina långa, rentvättade drillar.

De höll, de bar genom dimman

Och i ett osynligt äppelträd svarade grönsiskan.

Någon plockade dofter i ett blommigt förklä.

 

Ännu darrade blåklockornas ängsliga siden

Och prästkragarna hängde tunga i sina knoppar.

Någon hade stulit nattviolens doft

Och tappat bort den bland tomma konvaljblad.

Men sötman flöt som honung utmed renarna

Och ingen brydde sig om gårdagens döda.

 

Högsommaren var född!

 

Moder till all mognad,

Hemlighetsfull och dold mellan gräsen

Knöt Jungfru Mariehand mörka rosetter

Av sina fläckiga blad.

– Solveig von Schoultz

Solveig von Schoultz växte upp i Borgå i en stor familj. Hon var en finladssvensk författarinna under 1920-talets modernistiska era. Utbildad till folkskolelärarinna och verksam som etablerad poet och författarinna.

Den professionella yrkesarbetande kvinnans och moderns röst. Med ett sublimt, pedagogiskt sinne för barns läsning och inlärning skrev hon många barnböcker. Barn har en central roll i hennes diktning. Deras utsatthet, oskyldighet, ensamhet och död är centrala teman; men även leken. Det dolda är nyckelordet. Vid första åsyn lär man missa vad som verkligen utspelar sig, då miljöerna är utsmyckade med vackra symboler som metaforiskt speglar sig i läsarens tankar. Hennes dikter har ett ”undermedvetet”. Bortom vattnets spegling av det som ”tycks” vara på ytan väntar mörkrets djupa vatten på att fullständigt uppsluka subjektet. von Schoultz dikter är svårtolkade eftersom de är så tvetydiga och mångbottnade. Med ett nyanserat och besjälat bildspråk förmedlas verkligheten.

Solveig von SchoultzSolveig von Schoultz har tilldelats flera litterära priser, bland annat Svenska Akademiens Finlandspris 1970.

I den här analysen sker det första mötet med dikten utifrån ett formalistiskt perspektiv. Utgångspunkten härleds ifrån Viktor Sklovskijs Konsten som grepp, där det läsande subjektet undersöker hur bildspråkets symbolik främmandegörs. Med andra ord, det subjektivas verkan på verket/dikten och dess innebörd.

We need to interpret interpretations more than to interpret things”

– Michel de Montaigne

Hur korreleras det semiotiska och det symboliska i diktens dubbla mening? Är det möjligt att förklara metaforer? Eller är de bara medlare mellan olika tolkningar, intentioner och meningar; budbärare? Enligt psykologen Jacques Lacan så finns det tre dimensioner inom det mänskliga psyket. Det symboliska, det imaginära och det verkliga. Det verkliga kan aldrig tas till orda eftersom det dekonstruerar hela vårt jag och existens. Vi blir vana vid det verkliga och sanningen förträngs. Därför kan det verkliga bara studeras på den imaginära och symboliska nivån. Det symboliska representerar relationer mellan strukturer och inte relationer mellan ”ting”.

Syftet med diktanalysen är således att försöka undersöka hur det medvetna respektive det omedvetna träder fram och förskjuts. Eller, hur det direkta budskapet förhåller sig till det sublima. Det handlar om den medvetna läsningen och det omedvetnas makt, två processer som utspelar sig samtidigt. Fast på olika medvetenhetsplan eller skikt inom människan. Där det undermedvetna blir den andra meningen i och med dikten – som den första förnimmelsen. Det medvetna, den direkta uppfattningen av dikten, är sekundär.

Det första mötet med dikten

Konst, det är tänkandet i bilder (…) en förnimmelse av processens relativa lätthet”

Födelsen är en dikt som talar genom sitt bildspråk. Den talar om död såväl som födsel. Det är en dikt som symboliskt beskriver blommors förgängliga skede. Metaforiskt talar den dock om bland annat barnadöd. Bilden signifierar flera associationer som indikerar ett tvetydigt tillstånd av meningsutbyte mellan symboler och metaforer. Ett ord som inom sig bär sin motsats. Så som titeln talar, tiger den. Den är en antites som ställs i enlighet med sin motsats; döden. Dikten heter således födelsen, men talar endast om döden.

Maskrosornas drömbollar grät hela natten, på morgonen stod de ruggiga som döda fågelungar.”

Meningen talar symboliskt om konkreta blommor som representeras av döda fågelungar då deras innebörd abstraheras av besjälningen. Symbolerna står för en pågående känsla av död, där metaforen liknar maskrosorna vid döda fågelungar. Den egenskap de delar är hjälplöshet och utsatthet.

