Frida Andersson, ”Ett hjärta av guld”. Foto och grafik: Julia Ingo.

Intervju: Frida Andersson

En och annan finlandssvensk artist, skådespelare eller annan kulturarbetare söker sig till Sverige, kanske främst för att nå en större publik. En av dem är sångerskan och låtskrivaren Frida Andersson.

Av: Thomas Wihlman | 25 april, 2016
Musikens porträtt

Det var en slump

Vi hade handlat båda två men i olika affärer. Mina kassar var fyllda med mat och hans med vin och en flaska vodka. Vi hade inte sett varandra på fjorton ...

Av: Björn Augustson | 12 januari, 2012
Gästkrönikör

Veckan från hyllan, Vecka 34-2012

Det rasar just nu en initierad debatt om Raoul Wallenberg. Var han verkligen en sådan hjälte, romantiseras han inte helt oförtjänt? Var det i själva verket inte så att det ...

Av: Gregor Flakierski | 18 augusti, 2012
Veckans titt i hyllan

Dagbok från en filmfestival

Parker Posey och Zoe Cassavetes. Foto: Carla Hagberg   Göteborgs årliga filmfest kändes mer filmfestival än någonsin. Lite ”Alla Var Där” stämning över det hela. Kulturenreportern och festivalanhängaren Joel var på plats för att få ...

Av: Joel Carlund | 21 februari, 2008
Essäer om film

"hennes sanna namn är att vara någon annan". Intervju med Bo Gustavsson



Bo Gustavsson

Att en oanständig bok samtidigt kan vara den vackraste... det är något fullständigt skandalöst. För mig som tidigare läst Bo Gustavssons böcker (dikter, essäer, etc.) ter sig Howdy, jag är horan och fyllot Calamity Jane (Podium förlag, sista delen ur en trilogi) som en bok skriven av en annan författare. Men detta är sant bara om jag som läsare håller mig till ytan av Gustavssons språk. Detta skulle bara gälla om jag som läsare var så pass sekulariserad att jag ser det jag själv vill se, och ingenting annat.
Nej, i mina ögon är denna bok en bok om döden, eller snarare, en bok om en övergångsrit från ett stadium i livet till ett annat. En mycket vacker bok som alla borde läsa. 

Jag har ställt några frågor till Bo Gustavsson.

Howdy, jag är horan och fyllot Calamity Jane är en bok om Calamity Jane, ändock är den inte bara det. Du berättar jo om det som man vet om Calamity Jane men det gör du genom att korsa hennes liv, precis som en poet som vill tolka en myt måste göra.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Fakta om Calamity Janes liv är få men däremot finns det många legender om henne. Ett centralt tema i boken är relationen mellan sanning och lögn. Calamity Jane benämner sig själv som en lögnerska samtidigt som hon söker sanningen om sin existens. Myten är ett sätt att legera dessa båda aspekter av tillvaron. Myten är en lögn som uttalar en djupare sanning.

Det mesta man vet om Calamity Jane kommer från olika historiska källor, men dessa är osäkra, så osäkra att det går knappast att kunna skriva en sann historia. Däremot kan en saga, en berättelse fungera, och se till att det omöjliga blir ord...

- Sanningen om en människa och hennes liv är ogripbar. Det mytiska berättandet är ett sätt att ringa in detta ogripbara. Myten ger uttryck åt både människans undermedvetna och hennes övermedvetna. Men myten är också en del av historiemedvetandet.

Din bok är inte en essä om Calamity Jane, inte heller en biografi utan en poetisk ”transit” i hennes liv, skulle jag säga… 

- Min bok är helt enkelt en episk dikt. Diktandet gör det möjligt att säga något som går bortom biografiska data och historiska fakta samtidigt som dikten måste stå på denna sakliga grund. Rörelse, ”transit” är det ontologiska villkoret i både dikt och liv. Rörelse är den princip som styr ödet.

Döden och ödet närvarar hela tiden i detta verk. Men vilken sorts död? Och vad menar du med öde?

- Döden och ödet är krafter i tillvaron som Calamity Jane konfronteras med men det egentliga syftet i dikten är att hylla hennes överlevnadsförmåga. I själva sitt namn bär hon ödet att vara sin egen kalamitet. Ändå vet hon att hennes sanna namn är att vara någon annan, någon som varken är slav under döden eller ödet. Den omöjliga friheten är det hon söker och kanske aldrig finner.

Howdy, jag är horan och fyllot Calamity Jane är delad i olika Hälsningar. För de som kan den hermetiska (och religiösa) läran intar hälsningen å ena sidan rollen av en introduktion (introito) till ett mysterium och å andra sidan intar den rollen av försoning...

-I mysteriereligionerna hälsas initianden under initiationens olika faser. Det är ett sätt att markera övergången till ett nytt liv och en ny människa. Hälsningen är också något vardagligt konkret i boken: Calamity Janes sätt att bemöta världen med ett öppet ”howdy!” Hälsningen blir hos henne ett bejakande av det existentiella predikamentet att vara människa.

omslaget på boken av Bo Gustavsson

För Miwokindianerna i Kalifornien var Coyoten lika med Skaparen. Det får mig att tänka på Loke i den norrönska mytologin, Loke som kunde, liksom den heliga coyoten, förvandla sig till vem som helst. Du använder sagor och dikter om coyoten i din bok. Kan du berätta mer om detta?

