Arne Sucksdorff

Ett stort äventyr med en stor filmare!

Vilken var den förste svensk som belönades med en Oscar? Rätt svar på denna TP fråga är inte Ingmar Bergman. Rätt svar är Arne Sucksdorff. För första gången går det ...

Av: Belinda Graham | 22 april, 2017
Filmens porträtt

Hermann Hesse

Hermann Hesses klassiker: Narziss och Goldmund

I Klas Östergrens nya roman I en skog av Sumak finns en parafras på kastanjeträdet i Herman Hesses roman Narziss och Goldmund. Precis som Östergrens roman som gått som följetong ...

Av: Ulf Nygren | 27 augusti, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Bland alla dessa nya deckardrottningar och kriminalkungar.

Det är tur att man kan simma. Annars hade jag för längesedan dränkts av den svenska deckarvågen som vuxit sig stor och blivit till ett eget litet innanhav. Idag, fyrtiofem ...

Av: Crister Enander | 31 Maj, 2011
Crister Enander

Metaltown 2013 – en nära-döden-upplevelse?

Årets Metaltownfestival bjöd på allt man kan önska sig av en festival: Bra musik, sol, glada festivalbesökare och god mat! I detta festivalreportage beskriver Linda Olsson varför Metaltown är en ...

Av: Linda Olsson | 03 augusti, 2013
Essäer om musik

Korsväg: ett möte i surrealism och avfärd mot ”Karavan”



Gunnar Ekelöf debutterarDå denna essä tar sitt avstamp i ”surrealismen” med två så stora diktarnamn som Artur Lundkvist och Gunnar Ekelöf så är det viktigt att klargöra att det inte är deras poesi/poetik som ligger till grund för texten, inte heller surrealismen som ism, utan hur den (franska surrealismen) fungerade som en fond till mötet mellan Lundkvist och Ekelöf och resulterade i tidsskriften Karavan 1934-35

År 1941 Skrev Gunnar Ekelöf sin första prosabok Promenader.

År 1942 skriver Artur Lundkvist lyriksamlingen Korsväg.

Den förra i sitt diktarströvtåg mot en allt klarare mytologisk bild, med en blick som hela tiden vänder sig inåt; ett närmande…

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den senare i sina litterära resors ständiga flöde och med en blick som söker nytt, alltid i rörelse, en blick som söker sig ifrån…

Två av våra största diktare som till synes i sina skrivanden gått helt skilda vägar, både till innehåll och form, gällande prosa och lyrik. Men drar vi oss tillbaka några år så ser vi ett avstånd som minskar och som sammanstrålar i en punkt, nämligen år 1934, och går vi längre tillbaka, bakom denna ”punkt”, så dras linjerna isär igen.

Punkten, eller Lundkvists och Ekelöfs ”korsväg” är surrealismen och får sin konkretion under fem nummer av den då nybildade tidsskriften Karavan (1934).

Denna punkts betydelse kan inte nog överskattas gällande den svenska modernismens litteraturhistoria. Och om det smått unika i det kreativa mötet mellan Lundkvist och Ekelöf skriver Carl Olov Sommar i sin uttömmande Ekelöfsbiografi: ”Ett år tidigare hade varit för tidigt för Lundkvist och ett år senare hade varit försent för Ekelöf.”

Även denna essä har sin ”korsväg” och existensberättigande i mitt möte med Kjell Espmarks Själen i bild. En huvudlinje i modern svensk poesi (1977), för övrigt det mest ingående verket som skrivits gällande den svenska modernismen, vilken öppnade mina ögon för lyrik och ett aldrig upphörande läsande av Ekelöf och Lundkvists texter.

Artur LundkvistMen låt oss blicka tillbaka till dessa herrars korsvägs begynnelseändar och se hur de kom att gå ihop från andra hållet.

Lundkvist född 1906, hade genom sin uppväxt i Skåne, som lantbrukarson, nära till skog och natur, och var tryggt förankrad i en arbetarkultur. Lundkvist umgicks mycket med sin farbror, under sina ungdomsår, som berikade ett stort litteraturintresse. Lundkvist själv utvecklade tidigt ett nyfiket läsarintresse främst för den nordiska litteraturen och den ”nya” ryssamerikanska ”maskindyrkarlyriken”.

