Jörn Donner Foto Bengt Oberger ccbysa4.0

Jörn Donner och Suomi Finland

Den 84-årige Jörn Donner är återigen ett samtalsämne för dagen. Den här gången med anledning av sin senaste bok ”Suomi Finland”, som recensenterna kallar en smädesskrift skriven med anledning av att ...

Av: Vladimir Oravsky | 17 januari, 2017
Gästkrönikör

"Ju mer vi är tillsammans..." Individualisternas kollektiva härdsmälta

Det är inte längre en tvistefråga utan det är fint att vara individualist. Vi har fattat "ensam är stark"-grejen, vi ser värdet i åsikt som värdet i oss själva, man ...

Av: Linda Bönström | 18 juni, 2011
Essäer om samhället

Ungern 1956 – resning mot stalinismen

Den ungerska resningen mot stalinismen och de sovjetiska trupperna var den mest omfattande proteströrelsen i östblocket. En delförklaring var den revolutionära traditionen i landet. 1919 bildades under kort tid en ...

Av: Martin Oskarsson | 17 december, 2017
Kulturreportage

"Go west young woman!" - en västernopera på Kungliga Teatern

Det var inte bara män som lystrade till uppmaningen - Go west young man! - under gudruschens bråda dagar i Kalifornien i mitten av 1800-talet, även om de dominerade kraftigt ...

Av: Ulf Stenberg | 20 december, 2011
Kulturreportage

Ivo Holmqvist om Folke Isaksson



Folke Isaksson“Eldflugorna har slocknat, askflagorna yr över jorden.” Så vackert och så dystert avslutade Folke Isaksson titeldikten i den samling som kom 1998 och som hette just ”Eldflugorna”. Den apokalyptiska slutraden förankrade han, det förklarade han i en avslutande fotnot, i ett citat från Pasolini som påstod att de italienska eldflugorna hade försvunnit fyrtio år tidigare på grund av avgaser och förorenat vatten. Fast kanske gick de flesta åt samtidigt med malariamyggorna redan på trettiotalet när Mussolini dikade ut de pontinska träsken?

Eldflugorna var dessutom, dets sägs redan i dikten, en läsefrukt från Nordisk Familjeboks gediget inaktuella men alltid lika läsvärda uggleupplaga som vet berätta att de används på Kuba “af männen i st. för halsduksnål”, och att “infödingarna i tropikerna använder eldflugor som lykta under nattliga vandringar” eller som “belysningmedel inuti husen.” Det låter otroligt, men Folke Isaksson citerar också en entomologs vittnesmål från 1911 som bevittnat eldflugors dans på Ischia. Och dansken Wilhelm Bergsøe som dog just det året och som är känd bara för en enda bok, romanen ”Fra Piazza del Popolo”, hade sett fenomenet på annat håll i Italien och tyckte att flugan liknade “en svavelsticka som fosforescerar i gräset.”

Hade Folke Isaksson sett denna exotiska syn eller bara läst om den? Eldflugor har slocknat på vissa håll, men inte överallt. En tropiskt varm och fuktig julikväll för en del år sedan landade vi i New York och tog en taxi ut på Long Island, till Forest Hill där tennisturneringarna brukar hållas. Den minimala gräsplanen framför det välhållna hyreshuset där gästfria goda vänner lät oss bo lyste ettrigt ljusgrön, upplyst av tusentals vajande neonljus i miniatyr. Det var underligt och underbart: eldflugor i gräset! Fast nästa kväll var de jagade på flykten – kanske av avgaser, kanske av askflagor? 

Diktsamlingen om eldflugorna köpte jag i Greenwich Village på nedre Manhattan, på antikvariatet Strand som är nästan lika stort som Foyles på Charing Cross i London. Där brukar man ha vagnar fulla av billiga böcker ute på trottoaren, den gången var en av dem fylld med svenska böcker, som säkert inte varit kuranta varor om inte en svensk råkat gå förbi. Boken jag hittade har en dedikation från Folke Isaksson, inskriven på försättsbladet i mars året efter utgivningen, till en av hans amerikanska bekanta: ”Några eldflugor under det mörka himlavalvet. Men nu ljusnar det… Varma tankar, Folke.” (Varför himlen var mörk och varför det nu ljusnade har jag ingen aning om, och det kan ju också få förbli privat). Och så den röda prislappen från Strand: ”Price $ 1.00”. 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det var ett fynd till facilt pris, särskilt för dedikationens skull. Inte mycket mer betalade jag för några år sedan på ett antikvariat i Strängnäs för hans första diktsamling ”Vinterresa” på vars baksida han beskrivs som helt ung. Det var han också den gången, 1951. Hans ”Dikter från ett årtionde” som kom elva år senare har jag haft god nytta av när jag utsatt elever för lyrikläsning och dikttolkning samman med annat av Tranströmer och Aspenström, alla tre poeter vars poesi har hög specifik vikt. Man får en bra överblick över Folke Isakssons lyrik (de senare samlingarna är ofta prosadikter) i Håkan Sandgrens doktorsavhandling ”Landskap på jorden och i drömmen” från 1999.

