Pipor, cigaretter och fimpar i konsten

”Rökning skadar allvarligt dig själv och personer in din omgivning.”  En essä om rökning i konsten borde lämpligen inledas med en varningstext eftersom rökningen ligger bakom 90% av alla fall av ...

Av: Mathias Jansson | 05 september, 2014
Essäer om konst

Från tablåspel till kyrkodrama

Följande är en genomgång av Olov Hartmans dramatiska arbeten. Det ger en bild av en ovanlig litterär utveckling och av det moderna, kyrkospelets framväxt. Den kritiska udden i granskningen förstör ...

Av: Bertil Falk | 28 oktober, 2009
Essäer om religionen

TIC TAC TIC TAC

Det var 5475 dagar sen jag helt utan förvarning kraschade in i en förälskelse som inte alls var lämplig med dig. Det tog 365 dagar att sluta vara ledsen, efter ditt ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 04 juli, 2014
Gästkrönikör

Livsgleden

Innledning Det er krigstider. Kunsten og kulturen har oppgangstider. At kunsten og kulturen profitterer på at det er vanskelige tider, er ingen sjokkerende nyhet. Under den første verdenskrig, for eksempel, trakk ...

Av: Thor Olav Olsen | 17 november, 2014
Agora - filosofiska essäer

Irène Némirovskys dotter död



Denise EpsteinThe Telegraph meddelar att Denise Epstein avlidit i Toulouse, 83 år gammal. Hon var dotter till författarinnan Irène Némirovsky och bankmannen Michael Epstein som båda kom från ryska finanssläkter och som hade flytt undan ryska revolutionen 1917 och hamnat i Paris. Föräldrarna konverterade till katolicismen men kom att gå under på grund av sin judiska börd. Modern som gett ut tio romaner blev förrådd av några grannar och dog av tyfus i ett läger, 39 år gammal, fadern mördades i Auschwitz kort tid därefter.

Hon hade en yngre syster. De togs båda om hand av barnflickan som evakuerade dem till sin hemby Issy-l´Evaque i Bourgogne där byborna skyddade dem, och senare hölls de gömda av nunnor. Men när de föräldrarlösa flickorna efter kriget letade upp sin mormor på Rivieran ville hon inte veta av dem, och slängde igen porten. Systern som blev författare dog 1996. Denise Epstein själv var arkivarie men blev världskänd för sin mors elfte bok som hon räddade undan förstörelsen och glömskan.

Omständigheterna kring Irène Némirovskys ”Storm över Frankrike” (”Suite Française”) är gripande och tragiska. Men först själva romanen, eller romanerna eftersom denna franska svit inleds med två berättelser, sammanbundna genom de personer som uppträder i båda. “Junistorm” skildrar den kaotiska tiden vid tyskarnas intåg i Frankrike 1940 innan ännu samarbetsregimen i Vichy under Laval och hjälten från första världskriget, den gamle marskalken Pétain, kommit till stånd. Parisarna flyr i panik ut på landet, vägarna korkas igen, tyska Stukas flyger lågt och beskjuter myllret av människor. Berättelsen är tät, snabb och medryckande, med en författare som visar hur snabbt solidariteten människor emellan försvinner och hur egoismen tar över. Det är ingen vacker bild av det slagna Frankrike där vanlig anständighet förbyts i illojalitet.

En välbeställd högborgerlig familj med goda förbindelser kan lämna sin flotta våning komfortabelt med bil, tills bensinen tar slut. Likadant gör en bankchef som lovar att ta med ett gift par bland sina anställda (de enda sympatiska människorna i romanen) men vars älskarinna tar upp hela baksätet samman med sin hund. Så får de i stället försöka ta sig fram till fots till en järnvägsstation, men tågen har stannat och de kommer aldrig fram till Tours dit banken utlokaliserats. En svårt egocentrisk författare, mån om sin värdighet och övertygad om sin egen betydelse, ger sig av med sin samleverska, och en konnässör av gammalt porslin packar sina finaste objekt i trälårar som han stuvar i sin bil. Honom går det illa i mötet med bankirens älskarinna.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Sonen i den första familjen som är präst tar hand om ett gäng från en uppfostringsanstalt. Det borde han inte ha gjort. Alla dessa liv och öden flätas samman, i en genomlysning av ett klassamhälle där alla får klara sig på egen hand när det verkligen gäller, eller gå under. Tidskänslan är påträngande: så här måste de ha varit (man känner lätt igen sig från journalfilmerna), så här primitivt beter sig säkert de flesta när de hamnar under tryck. I den andra historien, “Dolce”, har något år gått och ockupanterna har bitit sig fast. En tysk officer förläggs till den mest välbärgade familjen i en stad i landsorten. Husägaren sitter i tyskt fångläger, kvar är hans mor och hustru. Så går det som man kan vänta, officeren och gräsänkan dras till varandra – utan att mer händer innan han mobiliseras i operation Barbarossa,