Ekelöf å andra sidan föddes ett år senare 1907, in i en högborgerlig miljö. Han får staden (Stockholm) som uppväxtmiljö, förlorar sin fader bara åtta år gammal och kom att tidigt känna sig alienerad. Ekelöf kom att som nittonåring studera orientaliska språk i London under en kort period, har en kort sejour i Uppsala som student, innan det bär av till Paris 1928, hemkomst och tillbaks igen för musikstudier 1929.

Ekelöfs stora litteraturintresse som vid den här tiden sträckte sig till indisk religionsfilosofi och arabisk mysticism kunde nu härifrån följa de nya kulturella strömningarna och ismer (inom det litterära främst dadaism och surrealism) som genomsyrade den kulturella världsmetropolen Paris.

Och här, i den snabba genomgången av uppväxtår och ungdom, kan vi redan utröna två väsentliga skillnader mellan Lundkvist och Ekelöf, på det sociala planet och på den litteratur som var vägledande för dem båda.

Vid tidpunkten som Ekelöf bosätter sig i Paris debuterar Lundkvist, nu boende i Stockholm, med diktsamlingen Glöd 1928, vars innehåll ligger utanför denna essä, likaså antologin ”Fem unga” som kom ut året därpå och kom att bli ett begrepp inom den svenska modernismen.

Min poäng är ju den att lägga Lundkvist och Ekelöf mot varandra och visa att med Glöd och ”Fem unga” kom Lundkvist in i en litterär gemenskap som gick mot konventionen och hade en anarkistisk framtidsutopi. Här fanns inslag av futurism, maskinpoesi, Whitman, Sandburg och starka Diktoniusinfluenser, men framförallt var Lundkvist hemma i en litterär gemenskap.

Ekelöf då vid denna tid, ja, Paris tycks ha allt att erbjuda men Ekelöf känner sig ensam, reflekterar ensam, skriver ensam och delar inte sin läsning med någon, en outsider.

Gunnar EkelöfEkelöf kom tillbaka till Sverige 1930 och började försiktigt dra sig till litterära kretsar, tänker här på tidsskrifterna Clarté och Spektrum och han får, under Karin Boyes ledning, publicera ett flertal dikter i Spektrum 1931 vilket var tidsskriftens första år och som tyvärr fick läggas ner redan 1933. Ekelöf debuterar dock med Sent på jorden 1932 och här finns implicit ett stort ensamhetsdrag och strömningar av fransk surrealism. Kort: Lundkvist – utåt, Ekelöf – inåt.

1932 reser Lundkvist till Afrika och publicerar 1933 boken Negerkust som en grupp reseskildringar på uppdrag av Dagens Nyheter. Samma år jobbar Ekelöf med att översätta franska surrealister och 1934 kommer Ekelöfs andra lyriksamling Dedikation. Här vänder sig inte längre Ekelöf inåt utan blickar ut, mer revolutionärt, mot stat, kyrka, lagarna och genom surrealismen som vill förändra. Ekelöfs poesi är med Dedikation ett närmande till Lundkvists tankevärld. Lundkvist själv har fått upp ögonen för Jung och hans psykoanalys och kommer känslomässigare närmare den franska surrealismen och Ekelöfs tankevärld.

Hur träffades de då?

Det litterära paret Knut Jaensson och Tora Dahl brukade, under 30-talets första hälft, bjuda hem unga icke akademiska författare till sin villa på Lidingö för litterära samtal, och bland dem fanns Artur Lundkvist. På våren 1934 blev även Gunnar Ekelöf en flitig gäst hos paret Jaensson- Dahl och Carl Sommar skriver: ”Vid söndagspromenader på Lidingö hände det ofta att Knut Jaensson, Artur Lundkvist och andra gick först, medan Tora och Gunnar Ekelöf bildade en stillsam eftertrupp, fördjupade i samtal om mänskliga problem eller om kinesisk lyrik” (Gunnar Ekelöf. En Biografi. s.128).

Allteftersom börjar Ekelöf och Lundkvist närma sig varandra och under hösten 1934 inleds ett samtal om möjligheterna till en ny tidsskrift i de ”fem ungas” anda. I sina diskussioner hade Ekelöf och Lundkvist olika uppfattningar ang. litteraturens mening och kraft men precis vid denna tidpunkt så kunde de ändå mötas i surrealismen. Förvägen in till denna ism går till stor del, för Lundkvist, genom Hamsun och Lagerkvist, medan den betydande för Ekelöf var 1200-tals mystikern Ibn al´ Arab vars diktsamling övers. Trånadens folk lär om symbolism och surrealism. Visserligen börjar Ekelöf så sakta vända sig mot vissa delar av den franska surrealismen, medan Lundkvist å sin sida var på väg att allt mer gå upp i den, men det som mest förenade dem var surrealismens revolt mot det akademiska, det bestående och konservativa.