När subjektet talar eller tolkar bilder så styrs det av den omedvetna viljan att förankra händelser till igenkännande eller tidigare erfarenheter. Händelsen är ett rum där förvärvandet av språkliga associationer, intentioner och toner förverkligas genom apperception. Genom den process som verkställs av läsningen. Känslorna verkar i ett pre-verbalt svängrum där det föregår talet eller tonen som man läser med. Det vill säga, indexikala uttryck som varierar i samband med den kontext där de uttrycks. Exempelvis talar pronomen om: någon. Någon som vid ett tillfälle ”putsar vattnets tennfat blanka.” Någon som i vidaste bemärkelse måste abstraheras till en högre utomstående makt, till en högre abstraktion. Kanske är det naturen själv? Kanske är det kosmos? Kanske är det Gud? Möjligtvis alla på en och samma gång.

Senare benämns denna någon som en människa. En som plockar dofter i ett blommigt förklä. Omvändningen av syntetiska blommor och verklig doft är fenomenal och i högsta grad främmandegörande. Viktor Sklovskij förklarar:

Solveig von Schoultz och maken Erik Bergman. Foto: Wikimedia commons”… ett tänkande med hjälp av bilder; och bildernas uppgift ser de däri att olikartade föremål och tilldragelser med deras hjälp förs samman i grupper och att det okända blir förklarat genom det kända” (Viktor Sklovskij. Konsten som grepp. s.15).

Men sötma flöt som honung utmed renarna och ingen brydde sig om gårdagens döda.”

Bilden är ett förenklat system som gör det lättare att förstå det den försöker förklara. Och varseblivningen tänker i bildernas ”tal” som alltid är symbolskapande (Ibid. s. 16). Samtidigt ägs inte bilderna av någon. De är snarare medlare eller budbärare av oförklarliga känslor. De lånas och återkommer från sekel till sekel. Så det måste vara något slags universell hågkomst av ”evighet” och symbolism genom tänkandet eller igenkännandet av bilder.

”Det händer ofta – därom är alla medvetna – att vi uppfattar yttranden såsom poetiska, skapade för den estetiska betraktelsen, utan att dessa yttranden varit avsedda att uppfattas på detta sätt”, fortsätter Sklovskij (Ibid. s.17).

Exempelvis händer detta när symbolismen talar om svällande gräs som styvt står. Direkt efter Maskrosornas död. Man får en sublim aning eller rysning om våldsdåd genom hela dikten. Som att något fasansfullt har hänt. Men vi uppfattar dem som konstnärliga uttalanden. Ingenstans i dikten dör ett riktigt barn. Men blommors dofter stjäls och ofta associeras blommor till ett ”kvinnligt” kön, i synnerhet då de beskrivs med konstnärliga grepp. Bilden talar om blommornas döende och högsommarens födelse. Bilden är ett praktiskt grepp för att underlätta igenkännande och organisation i den tänkande apparaten. Men den poetiska bilden är till för att förstärka intrycken. Denna ständiga växling mellan det sköna och det våldsamma. Exempelvis talas det om en orkidé som kallas för Jungfru Mariehand. Detta är rent konkret en slags blomma men symboliskt dras associationer till en prekognitiv förståelse av ett bibliskt förhållande till heliga Maria. Ett underliggande sublimt hot talar om förgänglighet och död parallellt med det vackra bildspråket.

”… knöt Jungfru Mariehand mörka rosetter av sina fläckiga blad.”

Läsningen automatiseras av varseblivningen men tanken får ett abrupt stopp av ord som döda fågelungar istället för maskrosor. De begrepp som man är van vid ifrågasätts inte utan automatiseras och förskjuts till det undermedvetnas sfär. Det blir en förnyelse av en företeelse som vanligtvis aldrig ifrågasätts. Främmandegöringens uppgift är att mana fram det undermedvetna. Att stoppa den automatiseringsprocess som inte fullt ut låter symboler uttalas eller uppfattas. Läser man dikten snabbt, så får man en första uppfattning om att det är en ganska behaglig, vacker dikt som talar om sommar och blommor.

Ännu darrade blåklockornas ängsliga siden och prästkragarna hängde tunga i sina knoppar. Någon hade stulit nattviolens doft.”

Tittar man närmare på dessa rader så förstår man att de symboliskt ersätter företeelser. Samtidigt skapas meningsuppbyggnad utifrån deras besjälning. Metaforerna bär den underliggande meningen över metafysiska skikt av medvetandets väg genom texten.

