Oedipus Rex. Foto Arne Hyckenberg

Femton gånger Östersjön - Östersjöfestivalen för femtonde gången 21-29 augusti

Liksom förra året inleder man årets upplaga av Östersjöfestivalen på Kungliga operan, denna gång på stora scenen med pukor och trumpeter och en massa kungar. Närmare bestämt med Stravinskijs opera-oratorium ...

Av: Ulf Stenberg | 01 september, 2017
Essäer om musik

Filosofi og framskritt. Del 3

De filosofiske tradisjonenes betydning for epistemiske og etiske framskritt Nåtiden er ikke spesielt opptatt av at det gis relativt lange linjer i filosofihistorien; i vår tid driver en med filosofi uavhengig ...

Av: Thor Olav Olsen | 28 augusti, 2013
Agora - filosofiska essäer

Vem ska man tro på – val 2014

Snart är det val igen och våra etablerade partiledare syns precis överallt. Det är löften och hot, tjuvnyp och flirt. Alla är både med och mot varandra i en salig ...

Av: Stefan Whilde | 01 september, 2014
Stefan Whilde

Ruhr där man odlar kol

Som rostiga gamla rymdskepp ligger den stora industrianläggningen med sin rör och skorstenar inbäddad i vårgrönskan, och långt därnere i underjordens mörker ringlar sig ett oöverskådligt system med mil efter ...

Av: Mathias Jansson | 04 Maj, 2010
Kulturreportage

"hennes sanna namn är att vara någon annan". Intervju med Bo Gustavsson



Bo Gustavsson

Att en oanständig bok samtidigt kan vara den vackraste... det är något fullständigt skandalöst. För mig som tidigare läst Bo Gustavssons böcker (dikter, essäer, etc.) ter sig Howdy, jag är horan och fyllot Calamity Jane (Podium förlag, sista delen ur en trilogi) som en bok skriven av en annan författare. Men detta är sant bara om jag som läsare håller mig till ytan av Gustavssons språk. Detta skulle bara gälla om jag som läsare var så pass sekulariserad att jag ser det jag själv vill se, och ingenting annat.
Nej, i mina ögon är denna bok en bok om döden, eller snarare, en bok om en övergångsrit från ett stadium i livet till ett annat. En mycket vacker bok som alla borde läsa. 

Jag har ställt några frågor till Bo Gustavsson.

Howdy, jag är horan och fyllot Calamity Jane är en bok om Calamity Jane, ändock är den inte bara det. Du berättar jo om det som man vet om Calamity Jane men det gör du genom att korsa hennes liv, precis som en poet som vill tolka en myt måste göra.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Fakta om Calamity Janes liv är få men däremot finns det många legender om henne. Ett centralt tema i boken är relationen mellan sanning och lögn. Calamity Jane benämner sig själv som en lögnerska samtidigt som hon söker sanningen om sin existens. Myten är ett sätt att legera dessa båda aspekter av tillvaron. Myten är en lögn som uttalar en djupare sanning.

Det mesta man vet om Calamity Jane kommer från olika historiska källor, men dessa är osäkra, så osäkra att det går knappast att kunna skriva en sann historia. Däremot kan en saga, en berättelse fungera, och se till att det omöjliga blir ord...

- Sanningen om en människa och hennes liv är ogripbar. Det mytiska berättandet är ett sätt att ringa in detta ogripbara. Myten ger uttryck åt både människans undermedvetna och hennes övermedvetna. Men myten är också en del av historiemedvetandet.

Din bok är inte en essä om Calamity Jane, inte heller en biografi utan en poetisk ”transit” i hennes liv, skulle jag säga… 

- Min bok är helt enkelt en episk dikt. Diktandet gör det möjligt att säga något som går bortom biografiska data och historiska fakta samtidigt som dikten måste stå på denna sakliga grund. Rörelse, ”transit” är det ontologiska villkoret i både dikt och liv. Rörelse är den princip som styr ödet.

Döden och ödet närvarar hela tiden i detta verk. Men vilken sorts död? Och vad menar du med öde?

- Döden och ödet är krafter i tillvaron som Calamity Jane konfronteras med men det egentliga syftet i dikten är att hylla hennes överlevnadsförmåga. I själva sitt namn bär hon ödet att vara sin egen kalamitet. Ändå vet hon att hennes sanna namn är att vara någon annan, någon som varken är slav under döden eller ödet. Den omöjliga friheten är det hon söker och kanske aldrig finner.

Howdy, jag är horan och fyllot Calamity Jane är delad i olika Hälsningar. För de som kan den hermetiska (och religiösa) läran intar hälsningen å ena sidan rollen av en introduktion (introito) till ett mysterium och å andra sidan intar den rollen av försoning...

-I mysteriereligionerna hälsas initianden under initiationens olika faser. Det är ett sätt att markera övergången till ett nytt liv och en ny människa. Hälsningen är också något vardagligt konkret i boken: Calamity Janes sätt att bemöta världen med ett öppet ”howdy!” Hälsningen blir hos henne ett bejakande av det existentiella predikamentet att vara människa.

omslaget på boken av Bo Gustavsson

För Miwokindianerna i Kalifornien var Coyoten lika med Skaparen. Det får mig att tänka på Loke i den norrönska mytologin, Loke som kunde, liksom den heliga coyoten, förvandla sig till vem som helst. Du använder sagor och dikter om coyoten i din bok. Kan du berätta mer om detta?

