Mario Markus. Hallucination

Gabriella Olsson. Berättelser

Jesus tog hissen upp till fjärde våningen sedan gick han de tio sista trappstegen upp till femte våningen där den rödslitna mattan med vit varp trängande upp ur raggen bredde ...

Av: Tidningen Kulturen | 19 oktober, 2015
Utopiska geografier

Den kritiska essän. Ett försvarstal

På eftermiddagen den sjätte september 1901 återvände den amerikanska presidenten William McKinley till den Panamerikanska utställningen i Buffalo, New York från ett besök vid Niagarafallen. I den väntande folksamlingen stod ...

Av: Robin Joensuu | 18 februari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Rune Depp 6

Av: Janne Karlsson | 17 februari, 2012
Kulturen strippar

Tove Folkesson: Bäst man lever skall man dö

Tove Folkesson, poet och sångerska. Har studerat, språk, arkitektur och musik. Gillar att bada, fika och köra traktor. Började skriva poesi en natt 2003, utan att jag egentligen förstod hur ...

Av: Tove Folkesson | 11 juli, 2011
Utopiska geografier

Främling i absurd tillvaro Lite närmare Albert Camus 100 år



Albert Camus Den tillfällighet det innebär att just under en enkel sekund befinna sig i de specifika möjligheternas rike av förändringens plötsliga uppdykande och just då beskåda verklighetens irrationella spel kring detta, och i följd därav: Uppleva det precisa ögonblickets irrationella tyranni. Vad som egentligen ligger bakom och innefattas i detta och vad det inträffade betyder. Och varför det går av stapeln? Det är de sammanfattande frågorna, där tillfälligheternas spel i någon mening beskriver det fruktlösa i att söka en ordning, att hur man än sorterar livet blir det som det blir. Därur växer också frågan hur man egentligen kan fjärrskåda något innan det sker och på så sätt förutse hur det blir när man sorterar sin dagliga förtvivlan inför det kommande skeende som heter det fortsatta livet. Att i tjänlig form ordna med den egna mentala logistiken, detta ifråga om planläggning, framförhållning etc. och göra sig förberedd inför det okända.

Är det egentligen en möjlig kunskap att förvärva och ett möjligt projekt att handha? Eller är livet bara så här- irrationellt, absurt? Att vi är främlingar i den egna existensen, att vi inte egentligen inte någonsin kan förstå vad som sker?

Albert Camus idé om det absurda innehåller i sig konsekvensen av människans konfrontation med en verklighet hon finner oordnad- kanske utifrån någon dold, inre ruvande, medfödd idé om att det borde finnas en grundläggande ordning- som i hennes(människans) medvetande vid dess krampaktiga ordningsförsök, irriterande nog bara resulterar i upprepade upplevelser av tillvaron som okontrollerbar, obegriplig, helt enkelt absurd.

Att Albert Camus omkom i en bilolycka utgör en händelse som i sin placering i hans liv som en tillfälligheters lynniga nyck, äger sin egen absurda aura av tillvarons inneboende kaos och nyckfulla oordningars spel i en direkt illustration av livets absurditet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Albert Camus föddes den 7 november 1913 i Mondoci i Algeriet. Hans far dog i kriget, stupade i slaget vid Marne när Albert var ett år gammal. Albert växte upp i ett fattigt arbetarhem med sin mor. Han lärde sig hur tillvaron kan te sig när det lekamliga och tingliga som behövs inte finns. Moderns gråa vardag, hennes skenbara förtröstan, bisprungen av Gud, i den enehanda fattiglunken som ingen fägnad ger annan än tidens lunkande rörelse i den tröstlösa förflyttningen utmed det sluttande planet ned till den absoluta och obevekliga döden- och därtill- i Camus fall, i hans uppväxande barndomsminne- en ökentorr ständigt soldränkt hetta, stekande den plågsamma vardagsexistensen.

Där grundläggs hans minnesfäger. Där finns ursprunget till hans medkänsla för samhällets enklaste människor, där finns erfarenheterna med vars hjälp han förstår och förmår gestalta det glanslösa, enkla och materiellt eller andligt fattiga liv --utan förlösande öppningar- som många av hans romangestalter lever.

Albert Camus behandlar livets absurditet, människans handlösa vistelse i detta kaos av nyckfullheter. I romanerna, och till att börja med i en av de största, Främlingen, handlar det just om detta, vardagens sorgesamma lunk i sin planlöshet, exponerande verklighetens register av obegripliga nyckfullheter, och vår vilsenhet i detta.

Varför vet vi inte hur vi ska upprätta ordning? Hur kan vårt vara presentera sig så ogint- ibland nästan löjeväckande obegripligt i vardagen, absurt med andra ord- och att alltid och envist locka oss till att sortera, rangera och till slutgiltig kategorisering? Varför är livet inte ordnat, städat och tillrättalagt från början som vi från födelsen tycks önska?

Vi närmar oss Albert Camus lite fragmentariskt och försiktigt genom hans bok Främlingen. En man vid namn Meursault mördar i en sinnesförvirrad handling en arab, blir åtalad och hängd. I berättelsen inleds denna verklighets rörelse, med en annan död, nämligen herr M:s mor, en händelse som i herr M:s tillvaro preciseras i form av en procession när hans mor skall begravas. Hans mor är död. Han får meddelandet. Han vet inte exakt när hon dog. Han får frågan hur gammal hon var vid bortgången. Han vet inte exakt hur gammal hon var. Han ställer in sig, med någon sorts passiv sorglighet i rörelserna, i begravningsföljets led. Det är en gåtfull procession, en procession som i Camus gestaltning inte ser ut att ha annat mål än att vara procession. Att den är sin egen processions själva procession. Och att tillställningen nöjer sig därmed.