”Vid detta algebraiska sätt att tänka fattas tingen som tal och rum, vi ser dem inte, utan igenkänner dem på deras första drag. Tingen passerar oss liksom inpackat, vi är medvetna om att det finns på grund av det utrymme det upptar, men vi ser bara dess yta. (…) tingen framträder antingen genom bara ett enda av sina drag, t.ex. som ett nummer, eller framkallas liksom efter en formel, utan att överhuvudtaget framträda i medvetandet” (Viktor Sklovskij. Konsten som grepp. s. 20).

Främmandegöringen vill få oss att känna igen det oigenkännliga. Föra det till det medvetna skiktet. Känslan av obehag och död som känns igen genom en bildlig vision så som döda fågelungar. Den gör maskrosornas sista gråt till en förnimmelse som sedan blir ett igenkännande. Den abstrakta döden är nödvändig för att förstå en bild av det konkreta livet.

Blivandet är nyckelordet inom främmandegörningen, och inte det som var. Vi vet om tingens förhållande men vi ser inte dem. De är bara tecken som vidare hänvisar till en abstrakt förnyad förståelse av en sublim ondska som oskyldigt beskrivs i förbifarten.

”Varje gåta utgör antingen en beskrivning av en företeelse med hjälp av ord som definierar denna men som vanligtvis inte används för detta syfte” (Ibid. s. 27).

Vi upplever dessa blommor för första gången i förhållande till dess antites. Födelsen förstås genom döden. Företeelserna frigörs således från sitt sammanhang för att understryka den ignorans som medförs av vår automatiseringsprocess. Det är således inte ursprunget utan färden som är knytpunkten (Roland Barthes. The Death of the Author. I Anthology of Theory and Criticism. s. 1325).

Styva blad som sväller talar antagligen om samlag men är rent konkret en följd av maskrosbollarnas tårar (regn?). Meningen transcenderar mellan illusioner, metonymer och allusioner tack vare metaforer som verkar mellan det verkliga och det overkliga, det medvetna och det omedvetna. Ord har dubbla meningar som ofta förstås ensidigt.

Roland Barthes menar: ”there is however, someone who understands each word in its duplicity and who, in addition, hears the very deafness of the characters speaking in front of him – this someone being precisely the reader (or here, the listener)” (Ibid. s. 1325). 

Det semiotiska och det symboliska

Allt språk rör sig inom olika diskurser som samtidigt förlitar sig på ett icke-ställe (chora) samtidigt som det ständigt förskjuts eller vägras sitt avslöjande. Chora:n är endast analog med det talade subjektet och den kinetiska rytmen. Det temporära talet och dess ton, vilka är beroende av rörelse; exempelvis läsning. Eftersom språket är ett system bestående av tecken som alltid hänvisar till något bortom sig själv och oss själva. Förståelsen föregår tecknet som aldrig enbart har en fixerad betydelse. Tecken är alltid symboliska och ambivalenta, antitetiska och syntetiska. De kan medvetandegöras genom metaforers främmandegöring och funktion som meningsbärare av abstrakta oförklarliga fenomen. Dikten existerar bara genom denna process, läsningen, som alltid är kinetisk och existerar endast i ett icke-ställe: det vill säga det talade svängrummet.

Födelsen”The kinetic functional stage of the semiotic precedes the establishment of the sign; it is not, therefore, cognitive in the sense of being assumed by a knowing, already constituted subject. The genesis of the functions organizing the semiotic process can be accurately elucidated only within a theory of the subject that does not reduce the subject to one of understanding, but instead opens up within the subject this other scene of pre-symbolic functions” (Julia Kristeva. Anthology of Theory and Criticism. s. 2074).

Förståelsen är ett dechiffrerande av koder. Ett igenkännande som relaterar till en symbolisk meningsuppbyggnad av koder inom språket. Likt DNA och RNA inom kroppen. Alltid ett pågående. Alltid rörelse. Aldrig fixerat? Ordning och kaos som samtidigt verkar och avverkar varandra. Samtidigt positiva och negativa. Det första stadiet som alltid är bundet till modern. Det förmedvetna och primära stadiet: Det kroppsliga. Historien skrivs på kroppen.

”The mother’s body is therefore what mediates the symbolic law organizing social relations and becomes the ordering principle of the semiotic chora, which is on the path of destruction, aggressivity, and death” (Ibid. s. 2075).

Detta vill jag återföra till tolkningen av Solveig von Schoultz dikt Födelsen. Eftersom den talar om födelsen i relation till döden. Avslutningsvis talar dikten om modern till all mognad: Naturen. Den moderliga naturen. Dödsdriftens diskontinuitet speglar och talar om högsommarens födsel. Den våldsamma födseln. Den sublimt vackra och farliga naturen. Ofrånkomligheten, hjälplösheten och moderns primära roll som orsak till all vidare meningsuppbyggnad. Där det semiotiska representerar det moderliga och det symboliska förtrycket representerar det faderliga. Relationen till det ”andra”, det vi icke vet något om.