- Coyote är en trickster-figur som förekommer i de nordamerikanska indianernas mytologi. I fornnordisk mytologi spelar Loke en liknande roll. I grekisk mytologi är det Hermes. En trickster-figur övervinner alla motgångar genom list och lögn och förvandlingar. Det är så jag vill se på Coyote i min dikt. Han är dessutom en initiationsmästare för Calamity Jane i hennes resa genom existensens stadier av mörker och ljus.

Prärien är den geografiska miljön i vilken händelserna sker. Naturen, den ack så vackra naturen, är inte god utan grym och ond i din bok. Ovanpå naturens brutala urvalskamp har vi lagt en romantisk bild av skönhet. Om naturen är skönhet... och kamp, och om det är Gud som har skapat den, då är det ondska som Gud skapat, eller?

- Naturen i dikten är dubbel: både grymhet och skönhet. Det är en arkaisk natur före alla gudar och gudsföreställningar. Det är att möta det absolut existentiellas nakna ansikte och känna igen sitt eget ansikte.

Din bok berättar om Calamitys identitet som utsätts för alla sorters förnedringar och våld, först som barn och sedan som kvinna...

- Calamity Jane är en kvinna som utsätts för lidanden och förnedring men som lyckas omvandla sitt öde till en sorts frälsningsväg. Är inte det den centrala berättelsen i de flesta mystika och religiösa läror? Det är också den arketypiska vägen till insikt och kunskap.

Irrandets peregrinatio i smuts och stank är ingången och utgången och transmutationen – det är verkets metod” skriver du i en av de många exegeserna som finns i boken. Det är ett språk som får mig att tänka på den hermetiska vägen (Albedo, Nigredo) och på den alkemiska läran...

- Det stämmer. Det alkemiska och hermetiska bildspråket i dikten är centralt. Peregrinatio är just den alkemiska/hermetiska resan till existensen förvandling som utgör temat i boken. Det är en resa utan slut. Inte ens döden sätter ut en gräns för Calamity Jane utan dikten avslutas med att hon går in i en ny berättelse som är själva läsakten. Läsaren tar över berättelsen och för den vidare i sitt medvetande.

Det finns många dråpligt roliga scener i Howdy, jag är horan och fyllot Calamity Jane. Vilken roll spelar humorn i dikten?

- Calamity ser på sig själv och sitt öde med en stor portion humor och självironi. Det blir en överlevnadsstrategi. Humorn är ett sätt att ta udden av lidandet och förvandla det till gnosis. Att skratta åt livets elände är budskapet ibland annat i det gnostiska Thomasevangeliet och i Chaplins stumfilmer. Jag älskar hans filmer.

Guido Zeccola

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Carl-Henning Wijkmark. Foto: Carl-Henning Wijkmark

”Allting har ett pris, bara människan har ett värde”

Min första kontakt med Carl-Henning Wijkmark blev läsningen av "Dressinen", där efter kom "Jägarna på Karinhall" följd av "Den svarta väggen", "Den moderna döden" som redan är en klassiker och ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 09 november, 2015

Sceniska rum: Scener från Odenplan. I samtal med John Jakobsson, konstnär

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Anders Nilsson | Reportage om scenkonst | 20 juli, 2014

Illustratör: Signe Collmo

Vad är upplysning?

Är arbetare och tänkare synonymer? Var det upplysningsidealet? Tänka för sig själv? Betrodd i sina hållningar; Principfast? Hinner den unge studenten eller äldre professorn tänka för sig själv? Behålla sina ...

Av: Arsho | Essäer om politiken | 09 juli, 2015

Janne Karlssons satyr

Jag heter Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Jag är förmodligen Sveriges mest refuserade serietecknare. Möjligen beror detta lite på att jag förmodligen även är sveriges ...

Av: Janne Karlsson | Utopiska geografier | 06 december, 2010

Turism som draglok

Det är lika bra att erkänna från början. Jag är ett turistiskt freak. Det innebär att jag sällan kan resa utan att turism som fenomen spökar i bakgrunden av mina ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 30 juli, 2012

En supernova av ljud

Tidningen Kulturen ger sig ut i den inre rymden och möter ljudpsykonauterna i Vrakets Position. Även om man är helt omgiven av musik kan man ibland känna en saknad. En diffus ...

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 17 februari, 2014

Svenska bilderbokskonstnärer från Adelborg till Adbåge

Barn har en inneboende drivkraft att upptäcka världen. Ordens magi i sagor och berättelser är viktiga för utvecklingen. Olika tider har gett olika svar på frågan vad en barnbok är ...

Av: Lena Månsson | Essäer om konst | 31 juli, 2013

To former for frihet

Dette essayet er om to former for frihet. Den ene beskriver jeg med ‘frihet fra’, mens den andre formen for frihet beskriver jeg med ‘frihet til’. I et stort antall ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 04 juni, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.