Det jag skrev tidigare om ”ett år tidigare” kontra ”ett år senare” så ligger nu linjerna helt rätt, och plötsligt klaffar allt. Lundkvist går in som redaktör, Ekelöf och Jaensson som medredaktörer och tidsskriften Karavan föds nu i deras ”korsväg”!

karavan 1934Introduktionsnumret utkom 1934, i en volym på 112 sidor, varav 80 sidor var skrivna av Ekelöf, Lundkvist och Jaensson-Dahl (andra medverkande är bl.a. Erik Asklund, Jan Fridegård och Josef Kjellgren). Under kommande fyra nummer presenterar Lundkvist ”surrealismen” för svenska läsare, Ekelöf skriver ingående om Rimbaud, Breton, Eluard och Tzara. Han ger ut 100 år av modern fransk dikt med ett antal översättningar i Karavan. Lundkvist presenterar även Joyce och Tomas Maan, T S Eliot och diskuterar Jung, bara för att nämna några.

Tiden blir som sagt kort men extremt produktiv och intensiv för tidsskriften Karavan och helt avgörande för brytningen med den svenska kulturkonservatism som var så starkt förknippad med den tysklitterära traditionen, vilken kritikern Henrik Böök kom att stå som representant för.

Åren efter Karavan så fördjupas Lundkvist relation med Surrealismen och kulmineras med Ikaros flykt (1939) , medan Ekelöf under några vandrar vidare mot stämningsfylld naturromantik ledsagad av Almqvist och Stagnelius.

Om vi nu fortsätter där vi började med Ekelöfs Promenader och Lundkvists hyllade Korsväg, båda skrivna i 40-talets början, så har de många år av produktivt skrivande och en allt mer ökad ryktbarhet framför sig men inga fler korsvägar, snarare det motsatta. Jo, kanske en. 1958 väljs Ekelöf in i svenska akademin, som en av få autodidakter, och har sin plats fram till sin död år 1968. Vad kan då vara mer på sin plats i denna essä om korsvägar, än att Ekelöfs stol nr 18 i akademin efterträds av människan, diktaren, romanförfattaren, reseskildraren, visionären, autodidakten och vännen Artur Lundkvist. Här blir nu stolen, platsen, akademin, på sitt sätt en sista ”korsväg” och slutpunkt för dem båda.

Avslutar med ett kort citat av Katarina Frostenson gällande Artur Lundkvist där hon kallar honom ”en upptäcktsresande i synliga och osynliga världar"

 

Göran af Gröning

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Svenskan som driver en av Europas ledande dansutbildningar

Det var med mycket envishet och en portion mod som Jessica Iwanson för 35 år startade sin skola för nutida dans i München. I dag räknas Iwanson International School of ...

Av: Linda Karlsson Eldh | Övriga porträtt | 04 januari, 2010

Brott och straff I. Brottets relativitet - straffets exekutivitet

Det är icke allt sant som sanning är likt (ur Domarreglerna) Lagarna var nyktra och definitiva. Uttömmande och sakliga. Där fanns inga promenadstråk, eller blombeströdda ängar insprängda mellan lagarna, inga ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 20 oktober, 2009

Levittown i Pennsylvania   1959

Magnolia och förgätmigej

Som jag nyss skrev handlar en av berättelserna i Robert McCloskeys ”Han hette Homer” om hur man byggde amerikanska sovstäder med expressfart, tack vare färdiga byggelement. I bild och text ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 28 Maj, 2016

Joseph Conrad

Joseph Conrad som människa och författare

Nämns Joseph Conrad i Sverige idag? Möjligen pliktskyldigast i grundskolan eller på gymnasiet (jag vet inte). Då dock troligen som författare av sjöäventyr eller som författaren till Mörkrets hjärta (som ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 14 oktober, 2017

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 Maj, 2014

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | Utopiska geografier | 09 februari, 2009

Omöjliga intervjuer. Benny Holmberg intervjuar Öyvind Fahlström

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 04 mars, 2012

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck

Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om ...

Av: Robert Warrebäck | Utopiska geografier | 28 september, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.