”… the symbolic – and therefore syntax and all linguistic categories – is a social effect of the relation to the other, established through the objective constraints of biological (including sexual) differences and concrete, historical family structures” (Ibid. s. 2076).

Epilog

Under analysens gång har jag försökt utvärdera och förstå korrelationen mellan det medvetna och det omedvetna. Det konkreta och det symboliska hänvisandet som överskrider sig självt. Jag har försökt se det outsägliga och osedda, och lyfta fram det. Men det består i sin sublima undermedvetna och subjektiva tillblivningsprocess. Symboliska blommor på ett förkläde, dofter som plockas, förverkligas bara i den kinetiska sfären. Deras tillblivelse avslöjar och döljer sanningen.

Det går inte att uppnå en fullständig psykoanalytisk förståelse av det givna eftersom sanningen förträngs och mynnar ut i ett symboliskt och imaginärt tillblivande genom språkets upplösning och metamorfos som formar det talande subjektets meningsskapande blivande. Naturen själv är urmodern, som förstör och bygger upp sig själv samtidigt.

Och ingen brydde sig om gårdagens döda. Högsommaren var född! Moder till all mognad”

 

Lejla Fazlic

 

KÄLLOR

 

Barthes, Roland. The Death of the Author. Norton Anthology of Theory and Criticism. Second edition 2010. U.S.

Derrida, Jacques. Writing and Difference.

Kristeva, Julia. Revolution in Poetic Language. Norton Anthology of Theory and Criticism. Second edition 2010. U.S.

Sklovskij, Viktor. Konsten som grepp.

von Schoultz, Solveig. Födelsen.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Jag njuter av ljudet ner en el-maskin dividerar (beaktat, men återbruka?

Knappt kunnat sova den här veckan. Varit så orolig. Sett hemska bilder framför mig och även nattmara där mina skrivmaskinsvalser slungas ut i trafikkaoset och strittat rakt in som kilar ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 22 april, 2013

Mystika djup ”I denna ljuva sommartid”

Paul Gerhardt, tysk diktare, lärare och präst."I denna ljuva sommartid" är hans mest sjungna psalm: Paul Gerhardt är namnet på det tyska språkområdets 1600-talsdiktare framför andra. Under 2008 firades fyrahundraårsjubiléet ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om litteratur & böcker | 19 oktober, 2008

Paradoxer och ortodoxer inom svensk lärarutbildning

Anders Zorn Då lärarutbildningen är ett brinnande ämne för närvarande, kunde det vara intressant med några inblickar i denna utifrån ett lärarperspektiv. Jag ska här dra nytta av Tidningen Kulturens obundna ...

Av: Hans Färnlöf, docent | Essäer om samhället | 21 april, 2008

Melker Garay. Foto: Gian-Luca Rossetti

Melker Garay. Gud finns bortom Gud.

Melker Garay är en mångfacetterad författare som Tidningen Kulturen har bland sina medarbetare. I allt från filosofiska berättelser till hyllade novellsamlingar har Melker Garay, född 1966 i Chile och boende ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 12 augusti, 2015

En intervju med Aija Terauda

Många europeiska skådespelerskor har prövat lyckan i Hollywood, men ofta (med undantag möjligen av Marlene Dietrich och Greta Garbo) har de blivit kända för vissa stereotypiska roller. De mest kända ...

Av: Roberto Fogelberg | Filmens porträtt | 21 augusti, 2011

Elsa Grave och grabbarna Om poetissors plats bland kulturens alfahannar

De berömde henne, åtminstone enligt vissa baksidestexter. Olof Lagerkrantz, poet och DNs kulturredaktör; Karl Vennberg, poet och Aftonbladets kulturredaktör. Elsa Grave var, enligt den elitistiska jargongen, ”betydande”. Detta var under ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om litteratur & böcker | 26 november, 2013

Frida Andersson, ”Ett hjärta av guld”. Foto och grafik: Julia Ingo.

Intervju: Frida Andersson

En och annan finlandssvensk artist, skådespelare eller annan kulturarbetare söker sig till Sverige, kanske främst för att nå en större publik. En av dem är sångerskan och låtskrivaren Frida Andersson.

Av: Thomas Wihlman | Musikens porträtt | 25 april, 2016

Jonas Wessel: Ett meddelande från prinsessan Månuggla

  … med grön hud för 800 år sedan. Deras kroppsvätskor kan producera halvrasavkommor … i kosmos. Mörk är mockan som mejar ner … som en skörd. Var hälsade. Jag är ...

Av: Jonas Wessel | Utopiska geografier | 23 september, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.