Åminnelse. Warszawapaktens arméer Tjeckoslovakien

För 45 år sedan, den 21 augusti 1968, invaderade Warszawapaktens arméer Tjeckoslovakien och kväste det spirande experiment som antog den för dåvarande styrande makthavare den kraftigt provocerande benämningen, ”socialism med ...

Av: Vladimir Oravsky | 21 augusti, 2013
Essäer om samhället

Dansk humor enligt redaktören Claus Christensen

Bäste Claus Christensen, Tack för länken till din artikel om filmkaraktären Zelko och om undertecknad. Den verkar vara åtminstone 8 månader gammal och jag undrar varför du inte bekantade mig med den ...

Av: Vladimir Oravsky | 02 april, 2009
Gästkrönikör

Herreglud, julkalendern tar redan slut.

24/ 24. Frisk jul! Eller god jul rätt upp i stussen på etablissemanget, som Dante Sjöboda uttryckte saken 2003 i Svenska dagbladets jultipsande om sin då starkaste läsning, en soppboka ...

Av: Stefan Hammarén | 24 december, 2012
Stefan Hammarén

Den arbetslöse i vildmarken

Få svenska filmer som jag har sett har varit så lyckade som Losers. I händelsernas centrum står en kvinna i yngre medelåldern, Karin (Isabella Von Saenger). Hon arbetar med en ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 31 december, 2013
Filmens porträtt

Irène Némirovskys dotter död



Denise EpsteinThe Telegraph meddelar att Denise Epstein avlidit i Toulouse, 83 år gammal. Hon var dotter till författarinnan Irène Némirovsky och bankmannen Michael Epstein som båda kom från ryska finanssläkter och som hade flytt undan ryska revolutionen 1917 och hamnat i Paris. Föräldrarna konverterade till katolicismen men kom att gå under på grund av sin judiska börd. Modern som gett ut tio romaner blev förrådd av några grannar och dog av tyfus i ett läger, 39 år gammal, fadern mördades i Auschwitz kort tid därefter.

Hon hade en yngre syster. De togs båda om hand av barnflickan som evakuerade dem till sin hemby Issy-l´Evaque i Bourgogne där byborna skyddade dem, och senare hölls de gömda av nunnor. Men när de föräldrarlösa flickorna efter kriget letade upp sin mormor på Rivieran ville hon inte veta av dem, och slängde igen porten. Systern som blev författare dog 1996. Denise Epstein själv var arkivarie men blev världskänd för sin mors elfte bok som hon räddade undan förstörelsen och glömskan.

Omständigheterna kring Irène Némirovskys ”Storm över Frankrike” (”Suite Française”) är gripande och tragiska. Men först själva romanen, eller romanerna eftersom denna franska svit inleds med två berättelser, sammanbundna genom de personer som uppträder i båda. “Junistorm” skildrar den kaotiska tiden vid tyskarnas intåg i Frankrike 1940 innan ännu samarbetsregimen i Vichy under Laval och hjälten från första världskriget, den gamle marskalken Pétain, kommit till stånd. Parisarna flyr i panik ut på landet, vägarna korkas igen, tyska Stukas flyger lågt och beskjuter myllret av människor. Berättelsen är tät, snabb och medryckande, med en författare som visar hur snabbt solidariteten människor emellan försvinner och hur egoismen tar över. Det är ingen vacker bild av det slagna Frankrike där vanlig anständighet förbyts i illojalitet.

En välbeställd högborgerlig familj med goda förbindelser kan lämna sin flotta våning komfortabelt med bil, tills bensinen tar slut. Likadant gör en bankchef som lovar att ta med ett gift par bland sina anställda (de enda sympatiska människorna i romanen) men vars älskarinna tar upp hela baksätet samman med sin hund. Så får de i stället försöka ta sig fram till fots till en järnvägsstation, men tågen har stannat och de kommer aldrig fram till Tours dit banken utlokaliserats. En svårt egocentrisk författare, mån om sin värdighet och övertygad om sin egen betydelse, ger sig av med sin samleverska, och en konnässör av gammalt porslin packar sina finaste objekt i trälårar som han stuvar i sin bil. Honom går det illa i mötet med bankirens älskarinna.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Sonen i den första familjen som är präst tar hand om ett gäng från en uppfostringsanstalt. Det borde han inte ha gjort. Alla dessa liv och öden flätas samman, i en genomlysning av ett klassamhälle där alla får klara sig på egen hand när det verkligen gäller, eller gå under. Tidskänslan är påträngande: så här måste de ha varit (man känner lätt igen sig från journalfilmerna), så här primitivt beter sig säkert de flesta när de hamnar under tryck. I den andra historien, “Dolce”, har något år gått och ockupanterna har bitit sig fast. En tysk officer förläggs till den mest välbärgade familjen i en stad i landsorten. Husägaren sitter i tyskt fångläger, kvar är hans mor och hustru. Så går det som man kan vänta, officeren och gräsänkan dras till varandra – utan att mer händer innan han mobiliseras i operation Barbarossa,