Under en rad somrar diskuterade jag nyare svensk litteratur med utländska studenter på Svenska Institutets sommarkurser på Tjörn, det var luft i luckan och alltid lika trevligt. Dit kom ofta författarna själva och gästföreläste. Till de mest fängslande sådana framträdandena hörde Torgny Lindgren (som kanske fortfarande uppträder i de sammanhangen), Göran Tunström som inte hann bli särskilt gammal och Folke Isaksson som nu gått bort, vid 85 års ålder. Efter en sådan kvällssession vandrade jag och en kollega samman med Folke Isaksson länge längs havet, i den vita svenska sommarnatten. Vad han sade har jag glömt, men inte stämningen, och inte heller hans eftertänksamma tonfall med skorrande r (trots att han kom från Norrland, inte Skåne). Han var lika lågmält sympatisk i det privata som i sin diktning.

Då hade jag redan läst mycket av honom. Hans artiklar på Dagens Nyheters kultursida hörde till det jag genast kastade mig över, liksom hans många reportage från Kina, Vietnam, Indien, Warszawa men också från verkstadsgolvet i svenska gjuterier och metallindustrier. ”De fjärran ländernas närhet” är en träffande titel på hans läsvärda bok om resor i många väderstreck. I ”Dubbelliv” blandade han intryck från Polen med sina möten med Samuel Beckett och Dag Hammarskjöld, och i ”Gnistor under himlavalvet” ssamlade han tjugofem kunskapsrika kapitel om svensk och utländsk poesi. Och han var tidigt ute med sin nyläsning och nydanande uppskattning av Almqvist, en av hans många valfrändskaper.

Han företog några medryckande poesivandringar till skilda författarmiljöer i Europa och USA i en serie sevärda tv-program, och han var en bra översättare av både Wallace Stevens och William Blake. Samtidigt med denna iver att utforska främmande länder och utländsk litteratur höll han liv i sina kontakter till hemtrakten både i diktsamlingarna och i fotoreportage om Älven och om en kyrkby vid Lule älv, något av det skrivet samman med brodern Olov, museimannen som besökte nästan alla öar i Atlanten och skrev böcker om de flesta. För tio år sedan ägnade Folke Isaksson dessutom en hel diktsamling åt gotländska medeltida stenmästare och deras dopfuntar och reliefer.

Bland det dryga dussin böcker av honom som jag har tagit ner från bokhyllan nu när dödsbudet nått mig finns också hans andra bok som blev hans enda roman. ”Irrfärder” har en lite oblyg baksidestext som påstår att ”denna ytterst sammansatta berättelse med sin utsökta prosastil, sin infallsrikedom och lågmälda lidelse, sitt envetna kretsande kring Skönheten, Ensamheten och Döden för tanken till Rilkes berömda självporträtt i 'Malte Laurids Brigge'”. Jag har inte läst den men nu ska jag se om den klarat av tidens gnagande tand under de sextio år som gått sedan den gavs ut. Folke Isakssons många dikter om humlor, bondsyrener och drängkammare liksom porträtten av Gilgamesj, Linné, Almqvist och Dylan Thomas och mycket annat har i alla fall gjort det.

 

Ivo Holmqvist

 

Ur arkivet

view_module reorder

Someone for me – Whitney Houston tribute

För några år sen berättade jag för en tjejkompis i Stockholm att jag hade vaknat upp med en dröm om att Whitney Houston var död. Hade drömt om att alla ...

Av: Annelie Babitz | Gästkrönikör | 15 februari, 2012

Lisa Gidlöf, två dikter

Jag heter Lisa Gidlöf, är född 1985 och bosatt i Uppsala. Jag är utbildad litteraturvetare och journalist. Recenserar litteratur och arbetar i bokhandel.  Jag har tidigare blivit publicerad i bl.a ...

Av: Lisa Gidlöf | Utopiska geografier | 15 september, 2014

Bildning under 200 år

Detta är tankar, resonemang där mitt perspektiv är betraktarens. Helt opolitisk, men intellektuell då i definitionen; ”den som ställer fler frågor än de svar man fått”. (jfr ty. Gebildet) Vissa ord ...

Av: K-G Svanström | Essäer | 02 september, 2011

Aufgehoben mellan oljud och harmoni

Att jag började gilla den brittiska rockgruppen Aufgehoben lärde jag mig idag, med en tallrik curry framför mig, var genom ett misstag. I mitt ständiga och ivriga och ibland tröttande ...

Av: Gustaf Redemo | Musikens porträtt | 30 januari, 2009

Ett intellektuellt storeuropa?

Européer startade första världskriget. Och förlorade. Alla förlorade. Följden blev ett hypnotiserat beteende som resulterade i en nationalism vars logiska följd blev andra världskriget. 1914 var flertalet författare och politiker ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer | 17 Maj, 2014

Gilda Melodia

Ängeln

Du är mitt hjärtas lust. Den som jag har undandragit världen, och behållit i mig själv och undanhållit allt skapat.

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 20 oktober, 2017

Roskildefestivalen 2008

Spridda noteringar om läderbögar, barnafödande, danska politiker och Nick Caves femtioårskris. Mattias from Örebro! Where are you? Remember last year at Rosklide? I never got your last name. THIS IS YOUR SON: (En bild på en ...

Av: Adam Vilgot Persson | Essäer om musik | 16 juli, 2008

Abbas Kiarostami Foto CC BY-SA 3.0

Att begravas: bildspråk i Kiarostamis Smak av körsbär

Abbas Kiarostami är en av Irans mest hyllade filmskapare. Med Smak av körsbär blev han belönad med Guldpalmen i Cannes för snart tjugo år sedan. Många som skrivit om filmen ...

Av: Sonya Helgesson | Filmens porträtt | 04 mars, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.