Irène NémirovskyHistorien ligger nära “Havets tystnad”, Vercors klassiska kortroman som skrevs vid samma tid, de första åren på 1940-talet. Där sätts en bildad tysk officer med smak för fransk kultur i glashus av de kvinnor han är inkvarterad hos, genom deras fullständiga tystnad. Så rigoröst är det inte här, men fälttåget mot Sovjetunionen kommer lägligt, också för att man i huset gömmer en jagad bybo. Det är ett imponerande skickligt romanhantverk, också personerna i periferin övertygar. Vad gäller bilden av tidskedet kan man jämföra med Georges Duhamel eller Jules Romain som dock hade mycket större plats för sin epik, i långa romanserier. Den psykologiska skarpblicken, inte utan skarpa satiriska slängar, kan påminna om Turgenjev eller Tolstoj. Därmed sagt att Irène Némirovsky hör till den stora europeiska berättartraditionen.

Om romanen som skulle ha omfattat tusen sidor hade fullbordats – tre delar till planerades – hade den säkert varit en klassiker sedan länge. Så blev det inte. När föräldrarna försvunnit höll flickorna, då, tretton och åtta år gamla, fast vid en enda sak under sina svåra år, mammas tjocka anteckningsbok. Men de läste den inte förrän sent i livet. Den äldre av dem, alltså Denise Epstein, upptäckte att det rörde sig om början på en lång berättelse, dechiffrerade den och skrev med sextio års fördröjning ut manuskriptet. Om allt detta skriver Myriam Anissimov i ett initierat förord till romanen.

Sedan utgivningen i Frankrike för drygt tio år sedan har boken kommit i mängder av översättningar, och särskilt den engelska versionen har trycks i väldiga upplagor i England och USA. Den spridningen är den värd, både som stor roman, och för de brev som finns medtagna på slutet och som utgör en mycket plågsam läsning. Dels får man Irène Némirovskys snabba skisser till hur den fortsatta berättelsen skulle ha utvecklat sig och vilka personer som skulle ha återkommit. Dels finns en räcka allt desperatare brev från hennes man när hon arresterats och försvunnit, där han förgäves och allt mera desperat drar i alla trådar för att få henne fri. Och så tystnaden…

Ivo Holmqvist

Ur arkivet

view_module reorder

Jaget och omgivningen från en Buddhistisk utgångspunkt

Buddhismen omfattar en uppfattning om att ”människan/personligheten/jaget” är en löst sammanfogad femställighet (skandha), som växelverkar med olika föränderliga omgivningar:¨ 1. Kroppssystemet (rupa) 2. Känslosystemet (vedana) 3. Kognitionssystemet (sanna) 4. Viljesystemet (sankhara) 5. Självmedvetandesystemet (vinnana) I enlighet ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 22 november, 2011

Häxors flyg till Blåkulla. Myter och fakta om själsresor

I Vasabladet 11.2.2012 skrev jag i en artikel att den evangelisk luterska kyrkan i Finland har bett samerna om förlåtelse för 400 års ytterst nedvärderande behandling men att shamaner dömdes ...

Av: Nina Michael | Essäer | 27 mars, 2013

Att spela sig fram till ett inre lugn

Daniel Westerlund är en mångfacetterad man. Han är verksam som skribent och förläggare, men även som musiker och kompositör. Det som överraskar mig när jag lyssnar på hans dubbel ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 02 mars, 2009

Är du halvspråkig eller är du flerspråkig? Intervju med Teater Foratt

På Teater Foratt i Malmö ser man språken som en kompetens och det är i språken och i flerspråkigheten som man hela tiden rör sig när man gör sina uppsättningar ...

Av: Anna Nyman | Reportage om scenkonst | 31 augusti, 2012

Anatole France, en insiktsfull europé

Anatole France – insiktsfull europé Under 1890-talet var han en av Frankrikes och Europas mest lästa författare med sina kvicka, historiska pastischer i romanform. 1921 belönades han med nobelpriset i litteratur ...

Av: Percival | Litteraturens porträtt | 18 oktober, 2009

Anna Laetitia Barbauld Ur Kvinnans rättigheter

Anna Laetitia Barbauld (1743-1825) skrev dikter, som sägs ha påverkat poeter som Blake, Coleridge och Wordsworth. Hennes essäer jämfördes med dr Johnsons, vilket på den tiden var ett högt beröm ...

Av: Anna Laetitia Barbauld | Kulturreportage | 09 september, 2014

Tagore performing the title role inValmiki Pratibha (1881) with his niece Indira Devi as the goddess

Geniet från Bengalen

Undertecknad kom i kontakt med Rabindranath Tagore (1861-1941) redan i 20-årsåldern (Den skapande enheten) – och läste hans poetiska storverk "Gitanjali" ungefär 10 år senare. Nu har han legat på ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 21 juli, 2017

Gustav Klimt och Wien-Secessionen Del 1: Upprorsåren

  Gustav Klimts konst värdesätts såväl av en internationell publik som av konst- och kulturvetenskaperna. Många av hans verk har fått stor uppmärksamhet och är omnipresent i egenskap av reklambärare inte ...

Av: Lilian O. Montmar | Konstens porträtt | 03 mars, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.