Irène NémirovskyHistorien ligger nära “Havets tystnad”, Vercors klassiska kortroman som skrevs vid samma tid, de första åren på 1940-talet. Där sätts en bildad tysk officer med smak för fransk kultur i glashus av de kvinnor han är inkvarterad hos, genom deras fullständiga tystnad. Så rigoröst är det inte här, men fälttåget mot Sovjetunionen kommer lägligt, också för att man i huset gömmer en jagad bybo. Det är ett imponerande skickligt romanhantverk, också personerna i periferin övertygar. Vad gäller bilden av tidskedet kan man jämföra med Georges Duhamel eller Jules Romain som dock hade mycket större plats för sin epik, i långa romanserier. Den psykologiska skarpblicken, inte utan skarpa satiriska slängar, kan påminna om Turgenjev eller Tolstoj. Därmed sagt att Irène Némirovsky hör till den stora europeiska berättartraditionen.

Om romanen som skulle ha omfattat tusen sidor hade fullbordats – tre delar till planerades – hade den säkert varit en klassiker sedan länge. Så blev det inte. När föräldrarna försvunnit höll flickorna, då, tretton och åtta år gamla, fast vid en enda sak under sina svåra år, mammas tjocka anteckningsbok. Men de läste den inte förrän sent i livet. Den äldre av dem, alltså Denise Epstein, upptäckte att det rörde sig om början på en lång berättelse, dechiffrerade den och skrev med sextio års fördröjning ut manuskriptet. Om allt detta skriver Myriam Anissimov i ett initierat förord till romanen.

Sedan utgivningen i Frankrike för drygt tio år sedan har boken kommit i mängder av översättningar, och särskilt den engelska versionen har trycks i väldiga upplagor i England och USA. Den spridningen är den värd, både som stor roman, och för de brev som finns medtagna på slutet och som utgör en mycket plågsam läsning. Dels får man Irène Némirovskys snabba skisser till hur den fortsatta berättelsen skulle ha utvecklat sig och vilka personer som skulle ha återkommit. Dels finns en räcka allt desperatare brev från hennes man när hon arresterats och försvunnit, där han förgäves och allt mera desperat drar i alla trådar för att få henne fri. Och så tystnaden…

Ivo Holmqvist

Ur arkivet

view_module reorder

Bibliskt mörker och Samuel Becketts

"Knappt hade Watt stigit in över mr Knotts tröskel förränhan såg att det inte var så mörkt i huset som han först hade trott.Det brann ett ljus i köket."  Samuel Beckett ...

Av: Hans-Evert Renérius | Övriga porträtt | 17 september, 2013

Robert Frank, Stones & Cocksucker Blues

Att använda låtar av Rolling Stones i filmer har prövats med framgång. Mest minnesvärda exempel är väl scenen där Martin Scorsese låter Robert DeNiros figur Johnny Boy göra entré i ...

Av: Peter Ejewall | Essäer om musik | 06 december, 2017

Lindellhallen. Lage Lindell. Formspråk.

Inom arkitektur talar man om en stereotom känsla som åsyftar volymen, en distanslöshet, en öppenhet. Den må vara subjektiv, alla tolkar vi rum olika, men den är också bestämmande för det ...

Av: Allan Persson | Essäer om konst | 01 februari, 2012

Om Chalmersspex

Chalmersspexet räknas till en av Sveriges största amatörteaterföreningar och går att härleda tillbaka till 1948 då det första studentspexet i Chalmers regi sattes upp, Bojan.Ett Chalmersspex handlar enligt utsago alltid ...

Av: Kajsa Ljusegren | Kulturreportage | 05 maj, 2016

Lisa Olsson, bärnsten från Östersjön.

Att göra sand till guld

Lisa Olsson bor nära havet, hon lever nära naturen, bara med några steg är hon ute på blomsterängen och med några älgakliv är hon vid den underbara sandstranden i Ystad ...

Av: Bo Bjelvehammar | Essäer om konst | 11 mars, 2017

Intervju med Gail Carriger, författaren bakom Själlös, första boken i serien om Alexia…

Jag möter Gail på förmiddagen på Hotell Hansson i Stockholm över ett par koppar English Breakfast. Hon är chict klädd i knallrött, en vitmönstrad femtiotalsklänning med full kjol och en ...

Av: Jessika Ahlström | Litteraturens porträtt | 22 april, 2012

Paret Myrdal på resa.

Rasbiologin och de goda svinslagen

Vad är en perfekt människa? Något om 20:e seklets syn på människa, växter och djur.

Av: Annakarin Svedberg | Porträtt om politik & samhälle | 05 februari, 2015

Mircea Cartarescu och den rumänska litteraturens okända historia

Hertha Müllers nobelpris i litteratur ifjol har ökat intresset för Rumänien och landets kultur, men vad finns förutom Müller för en svensk publik? Rumäniens främsta författare Mircea Cartarescu besöker Sverige ...

Av: Waldemar Ingdahl | Litteraturens porträtt | 01 juni, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.