- Coyote är en trickster-figur som förekommer i de nordamerikanska indianernas mytologi. I fornnordisk mytologi spelar Loke en liknande roll. I grekisk mytologi är det Hermes. En trickster-figur övervinner alla motgångar genom list och lögn och förvandlingar. Det är så jag vill se på Coyote i min dikt. Han är dessutom en initiationsmästare för Calamity Jane i hennes resa genom existensens stadier av mörker och ljus.

Prärien är den geografiska miljön i vilken händelserna sker. Naturen, den ack så vackra naturen, är inte god utan grym och ond i din bok. Ovanpå naturens brutala urvalskamp har vi lagt en romantisk bild av skönhet. Om naturen är skönhet... och kamp, och om det är Gud som har skapat den, då är det ondska som Gud skapat, eller?

- Naturen i dikten är dubbel: både grymhet och skönhet. Det är en arkaisk natur före alla gudar och gudsföreställningar. Det är att möta det absolut existentiellas nakna ansikte och känna igen sitt eget ansikte.

Din bok berättar om Calamitys identitet som utsätts för alla sorters förnedringar och våld, först som barn och sedan som kvinna...

- Calamity Jane är en kvinna som utsätts för lidanden och förnedring men som lyckas omvandla sitt öde till en sorts frälsningsväg. Är inte det den centrala berättelsen i de flesta mystika och religiösa läror? Det är också den arketypiska vägen till insikt och kunskap.

Irrandets peregrinatio i smuts och stank är ingången och utgången och transmutationen – det är verkets metod” skriver du i en av de många exegeserna som finns i boken. Det är ett språk som får mig att tänka på den hermetiska vägen (Albedo, Nigredo) och på den alkemiska läran...

- Det stämmer. Det alkemiska och hermetiska bildspråket i dikten är centralt. Peregrinatio är just den alkemiska/hermetiska resan till existensen förvandling som utgör temat i boken. Det är en resa utan slut. Inte ens döden sätter ut en gräns för Calamity Jane utan dikten avslutas med att hon går in i en ny berättelse som är själva läsakten. Läsaren tar över berättelsen och för den vidare i sitt medvetande.

Det finns många dråpligt roliga scener i Howdy, jag är horan och fyllot Calamity Jane. Vilken roll spelar humorn i dikten?

- Calamity ser på sig själv och sitt öde med en stor portion humor och självironi. Det blir en överlevnadsstrategi. Humorn är ett sätt att ta udden av lidandet och förvandla det till gnosis. Att skratta åt livets elände är budskapet ibland annat i det gnostiska Thomasevangeliet och i Chaplins stumfilmer. Jag älskar hans filmer.

Guido Zeccola

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Hänt i Skvättet 5

Av: Mattias Kronstrand | Kulturen strippar | 28 oktober, 2013

Om flyktingar och alkoholism. Intervju med Jarek Szoda

Under den polska filmfestivalen har jag haft det stora nöjet att möta den polske regissören Jarek Szoda som tillsammans med Boleslaw Pawica har gjort ”Handlarz cudów”, på svenska ”Mirakelhandlaren”, som ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 08 november, 2011

För och med folket i 20 år. Urkult 2014

Jag står mitt i folkhavet vid stora scenen på Urkultsfestivalen. Vi lyssnar på det Irländska bandet Kíla. Det duggar lite och folk står nära varandra, vissa med hela regnställ på ...

Av: Amanda Farfan | Kulturreportage | 09 augusti, 2014

change itself Genesis Breyer P-Orridge film Carl Abrahamsson

Att förstå livet och att förändras, två konstnärsporträtt

Jag har svårt att tänka mig att det finns mer produktiva filmare och regissörer än Carl Abrahamsson. I synnerhet i ljuset av att han också sysslar med mycket annat inom ...

Av: Thomas Wihlman | Essäer om film | 23 september, 2016

Sparbössor och direkt demokrati

Alla de som förespråkar den representativa demokratin, är per definition även motståndare till de decisiva, det vill säga beslutande folkomröstningar. Jag antar att dessa människor praktiserar representativ demokrati även i sina ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 10 oktober, 2016

Två främlingar, två mord

     Albert Camus  James M Cain Två främlingar, två mord - förbättrade verkligen Albert Camus James M. Cains romanuppslag? Stefan Gurt berättar om den mindre kända förebilden till Albert Camus roman Främlingen och frågar ...

Av: Stefan Gurt | Essäer om litteratur & böcker | 04 januari, 2007

Del. 40 Jenny

Jenny satt i baksätet och såg ut över de brunande, skånska fälten. I horisonten låg mörka, dystra moln och hotade. Några kajor svepte i svarta bågar bakom en plöjande, grön ...

Av: Jenny | Lund har allt utom vatten | 28 september, 2012

Margaret  Mazzantini . Foto: Gian-Luca Rossetti

Kärlekens kvintessens är en virvel

Margaret  Mazzantini är en italiensk författare som den svenska publiken borde känna väl till. Hon har inom loppet av tio år givit ut fyra böcker på svenska, och i dagarna ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 11 Maj, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.