Minnesmärke över Camus i Villeblevin där han dog 1960Det visar sig att herr M:s mor hade en vän, kanske en intim vän. När hon-hennes kvarlevor- forslas från hemmet där hon dör- i en vagn/kista som ser ut som ett pennskrin-, ansluter sig personen, herr Thomas Pérez till begravningsföljet. Föreståndaren sa det. Att han skulle få gå med. Han som var klädd i svart med randiga byxor:

”...i det här fallet hade han(föreståndaren BH:s anm.) gått med på att en gammal vän till mamma fick gå med i tåget: 'Thomas Pérez'/.../Han hade mjuk filthatt med rund kulle och breda brätten(han tog av sig den när kistan bars genom porten), en kostym där byxorna korvade sig på smalbenen och en svart slips med en knut som var för liten för den breda vita skjortkragen.”

Camus utvecklar denna begravningsvandring där Pérez zackar efter och 'försvinner i ett moln av hetta' och det visar sig att Pérez ginar över fälten och åter hinner ikapp, för att ånyo bli efter, och åter gina över fälten, och slutligen försvinna...som livets närvaro, eller vara...eller...

Livet leder sig själv i sina vägar, inget kan naglas fast och bli där, vi möter verkligheten som den ter sig, och den ter sig oftast absurd, detta enligt Camus.

Albet Camus född 7 november 1913 i Algeriet i Mondovi, död januari 1960 i Villeblevin ,Yonne Frankrike. I år skulle han ha fyllt 100 år. Han erhöll Nobelpriset i litteratur 1957 och hans författarskap innebar en viktig del i den framväxande le nouveau roman ("den nya romanen")

Just ångest och vilsenhet hos sina romaners gestalter är kännetecknande för Camus. Man kan säga att Främlingen var Camus stora genombrott vilket underlättades av att Sartre pekade ut romanen som en viktig representant för existentialismen. Trots fattigdom fick Camus studera, bland annat omfattande studier i filosofi. Åren 1937–39 var Camus medlem i kommunistpartiet. Under andra världskriget var Albert Camus verksam vid Combat, en olaglig Paristidning, han var dess redaktör 1945–47. Andra viktiga böcker av Albert Camus förutom Främlingen är Myten om Sisyfos, Pesten, Människans revolt.

 

Benny Holmberg

 

 

Lästips

Ingmar Simonsson
Fransk-algeriern Albert Camus
Themis

 

Ur arkivet

view_module reorder

En västerbottnisk teatersjäl

TEMA VÄSTERBOTTEN Teater måste röra på sig. Våga. Experimentera. Där har vi också förklaringen till den ofullständiga stavningen – Teatr Weimar – en teater i förändring. Nyligen tilldelas grundaren, Skelleftesonen Jörgen ...

Av: Jenny Petersson | Konstens porträtt | 07 februari, 2008

Om kunskap och intelligens – några anteckningar utifrån en artikel

För några månader sedan (SvD den 5 juli 2017) skrev Torbjörn Elensky en intresseväckande artikel om bland annat intelligens, kunskap och modern informationsteknologi. Jag har uppfattat detta som en både ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om politiken | 02 oktober, 2017

Unga. Begåvade. Älskade. Döda

Både media och den skivköpande allmänheten tycks ha en speciell plats i sina hjärtan för de stjärnor på musikens himmel som släcks alldeles för tidigt. De är för evigt unga ...

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 22 februari, 2013

Emma Sundström

Det tar en livstid att dö, och ingen tid alls

För nio veckor sedan dog min mamma. Hon blev 60 år gammal, och var den enda, vars kärlek, jag aldrig tvivlat på. Jag gråter redan här. Det gick för fort.

Av: Emma Sundström | Gästkrönikör | 27 april, 2015

Nike från Samothrake och Gunnar Ekelöf

NikeI år är det fyrtio år sedan Gunnar Ekelöf dog, i mars 1968, ett par månader före studentupproret. På Svenska Institutet i Kavalla, som i likhet med Neapel under antiken ...

Av: Carina Waern | Essäer om litteratur & böcker | 25 september, 2008

Luther spikar upp de 95 teserna. Målning av Julius Hübner. Foto: Wikimedia

Ett jubileum med komplikationer

”Om inte om hade funnits...” - så börjar ett känt talesätt med många mer eller mindre burleska varianter. Sensmoralen tycks ändå alltid vara, att så kallade kontrafaktiska spekulationer om historiens ...

Av: Thomas Notini | Kulturreportage | 30 maj, 2017

Made music+art+dance+etc

Made music+art+dance+etc Den nionde till tolfte maj var det dags för årets kanske mest konstnärligt intressanta företeelse i Umeå – Madefestivalen på NorrlandsOperan. Tidningen Kulturen besökte festivalen och slog sina ...

Av: Petter Stjernstedt & Daniel Pedersen & Kirsti Jönson | Reportage om scenkonst | 25 maj, 2007

Elisabeth Hesselblad. Foto: Okänd fotograf, Skaraborgs Läns Tidning, Sept 25, 2014.

Elisabeth Hesselblad och Barmhärtighetens jubelår

Vi lever i en apokalyptisk tid. Mellanöstern slits av konflikter och mördande utan gräns. IS och andra islamistiska grupper utövar terror jorden runt. Kristna och människor av främmande religioner förföljs ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 04 januari, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.